Uttryck

av Andrea Bodekull, Amnesty International


I början av november 2017 reste en Amnestydelegation med delegater från internationella regionkontoret i Mexiko och sektionerna i Kanada, Spanien, Sverige och USA till Honduras och Guatemala för att träffa människorättsförsvarare, organisationer och myndighetsrepresentanter. Situationen för dem som arbetar för att försvara sina mark- och vattenrättigheter mot den globala utvinningsindustrin är mycket allvarlig. Hot, trakasserier och smutskastning tillhör vardagen, många är de som mördats för sin kamp och straffrihet råder då det är sällan som någon ytterst ansvarig ställs till svars.


Tidigt på morgonen ger vi oss iväg från huvudstaden Tegucigalpa på en hissnande bilfärd på den slingrande och minst sagt skumpiga vägen till La Esperanza. Vi ska besöka COPINH,
El Consejo Cívico de Organizaciones Populares e Indígenas de Honduras (Rådet för folkliga och urfolksorganisationer). Organisationen arbetar med försvar av miljön och lenca-folkets rättigheter. Lenca är ett av Honduras urfolk. I början av mars 2016 mördades en av COPINH:s ledare, Berta Cáceres. Hon hade varit aktiv i kampen mot ett kraftverksprojekt som hotade att torka ut Gualcarquefloden, en flod som är viktig för lencas överlevnad.

Väl framme i La Esperanza möts vi av Berta Cáceres kollegor och vänner och inte minst av hennes dotter, Bertha Isabel Zúñiga Cáceres, som tagit upp kampen efter moderns död. Inne på kontoret är väggarna fyllda av bilder på den mördade Berta, några med med orden Justicia para Berta – Rättvisa för Berta, andra med Dónde están los autores intelectuales – Var är de verkliga förövarna? Ännu har ingen dömts för mordet.

Honduras är ett av världens farligaste länder för människorättsaktivister och vittnesmålen från COPINH-medlemmarna ger oss en aning om en verklighet som ligger långt från våra trygga liv. Det handlar om ständiga hot och trakasserier, övervakning, smutskastning och fysiska attacker. Bertha Isabel berättar om hur den bil hon och två kolleger för en tid sedan färdades i först angreps av tre män i ett annat fordon. Männen var beväpnade med machetes men de lyckades dessbättre inte stoppa bilen. Bara några minuter senare försökte en annan bil preja dem av vägen ner i en djup ravin men COPINH:s chaufför lyckades köra in på en avtagsväg så de klarade livhanken den gången.

Trots att de riskerar sina liv är COPINH:s ledare beredda att fortsätta höja sina röster för urfolkens rätt att bestämma över vad som ska hända på deras territorier, och kämpa för att de ansvariga för mordet på Berta Cáceres ställs till svars.

Vi avslutar mötet med att de kanadensiska kollegerna lämnar över handgjorda solidaritetshälsningar, bland annat i form av vågor, från aktivister. Det är tydligt att Bertha Isabel och de andra blir märkbart rörda över att det finns människor i andra länder, långt från Honduras, som tänker på dem och bryr sig.


Det är så bra att ni är här för ni har gett oss mycket stöd. Vi behöver er i den fortsatta kampen för att min mors mördare ska ställas till svars tillsammans med dem som beordrade det. Så länge det inte sker går ingen av oss säker.” Bertha Isabel Zúñiga Cáceres

Dagen efter åker vi vidare till Marcala, en region känd för kaffeodling. Där ska vi träffa ytterligare en organisation som Amnesty arbetar med – MILPAH (Movimiento Indígena Lenca Independiente de La Paz (Oberoende rörelsen för lenca-folket i La Paz).

Även MILPAH har protesterat mot vattenkraft- och dammprojekt som hotar deras territorium. De anser att de inte har rådfrågats på ett korrekt sätt om projektet, vilket är deras rätt som urfolk. Och liksom COPINH har de utsatts för hot, smutskastning och andra trakasserier. Militären har gjort intrång på deras marker, ledare har gripits godtyckligt och kvinnor och barn har angripits.

Martín Gómez, en av MILPAH:s ledare sa: ”Det känns som om vi bor i en krigszon. De anklagar oss för att vara gerilla och fiender till staten. Det leder till att vi hotas och angrips. Men tack vare Amnesty och andra internationella organisationer lever vi. Utan ert stöd tror jag vi hade varit döda.”

Margarita Piñeda beskriver de särskilda svårigheter kvinnor möter: ”Systemet är patriarkalt, många kvinnor är rädda för att våldtas, mördas och att familjen och inte minst barnen hotas. Det är ju oftast vi kvinnor som tar hand om familjen. Vi påverkas särskilt av vattenfrågan då det för det mesta är vi som måste hämta. Situationen för oss urfolkskvinnor är annorlunda än för stadskvinnorna.Vi är mer utsatta”.

Efter utflykten på landsbygden återvänder vi till Tegucigalpa för möten med andra människorättsorganisationer som alla bekräftar det vi hört tidigare och fyller på bilden av en mörk situationen i landet. Vid våra senare möten med inrikes- och utrikesministeriet är det budskapet från alla dessa aktivister vi bär med oss och det akuta behovet av att människorättsaktivisterna legitima arbete erkänns och att de ges skydd.

 

25 januari, 2018

Den palestinska tonåringen Ahed Tamimi anklagas för att ha misshandlat två israeliska soldater och riskerar nu upp till 10 års fängelse.

Amnesty uppmanar premiärminister Netanyahu att snarast frige Ahed Tamimi och kräver att palestinska barn inte frihetsberövas, utom i de fall där det är bevisligen nödvändigt och som en sista utväg.

Uppdatering 14/2
Domstolsförhandlingen den 13 februari ägde rum bakom stängda dörrar efter beslut av domaren med hänvisning till Aheds unga ålder trots att försvarsadvokaten invände mot detta och sade att Ahed själv önskade att förhandlingen skulle vara öppen. Nästa förhandling blir den 11 mars.
__________________________
Den 15 december 2017 protesterade Ahed Tamimi och hennes familj mot president Trumps beslut att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Samma dag sköts Aheds 14-årige kusin Mohammed i huvudet med en gummikula på nära håll av en israelisk soldat. Skadan krävde en operation där en del av skallbenet avlägsnades för att få loss gummikulan. Senare samma dag kom två soldater i skyddsutrustning in på gården till familjens hus.

Den 19 december publicerade Aheds mor Nariman Tamimi en video, som spridits i sociala medier, som visar hur den obeväpnade Ahed knuffar, daskar till och sparkar mot de två soldaterna. Det är helt uppenbart att hon inte utgör något hot mot dem, de avvärjer lätt hennes utfall.

Samma natt trängde sig soldater in i Aheds hem och hon grips. I häktet utsätts Ahed för aggressiva förhör och det uttalas hot mot familjen. Hon anklagas bland annat för överfall och hindrade av tjänsteutövning. Nu riskerar hon upp till tio år i fängelse – ett straff som är helt oproportionerligt.

Den 17 januari beslöt en domstol att Ahed Tamimi ska hållas kvar i häkte tills rättegången är avslutad. Den 31 januari fyller Ahed 17 år och födelsedagen får hon tillbringa i fängelset.

Bakgrund
Ahed Tamimi, född 2001, bor i byn Nabi Saleh, nordväst om Ramallah, på den ockuperade Västbanken. I åratal har hon och hennes familj stått upp mot den israeliska ockupationen. Sedan 2009 har det varje fredag hållits protester i byn mot ockupationen, stöld av landområde och förlusten av byns vattentillgång.

Ahed Tamimi är ett av cirka 350 palestinska barn som hålls i israeliska fängelser och häkten.

Skriv under och kräv frigivning av Ahed!

Prime Minister
Benjamin Netanyahu
Office of the Prime Minister
3 Kaplan Str.
Hakirya
Jerusalem 91950
Israel

Sweden January 2018

Dear Prime Minister Netanyahu,

Allow me to express my concern about the detention of 16 year-old Ahed Tamimi, and the ruling by a court that she will remain in custody until the end of the trial.

There is nothing that can justify her continued detention. The video showing the incident with two Israeli soldiers clearly show that Ahed Tamimi posed little threat to the soldier she slapped. She was unarmed while he was fully armed.

Her continued detention is outrageously excessive for such a small crime and is entirely inappropriate for a child. I urge you to immediately ensure her release.

Under the Convention of the Rights of the Child, to which Israel is a state party, the arrest, detention or imprisonment of a child must be used only as a measure of last resort and for the shortest appropriate period of time, and I ask you to ensure that Palestinian children are not subjected to detention or imprisonment except in cases where it is demonstrably necessary and proportionate as a last resort.

Regards,

Skriv under här

Israel/OT - Palestinsk tonåring riskerar fängelse för soldatknuff

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

25 januari, 2018

Den saudiske bloggaren Raif Badawi frihetsberövades i juni 2012 och dömdes 2014 till tio års fängelse och 1000 piskrapp för att ha upprättat ett internetforum för debatt om sociala och politiska frågor. När saudiarabiska myndigheter första gången piskade honom den 9 januari 2015 fördömdes det massivt av Amnestys medlemmar och supportrar över hela världen. De krävde att Raif Badawi och alla andra andra samvetsfångar i Saudiarabien skulle släppas. Sedan dess har Raif Badawi inte utsatts för fler piskrapp.

De senaste tre åren har medlemmar och supportrar outtröttligt protesterat utanför saudiarabiska ambassader världen över, deltagit i ljusvakor, twittrat till de saudiarabiska myndigheterna och skrivit hundratusentals brev som kräver att Raif Badawi, och alla de andra samvetsfångar som hålls fängslade i Saudiarabien, friges. Eftersom människorättssituationen i Saudiarabien fortsätter att förvärras är det viktigare än någonsin att fortsätta sätta press på myndigheterna.

Vi vägrar att låta Saudiarabiens grova människorättskränkningar fortsätta. Attackerna mot  civilsamhället och mot yttrandefriheten i landet fortsätter med oförminskad styrka när myndigheterna fortsätter att straffa människorättsförsvarare för deras fredliga arbete. 

Ett dussintal aktivister, människorättsförsvarare, författare och advokater hålls fängslade, däribland Raif Badawis advokat Waleed Abu al-Khair, enbart för att de har utövat sin rätt till yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet.  Men tillsammans är vi starka – och Amnesty kommer inte sluta sitt arbete förrän alla samvetsfångar är fria. 

Idag samlas Amnesty supportrar utanför Saudiarabiens ambassader i flera städer runt om i världen för att markera årsdagen av Raif Badawis första piskrapp. De kommer också att använda sociala medier för att sätta press på de saudiarabiska myndigheterna och sina egna regeringar att arbeta hårdare för att Raif Badawi och alla andra samvetsfångar i Saudiarabien friges.

Här är tre sätt som du kan agera på – tre sätt där du kan kräva att Saudiarabien respekterar mänskliga rättigheter

Kräv att Raif, Waleed och alla andra samvetsfångar släpps
Saudiarabien är känt för att måna om sitt anseende och sin position i världen. Rikta dig därför offentligt till myndigheter och visa hur de förtrycker rätten till yttrandefriheten och uppmana dem att släppa alla samvetsfångar.
Twittra: Defending human rights is not a crime! @KingSalman: Release all prisoners of conscience in #SaudiArabia now! @raif_badawi @acprahr @WaleedAbulkhair

Uppmana Saudiarabien att sluta använda antiterrorlagstiftningar mot människorättsförsvarare
Människorättsförsvarare fortsätter att dömas på vaga grunder enligt nationella antiterrorlagstiftningar i Saudiarabien och de riskerar att dömas till fängelse i upp till 15 år efter orättfärdiga rättegångar i den ökända domstolen Specialized Criminal Court (SCC) – en domstol som inrättades för att hantera säkerhets- och terroristrelateradebrott. Förra veckan beklagade FN:s experter hur Saudiarabien använde sig av  antiterrorlagen och uppmanade regimen att sluta förtrycka fredliga aktivister.
Twittra FN:s uttalande: UN experts urge #Saudi Arabia to end repression of human rights defenders under counter-terror law and release all peaceful activists: http://bit.ly/2Cbubwd

Uppmana din regering att sätta stopp för Saudiarabiens förtryck av mänskliga rättigheter
Din regering bör göra allt den kan för att se till att Saudiarabien gör rätt för sig. Twittra till myndigheter i ditt land (t ex utrikesministeriet eller ditt lands ambassad i Saudiarabien) och uppmana dem att släppa Raif, Waleed och alla andra samvetsfångar.  Här är twitterkonton till några länders ambassader i Saudiarabien.

Sweden: @SwedeninKSA

EU: @EUintheGCC

Germany: @GermanyinKSA

Netherlands: @NLinKSA

UK: @UKinSaudiArabia

USA: @USAinKSA

 

9 januari, 2018

Batterierna i Renaults el-bilar kan vara kopplade till barnarbete och livsfarliga arbetsförhållanden.

Vi blir alltmer beroende av uppladdningsbara batterier för att driva våra mobiltelefoner, surfplattor och bärbara datorer. Det görs stora satsningar på elbilar – vilket innebär att efterfrågan på uppladdningsbara batterier bara kommer att öka. Men omställningen till elbilar blir inte hållbar om den innebär kränkningar av mänskliga rättigheter.

Kobolt är en viktig komponent i litiumjon batterier. Hälften av världens kobolt kommer från Demokratiska republiken Kongo där Amnesty International har dokumenterat att vuxna och barn, en del så unga som sju år, arbetar under farliga och skadliga förhållanden utan skyddskläder eller utrustning. De riskerar sina liv för att bryta kobolten i tunnlar långt ner under jorden.

Många företag har dålig kontroll över leverantörskedjan som leder fram till de uppladdningsbara batterierna som används i våra mobiltelefoner och elbilar. Och Renault är värst i klassen!

Det är oacceptabelt att multinationella företag inte tar sitt ansvar – vi kräver att de agerar nu.

AGERA!

Kräv att Renault undersöker sitt leverantörsled och agerar nu för att förhindra barnarbete och kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Aktionsperiod 8/1 – 23/2

To Carlos Ghosn
Chair Renault,

Last year, Amnesty International launched the report “This is what we die for”: Human Rights Abuses in the Democratic Republic of the Congo (DRC) Power the Global Trade in Cobalt” which found that major electronics brands were failing to do basic checks to ensure that cobalt mined by child labourers has not been used in their products.

Amnesty International’s report documented adults and children as young as seven working in hazardous conditions in artisanal cobalt mines in the DRC. One boy named Paul told Amnesty International that he often worked for 24 hours straight in an underground tunnel mining cobalt when he was only 12 years old. He was paid $1-2 dollars a day. The report revealed how the cobalt mined by adults and children working in these conditions ends up in the lithium-ion batteries that power smartphones, laptops, electric devices and electric vehicles.

On 15 November, Amnesty International published a new follow-up report, Time to Recharge, which assessed the degree to which companies’ cobalt-sourcing practices have improved since publication of their first report.

The good news is that more companies are investigating their cobalt supply chains and more are willing to admit there are serious problems that can no longer be ignored. However, whilst some companies are leading the way, others are lagging way behind. The companies behind the technologies of the clean energy revolution clearly want to be associated with sustainability, not human rights abuses, but awareness and commitments have not translated into action across the global supply chain.

Amnesty International concludes that many of the big brands are still failing to adequately investigate their supply chains for human rights abuses as required by international standards. As a result, I’m very concerned that DRC cobalt mined by children or by adults working in hazardous conditions is in the lithium-ion battery used in electric vehicles. Amnesty International is calling on companies to investigate their cobalt supply chain and prove they are addressing human rights abuses. It is important to me that my products do not contain batteries mined by child labourers or by adults working in hazardous conditions.

Accordingly, I request that Renault publicly disclose on its website the following:
1. If the cobalt in your company’s products has been mined in by child labourers or adults working in hazardous conditions.
2. If not, the steps your company has taken to verify this information.
3. If yes, the steps your company has taken to address child labour or adults working in hazardous conditions in your supply chain (e.g. collaboration with governments, suppliers …).
4. Provide the names of cobalt smelters/refiners in your company’s supply chain (including where they are located), as well as your company’s assessment of their due diligence policies and practices

This is too big an issue to ignore. Your immediate action is urgently required.
Yours sincerely,

Skriv under här

Stoppa MR-kränkningar i koboltutvinningen

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

8 januari, 2018

30 gånger Amnestymedlemmars otroliga engagemang gav resultat under 2017!

 

Januari

Amnestys kampanjarbete leder till frigivningen av framstående gambiska fångar
Amadou Sanneh, Malang Fatty och hans bror Alhagie Sambou Fatty, alla medlemmar av oppositionen i Gambia, friades äntligen efter mer än tre års kampanjarbete av Amnestys medlemmar. “Amnestys arbete påverkar människor. Utan Amnestys stöd kunde det ha varit värre… Jag är mycket tacksam för det. Alla människor som fängslats uppskattar Amnestys arbete väldigt mycket”, säger Amadou Sanneh.

Banbrytande rapport avslöjar syriska tortyrfängelset Saydnaya
Med hjälp av tidigare fångars vittnesmål kunde Amnesty skapa en interaktiv digital dokumentär om Saydnaya-fängelset. Dokumentären gav en inblick i det ökända militärfängelset där hundratals hållits fängslade och aldrig synts till igen. Vi var fast beslutna att noggrant dokumentera de brott som förekommer i det syriska tortyrfängelset för att utkräva ansvar. Vi fick det prestigefyllda “Peabody-Facebook” priset för vår skickliga digitala rapportering som bevakades stort av media.

 

Februari

Journalist frias äntligen i Uzbekistan
Muhammad Bekzhanov släpptes fri efter att ha suttit fängslad i 17 år i Uzbekistan. Han var en av de journalister som suttit fängslad längst. Över 100 000 tusen människor över hela världen skrev under för att han skulle frias under Amnestys årliga Skriv för frihet-kampanj 2015. Bara i Kanada skrev 15 000 medlemmar under namninsamlingar, brev och tweets som krävde rättvisa för Muhammed!

Stängningen av flyktinglägret Dadaab stoppas
När den kenyanska regeringen meddelade att de ville stänga Dadaab, världens största flyktingläger, krävde Amnestymedlemmar världen över att kenyanska myndigheter skulle sätta stopp för tvångsåtervändande till Somalia och titta på alternativa lösningar.

I februari blockerade Kenyas högsta domstol regeringens försök att stänga lägret, efter ett rättsfall tagits upp av lokala icke-statliga organisationer med stöd av Amnesty. Domarna citerade till och med Amnestys rapport i domslutet. Nu fortsätter arbetet med att stoppa somaliska flyktingar som tvingas återvända till Somalia och se till att Kenya och det internationella samfundet hittar alternativa lösningar för att kunna hjälpa dem.

 

Mars

Missfall inte längre ett brott i Argentina
27-åriga Belén dömdes till åtta års fängelse, som en konsekvens av en sträng abortlag, efter att ha drabbats av missfall på ett sjukhus i Argentina. Hon hade redan avtjänat två års fängelse innan rättegången. Efter ett överklagande till högsta domstolen och ett intensivt kampanjarbete av Amnesty och samarbetsorganisationer blev Belén frikänd. Ett viktigt steg framåt för mänskliga rättigheter i landet!

Stödbrev betyder mycket för japansk fredsaktivist
64-åriga Hiroji Yamashiro släpptes mot borgen dagen efter sitt första domstolsförhör. Han greps 2016 för sin delaktighet i protesterna mot byggandet av den nya amerikanska marinkårens byggnader nära Takae i Japan. Hiroji var frihetsberövad i fem månader under begränsade förhållanden och fick inte ha kontakt med sin familj. När han släpptes läste han över 400 stödbrev skrivna till honom – tack till alla som skrev!

 

April

Irland ett steg närmare en reformerad abortlag
En kommitté som inrättats för att utreda Irlands strikta abortlagstiftning röstade för att lagen skulle ändras så att kvinnor och flickor kan få ökad tillgång till abort. Två tredjedelar av medborgarförsamlingen röstade för tillgång till abort på begäran. Dessa rekommendationer kommer nu att gå vidare till parlamentet. 80 % av Irlands befolkning vill att kvinnors hälsa ska vara i fokus när det gäller reformeringen av landets abortlag. Amnesty har dokumenterat de fruktansvärda upplevelser de som vill göra abort i Irland tvingas till och drar slutsatsen att lagen som begränsar tillgången till abort är ett brott mot deras mänskliga rättigheter.

Snabba aktioner räddar liv i Iran och USA
Tack vare tusentals människor som twittrade och vädjade till iranska myndigheter kunde minst två människors liv räddas. I februari respektive april ställdes den planerade avrättningen av Hamid Ahmadi och Salar Shadizadi in och de släpptes från fängelse. De unga männen dömdes till döden för brott de begick när de var 17 respektive 15 år gamla.

Efter påtryckningar från Amnestymedlemmar och andra tvingades amerikanska myndigheter att ge efter och omvandlade Ukrainska medborgaren Ivan Teleguz dödsdom bara fem dagar innan hans planerade avrättning. Hans advokat sa att tack vare Amnestys arbete “så fick ett stort antal människor reda på fallet och motsatte sig det”. Tack!

Apple blir första företag att publicera en lista över sina smältverk
Tack vare era brev, tweets och protester utanför Apples butiker, för att uppmärksamma Internationella dagen mot barnarbete förra året, så blev Apple det första företaget att publicera en lista över alla sina smältverk i enlighet med internationella lagar om due diligence i leverantörskedjan. Även om det fortfarande finns mer att göra var detta ett första steg i att bekämpa människorättskränkningar i försörjningskedjan för kobolt och göra det mer transparent.

 

Maj

Chelsea Manning frikänns
Den 17 maj släpptes Chelsea Manning efter att hon fått sitt 35-åriga fängelsestraff sänkt av den tidigare amerikanske presidenten Barack Obama i januari. Hon fängslades för att ha avslöjat sekretessbelagd information, bland annat bevis på eventuella krigsförbrytelser som begåtts av den amerikanska militären. Mer än en kvarts miljon människor skrev under och krävde att hon skulle släppas som en del av vår Skriv för frihet-kampanj i 2015. Hon skriver i ett brev till Amnesty: “Jag står bakom det ni gör för att skydda människor där rättvisa, frihet, sanning och värdighet nekas”.

Peruansk dom milstolpe för människorättsförsvarare
Domen mot människorättsförsvararen Máxima Acuña Atalaya upphävdes och blev en milstolpe för miljöaktivister i Peru. Efter nästan fem år av rättsprocesser, baserade på ogrundade anklagelser om markockupation, lades åtalet ner av högsta domstolen. När beslutet kom hade mer än 150 000 meddelanden i stöd och solidaritet från Amnestymedlemmar samlats in. Våra kollegor lämnade lådorna med brev till Máximas hem uppe i bergen i Peru.

Taiwans högsta domstol röstar för samkönade äktenskap
Taiwan ser ut att bli det första landet i Asien att legalisera samkönade äktenskap efter att ett beslut i högsta domstolen gått igenom. Amnestymedlemmar från 40 länder runt om i världen skickade stöttande meddelanden i form av ett frieri och uppmanade Taiwan att “säga ja”. Alla meddelanden visades upp inför en stor folksamling som Amnesty Taiwan och deras lokala samarbetsorganisationer styrde upp – med stöd av flera andra länder. Taiwans regering har två år på sig att fatta ett beslut. Vi kommer att intensifiera vårt kampanjarbete för att se till att det inte tar så lång tid.

Juni

Tre kinesiska arbetaraktivister släpps mot borgen
Hua Haifeng, Li Zhao och Su Heng släpptes mot borgen efter att ha fängslats medan de undersökte arbetsförhållandena vid skofabrikerna i Huajian. Deras frigivning är givetvis en stor lättnad, men enligt kinesisk lag så hålls åtalade som släppts mot ”borgen” ofta under sträng polisövervakning. Amnesty fortsätter att bevaka situationen. Hua Haifeng uttryckte sin tacksamhet till ”varje respekterad kollega på Amnesty, för att ha visat stöd medan jag satt fängslad. Det var ditt stöd som gav min familj fortsatt hopp! Tack!”

Fängslad aktivist fick livräddande behandling
Den syrisk-kurdiska oppositionsaktivisten Suleiman Abdulmajid Oussou släpptes ur Allaya-fängelset i Qamishli den 24 juni. Han greps av de kurdiska styrkorna Asayish i maj och hölls fängslad under dåliga förhållanden. Suleiman lider av en akut hjärtsjukdom och släpptes för att kunna få behandling. Tack vare ert stöd fick han den vård han behövde.

 

Juli

Miljöaktivist släpps från fängelse
Miljöaktivisten Clovis Razafimalala är känd för att kritisera den olagliga handeln av Madagaskars rosenträ och andra naturresurser. Han greps i september och anklagades för att ha organiserat och deltagit i en demonstration han inte deltog i. Han satt fängslad i 10 månader. I juli släpptes Clovis från fängelset och friades men ansågs vara skyldig till två andra anklagelser och dömdes till en femårig villkorlig dom. Amnesty anser att det är ett avsiktligt försök att skrämma honom och andra miljöaktivister i Madagaskar. Clovis har tidigare varit med i Amnestys kampanj Skriv för frihet, och vi fortsätter att kräva att åtalet läggs ned. Clovis sa: ”Tack till Amnesty. Jag skulle fortfarande sitta i fängelse om det inte vore för er”.

Amnestys rapport tvingar företag att bemöta övergrepp kopplade till palmolja
Plantagearbetare på Wilmars plantage i Indonesien rapporterade att de har börjat se förbättringar gällande arbetsvillkor och arbetsavtal för vissa arbetare efter att rapporten The Great Palm Oil Scandal hade släppts. Arbetarna får nu en dagslön som inte är kopplad till målsättningar, ökad lön med cirka 25 % och de flesta kvinnliga arbetarna har fått fast anställning. Dessa förbättringar kom efter en veckas kampanjarbete som riktade in sig på fem köpare av Wilmars palmolja; Colgate-Palmolive, Kellogs, Nestlé, Procter & Gamble och Unilever.

 

Augusti

Framgång för kvinnors rättigheter i Chile
Beslutet att avkriminalisera abort under särskilda omständigheter var en viktig seger för mänskliga rättigheter, kvinnor och flickor i hela Chile! Domen fastställde att Chiles konstitution ska erbjuda tillgång till säker abort när graviditeten är ett resultat av våldtäkt eller incest, eller utgör fara för kvinnans liv samt i vissa fall av fosterskador. “Denna seger är bevis på det arbete miljontals kvinnor över hela Amerika-regionen lagt ner”, säger Erika Guevara-Rosas, chef för Amnestys Amerikaavdelning.

Kampanjarbete leder till att människor frisläpps
I augusti släpptes ett antal människor från fängelse efter att deras rättsfall hade tagits upp på nytt av Amnestymedlemmar. De är bland annat grundaren av Sudan Social Development Organization, Dr Mudawi, tidigare Uzbekiska regeringstjänsteman och FN-anställde Erkin Musae och den palestinska cirkuskusartisen Mohammad Abu Sakha.

Demokratiska republiken Kongo åtar sig att avskaffa barnarbete senast 2025
Kongos regering förbinder sig till att avskaffa barnarbete år 2025 och genomföra rekommendationerna från vår rapport från 2016: This is What We Die For. Rapporten avslöjade de farliga arbetsförhållandena i småskaliga koboltgruvor i södra DRC där tusentals vuxna och barn arbetar. Det här är första gången Kongos regering vill kännas vid problemet med barnarbete i småskaliga gruvor – och det är tack vare vårt kampanj- och påverkansarbete.

 

September

Vår kampanj #Giveahome blir globalt stor!
Som svar på den globala flyktingkrisen deltog över 1 000 artister i över 300 spelningar i 60 länder och delade ett starkt budskap: #giveahome. Vi samarbetade med Sofar Sounds för att kunna förmedla detta underbara initiativ med målsättningen att förena människor och stödja världens flyktingar. Artister inkluderade etablerade och nya artister som Ed Sheeran, Gregory Porter, Hot Chip, Jessie Ware och Mashrou’ Leila!

Vi vägrar låta Burmesiska militärens övergrepp gå förbi obemärkt
Våra utredningar, som bygger på satellitbilder med vittnesmål, bilder och videoklipp, visade tydliga bevis på en “brända jordens taktik” utförd av Burmas militär, med grova övergrepp  som  etnisk rensning, olagligt dödande och godtyckliga gripanden. Vi var de första att bekräfta användningen av truppminor längs gränsen till Bangladesh. Vi har outtröttligt tagit hjälp av media, kampanjer och påverkansmöten för att få slut på våldet, ta fram ett omfattande vapenembargo och se till humanitära aktörer och en undersökningsdelegation från FN får tillträde. Med ditt stöd kommer vi se till att de ansvariga får stå till svars.

 

Oktober

Amnesty Turkiets chef släpps
Idil Eser, chef för Amnesty Turkiet, släpps tillsammans med nio andra människorättsförsvarare. Idil greps i juli på grund efter falska terroranklagelser mitt under landets pågående tillslag mot människorättsförsvarare. Det blev en lång prövning för Idil och hennes kollegor i Amnesty Turkiet. Den styrka och uthållighet de visade var en inspiration. “Jag tror att organisationer som Amnesty blir allt viktigare i en värld där splittringar och främlingsfientlighet ökar”, skrev Idil från fängelset. “Jag tror att vårt syfte har stärkt solidariteten mellan människorättsorganisationer vilket gläder mig”. Tack till alla i hela rörelsen vars hårda arbete och uthållighet bidrog till detta utfall. Vi fortsätter att arbeta tills Taner Kılıç, Amnesty Turkiets ordförande, som också greps, befrias, tillsammans med många andra som sitter fängslade på orättfärdiga grunder.

 

Samvetsfånge släpps
Frigivningen av den irländska medborgaren och samvetsfången Ibrahim Halawa innebar en rungande seger för alla som kämpat för honom. Han greps och hölls godtyckligt fängslad i fyra år i Egypten för att ha fredligt utövat rätten till yttrande- och mötesfrihet. Tack vare sin familj och Amnestymedlemmars intensiva kampanjarbete kunde Ibrahim återförenas med sina nära och kära på Irland. “Flera underbara människor fortsatte att tro på att Ibrahim var oskyldig och kämpade för hans sak och stöttade familjen”, säger hans familj.

 

November

Mauretansk bloggares dödsdom upphävs
Bloggaren Mohamed Ould Cheikh Mkhaitir släpptes efter att en överklagandeinstans i Nouadhibou upphävde hans dödsdom. Han var tidigare dömd till döden för att ha skrivit ett “blasfemiskt” inlägg på Facebook. Beslutet kom efter Amnesty Internationals delegation, ledd av generalsekreteraren Salil Shetty, åkte till Mauretanien förra året för att sätta strålkastaren på människorättssituationen i landet.

Vår rapport ställer Shell till svars
Vi släppte vår nya rapport “A Criminal Enterprise?” som avslöjade Shells grova människorättskränkningar i Ogoniland i Nigeria på 90-talet. Bevis som användes i rapporten kommer från tusentals sidor av interna företagsdokument, vittnesmål, Amnestys egna arkiv samt andra källor. I rapporten uppmanas myndigheter i Nigeria, Storbritannien och Nederländerna att inleda undersökningar om huruvida Shell kan hållas straffrättsligt ansvariga. Det hade en omedelbar inverkan då åklagaren meddelade att de skulle undersöka rapporten. Amnesty har aktivt stöttat människorättsförsvararen Esther Kiobel i hennes kamp att ställa Shell till svars. I juni vidtog Esther rättsliga åtgärder mot Shell i Nederländerna när hon anklagade företaget för delaktighet i det olagliga dödandet av hennes man och åtta andra Ogoni-män i Nigeria år 1995. Vi kommer inte ge upp förrän Esther får de svar hon förtjänar!

Stora branschaktörer inleder undersökning om barnarbete
Vi lanserade en ny lägesrapport, som var en uppdatering av förra årets rapport, som kopplar flera stora varumärken till brott mot mänskliga rättigheter i de småskaliga koboltgruvorna i Demokratiska republiken Kongo. Företag som nämns i rapporten, däribland Huayou Cobalt från Kina och BMW från Tyskland, deltog i lanseringseventet, en viktig indikation på deras oro över hur vårt arbete påverkar deras varumärken. Utifrån rapporten har London Metal Exchange, en av de organisationer ansvariga för att ta fram globala metallpriser, tillsatt en utredning om huruvida kobolt som bryts av barn är en del av råvaruhandeln i London. De har begärt att medlemmarna lämnar uppgifter om hur de ansvarsfullt använder kobolt.

Norska tonåringar i solidaritet med Taibeh
Tusentals tonåringar demonstrerade i syfte att visa solidaritet med 18-åriga Taibeh Abbasi som lever i rädsla att behöva bli utvisad till Afghanistan, ett land hon aldrig varit i. Tonåringarnas budskap till den norska regeringen var tydligt: Se till att afghanska tonåringar som Taibeh är trygga – tvinga inte dem att lämna landet så snart de fyller 18! Vi bad er att skriva under vår namninsamling som uppmanar Norge att sluta skicka tillbaka människor till Afghanistan tills landet är stabilt nog för att säkerställa deras trygghet och värdighet, och vi fick in över 100 000 signaturer. Tack!

Vi avslöjar olaglig tortyrutrustning till salu i Paris
Amnestys utredare upptäckte olaglig tortyrutrustning till salu av kinesiska företag på Milipol, en militär- och polismässa som äger rum i Paris. Utrustningen som var till salu inkluderade bland annat piggförsedda batonger, elektriska ankelbojor och chockvästar och tunga benvikter. Import och export av tortyrutrustning är förbjuden i EU sedan 2006. 2016 förbjöd EU även marknadsföring och uppvisning av dessa föremål på mässor. Båset där utrustningen visades upp stängdes ner, myndigheter inledde en utredning och media rapporterade om det.

 

December

Era ord skapar förändring
I december är det dags för vår årliga Skriv för frihet-kampanj och varje år är stödet från er inget annat än otroligt. Förra året så skrev ni 4 660 774 brev, email, tweets och annat. Bland dessa meddelanden fanns stöttande ord som hade stor betydelse för de människor vars rättigheter vi skrev för. Amerikanska visselblåsaren Edward Snowden som var ett av fallen för Skriv för frihet 2016 sa: “Jag vill tacka er ödmjukast och med hela mitt hjärta för ert orubbliga arbete och stöd!” Bara Edward tog emot meddelanden från 710 024 Amnestymedlemmar från 110 länder.

Australien säger ja till samkönade äktenskap
Det australiensiska parlamentet godkände lagen om samkönade äktenskap. Lizzi Price, sammankallande för HBTQI-nätverket inom Amnesty Australien sa: “Detta är ett historiskt ögonblick som borde ha ägt rum för längesedan i Australien. Hårt arbete, fast bestämdhet och många människors mod ligger bakom detta resultat. HBTQI-personer i Australien, samhällsgrupper, aktivister och allierade har skapat en ostoppbar rörelse för jämlikhet. Bara det är något att fira.”

 

20 december, 2017

Taner Kılıç frigavs villkorligt men är nu åter fängslad!
Igår onsdag den 31 januari fortsatte rättegången mot vår vän och kollega, Taner Kılıç, ordförande för Amnesty Turkiet. Vid 13-tiden kom domstolens beslut – Taner var fri och kunde, efter åtta månader i fängelse, äntligen återförenas med familj och vänner. Klockan 21.30 på kvällen, när Taner Kılıçs familj väntade på honom utanför fängelset, upptäckte advokaterna att åklagaren hade överklagat domstolens beslut om frigivning. Domstolen avvisade först överklagandet men det skickades därefter till en annan domstol för en slutgiltig granskning.

Representanter från Amnesty International fanns närvarande vid tingshuset i Izmir i hopp om att få se Taners friges men fick istället se hur han fördes från Izmir-fängelset och togs till ett polishäkte. Poliserna sa till en av advokaterna att det fanns en häktningsorder utfärdad och att det var därför han förts till häktet. Vi har nu fått besked att domstolen upphävt sitt eget beslut om frigivning vilket betyder att Taner Kılıç kommer att vara fortsatt frihetsberövad medan rättegången pågår.

Läs rapporter om läget just nu på vår twitter: https://twitter.com/AmnestySverige

 

Taner fängslades i juni. Han har hållits oskyldigt fängslad ända sedan dess och riskerar nu ett långt fängelsestraff.

Klockan 06:30 den 6:e juni tvingade turkisk polis med sig Taner från hans hem i staden Izmir. Tre dagar senare åtalades han för medlemskap i den väpnade gruppen Fethullah Gülen (FETÖ) och hölls fängslad i Şakran-fängelset. Trots att han inte gjort något fel så riskerar han nu uppemot 15 års fängelse.

Vad anklagas Taner för?

Sedan kuppförsöket i juli 2016 råder undantagstillstånd i Turkiet och undantagslagar har använts för att kriminalisera legitimt människorättsarbete och inskränka yttrande-, mötes- och föreningsfriheten. De som framför allt har drabbats är personer som misstänks tillhöra eller stödja Gülenrörelsen, den rörelse som regimen i Turkiet påstår låg bakom kuppförsöket. Men även andra som är kritiska till regeringen riskerar att gripas.

En av de vanligaste anklagelserna som riktas mot människor är att man laddat ner en meddelandeapp kallad ByLock. De turkiska myndigheterna anklagar Taner för att ha laddat ned denna app redan 2014 och försöker på detta sätt koppla ihop honom med Gülen-rörelsen. Han nekar till anklagelserna och två oberoende undersökningar av Taners telefon har inte visat några som helst spår av appen eller att den skulle laddats ned. Inga trovärdiga bevis har presenterats av åklagarsidan.

Han anklagas även för att ha ett bankkonto i Bank Asya, som har länkar till Gülen-rörelsen, vilket myndigheterna menar är bevis på hans medlemskap i rörelsen. Taner har som hundratusentals andra haft ett bankkonto på Bank Asya men de verkliga anledningarna till hans arrestering är helt andra.

Varför har Taner fängslats?

I oktober i år klumpades åtalet mot Taner ihop med ett större åtal mot tio andra människorättsförsvarare som anklagades för i princip samma brott som honom. De andra tio hade arresterats när de deltog i en workshop om webbsäkerhet. Åklagaren menade att Taner visste att detta, enligt dem ”hemliga” möte, skulle äga rum. Något som då skulle vara bevis för de anklagelser som riktas mot honom.

Taner och de tio andra människorättsförsvararna är bara några av de tusentals som sedan kuppförsöket i juli 2016 blivit offer för regimens förtryck i ett försök att utmåla människorättsförsvarare som farliga brottslingar . I dag kan en gripen person hållas frihetsberövad i sju dagar, och perioden kan sedan förlängas i ytterligare sju dagar utan att den misstänkte får höras i domstol. Taner och de tio andra människorättsförsvararna har dedikerat sina liv åt att försvara andras mänskliga rättigheter. Ingen av dem har gjort något fel.

Vad händer i Turkiet?

Kuppförsöket den 15 juli 2016 blev våldsamt med över 200 döda och många skadade. Amnesty fördömde våldet och sade att staten har ett ansvar för att utreda vilka som låg bakom och ställa dem inför rätta, men det måste ske enligt rättsstatens principer.
Närmare 50 000 personer sitter frihetsberövade, många av dem godtyckligt utan formella anklagelser, och Över 100 000 anställda inom offentlig sektor har förlorat sina jobb till följd av undantagslagarna som infördes efter kuppförsöket.

Yttrandefriheten har allvarligt begränsats under det gångna året. Över 156 medier har stängts ner, och minst 120 journalister och andra mediearbetare sitter frihetsberövade i avvaktan på rättegång. En del har suttit anhållna i närmare ett år. Amnesty International anser att den rutinmässiga och långa häktningsperioden för dem kan likställas med att de straffas utan föregående dom.

Enligt The Committee to Protect Journalists är Turkiet det land i världen som fängslat flest journalister. Nära en tredjedel av alla världens fängslade journalister finns i Turkiet. Turkiets svepande tillslag mot medier, civilsamhället och offentliganställda är helt oproportionerliga och kan inte motiveras ens under ett undantagstillstånd. Det är dessutom i strid med internationella konventioner som Turkiet anslutit sig till.

 

 

18 december, 2017

Teodora drabbades av en tragedi. Barnet hon väntade var dödfött. Men det slutar inte där. Hon dömdes till 30 års fängelse för mord. Det är nu 10 år sedan, år som Teodora har tillbringat i kvinnofängelset Ilopango, i utkanten av San Salvador. Den 8 december skulle hennes fall äntligen tas upp för ny prövning, men domarna sköt  fram rättegången till den 13 december.

Text av Katarina Bergehed, sakkunnig kvinnors rättigheter Amnesty International

Och så igår var det dags

Strax efter 16 svensk tid kom Teodora till domstolen. Där möttes hon av applåder från demonstranterna som samlats utanför, för att visa sitt stöd. Teodoras familj var där, men endast hennes föräldrar fick gå med in i rättssalen. Mediauppbådet var stort.

Åtta timmar senare, vid midnatt, kom beskedet att den tidigare domen hade fastställts. Det betyder att Teodora nu ska avtjäna resterande del av straffet: 20 år till i fängelse.

Det går knappt att ta in.

Familjen som gråter i rättssalen och tas om hand av de lokala kvinnorättsgrupper som stöder de kvinnor som sitter fängslade för graviditetsrelaterade “brott”. Hur Teodora mår kan vi bara föreställa oss.


En makaber uppvisning

Översynen i Teodoras fall var en möjlighet för domstolen att rätta till den tidigare felaktiga domen. En möjlighet som nu gått förlorad. Istället för rättvisa förvandlades det hela till en ny, makaber uppvisning i motsatsen.

Den 13 december var en sorgens dag för Teodora och hennes familj, men även för landets alla flickor och kvinnor. För vem som helst kan få missfall eller andra komplikationer under en graviditet. Teodoras fall visar att om och när det händer så finns ingen hjälp att vänta –  men desto mer att frukta.

 

Totalförbudet mot abort måste skrotas

Och totalförbudet mot abort gäller fortfarande. Ett förbud som gör att alla kvinnor misstänkliggörs, även de som får missfall. Teodora är bara en av många som sitter dömda för mord efter sådana händelser. De riskerar att bli fler om inte El Salvador ändrar sin abortlag. Genast.

 

Detta har hänt:

Sommaren 2007 var Teodora del Carmen Vásquez höggravid i nionde månaden. Hon hade redan en 4-årig son och såg fram emot att få ett till barn. Men en dag attackerade Teodora av okända män på gatan, och en av dem slog henne hårt i magen. Några dagar senare, när hon var på jobbet,  fick hon svåra buksmärtor och ringde därför larmcentralen.  Hon kände ett behov av att gå på toaletten men på vägen dit svimmade hon.

En av Teodoras kollegor ringde polisen. Unga, fattiga kvinnor med graviditetskomplikationer misstänks ofta för att ha brutit mot landets hårda lagstiftning som totalförbjuder abort.

Teodora behövde vård, men sattes istället i handbojor. Hon anklagades för att ha gjort abort men dömdes senare till 30 års fängelse för “mord under försvårande omständigheter” efter en bristfällig rättegång. Teodora, som kommer från en fattig familj, hade inte råd att anlita en försvarsadvokat.

 

 

14 december, 2017

Den senaste tiden har sexuellt våld och trakasserier mot kvinnor uppmärksammats stort genom #metoo. Kvinnor i alla åldrar har tröttnat på att hålla tyst om de övergrepp och kränkningar de utsätts för på jobbet, i vardagslivet och i nöjeslivet. Det tycks inte finnas några fredade zoner – inte ens hemma, ensam framför datorn.

Av: Katarina Bergehed, Amnesty i Sveriges expert på kvinnorättsfrågor

 

Den senaste tiden har sexuellt våld och trakasserier mot kvinnor uppmärksammats stort genom #metoo. Kvinnor i alla åldrar har tröttnat på att hålla tyst om de övergrepp och kränkningar de utsätts för på jobbet, i vardagslivet och i nöjeslivet. Det tycks inte finnas några fredade zoner – inte ens hemma, ensam framför datorn.

En ny undersökning från Amnesty om nätbaserade kränkningar och trakasserier mot kvinnor visar att nära en fjärdedel av de tillfrågade kvinnorna hade erfarenhet av att minst en gång ha varit utsatta för sådana trakasserier eller kränkningar, från 16 procent av kvinnorna i Italien till 33 procent  i USA. Undersökningen omfattar kvinnor mellan 18-55 år i åtta länder: Danmark, Italien, Nya Zeeland, Polen, Spanien, Sverige, Storbritannien och USA. Undersökningen gjordes av Ipsos MORI.

Att internet är en otrygg plats för många är ingen nyhet. Inte heller att kvinnohat, sexism och hot frodas i sociala medier som Facebook och Twitter, och andra webbforum. Amnestys undersökning fokuserar dock på vilka konsekvenser hotfullt och kränkande språk, bilder, hot om fysiskt och/eller sexuellt våld får för de som utsätts. Resultatet ger en fingervisning om hur allvarligt och skadligt näthatet mot kvinnor faktiskt är.

 

Kvinnor i Sverige

Trots årtionden av jämställdhetsarbete kan samma mönster skönjas i Sverige som i övriga undersökta länder. Av 500 tillfrågade kvinnor i Sverige uppgav 147, motsvarande 29 procent, att de någon gång utsatts för kränkningar och trakasserier på internet. 19 procent av de tillfrågade uppgav att de hade utsatts vid mer än ett tillfälle. 99 kvinnor svarade i mer detalj på var, hur och vilka konsekvenser det fått för dem personligen.

Erfarenheten av kränkningar och trakasserier var betydligt mer utbredd i den yngsta gruppen i undersökningen än i den äldsta.

Nätet skiljer sig inte från samhället i stort när det handlar om diskriminering av och våld mot flickor och kvinnor. Det tar sig ofta uttryck i sexistiska eller kvinnofientliga kommentarer och hot om fysiskt eller sexuellt våld. De kränkningar och trakasserier som kvinnor utsätts för är alltså ofta kopplat till deras kön, men även andra aspekter av deras identitet, såsom etnicitet eller sexuell läggning. Här skiljer sig inte Sverige från andra länder.

Om vi tittar närmare på vad som döljer sig bakom kvinnornas erfarenheter av  “kränkningar och trakasserier” i Sverige ser vi att:

  • 70 procent uppgav att de utsatts för allmänt kränkande språkbruk eller kommentarer riktade mot sin person
  • Drygt 48 procent uppgav att de utsatts för sexistiska eller kvinnofientliga kommentarer riktade mot sin person
  • Över 27 procent uppgav att de fått direkta eller indirekta hot om fysiskt eller sexuellt våld riktat mot sin person
  • 19 procent hade utsatts för rasistiskt språkbruk eller rasistiska kommentarer riktade mot sin person
  • Närmare 9 procent hade utsatts för homofobiskt eller transfobiskt språkbruk eller kommentarer riktade mot sin person
  • Drygt 8 procent hade fått intima bilder av sig utlagda på nätet utan att ha gett sitt medgivande
  • Drygt 7 procent hade fått sina personuppgifter publicerade på nätet i syfte att åsamka rädsla eller stress.

I nästan två tredjedelar av fallen uppgav kvinnorna att de inte kände den eller de personer som låg bakom kränkningarna och trakasserierna (knappt 65 %). I drygt 27 procent var det fråga om en person som kvinnan kände personligen. I drygt 14 procent av fallen handlade det om en nuvarande eller tidigare partner.

 

Konsekvenser för den som utsätts

Effekterna av att utsättas för kränkande kommentarer, hot om sexuellt våld, rasism eller få dina privata bilder eller uppgifter spridda försvinner inte i samma stund som du loggar ut.

Amnestys undersökning pekar tvärtom på förödande konsekvenser för dem som utsätts.

Många av de tillfrågade kvinnorna i den svenska studien uppgav att de fått allvarliga psykologiska besvär, som en direkt följd av de kränkningar och trakasserier de utsatts för på sociala media.

  • 39 procent uppgav att de fruktat för sin fysiska säkerhet
  • 18 procent uppgav att de känt oro för sin familjs säkerhet
  • Två tredjedelar av de kvinnor som utsatts uppgav att de hade en känsla av maktlöshet vad gäller sin förmåga att bemöta kränkningarna och trakasserierna
  • 67 procent angav att de fått sömnproblem
  • Drygt 60 procent upplevde sämre självkänsla eller brist på självförtroende
  • 58 procent hade upplevt panikattacker, ångest eller stress
  • Över hälften hade upplevt en känsla av isolering eller ett behov att dra sig undan
  • Över hälften uppgav att de hade svårare att fokusera på vardagsuppgifter
  • Över hälften uppgav att de bävat inför tanken på att använda internet eller sociala medier
  • Över hälften upplevde en känsla av oro när de får e-post eller notiser från sociala medier
  • 48 procent upplevde humörsvängningar
  • 46 procent upplevde att de hade svårt att koncentrera sig längre stunder
  • 38 procent upplevde att de inte kunnat slutföra det de vanligtvis skulle ha gjort en vanlig dag
  • 31 procent uppgav att de upplevt sig mindre förmögna att fatta vardagliga beslut

 

Konsekvenser i samhället

Nätbaserade kränkningar, hot och trakasserier – det som ofta brukar benämnas som näthat – får allvarliga konsekvenser. Inte bara för individen utan för samhället i stort.

Internet och sociala medier har revolutionerat vår möjlighet att uttrycka oss och kommunicera med andra samt ta del av och sprida information. Det gäller inte minst i Sverige, vars invånare ofta beskrivs som “världens mest uppkopplade folk”. Sociala medier är en viktig arena där individer kan utöva sin yttrandefrihet, men näthat utgör ett direkt hot mot detta och riskerar att tysta människors röster. Kränkningar, hot och trakasserier kan leda till självcensur eller att individer helt avstår från att uttrycka sina åsikter på sociala medier – eller helt slutar att använda dem.  

I Amnestys undersökning uppgav 23 procent av de kvinnor som utsatts för kränkningar och trakasserier på nätet i Sverige, att de slutat posta sådant som uttrycker deras åsikter i vissa frågor. Vidare svarade 32 procent att de använder sociala medier lite eller mycket mindre än tidigare. 7 procent har helt slutat använda de sociala medier där kränkningarna skett.

 

Yttrandefrihet omfattar inte hat eller våld

Alla typer av nätbaserat våld och näthat måste bekämpas. Amnesty understryker vikten av att regeringar världen över, inklusive i Sverige, ser till att lagar, policies, praxis och utbildning är på plats och fungerar för att förebygga och få ett slut på trakasserier och våld mot kvinnor online. Samtidigt får inte näthat användas som en ursäkt för att minska yttrandefriheten.

Från Amnestys sida konstaterar vi att yttrandefriheten även skyddar uttryck som kan upplevas som anstötliga, sårande eller störande. Men yttrandefriheten kan aldrig användas för att förespråka hat och våld.

Många av Sveriges lagar som ska skydda individen från integritetskränkningar från andra, tillkom långt före internet och måste uppdateras. Regeringen lade nyligen fram en proposition om att stärka det straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten. I den föreslås bland annat att ett nytt brott införs: olaga integritetsintrång, som gör det straffbart att göra intrång i någon annans privatliv genom att sprida integritetskänsliga bilder och uppgifter. Dessutom föreslås att bestämmelserna om olaga hot, ofredande och förolämpning uppdateras och förtydligas för att bättre kunna täcka in sådana brott som begås på internet. Detta blir ett viktigt steg för utvecklingen av trygghet på nätet.

Men inte bara regeringar måste agera. Även företagen som tillhandahåller sociala medieplattformar har ett stort ansvar. De måste intensifiera arbetet för att alla  – inte minst flickor och kvinnor – fritt kan använda deras plattformar utan rädsla och fruktan.

 



* Undersökningen genomfördes av Ipsos MORI, som använde sig av en nätbaserad enkät. 500 kvinnor mellan 18-55 år i varje land ingår i undersökningen och och urvalet  avseende kvinnornas ålder, region och yrkesverksamhet  återspeglar den proportionella andelen i befolkningen i respektive land. Urvalet är nationellt representativt för respektive land. Felmarginalen för varje land varierar mellan 3-4 %.

20 november, 2017

I år publicerade Amnesty en banbrytande rapport som belyser intersexpersoners situation från ett människorättsperspektiv. Idag, 26/10, på Intersex Awareness Day passar vi på att ge alla våra läsare grundläggande kunskaper om begrepp, historik, Amnestys rapport, människorättsperspektivet på intersexfrågan och situationen i Sverige. Boka också in vårt seminarium om intersexrättigheter den 8 november kl 18.30 på ABF-huset!

Text: Queer Amnesty Sweden

 

I:et i HBTQI

Vad handlar egentligen I:et i HBTQI om? Termen intersex syftar på individer som har medfödda egenskaper som biologiskt inte passar in i den typiska binära könsuppdelningen, indelningen i man och kvinna, pojke och flicka. Det kan till exempel handla om kromosomuppsättning, genitalier eller hormonnivåer. Intersex är ett paraplybegrepp för en rad olika typer av variationer. I vissa fall upptäcks intersexvariationen vid födseln, i andra fall under puberteten eller långt senare i livet.Trots att intersexpersoners rättigheter ofta anses relaterade till HBTQ-rättigheter har intersex inget med könsidentitet eller sexuell läggning att göra. En intersexperson kan vara trans, cis, queer, homo-, bi- eller heterosexuell. Den svenska sjukvården använder sig av begreppet DSD, Disorder of Sex Development istället för intersex. Den vanligaste uppfattningen hos den internationella intersexrörelsen är att “disorder” är stigmatiserande men det finns också de som diagnostiserats som DSD som ogillar begreppet intersex för att de inte ser sitt biologiska tillstånd som en identitet jämförbar med HBTQ.

Hur kan kunskapen vara så låg om intersexpersoner när de fötts i alla delar av världen och i alla tider?

Historiken

John Money (1921-2006) är en forskare som haft stor påverkan på hur intersexpersoner behandlats och fortfarande behandlas av sjukvården. Money var övertygad om att kön enbart var en social konstruktion. Hans mest kända, och kanske även grymmaste, experiment är pojken David Reimer som under en misslyckad omskärelse förlorade stora delar av sin penis. John Money övertygade hans föräldrar om att kön kan konstrueras genom kirurgi och fostran. Under Moneys ledning opererades Davids underliv för att likna en flickas och han döptes om och fostrades som en flicka. Men trots att omgivningen gjorde allt för att övertyga David om att han var en flicka och teg om hans medicinska historia så identifierade han sig aldrig med den påtvingade könsidentiteten. Ändå saluförde Money studien som ett lyckat experiment och hävdade att det gick att med kirurgi och uppfostran skapa lyckliga, binära personer av intersexbarn bara deras medicinska historik hemlighölls. Denna hållning har varit vägledande för vården av intersexbarn i västvärlden.

 

Vad gör Amnesty?

Amnesty International gav i maj 2017 ut en omfattande rapport i ämnet i år, First, Do No Harm. Den handlar om de människorättskränkningar som personer med intersexvariation utsätts för som barn och som vuxna i Tyskland och Danmark. Rapporten belyser särskilt en rad människorättskränkningar som sker i samband med icke-akut, “normaliserande” kirurgi på mycket små barn. Den grundar sig framförallt på omfattande intervjuer med intersexpersoner men även föräldrar, vårdpersonal och intersexorganisationer har bidragit.

 

Bild på aktivist från Queer Amnesty Stockholm som bär Intersexflagga på Pride Stockholm 2017

Queer Amnesty Stockholm på Pride Stockholm 2017. © Amnesty International

 

Amnesty är tydligt med att det finns underlivskirurgi som är akut då vissa intersexvariationer till exempel ger kraftiga ökade risker för infektioner. En stor del av de operationer som genomförs i Tyskland och Danmark är dock inte akuta eller ens medicinskt motiverade. Det är till exempel vanligt med operationer i syfte att dölja en stor klitoris eller flytta urinröret till toppen av penis hos barn som föds med urinöppningen på penisens skaft. Dess ingrepp kan ge ärrbildning och nervskador. Utöver kirurgi förekommer hormonbehandlingar, ofta för att barnet ska genomgå puberteten för det kön som det blivit tilldelat. I flera fall har Amnesty kunnat dokumentera att hormonbehandling i enlighet med den egna könsidentiteten nekats.

Det finns inte tillräckligt med forskning för att styrka att de här behandlingarna bidrar till ett bättre välmående för barnen som genomgår dem. Det finns inget lagverk varken i Danmark eller Tyskland som i tillräcklig utsträckning reglerar vilka operationer som är tillräckliga och sjukhusen följer därför riktlinjer som de beslutat om själva eller nationellt. Dessa är inte bindande och uppenbarligen inte tillräckliga för att skydda barnen från människorättskränkningar.

De flesta intersexpersoner Amnesty talat med uttrycker att de lidit både fysisk och psykisk skada både på kort och lång sikt av kirurgi som de inte samtyckt till. Detta har många gånger förvärrats av att de inte haft tillgång till information om vilka behandlingar de gått igenom som barn. Många föräldrar menar att de fått för lite information för att kunna fatta väl underbyggda beslut om sina barns hälsa och både intersexpersoner och deras föräldrar uttrycker en stor brist på psykosocialt stöd.

 

Vad säger folkrätten?

Trots att FN:s kvinnokonvention (CEDAW) i artikel 5 uppmanar stater att avstå från praktiker som grundar sig på stereotypa uppfattningar om könsroller handlar många av de riskfyllda operationerna om att skapa en kropp som passar in i mallen man eller kvinna och är anpassad för ett heteronormativt penis-i-vagina-sexliv. Det är anmärkningsvärt att länder som ratificerat såväl CEDAW som barnkonventionen kan låta så uppenbara kränkningar av barnets rätt till hälsa och integritet fortgå.

Amnesty rekommenderar att Tyskland och Danmark inför och implementerar rättighetsbaserade regler för personer med variation av könsmarkörer som garanterar deras kroppsliga integritet, autonomi och rätt till självbestämmande, samt att barn inte utsätts för icke-akut kirurgi med oåterkalleliga och potentiellt skadliga effekter. Ovan nämnda operationer bör skjutas upp tills barnet har möjlighet att vara med i beslutsprocessen. Dessutom bör socialt stöd till barn och vuxna med variation av könsmarkörer ökas. Medicinsk personal bör få utbildning i variation av kön och genus med fokus på variation i könsmarkörer, utan att reproducera stereotypa könsroller. Könsmarkörer bör explicit inkluderas i antidiskrimineringslagstiftningen och kompensation erbjudas dem som genomgått onödig och oåterkallelig kirurgi, utan informerat samtycke.

I år gav även Human Rights Watch ut en rapport om intersexpersoners rättigheter, “I Want To Be Like Nature Made Me”: Medically Unnecessary Surgeries on Intersex Children in the US (2017). Human Rights Watch har valt att kartlägga situationen i USA där det råder mindre enighet i läkarvärlden än i Europa om vilken behandling som bör ges intersexpersoner. Precis som Amnesty pekar Human Rights Watch på bristen på evidens för att operationerna skulle gynna barnens hälsa och dokumenterar många negativa psykiska och fysiska effekter. De beskriver bland annat att avlägsnande av könskörtlar kan leda till oönskad infertilitet.

Human Rights Watch betonar att många intersexpersoner är missförstådda och att den allmänna kunskapen om biologiskt kön är låg. Kön utgörs av en rad olika karaktärsdrag som kan variera från individ till individ, bästa sättet att beskriva det är som ett spektrum. Rapporten framhåller också att majoriteten av intersexpersoner ända fram till 60-talet till stor del levt välanpassade liv, utan någon form av behandling alls. På senare år har också operationerna ifrågasatts allt mer och det finns nu många läkare som avråder från dem efter att de lyssnat på vuxna intersexpersoner som berättat om den skada de kirurgiska ingreppen orsakat. Ändå fortsätter andra läkare att utföra ingreppen och de medicinska institutionerna har misslyckats med att själva reglera detta.

Tidiga kirurgiska ingrepp motiveras ibland med att det är bättre att genomföra dem när barnen är så små att de ändå inte kommer att minnas dem. Detta är en föråldrad syn på spädbarn. Det råder nu stor konsensus inom psykologisk forskning att de första levnadsåren är av stor betydelse för barns utveckling. Det finns inte tillräcklig forskning om konsekvenserna av de kirurgiska ingreppen och levnadsvillkoren för både vuxna och barn födda med intersexvariation men det finns anledning att vara försiktig med smärtsamma och potentiellt traumatiska operationer på små barn.

 

Situationen i Sverige

Situationen i Sverige beskrivs i Socialstyrelsens rapport Vård och behandling av personer med intersexuella tillstånd (2017). Rapporten konstaterar att det i de internationella dokument som används som vägledning för vården finns otillräcklig forskning för att ge tydliga besked om vilken vård som är bäst för intersexbarn. I Sverige finns tre team som utreder och vårdar intersexbarn och de arbetar delvis olika. Det finns även variation mellan enskilda kirurger. En del lägger stor vikt vid att stötta föräldrarna till att vänta med eventuell kirurgi tills barnet självt kan vara delaktigt i besluten medan andra genomför operationer tidigare. Beslut om genital kirurgi tas individuellt från fall till fall och kan bland annat motiveras av om läkaren bedömer att det skulle ge föräldrarna större förmåga att stötta sitt barn under uppväxten. Socialstyrelsens rapport konstaterar att det trots konsensus inom den svenska läkarkåren om att intersexbarn ska informeras om sin medicinska historik finns det idag ingen garanti för att så sker. Rapporten rekommenderar ett fortsatt arbete med att undersöka vad som krävs för att genital kirurgi ska praktiseras restriktivt över hela landet.

Queer Amnesty Stockholm och Transfest Stockholm kommer att uppmärksamma Intersex Day of Solidarity, den 8:e november, med en visning av filmen Intersexion på ABF-huset i Stockholm kl. 18.30. Det är en dokumentär där personer med intersexvariation själva berättar om sina liv och erfarenheter. Den skildrar intersexpersoners liv som meningsfulla och värda att leva, även när de möter diskriminering och fördomar. Filmvisningen avslutas med en paneldiskussion om intersexrättigheter som leds av Ulrika Westerlund, mångårigt sakkunnig i HBTQI-frågor. Panelen gästas av intersexpersoner och andra relevanta organisationer. Filmen är på engelska utan textning och panelsamtalet är på engelska.

Deltagare i panelsamtal
Ellie Nordefelt, Intersex Scandinavia
Representant för Intersex Denmark
Helle Jacobsen, Amnesty Internationals danska sektion, en av utredarna bakom rapporten First Do No Harm (2017)
Emelie Mire Åsell, RFSL:s talesperson i trans- och intersexfrågor
Måns Molander, chef Human Rights Watch i Sverige och Danmark

26 oktober, 2017

Ahmadreza Djalali, läkare och forskare i katastrofmedicin, har dömts till döden av en domstol i Iran. Han dömdes för ett påstått samarbete med Israels regering.

Amnesty kräver att iranska myndigheter omedelbart upphäver domen och friger Ahmadreza Djalali eftersom han är en samvetsfånge.

Uppdatering 17/2:
Ahmadreza Djalali har beviljats svenskt medborgarskap.

Uppdatering 6/2:
En begäran om granskning av fallet har avvisats vilket innebär att dödsdomen kvarstår.

Uppdatering 12/12: Enligt uppgift har Högst domstolen i Iran bekräftat dödsdomen mot Ahmadreza Djalali. Amnesty fortsätter kampanjen för att få domen upphävd.

Ahmadreza Djalali, iransk medborgare med permanent uppehållstillstånd i Sverige, dömdes den 21 oktober 2017 till döden av en iransk domstol. Zeynab Taheri, en av Ahmadreza Djalalis advokater, har informerat Amnesty International att Djalali dömdes till döden för ”korruption på jorden” (ifsad fil-arz) och också 200 000 euro i böter. Enligt domen ska  Ahmadreza Djalali ha arbetade för den israeliska regeringen som sedan skulle ha hjälpt honom att få uppehållstillstånd i Sverige.

Rättegången mot Djalali har varit mycket bristfällig och inga som helst bevis har presenterats som skulle tyda på att han är något annat än en forskare som fredligt utövat sitt yrke.

Ahmadreza Djalali greps den 25 april 2016, tre dagar innan han skulle återvända till Sverige där hustrun och två barn finns. Familjen fick ingen information om gripandet förrän efter tio dagar då Ahmadreza fick ringa ett kort samtal till dem. Han hade rest till Iran efter att ha blivit inbjuden till universiteten i Teheran och Shiraz att delta i workshops om katastrofmedicin. Han har vid flera tidigare tillfällen rest till landet utan problem.

Efter gripandet satt Ahmadreza Djalil först i isoleringscell i tre månader och utsattes för intensiva förhör och man försökte tvinga honom under stor press att underteckna uttalanden med “bekännelser” om att han var spion för en “fientlig regering”. Under denna tid och ytterligare några månader hade han ingen tillgång till advokat.

I ett brev från augusti 2017 skriver Djalali att han år 2014 ombads av iranska myndigheter att samarbeta med dem för att spionera på EU-stater. Djalali skriver. “mitt svar var nej .. och jag sa till dem att jag är forskare och inte spion.”

Den 24 oktober 2017 sade allmänne åklagaren i Teheran, Abbas Ja’afari Dolat Abadi, vid sin veckovisa presskonferens för journalister, utan att uttalat nämna Ahmadreza Djalali, att den “svarande” hade haft flera möten med Mossad (Israels underrättelsetjänst) och gett dem känslig information om Irans militära- och kärnkraftsanläggningar i utbyte för pengar och uppehållstillstånd i Sverige.

Aktionsperiod  24/10 – 

Head of the Judiciary
Ayatollah Sadegh Larijani
c/o Public Relations Office
Number 4, Deadend of 1 Azizi
Vali Asr Street, Tehran, Iran

Sweden January 2018

Your Excellency,

I am shocked by reports that Ahmadreza Djalali, academic specialized in disaster medicine, residing in Sweden, has been sentenced to death after a grossly unfair trial.

Ahmadreza Djalali was detained in April 2016 and was held incommunicado for several months during which he was subjected to intense interrogations without any legal representation. Under great emotional and psychological pressure he was forced to sign prepared statements.

I call on Your Excellency to urgently quash the death sentence, and immediately and unconditionally release him and drop all charges. Ahmadreza Djalali is a prisoner of conscience held solely in reprisal for his refusal to use his scholastic and work ties with European academic and other institutions to spy for Iran.

I urge the authorities to ensure that Ahmadreza Djalali has regular access to a lawyer of his choice and to his family, including facilities to communicate with those living abroad.

Further, I request that the Swedish consulate be granted access to him.

Any evidence that has been obtained under duress, torture, or as a result of forced “confessions” must not be used as evidence in court, and an independent, effective investigation into Ahmadreza Djalali’s allegations of torture must be conducted.

Respectfully,

Skriv under här

Iran - KI-forskare dömd till döden

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

24 oktober, 2017