Uttryck

Vi får många samtal från ombud, gode män, lärare och många andra som är i kontakt med asylsökande (främst barn och ungdomar) från Afghanistan. Det finns mycket oro. Behovet av information är stort samtidigt som det också förekommer information som inte alltid stämmer. Därför skriver vi dessa rader.

av Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migration på Amnesty International, svenska sektionen

Vi är mycket oroade över situationen i Afghanistan. Vad gäller handläggningen hos Migrationsverket och migrationsdomstolarna ser vi blandade beslut. Ett problem är bedömningen av så kallade rimliga och relevanta internflyktsalternativ där vi inte ser att sådana generellt sett finns för barn och unga vuxna i varje fall. Inga ensamkommande barn återsänds till Afghanistan men däremot gör personer det som helt nyligen fyllt 18 år.

Problematiska åldersuppskrivningar

Under förra året gjordes ett antal åldersuppskrivningar på barn. Vi anser att dessa har gjorts på ett sätt som inte är rättssäkert. Migrationsverket har också i sin egen kvalitetsuppföljning ifrågasatt hur dessa gått till och även JO har framfört kritik.

Vi har framfört att vi anser att Migrationsverket bör gå genom samtliga uppskrivningar och öppna ärenden på nytt för att, i de fall som det är möjligt, låta personen i fråga genomgå den medicinska åldersbedömning som nu står myndigheten till förfogande. Såväl vi som andra organisationer har påtalat detta men Migrationsverket säger fortfarande att man inte kommer att göra detta. Oavsett, innebär detta att det inte går att vara säker på att inget ensamkommande barn faktiskt inte har återsänts till Afghanistan.

Vårt arbete med asylärenden

Som en del av vår rådgivning tar vi också in handlingar i enskilda asylärenden och vi har under det senaste året yttrat oss i flera fall gällande afghanska ensamkommande ungdomar.

På grund av den mycket allvarliga situationen lyfter vi också Afghanistan särskilt vid möten med Migrationsverket och Polisen. Vi anordnade den 14 mars tillsammans med Svenska Röda Korset ett landseminarium för handläggare, beslutsfattare och domare vid Migrationsverket, migrationsdomstolarna samt Migrationsöverdomstolen, samt ett för organisationer och media. Vår Afghanistan-researcher gav, tillsammans med företrädare för UNHCR, Svenska Afghanistankommittén och Röda Korset en förhållandevis samstämmig bild av ett land med en mycket komplex politisk situation med en svag stat där säkerhetsläget försämras och invånarna drabbas och utsätts för våld och övergrepp.

Migrationsöverdomstolen publicerade den 17 mars i år ett avgörande som gäller Afghanistan. Domstolen beskriver målet så här:

Det våld och de andra övergrepp som barn riskerar att utsättas för i ett land är av sådan karaktär att detta måste anses utgöra omänsklig eller förnedrande behandling. På grund av omfattningen av övergreppen och situationen i landet samt när barnet saknar föräldrar, släkt eller annat nätverk liksom lokalkunskap om landet finns det en sådan individuell och specifik risk för att barnet utsätts för övergrepp att alternativ skyddsstatusförklaring ska beviljas.

Denna dom gäller ett barn. Vi anser att samma risker föreligger för unga vuxna. Även om vi inte delar domstolens flyktingrättsliga resonemang i alla delar, är domen viktigt och kommer att innebära att fler afghanska barn beviljas skydd. För gode män och andra engagerade personer är det bra att läsa hela domen och även Migrationsverkets rättsliga kommentar. I vissa fall kan det, med hänvisning till domen, vara rätt att inge en ansökan om verkställighetshinder. Vi råder alla att alltid ta kontakt med en jurist som är specialiserad på asylrätt för att diskutera en sådan fråga. Det finns möjligheter att söka pengar för kostnaden för en jurist hos bland andra Amnestyfonden.

Situationen i Afghanistan försämras – men engagemang finns

Vi kommer snart att publicera ett yttrande om situationen i Afghanistan. Det är tydligt att situationen försämras, att antalet internflyktingar har ökat dramatiskt och med stor sannolikhet kommer att fortsätta att göra så även under innevarande år. Och eftersom staten inte har förmågan att skydda sina medborgare och det för de flesta återvändande och återsända personer faktiskt inte finns några rimliga och relevanta internflyktsalternativ säger vi att återsändanden inte bör ske med tvång samt att frivilliga återvändanden i verkligen mening måste vara frivilliga.

Det finns som sagt ett stort engagemang för afghanska barn och ungdomar och det finns ett flertal nätverk och Facebook-sidor. All information som sprids är inte alltid korrekt. Hör därför gärna efter på flera håll och titta på flera källor. Mycket kan bli bättre men allt är inte heller dåligt. Av Migrationsverkets statistik: Av de 3546 personer som bedömdes som ensamkommande barn beviljades 78 procent någon typ av tillstånd i Sverige 2016. 2017 är motsvarande siffror 1321 avgjorda och 1033 bifall vilket blir 84 procent.

Vi återkommer under försommaren med mer information om Afghanistan.

Amnesty besöker flera av förvaren regelbundet. Vår inställning är att barn aldrig ska hållas i förvar och det gäller även unga vuxna. Generellt sett är vi mot förvar men har ett lite annat sätt att formulera oss när det gäller vuxna personer. Vi har inte mött afghanska barn i något av förvaren. Däremot skulle någon av de unga vuxna personerna där kunna vara uppskriven i ålder. Vi tar gärna emot information om sådana fall.

Om du är i kontakt med personer som återsänts till Afghanistan, får du gärna höra av dig till mig via e-post: madelaine.seidlitz@amnesty.se

Länk till domen (pdf)

Migrationsverkets rättsliga kommentar

Vår debattartikel i GP

15 maj, 2017

Mellan den 2 och 6 juli 2017 finns Amnesty International på plats i Almedalen, på Hamnplan plats 227. I vårt tält har vi fokus på flykting och migration, och erbjuder frukostseminarium inom samma område varje dag. Varje kväll avslutas med ett samtal om människor på flykt med inbjudna gäster. Vidare kommer vi bland annat att tala om yttrandefrihet efter pjäsen Kality, diskutera svensk vapenexport till diktaturer, samtala om Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd och diskutera om ett tiggeriförbud verkligen är förenligt med mänskliga rättigheter.

 

Läs mer om våra programpunkter, både i tältet och på andras evenemang nedan. Texten uppdateras löpande.

 

Söndag 2 juli

Ett samtal om människor på flykt: EU och det gemensamma europeiska asylsystemet – bryter det mot våra folkrättsliga förpliktelser?

Tid: 18.15-18.45

Plats: Amnestytältet

Ett samtal om människor på flykt. Vilket ansvar har EU och vad är vår egen roll för att rätten att söka asyl här ska upprätthållas?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting- och migrationsfrågor, Amnesty International
Malin Björk, EU-parlamentariker, Vänsterpartiet

 

Måndag 3 juli

Frukostseminarium: Flyktingsituationen i världen – vem är en flykting?

Tid: 9.15-10.00

Plats: Amnestytältet

Varför flyr människor? Var i världen befinner sig människor på flykt? Vem är en flykting och vem bedömer det?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migrationsfrågor, Amnesty International

 

Mänskliga rättigheter på export? Regeringens och näringslivets roll på svåra marknader

Tid: 16.00-16.45

Plats: Syregården

Hur kan Sverige och svenska företag skydda mänskliga rättigheter och bidra till en hållbar utveckling när de agerar på svåra marknader? Samtal med politiker, näringsliv och civilsamhälle om statens roll och ansvar för ett hållbart företagande.

Medverkande:
Ann Linde, EU- och handelsminister, Socialdemokraterna
Birgitta Ohlsson, utrikestalesperson, Liberalerna
Ylva Berg, VD Business Sweden
Patrik Hansson, VD Arla Sverige
Kathleen McCaughey, jurist och sakkunnig inom området ekonomiska aktörer och mänskliga rättigheter, Amnesty International
Moderator: Peter Alestig, SvD

 

Ett samtal om människor på flykt: Flyktingars situation i EU och Sverige idag

Tid: 18.15-18.45

Plats: Amnestytältet

Människor flyr bland annat repressiva regimer och väpnade konflikter. Avsaknaden av legala vägar leder till farliga flyktvägar. Vad kan vi göra?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migrationsfrågor, Amnesty International
Anna Sjöblom, medicinsk humanitär rådgivare migration, Läkare utan gränser

 

Tisdag 4 juli

Frukostseminarium: Asyl – hur fungerar det?

Tid: 9.15-10.00

Plats: Amnestytältet

Hur går det till att söka asyl? Kan jag söka asyl på distans? I vilka länder finns det asylprövningssystem? Vad är en rättssäker asylprövning?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migrationsfrågor, Amnesty International

 

Vad har banker och pensionsfonder för ansvar för sina investeringar?

Tid: 10.00-11.00

Plats: Amnestytältet

Svenska banker och pensionsfonder investerar miljarder i oljebolaget Lundin Petroleum trots anklagelser om att företaget bidragit till allvarliga övergrepp i Sudan. Varför har de inte agerat mer för att förmå företaget att ta ansvar?

Medverkande:
Carina Lundberg Markow, chefsstrateg ansvarsfull kapitalförvaltning, ansvarsfullt ägande, Folksam kapitalförvaltning
Hans Ek, ansvarig ESG, hållbarhetsanalys, SEB
David Isaksson, CD/CEO, Global Reporting
Jakob König, projektledare, Fair Finance Guide
Kathleen McCaughey, sakkunnig företagsansvar, Amnesty International

 

Svensk vapenexport till diktaturer – om kryphål i lagen och att hålla vad man lovar

Tid: 11.00-12.00

Plats: Vårdklockans kyrka, Adelsgatan 43

I höst ska riksdagen anta nya regler för export av krigsmateriel. Trots att respekt för mänskliga rättigheter ska vara ett centralt villkor för tillstånd exporteras krigsmateriel till diktaturer och länder med allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Kommer riksdagen att täppa till kryphålen.

Medverkande:
Maja Åberg, sakkunnig, Amnesty

Birgitta Ohlsson, utrikespolitisk talesperson, Liberalerna
Stig Henriksson, ledamot försvarsutskottet, Vänsterpartiet
Kenneth G Forslund, ordförande riksdagens utrikesutskott, Socialdemokraterna
Sofia Damm, utrikespolitisk talesperson, Kristdemokraterna
Linda Åkerström, ansvarig nedrustningsfrågor, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Magnus Walan, senior policyrådgivare, Diakonia
Sofia Hallonsten, pressekreterare, Diakonia

 

33% av tillfälliga lagen. Konsekvenser för möjligheterna till familjeåterförening

Tid: 13.00-14.15

Plats: Amnestytältet

Den tillfälliga lagen har nu varit i bruk i ett av tre år. Konsekvenserna för människor på flykt och som har beviljats asyl i Sverige är stora. Familjeåterförening omöjliggörs ofta. Vi talar om betydelsen av korrekta statusbedömningar och vad som kan göras för att få till stånd korrekta prövningar.

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migrationsfrågor, Amnesty International
Peter Varga, jurist, Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar
David Loveday, jurist
Alexandra Segenstedt, jurist, Svenska Röda Korset
Fredrik Beijer, rättschef, Migrationsverket

 

Är du en hållbar investerare?

Tid: 14.00-15.00

Plats: Trädgården på WCreate, ingång från Strandgatan 1

Hur långt sträcker sig egentligen bankernas ansvar i finansiering och investeringar? Hur skulle du agera om du var en bank? Vi utgår från tre fall, med olika dimensioner, där vi utmanar publiken att själva ta ställning.

Medverkande:
Kathleen McCaughey, sakkunnig företagsansvar, Amnesty International
Klas Eklund, hållbarhetsekonom, SEB
Marie Baumgarts, hållbarhetschef, SEB
Jakob König, projekledare, Fair Finance Guide, Sveriges Konsumenter

 

Sverige i FN:s säkerhetsråd

Tid: 15.00-15.40

Plats: Skandias Trädgård

Sveriges arbete i FN:s säkerhetsråd är en viktig möjlighet för Sverige att stärka FN:s fredsarbete och bidra till fred och säkerhet för människor runtom i världen. Men vad gör egentligen Sverige i säkerhetsrådet? Vilka är prioriteringarna, och hur har arbetet gått under det första halvåret i rådet?

Medverkande:
Maja Åberg, Senior Policy Adviser, Amnesty international
Annika Söder, kabinettssekreterare, Utrikesdepartementet
Aleksander Gabelic, ordförande, Svenska FN-förbundet
Elisabeth Dahlin, generalsekreterare, Rädda Barnen
Mari Mörth, generalsekreterare, Läkare utan gränser
Robert Egnell, professor, Försvarshögskolan

 

Tell the world I’m not a terrorist, but a journalist working for the truth – yttrandefrihet för vem?

Tid: 15.30-16.30

Plats: Länsteatern, Bredgatan 10

Hotet mot det fria ordet är mer påtagligt än på länge. Både här hemma och runt om i världen. Vem vågar yttra sig och till vilket pris? Vad går yttrandefrihetens gräns och vem har rätt till det fria ordet? Vad har konsten för betydelse för det fria ordet?

Samtalet följer efter föreställningen ‘Kality – det fria ordet under attack’ som spelas kl.14.00 och kl.20.00 på Länsteatern. Kality är en samling vittnesmål och berättelser om att bli fängslad för sitt skrivande och de konsekvenser det får; psykiskt, fysiskt och socialt.

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, jurist inom flykting, migration och folkrätt, Amnesty International
Martin Schibbye, journalist
Magnus Aspegren, VD, Riksteatern
Sakine Madon, politisk redaktör, Vestmanlands Läns Tidning (VLT)
Moderator: Kerstin Brunnberg

 

Ett samtal om människor på flykt: EU och det gemensamma europeiska asylsystemet – bryter det mot våra folkrättsliga förpliktelser?

Tid: 18.15-18.45

Plats: Amnestytältet

Ett samtal om människor på flykt. Vilket ansvar har EU och vad är vår egen roll för att rätten att söka asyl här ska upprätthållas?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migrationsfrågor, Amnesty International
Frida Johansson Metso, traumapsykolog

 

Onsdag 5 juli

Frukostseminarium: EU och det gemensamma asylsystemet – på pappret och i realiteten

Tid: 9.15-10.00

Plats: Amnestytältet

Vad innehåller EU:s gemensamma asylsystem? I vilken utsträckning är det gemensamt i de 28 medlemsländerna? Vilka är fördelarna respektive nackdelarna med ett gemensamt system? Vad kommer att hända i de pågående omförhandlingarna?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migrationsfrågor, Amnesty International

 

Mänskliga rättigheter under attack även i Sverige?

Tid: 13.00-14.00

Plats: Amnestytältet

Samtal om den oroande trenden med ett krympande utrymme för det civila samhället och försvarare av mänskliga rättigheter i världen. Hur ser det ut i Sverige? Vi ser rapporter om hot och hat, hur kan vi vända den negativa trenden?

Medverkar:
Maja Åberg, sakkunnig policy, Amnesty International
Madelaine Seidlitz, folkrättsjurist, Amnesty International
Måns Molander, Sverigechef, Human Rights Watch
Hanna Gerdes, människorättsjurist, Hanna and Goliath Law & Education

 

Demokratins former och utmaningar i en föränderlig värld

Tid: 13.00-13.45

Plats: Newman/Bildascenen

Hur mår demokratin idag? Håller de gamla formerna för demokrati? Vad är civilsamhällets roll i samhällsutvecklingen?

Medverkande:
Tora Törnquist, ordförande, Amnesty International
Yusuf Aydin, ordförande Bilda Dialog och Sankt Ignatios folkhögskola
Erik Amnå, professor statsvetenskap, Örebro universitet
Åsa Ahlqvist, affärsutvecklare, konsult, Bilda Dialog

 

Är en annan migrationspolitik möjlig?

Tid: 17.00-17.50

Plats: Syregården

Inte sedan andra världskriget har så många människor varit på flykt i världen. Som en effekt av detta har antalet asylsökande till EU ökat. I Sverige talas det sedan hösten 2015 om en systemkollaps vad gäller vår migrationspolitik. Hur ska en progressiv migrationspolitik se ut?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, jurist, ansvarig flykting-och migration, Amnesty
Viktor Banke, jurist
Annette Rosengren, författare, FARR
Carlos Rojas, författare, analyschef, Sweden Research
Manijeh Mehdiyar, sociolog och krönikör, Tidningen Syre

 

Ett samtal om människor på flykt: Kommer rätten att söka asyl i Sverige och EU att finnas i framtiden?

Tid: 18.15-18.45

Plats: Amnestytältet

Samtal om människor på flykt. Vilket ansvar har EU och vad är vår egen roll för att rätten att söka asyl här ska upprätthållas?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting- och migrationsfrågor, Amnesty International
Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap

 

Torsdag 6 juli

Frukostseminarium: Asylprocessen och mottagningssystemet i Sverige

Tid: 9.15-10.00

Plats: Amnestytältet

Hur går det till att söka asyl i Sverige och hur ser asylprocessen ut? Vilka rättigheter och skyldigheter finns för asylsökande? Vad har den tillfälliga lagen fått för konsekvenser? Hur påverkas Sverige av den EU gemensamma lagstiftningen?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting- och migrationsfrågor, Amnesty International

 

Europa stängt för dagen. Välkommen åter? Om rätten att söka asyl

Tid: 13.00-14.00

Plats: Amnestytältet

Hur kommer EU och Sverige att agera i förhållande till människor på flykt? Överenskommelser med Turkiet och Libyen är exempel på EU:s extremt hårda politik för att hålla människor med avsikt att söka asyl utanför Europa. Kommer detta att fortsätta? Står politiken i överensstämmelse med folkrätten?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migrationsfrågor, Amnesty International
Anna Sjöblom, medicinsk humanitär rådgivare, Läkare utan gränser
Lisa Pelling, statsvetare, Arena idé
Mikael Ribbenvik, generaldirektör, Migrationsverket

 

Går tiggeriförbud ihop med mänskliga rättigheter?

Tid: 15.00-16.00

Plats: Amnestytältet

Det senaste året har vi hört allt fler röster propagera för ett tiggeriförbud. Men vad säger mänskliga rättigheter om saken? Vad bör Sverige göra enligt folkrätten? Och hur kan tiggande EU-medborgares rättigheter och värdighet bäst beaktas och skyddas när de är här?

Medverkande:
Johanna Westeson, jurist och sakkunnig diskrimineringsfrågor, Amnesty International
Thomas Hammarberg, debattör och Europarådets f.d. kommissionär för mänskliga rättigheter
Madelaine Seidlitz, jurist och ansvarig flykting och migration, Amnesty International

 

Ett samtal om människor på flykt: Om flyktingar i världen och deras tillgång till skydd

Tid: 18.15-18.45

Plats: Amnestytältet

Vilka skyldigheter har vi gentemot människor på flykt? Hur är det juridiskt och moraliskt möjligt att stoppa flyktingar i ex Libyen och Turkiet?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migrationsfrågor, Amnesty International
Antje Jackelén, ärkebiskop, Svenska kyrkan

12 maj, 2017

Inom kort kommer en kommission inom den lagstiftande församlingen i El Salvador att börja diskutera den föreslagna ändringen av strafflagen som kan innebära ett slut på den totala kriminaliseringen av abort i landet.

Skriv under Amnestys uppmaning till lagförsamlingen att stödja förslaget som som ökar möjligheterna för flickor och kvinnor att själva bestämma över sina liv.

I oktober 2016 presenterade det styrande partiet FMLN, Frente Farabundo Martí para la Liberación Nacional, ett förslag om att reformera strafflagen för att avkriminalisera abort under särskilda omständigheter:  fall då kvinnans eller flickans liv eller hälsa är i fara, då graviditeten är ett resultat av våldtäkt samt då fostret inte är livsdugligt.

Debatten om lagförslaget kommer att ske i två faser. Först diskuterar lagkommissionen förslaget och om det godkänns går det vidare till den lagstiftande församlingen där det debatteras och alla kongressmedlemmar röstar. Församlingens möten inleddes den 8 maj och det är nu viktigt att uppmana lagstiftarna att stödja förslaget.

Abort har varit kriminaliserat under alla omständigheter i El Salvador sedan 1998. Många kvinnor och flickor har dött eller fängslats på grund av det totala abortförbudet. Kvinnor som fått missfall och komplikationer under graviditeten beskylls ofta för att ha försökt göra abort. En del av dem anklagas för mord. Minst 25 kvinnor sitter för närvarande i fängelse, dömda för mord efter missfall och komplikationer, några av dem upp till 40 år. Även läkare som utför abort riskerar att bli åtalade och dömas till fängelse.  

Läs mer i rapporten “Separated families, broken ties”.

Aktionsperiod 12/5 – 29/5

Presidente de la Comisión de
Legislación y Puntos Constitucionales
Mario Alberto Tenorio
Correo-e.: mtenorio@asamblea.gob.sv

Suecia Mayo 2017

Estimado Sr. Presidente:

Datos demuestran que la prohibición total del aborto no reduce el número de abortos, sino que incrementa el riesgo de que la mujer muera a causa de abortos ilegales e inseguros. La Organización Mundial de la Salud ha advertido de que las leyes de aborto restrictivas ponen a las mujeres y niñas que viven en la pobreza, y a las que viven en zonas rurales y más aisladas, en un riesgo especial de sufrir abortos inseguros. La penalización del aborto en todas las circunstancias disuade a las mujeres de buscar atención médica y crea un “efecto amedrentador” en el personal médico, que tiene miedo de proporcionar tratamiento que podría salvar la vida a mujeres cuya vida o salud corre peligro a causa del embarazo, o que sufren complicaciones derivadas de un aborto inseguro.

Ya que la Asamblea Legislativa va a debatir y votar por la propuesta de despenalizar el aborto en circunstancias específicas, insto a los legisladores y legisladoras a apoyar la propuesta que pondrá fin a la prohibición total del aborto.

Es muy preocupante el hecho de que, si se mantiene la penalización del aborto, las mujeres y niñas de El Salvador corren peligro de que se viole su derecho a la vida y la salud y su derecho a no sufrir discriminación ni ser sometidas a tortura o malos tratos.

Pido a los legisladores y legisladoras que garanticen el acceso al aborto en la ley y en la práctica, como mínimo en los casos en los que el embarazo constituya un riesgo para la vida o la salud física o mental de la mujer o niña, cuando el feto no pueda sobrevivir fuera del útero y cuando el embarazo sea consecuencia de violación o de incesto.

El apoyo a la propuesta respetará, protegerá y hará realidad los derechos de las mujeres y las niñas en El Salvador.

Atentamente,

Översättning:

Det finns bevis för att ett totalförbud mot abort inte minskar antalet aborter, utan ökar risken för kvinnor dör av illegala och osäkra aborter. Världshälsoorganisationen har varnat för att restriktiva abortlagar utsätter kvinnor och flickor som lever i fattigdom och som bor på landsbygden och i avlägsna områden för en särskilt risk. Kriminalisering av abort under alla omständigheter avskräcker kvinnor från att söka läkarvård och verkar ”skrämmande” för den medicinska personalen, som är rädda för att behandla kvinnor vars liv eller hälsa är i fara på grund av graviditet eller drabbats av komplikationer från osäkra aborter.

Då lagstiftande församlingen ska debattera och rösta om förslaget att avkriminalisera abort under särskilda omständigheter, uppmanar jag lagstiftarna att stödja förslaget som kommer att upphäva totalförbud mot abort.

Det är mycket oroande att om kriminalisering av abort kvar, riskeras kvinnors och flickors rätt till liv och hälsa i El Salvador, och deras rätt att inte diskrimineras eller utsättas för tortyr eller misshandel kränks.

Jag ber lagstiftarna säkerställa tillgång till abort i lag och i praktiken, åtminstone i de fall då kvinnans eller flickans liv eller hälsa är i fara, då graviditeten är ett resultat av våldtäkt eller incest samt då fostret inte är livsdugligt

Stödet för förslaget kommer att respektera, skydda och uppfylla kvinnors och flickor rättigheter i El Salvador.

Med vänliga hälsningar,

Skriv under här

El Salvador - avkriminalisera abort!

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

12 maj, 2017

Somyot Prueksakasemsuk, arbetsrättsaktivist och före detta redaktör, sitter fängslad sedan den 30 april 2011, dömd för publicering av två artiklar som bedömts vara kränkande för den thailändska monarkin.

Amnesty uppmanar den thailändska regimen att frige Somyot Prueksakasemsuk och att åtalspunkterna mot honom läggs ner.

Somyot Prueksakasemsuk greps den 30 april 2011 vid en gränskontroll när han lämnade Thailand för att guida en tur till Kambodja. Han hade tidigare lämnat och rest in Thailand utan problem och ovetandes om att det fanns en häktningsorder mot honom. Fem dagar före gripandet hade Somyot Prueksakasemsuk lanserade en kampanj för att samla in underskrifter med krav på en parlamentarisk översyn av Thailands lag mot majestätsbrott.

Den 22 juli 2011 anklagades han själv för majestätsbrott efter att ha publicerat två artiklar, vilka han själv inte skrivit, som handlade om två fiktiva karaktärer som kunde tolkas att tillhöra kungahuset. Artiklarna publicerades i februari och mars 2010 i tidningen Voice of Taksin, där Somyot Prueksakasemsuk tjänstgjorde som redaktör från 2009 tills den stängdes av den förra regeringens administration 2010.

Somyot Prueksakasemsuk dömdes den 23 januari 2013 till tio års fängelse, men straffet reducerades den 23 februari 2017 till sju år efter en överklagan av domen. Som skäl till straffreduceringen angavs bland annat att han själv inte skrivit artiklarna och redan avtjänad tid.

Aktionsperiod 1/5 – 31/5

Skicka en hälsning till Somyot

Prime Minister
General Prayut Chan-o-cha
Government House
Pitsanulok Road, Dusit
Bangkok 10300, Thailand

Sweden May 2017

Dear Prime Minister,

I am writing to express my concern at the imprisonment of Somyot Prueksakasemsuk under Article 112 of the Thai Criminal Code for publishing magazine articles.

I have reason to believe that he has been penalized for his peaceful exercise of the right to freedom of expression, and urge your government to drop charges against him and release him from detention. I also call for Somyot Prueksakasemsuk’s record of conviction to be expunged.

As party to the International Covenant on Civil and Political Rights, the Thai government is legally bound to uphold the right to freedom of expression. The world-wide human rights organization Amnesty International, believes that Thailand’s Article 112 lese-majesty legislation, in its current form and usage violates the right to freedom of expression under international human rights law, as it goes far beyond permissible restrictions of this right.

I urge your government to amend the lese-majesty legislation so that it complies with Thailand’s obligations under international human rights law, and to suspend its use until it has been amended in such a way.

Regards,

Skriv under här

Thailand - dömd till fängelse för två artiklar

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

2 maj, 2017

Den här texten har översatts och kortats ned. Länken till originaltexten på engelska finns längst ned.

Den iransk-födde i Sverige bosatte läkaren Ahmadreza Djalali, medicinsk doktor och föreläsare i katastrofmedicin, har hållits häktad i Evinfängelset i Teheran sedan han greps den 25 april 2016. Under tiden han satt i isoleringscell utsattes han för intensiva förhör och tvingades att under stor känslomässig och psykologisk press att skriva under uttalanden. Han har anklagats för att vara spion för en ”fientlig regering” och har hotats med dödsstraff.

av Vida Mehrannia, Sverige

Jag blev chockad när Ahmadreza greps. Jag visste inte ens om att han hade gripits förrän fyra dagar senare när hans familj i Iran berättade det för mig. Jag trodde att det var ett misstag och att han skulle släppas.

Min son är fem år gammal och han tror att hans pappa har åkt till Iran för att jobba. Han fortsätter att fråga mig när hans pappa kommer hem igen. När han blir upprörd kurar han ihop sig i ett hörn och frågar efter sin pappa. Min dotter är 14 år och hon är mycket oroad över sin pappa.

De iranska myndigheternas anklagelser
Ahmadrezas arbete som doktor i katastrofmedicin, hans studier och undervisning i Europa och boende i Sverige har använts av den iranska säkerhetsapparaten för att antyda att han är en spion som har agerat mot Irans nationella säkerhet. Samtliga påståenden har fabricerats av Irans säkerhetsapparat.
I sju månader efter gripandet nekades Ahmadreza tillgång till advokat. Myndigheterna har anklagat honom för att vara en spion men har aldrig ens tillåtit hans advokater att se dokumenten om fallet för att kunna förbereda försvaret. Faktum är att de hittills har avvisat alla hans tre advokater. Nu måste han hitta ytterligare en annan advokat annars kommer domstolen att förse honom med en statligt godkänd advokat.

Hälsoproblem
Ahmadreza började hungerstrejka i december 2016 när hans förhörsledare sa till honom att han kunde dömas till döden om han vägrade att skriva på ett ”erkännande” om att han är spion för en ”fientlig regering”.

Ahmadrezas hungerstrejk varade i tre månader och resulterade i en allvarlig försämring av hans hälsa. Han har gått ned 29 kilo i vikt och har utvecklat problem med hjärta, njurar och han har upplevt blödningar i tarmsystemet. Han har även haft problem med ben, fötter och knän.

Yrkande för Ahmadrezas frigivning
Jag har skrivit brev till Irans högste ledare, presidenten och utrikesministern för att begära min mans frigivning men tyvärr har inte någon av dem svarat. Jag har även sökt hjälp hos den svenska regeringen, Europaparlamentet och hos internationella människorättsorganisationer för att säkra hans frigivning. Men vi behöver fortfarande mer hjälp och att fler personer stöder vår kampanj.

Ett rop på hjälp
Ahmadreza har alltid varit hängiven att hjälpa andra människor; nu tynar han bort i fängelse utan anledning.
Jag ber Amnesty International-aktivister runt hela världen att hjälpa till att få hem min man till sin fru och barn, och till den akademiska världen.

Tweeta:
#Iran’s @khamenei_ir must not jail doctor & academic Ahmadreza Djalali for peacefully exercising his rights

Klicka här för att komma till hela blogginlägget som är skrivet på engelska.

27 april, 2017

I veckan kommer regeringen, tillsammans med några riksdagspartier, att diskutera om det finns ett behov av ny lagstiftning och andra åtgärder för att förhindra framtida terrorhandlingar i Sverige. Att detta görs efter händelsen på Drottninggatan i Stockholm den 7 april i år, är högst naturligt.

av Amnesty Internationals svenska sektion

Samtidigt ser vi att det finns röster som uttalar sig svepande om ”hårdare tag” och som generaliserande misstänkliggör hela grupper av människor. Enbart på grund av att en person till exempel är flykting, asylsökande, muslim eller irreguljär migrant (papperslös).

Amnesty International anser att terrorism är ett verkligt och allvarligt hot som ska bekämpas. De metoder som används måste dock alltid vara förenliga med rättsstatens principer (rule of law). Åtgärderna får inte inskränka andra grundläggande rättigheter på ett oproportionerligt sätt. Och åtgärderna får inte leda till att det kan uppfattas som att ett misstänkliggörande av flyktingar, eller av människor i andra utsatta grupper, sanktioneras.

Det är betydelsefullt vilka ord vi använder. Fakta och kunskap leder till förståelse, engagemang och till mycket bättre förutsättningar att fatta kloka beslut som står i överensstämmelse med våra internationella förpliktelser.

Fakta

  • Att söka asyl är en mänsklig rättighet. Det finns med andra ord en motsvarande skyldighet för stater att, utan undantag, öppna dörren för flyktingar som behöver skydd. Alla har rätt till en rättssäker asylprövning.
  • Människor flyr bland annat för att de riskerar att fängslas och tortreras på grund av sitt politiska engagemang, eller för att de redan har utsatts för det. Eller för att de efter bristfälliga rättegångar har blivit dömda till dödsstraff. Människor flyr också för att de riskerar att förföljas på grund av till exempel sin sexuella identitet eller för att de riskerar att utsättas för grovt sexuellt våld, något som ofta ökar kraftigt i samband med konflikt.
  • Den som nekas asyl ska självmant lämna landet och kallas då till återvändandesamtal hos Migrationsverket. Uteblir personen så överlämnas ärendet till polisen som går ut med en efterlysning.
  • Polisen har rätt att frihetsberöva efterlysta personer och placera dem i Migrationsverkets förvar, men bara om det finns förutsättningar att verkställa beslutet att skicka ut personen. En annan kontrollåtgärd som kan vidtas är uppsikt vilket innebär att en person regelbundet får anmäla sig hos polisen.
  • Det är inte brottsligt att befinna sig i Sverige utan tillstånd.
  • Det finns ett antal grundläggande mänskliga rättigheter som tillkommer alla, oavsett varför hen befinner sig här och om hen har tillstånd eller inte. Rätten till vård är en sådan. Rätt till skolgång för barn en annan.
  • Det finns ett absolut förbud för alla stater att skicka tillbaka en person till ett land där hen löper en verklig risk att utsättas för tortyr, kroppsstraff, dödsstraff eller andra allvarliga kränkningar av sina mänskliga rättigheter.

I Amnesty Internationals rapport Dangerously disproportionate, the ever-expanding national security state in Europe, (läs rapporten här) från januari 2017, har vi undersökt lagstiftningsåtgärder i 14 EU länder, däribland Österrike, Belgien, Frankrike, Danmark, Bulgarien och Tyskland. I flera länder har anti-terrorismåtgärder som antagits eller föreslagits undergrävt rättsstatsprincipen, förstärkt den exekutiva makten, skalat bort rättsliga kontrollmekanismer, begränsat yttrandefriheten och utsatt alla invånare för en så gott som obehindrad övervakning från regeringen. Effekterna som lagarna har fått för utländska personer och för etniska och religiösa minoriteter har varit särskilt allvarliga.

Medan terrorhotet är verkligt och alltid måste bemötas kraftfullt, är regeringens roll att också se till att alla åtgärder som vidtas görs på ett transparent och helt rättssäkert sätt.

Alldeles särskilt viktigt är det att värna om att inte medverka till att skapa ett samhälle som är polariserat och där rättigheterna är olika värda beroende på hur du ser ut, varifrån du kommer eller vilken religion du har.

I Sverige kommer nu frågan om terroristhot och hur samhället försvarar sig mot dessa att diskuteras. Sannolikt kommer utredningar att tillsättas och lagförslag presenteras. Vi vill med dessa rader förmedla vikten av att arbetet sker i full överensstämmelse med rättsstatens principer och med full respekt för grundläggande mänskliga rättigheter och alla människors lika värde.

18 april, 2017

I lördags var det den 8 april, den internationella romadagen. Dagen instiftades 1990 och uppmärksammas sedan dess världen över för att fira den romska kulturen och för att öka kunskapen om romers livsvillkor.

av Johanna Westeson, sakkunnig diskrimineringsfrågor

I dag, 27 år efter instiftandet, är romerna fortfarande den minoritet i Europa som mest utsätts för kränkningar, marginalisering och rasism. Det gäller i södra och östra Europa där de flesta av kontinentens drygt 10 miljoner romer bor. Men det gäller också i hög grad här hos oss och i andra länder i Västeuropa. Det gäller romer som är medborgare och det gäller romer som invandrat från andra länder.

Här i Sverige skrev en statlig utredning 1923 att, “då zigenarnas inordnande i samhället hos oss synes vara ett olösligt problem, är enda utvägen att få zigenarna ut ur landet” — och att deras livsvillkor därför måste göras så förnedrande som möjligt här så “att de finna med sin egen fördel förenligt att lämna landet”. I dag sover romska utsatta EU-medborgare i svenska skogsdungar eller parker. Ett nytt lagförslag ska underlätta avhysningsproceduren så att det ska bli lättare att köra iväg dem. Detta kombineras inte med krav på att kommuner måste erbjuda dem alternativt, lagligt, boende. Inför socialdemokraternas kongress som inleds i dag föreslås att ordningslagen ska skärpas och samarbete tiggande människor emellan ska försvåras, allt för att “få bort tiggeriet”. Utan att skissa på några som helst alternativa försörjningsmöjligheter för de romska EU-medborgarna. Känns resonemanget bekant?

Faktum är att romer över hela Europa utsätts för tvångsvräkningar, segregering och diskriminering på bostadsmarknaden, ofta med den explicita eller implicita målsättningen att få dem att ta vägen någon annanstans. Utan bostad är det svårt att skapa sig en framtid. Utan en fast adress är det i princip omöjligt att få ett arbete och att registrera sina barn i skolan. Tvångsvräkningar skapar trauman för livet. Och alltför ofta leder vräkningarna till hemlöshet. I går, den 7 april, vräktes runt 1 300 av romer från en bosättning utanför Neapel i Italien. Myndigheterna planerar att erbjuda alternativt boende till ungefär tvåhundra av dem — i ytterligare ett segregerat läger. Resten har vräkts till hemlöshet. Amnesty har gjort allt för att stoppa detta, men förgäves. Amnestys utredare är på plats i Italien och nu kräver vi att bostäder upprättas för samtliga drabbade och att internationella normer följs. Vi ger inte upp.

Det är omöjligt att inte dra paralleller. Mellan Italien och Sverige. Mellan dåtid och nutid. Men nu måste cirkeln brytas. Det är dags att protestera högt och ljudligt och att kräva att romers mänskliga rättigheter äntligen respekteras och garanteras. Jag drömmer om att den Internationella romadagen en dag ska bli en glädjens högtid och inget annat. Låt oss nu tillsammans med våra romska systrar och bröder kämpa för att den drömmen ska bli verklighet.

 

12 april, 2017

Ni har väl inte missat att det snart är årsmöte? Jag har hunnit med flera årsmöten under min tid inom Amnesty – årets möte blir mitt tionde. Jag hoppas på att få delta på många fler i framtiden, men ändå känns årets möte ovanligt viktigt.

av Tora Törnquist, ordförande i Amnesty i Sveriges styrelse

Det händer mycket i världen just nu och det har på flera sätt varit ett hårt år för de mänskliga rättigheterna. Globalt ser vi en förändring mot en hårdare ton i den politiska retoriken. Makthavare har blundat för krigsbrott och många människor har mötts av stängda landsgränser på sin flykt till trygghet. Vår tid är full av åsikter och ställningstaganden. Trots all information som når oss, tycks sanningen ibland spela mindre och mindre roll.

En hand håller upp Amnesty-ljuset på ett plakat, ett annat plakat har texten "Jag är en människorättsförsvarare" i bakgrunden syns den vita kupolen av Capitol Hill

© Amnesty International

Bildtext: Skyltar från Women’s March den 21 januari 2017 i Washington D.C.

Men mitt i mörkret finns det också mycket hopp. Under året som gått har vi fått se en av historiens största globala demonstrationer – Women’s Rights March. I Polen har aktivister samlats  för kvinnors rätt till abort och världen över har det hållits manifestationer till stöd för folket i Aleppo, Syrien.

Flygfoto av en stor folkmassa som demonstrerade mot ett lagförslag om striktare abortlagar, från Warszawa, Polen från oktober 2016

© Piotr Stasiak

Bildtext: Demonstration mot ett förslag om striktare abortlagar i Polen, tagen i Warszawa oktober 2016

I tider som dessa måste vi stå upp för våra och andras rättigheter, och Amnestys arbete känns viktigare än någonsin. Vi värnar pressfrihet och yttrandefrihet, kämpar för flyktingars rättigheter och uppmärksammar diskriminering. Vi arbetar genom att finnas på plats där människorättskränkningar sker och sedan rapportera ut till världen. Vi arbetar långsiktigt och vi ger inte upp – även fast det känns tungt. Vi gör allt vad vi kan för att påverka och skapa verklig skillnad för de människor som behöver det mest.

En solnedgång med ett citat av Martin Luther King skriver på bilden "Mörker kan inte driva undan mörker, bara ljus kan göra det. Hat kan inte driva undan hat, bara kärlek kan göra det"

© Amnesty International

Din röst är viktig

Det är mäktigt att Amnesty har sju miljoner medlemmar över hela världen, och att det finns Amnestygrupper och aktivister över nästan hela Sverige. Varje vår håller Amnestys svenska sektion årsmöte för att diskutera och besluta om hur vår organisation ska se ut och vad vi ska arbeta med. Under årsmötet används direktdemokrati vilket betyder att varje medlem har en röst och att varje röst är viktig. Alla Amnestys medlemmar kan anmäla sig och påverka organisationens framtid. I år hålls årsmötet på Folkets hus i Stockholm i maj. Jag hoppas att vi ses där. Just du behövs!

Läs mer och anmäl dig här: amnesty.se/arsmotet

Deltagande i årsmötet är gratis

28 mars, 2017

Det har gått exakt ett halvår sedan jag träffade Maria Teresa Rivera för första gången. Nu ses vi igen och trots att jag känner till hennes historia väl så blir jag lika omskakad som alltid. Maria Teresas berättelse är så fylld av orättvisa, från början till slut. Att hon ändå öppet vill berätta handlar dels om att det pågår ett intensivt arbete i hennes hemland för att abortförbudet ska skrotas. Men också för att det inte går en dag utan att hon tänker på sina kamrater som är kvar i fängelset i El Salvador. Internationella påtryckningar är jätteviktiga, säger hon.

av Katarina Bergehed, Amnesty i Sveriges expert på kvinnorättsfrågor

Maria Teresas liv förändrades helt den 24 november 2011, då hon fick missfall. Hon hittades medvetslös och kraftigt blödande på golvet i badrummet och var mycket illa däran när hon väl kom till sjukhus. Men när Maria Teresa vaknade upp låg hon fastspänd med handfängsel på en bår. Sjukvårdspersonalen hade kallat på polis eftersom de misstänkte att hon gjort abort.

Redan nästa dag fördes hon från sjukhuset till ett utredningshäkte, trots att hon var mycket dålig. Där skulle alla brottsmisstänkta lämna fingeravtryck och fotograferas. De försågs med namnskyltar som också angav vilket brott de anklagades för. På Maria Teresas skylt stod det mord.

Kvinnor protesterar utanför domstolen i San Salvador och kräver att Maria Teresa ska friges

© Agrupacion Ciudadana por la despenalización del Aborto Terapéutico, Ético y Eugenésico

Bildtext: Kvinnor demonstrerar utanför domstolen i San Salvador och kräver att Maria Teresa friges

– Sedan började mitt helvete, minns hon. Fängelset var överfullt, maten usel och vi fick bara en liten mängd vatten som skulle räcka till att dricka, tvätta sig i och tvätta kläder. När vi klagade fick vi bara höra att vi inte hade några rättigheter.

”Barnamöderskan”

Medfångarna som dömts för andra brott utsatte henne – “barnamörderskan”- för dagliga trakasserier. Men där fanns också flera andra kvinnor som liksom Maria Teresa hölls fängslade för att de fått missfall och komplikationer under sina graviditeter. Och kvinnor som trots att det är förbjudet, gjort abort. Hon kallar dem för sina compañeras, sina kamrater.

Missfall = mord?

Det dröjde åtta månader innan Maria Teresa fick en rättegång. Rättsläkaren som kallats som vittne dök inte upp. Men en tidigare chef vittnade om att Maria Teresa sagt att hon var gravid i januari. Det var bara det att missfallet ägde rum den 24 november. Ändå dömdes hon till lagens strängaste straff: 40 år för mord.

– Vem har någonsin hört talas om en 11 månaders lång graviditet? frågar Maria Teresa retoriskt. Hade rättsläkaren kommit hade mitt liv sett helt annorlunda ut. Flera år senare vittnade han om att fostret hade dött i livmodern och inte bar några tecken på yttre våld.

Under de fyra och ett halvt år som Maria Teresa satt i fängelset fick hon bara träffa sin son två gånger.

Kvinnor väntar i kö utanför det enda kvinnofängelset i El Salvador

© Amnesty International

Bildtext: Kvinnor står i kö för att besöka det enda kvinnofängelset i El Salvador

– Ibland ringde han mig och sa att han inte hade någon mat eller att han inte ville gå till skolan för barnen retade honom och sa att hans mamma dödat hans bror. Det var det som var det absolut svåraste. Att min son fick betala det högsta priset.

– Jag har inte gjort något fel, säger hon. Det är systemet och lagarna som är fel.

Frigiven men minnena lever kvar

När Maria Teresa slutligen frigavs, i maj 2016, blev glädjen kortvarig. Riksåklagarämbetet meddelade att de skulle överklaga domen som gett henne friheten tillbaka.

– De tänkte inte slå sig till ro förrän de fått in mig i fängelset igen. Så fort jag såg en polisbil blev jag rädd att de kommit för att hämta mig.

Men det var inte bara rättsväsendet som förföljde henne. Grannarna, människorna i bostadsområdet och medlemmar av de fruktade kriminella gängen, maras, trakasserade och hotade henne. Till slut lämnade hon landet.

Kampen för ”Las 17” fortsätter

Att Maria Teresia vill bryta tystnaden på nytt handlar dels om att det pågår ett intensivt arbete i hennes hemland för att abortförbudet ska skrotas och lagarna ändras. Men också för att det inte går en dag utan att hon tänker på sina kamrater som är kvar i fängelset.

– De kallas ofta för “Las 17”, de sjutton, som fängslats för missfall. De är fler än så, och bakom varje nummer finns en kvinna med sin egen livhistoria, säger Maria Teresa. Jag var en av dem, nej, jag är en av dem och jag vill att omvärlden ska veta vad som händer i mitt land. Att 10-12-åriga små flickor som våldtas kan hamna i fängelse om de gör abort.

Fattiga kvinnor är de som straffas, till och med för missfall

Hon säger att motståndet är starkt mot att tillåta abort ens i undantagsfall.

– Kongressledamöternas döttrar och fruar åker utomlands eller gör abort på privatkliniker. De hamnar inte i fängelse. Men fattiga kvinnor som jag straffas till och med för missfall.

Kvinnorättsaktivister demonstrerar och protesterar mot abortförbudet utanför högsta domstolen. Vissa har masker för ansiktet, låtsatsblod och handbojor på sig

© Giles Clarke

Bildtext: Kvinnorättsaktivister demonstrerar och protesterar mot abortförbudet utanför högsta domstolen i El Salvador

Ändå är Maria Teresa Rivera hoppfull.

– Lagen kommer att ändras. Ni ska inte tro att det ni gör är betydelselöst. Utan er hade jag inte fått min frihet tillbaka. Och internationella påtryckningar är jätteviktiga för att ändra abortlagen. Jag vet att den kommer att ändras.

 

Skriv under och dela aktionen här: Skrota totalförbudet mot abort i El Salvador 

Läs mer om arbetet för att stoppa abortförbudet: Ny abortlag möjlig – nu behövs du mer än någonsin

Läs Maria Teresas brev: Maria Teresa tackar alla som kämpat för hennes frigivning

19 mars, 2017

I oktober förra året hade Amnesty i Sverige besök av kvinnorättsaktivisten Sara García från El Salvador. Vi träffade henne samma dag som ett revolutionerande lagförslag lades fram i hennes hemland. Efter nästan 20 år med ett totalförbud mot abort föreslår det styrande partiet, FMLN, att lagen ska ändras.

av Katarina Bergehed, Amnesty i Sveriges expert på kvinnorättsfrågor

För Sara García var det en stor dag. I många år har hon och andra människorättsförsvarare och organisationer arbetat hårt för att abortförbudet ska tas bort. Genom att visa på de fruktansvärda konsekvenserna för landets kvinnor har de steg för steg banat väg för en förändring. Amnesty har under flera år backat upp deras kamp och tryckt på landets regering och parlament.

Sara García står framför en Amnestylogga på den svenska sektionens kontor

Bildtext: Sara García på Amnesty i Sveriges kontor i oktober 2016

Abort efter våldtäkt är olagligt

El Salvador beskrivs ofta som ett av världens farligaste länder och toppar mordstatistiken. Våldsnivån är hög i samhället och det sexuella våldet är utbrett. Flickor tvingas bli flickvänner åt medlemmar av de mäktiga kriminella gängen, maras. Könsbaserat våld driver många kvinnor på flykt ut ur landet. Precis som överallt annars i världen utsätts kvinnor för våldtäkt av män de känner och av män de aldrig tidigare träffat. Men abort efter våldtäkt är inget alternativ. Flickor och kvinnor som blir gravida efter våldtäkt tvingas fullfölja graviditeten. För att lagen säger det. För att staten fråntagit dem rätten att själva bestämma. På så sätt utsätts de för ytterligare ett övergrepp.

Abortförbud leder inte till färre aborter, utan till fler osäkra aborter

Förbud mot abort leder inte till färre aborter, utan till att de osäkra aborterna ökar. Många flickor och kvinnor ser ingen annan utväg än att i hemlighet genomgå farliga aborter, trots riskerna. Tusentals flickor och kvinnor skadas eller dör som en direkt följd. De vet att de kan hamna i fängelse och många vågar inte söka vård om de får komplikationer efter en olaglig abort.

Fem kvinnor med banderoller och en megafon protesterar mot abortförbudet i El Salvador, 2013

© Amnesty International

Bildtext: Sara García (i grönt) på en demonstration mot abortförbudet i El Salvador 2013

Förändring i sikte

Just nu pågår ett mycket intensivt arbete i El Salvador för att lagförslaget från förra året ska gå igenom och abortförbudet skrotas. Men det kommer inte ske av sig själv, det kräver organisering. Jag följer Sara García och flera kvinnorättsorganisationer på sociala medier. Det går inte en dag utan att de deltar i TV-soffor, radiosändingar och paneldebatter eller håller manifestationer. Om några veckor fattas beslut om huruvida parlamentet ska diskutera lagförslaget som innebär att abort avkrimnaliseras och att flickor och kvinnor får tillgång till säker och laglig abort vid våldtäkt, då deras liv eller hälsa hotas eller då fostret inte är livsdugligt.

I grunden handlar det varje kvinnas rätt att själv fatta beslut om sitt liv och sin kropp. Därför är deras kamp vår. Därför måste du och jag agera nu!

Skriv under och dela aktionen här: Skrota totalförbudet mot abort i El Salvador 

 

10 mars, 2017