Turkiet – nu som då

I juli 2017 fängslades en grupp människorättsförsvarare under en workshop i digital säkerhet och psykosocial hälsa på en ö utanför Istanbul. Bland de fängslade fanns Idil Eser, Amnestys chef i Turkiet. Bara en månad tidigare hade Taner Kiliç, Amnestys ordförande i Turkiet gripits och fängslats. De är alla samvetsfångar.

Amnesty har ända sedan starten i början på sextiotalet arbetat för frigivning av samvetsfångar i Turkiet. Då som nu fängslades författare, människorättsförsvarare och politiska aktivister. Här en återblick på vilka några av dessa var.

av Andrea Bodekull, Amnesty International

 

Celal Bayar – samvetsfånge 1963 – 64


Celal Bayar var Turkiets president under åren 1950 – 1960. I maj 1960 greps han efter en militärkupp och dömdes till döden 1961 men straffet omvandlades senare till livstids fängelse. Amnesty tog upp hans fall 1963 och 1964 frigavs han av hälsoskäl.

”Jag måste framföra till er och alla ärade medlemmar i Amnesty International mitt tack och mina uppriktiga hälsningar, förutom för det intresse som visat sig mot mig, för det humana syftet ni strävar efter igenom era ädla aktiviteter.”

 

Aziz Nesin – samvetsfånge 1964

Aziz Nesin var författare och humorist och president i Turkiska författarförbundet. Han skrev över 100 böcker och fängslades vid flera tillfällen för sina satiriska texter.

“Vi är ansvariga inte bara för vad vi säger utan också för vad vi inte säger genom att tiga still.”

 

Behice Boran – samvetsfånge 1973

Behice Boran var ordförande för det senare förbjudna Turkiska Arbetarpartiet och dömdes 1972 till 15 års fängelse och fem års exil. hon var anklagad för att “ha arbetet för att förändra den social och ekonomiska strukturen i Turkiet och inrätta en kommunistisk regim”. Hon frigavs efter en amnesti 1975 och gick i exil efter militärkuppen 1980. Hon avled i Belgien 1987.

“Vi kommer att bli fria tillsammans
Vi kommer att kämpa tillsammans
Vi kommer att vinna tillsammans ”.

 

Eşber Yağmurdereli – samvetsfånge 1997 – 2000

Eşber Yağmurdereli var advokat, känd för att ha försvarat fackliga aktivister och andra som åtalats för politiska aktiviteter. Han greps själv första gången 1978 och anklagades för att ha “försökt ändra den konstitutionella ordningen med våld”. Efter flera år i fängelse erbjöds han benådning 1990 men vägrade då det skulle betyda att han erkände skuld. Året efter frigavs Eşber Yağmurdereli villkorligt bara för att fängslas igen 1997 då en domstol beslöt att han brutit mot villkoren. I januari 2001 frigavs han efter en amnesti.

”Tid är som ett rinnande vatten utan återvändo
Det bär bort alla hinder på vägen
Frihetens dagar närmar sig dag för dag
Se framåt mot år av hopp
Säg hej, älskade, hej till imorgon.”

 

Ismail Beşikçi – samvetsfånge 1971, 1979, 1981, 1990

Ismail Beşikçi, sociolog och författare, dömdes första gången 1971 till 13 års fängelse för att ha “propagerat för kommunism och separatism”. Efter en allmän amnesti frigavs han 1974. Fem år senare dömdes han till tre år fängelse, återigen för “separatism”. Efter avtjänat straff frigavs han i april 1981 bara för att återigen gripas i juni. Anledningen till straffen var att han i texter skrivit om kurder som en etnisk grupp.

”Yttrandefrihet är den grundläggande indikatorn för ett modernt civiliserat samhälle. Vägar, dammar, fabriker, stora byggnader är det inte.”

 

 

 

 

 

11 oktober, 2017