Uttryck

Visste du att det finns en särskild dag som uppmärksammar kvinnors rätt till abort? Den infaller den 28 september och kallas internationella dagen för avkriminalisering av abort eller internationella abortdagen. Det är ingen slump att den har sitt ursprung i Latinamerika. Där har flickor och kvinnor länge upplevt de katastrofala konsekvenserna av restriktiva abortlagar, förbud och kriminalisering.

Fick asyl i Sverige
En av dem är María Teresa Rivera från El Salvador. Hon fick asyl i Sverige i våras på grund av den förföljelse och diskriminering som totalförbudet mot abort inneburit för henne. María Teresa som dömdes till 40 års fängelse efter att ha fått missfall. Först anklagades hon för att ha gjort abort. Sedan dömdes hon för mord. Efter 4,5 år i fängelse frigavs hon efter en ny prövning i domstol. Men åklagarmyndigheten ville ställa henne inför rätta igen. Hon hängdes ut i media, diskriminerades och hotades av människor i sitt bostadsområde.  

 Jag hoppas att den salvadoranska staten ger oss skydd och erkänner vår rätt att själva bestämma över våra kroppar.

– María Teresa

 

“Våra kroppar är inte statens egendom”
Jag frågar María Teresa vad den 28 september egentligen betyder för henne, vad hon hoppas på?

“Den 28 september är den dag då vi kvinnor i El Salvador försöker få staten att lyssna på oss. Kvinnors liv, frihet och hälsa är inte någon lek. Staten är skyldig att skydda våra liv och vår hälsa. Avkriminaliseringen av abort skulle hjälpa oss mycket, exempelvis när en kvinnas liv är i fara eller om hon blivit gravid efter en våldtäkt. Vi förpliktar inte någon att göra abort, det är varje kvinnas beslut om hon vill fortsätta sin graviditet eller ej. Men med ett totalförbud mot abort finns inte den möjligheten överhuvudtaget.

Jag vill inte att någon mer kvinna ska dö eller fängslas på grund av de orättvisa lagar i mitt land. Jag hoppas att lagarna kommer att förändras. Jag hoppas att den salvadoranska staten ger oss skydd och erkänner vår rätt att själva bestämma över våra kroppar. För våra kroppar är inte statens egendom.”

Makthavarna förhalar – kvinnorna betalar
I El Salvador driver nu kvinnorättsförsvarare en segdragen kamp för att förmå makthavarna att ändra lagen och tillåta abort i vissa fall. Men frågan skjuts hela tiden upp och under tiden får kvinnorna betala priset. Med sina liv, med sin frihet.

Senast i juli dömdes 19-åriga Evelyn Beatriz Hernández Cruz, till 30 års fängelse för mord. Enligt lokala organisationer hade Evelyn blivit våldtagen men inte vågat polisanmäla. Istället blev hon själv polisanmäld av vårdpersonalen då hon kom till sjukhus efter att ha fått missfall. Evelyn visste inte om att hon var gravid.

Så kan det inte få fortsätta! Stöd oss att trycka på makthavarna i El Salvador. Totalförbudet mot abort måste skrotas och inga fler kvinnor ska fängslas på grund av missfall och abort.

28 september, 2017

Burmesisk militär sätter hela byar i brand och skjuter de som försöker fly. Nya satellitbilder visar att mer än 80 byar satts i brand i delstaten Rakhine i Burma. Det här är ett riktat försök att skada redan utsatta rohingyafamiljer.

Vårt kristeam på plats använder satellitbilder, ögonvittnesmål, fotografier och rörliga bilder från konflikten för att avslöja graden av förstörelse.

Med ditt stöd kan vi fortsätta att samla viktiga bevis som dessa, avslöja sanningen och hjälpa till att få slut på våldet.

”Militären attackerade vid 11 på morgonen. De började att skjuta på hus och på människor, det höll på i ungefär en timme. Efter att det slutat såg jag min vän ligga död på vägen.”

”När människor flydde brändes deras hus ned med flaskor fyllda med bensin och raketgevär. Eldsvådorna höll på i tre dagar. Nu finns det inte några hem kvar.” – berättar en man som tillhör folkgruppen rohingya för Amnesty.

Varje dag har tusentals familjer tvingats korsa gränsen till Bangladesh i sökandet efter säkerhet. Men många människor är fortfarande fast i Burma utan att kunna komma undan våldet. De är traumatiserade, utmattade och har ingenstans att ta vägen. Många personer, även barn, är skadade. Militären fortsätter att begränsa humanitära organisationers tillgång till norra delen av delstaten Rakhine. Det gäller även transporter som försöker att komma in med medicin och mat.

Vi har avslöjat våld och kränkningar mot rohingyas i Burma i mer än 20 år. Och det här är utan motstycke den värsta krisen vi har sett där.

Jag är på plats i Bangladesh just nu och vi är i brådskande behov av ditt stöd för att kunna stanna här där vi behövs som mest.

Vi kommer inte att sluta förrän människorättskränkningarna får ett slut.

Det internationella samfundet måste pressa Burma att sätta stopp för våldsvågen, vi kan inte titta bort. Vi kommer inte att låta den burmesiska militären komma undan med det här.

Stöd vårt arbete! Klicka här för att agera mot den etniska rensningen i Burma.

Tillsammans kan vi göra slut på lidandet.

Vänligen,

Tirana Hassan
Amnestys krisutredare på plats i Bangladesh
Twitter: @TiranaHassan

 

Rohingya – en förföljd folkgrupp
Rohingya är till övervägande delen en muslimsk etnisk minoritet och de flesta bor i delstaten Rakhine i Burma. Under årtionden har de utsatts för förtryck och diskriminering, däribland allvarliga restriktioner av rörelsefriheten. Det påverkar deras möjlighet att få tillgång till sjukvård, utbildning och försörjningsmöjligheter. Trots att de har bott i Burma i generationer hävdar Burmas regering att de är illegala invandrare från Bangladesh och vägrar ge dem medborgarskap vilket lett till att majoriteten av dem är statslösa.

Så här arbetar Amnesty för att förändra
Amnesty skickar varje år ut cirka 130 team med utredare till över 70 olika länder för att kartlägga – och stoppa – människorättsövergrepp. Vi intervjuar ögonvittnen, besöker fängelser, pratar med regeringstjänstemän och andra som kan säkerställa att informationen vi samlar in är korrekt.

Resultatet av våra utredningar sätter vi i händerna på politiker och makthavare genom rapporter, pressreleaser och uttalanden. Vi arrangerar presskonferenser, samtalar med media och delar med oss av vår kunskap till allmänheten för att genomföra förändringar.

Det är våra medlemmar och givare som har störst inflytande. Genom att skriva under protester, stödja vårt arbete, delta i demonstrationer och uppmärksamma övergrepp åstadkommer ni den förändring som krävs – från frigivningar av samvetsfångar till krav på nya lagar som skyddar de mänskliga rättigheterna.

25 september, 2017

av Andrea Bodekull, Amnesty International

Den 6 juni nåddes vi av beskedet att Taner Kiliç, ordförande i Amnesty International Turkiet, gripits och anklagats för medlemskap i Fethullah Gülen-rörelsen. Gülen-rörelsen utpekas som ansvarig för kuppförsöket i juli 2016 och ses som en terroristorganisation.

Knappt hade vi vi hämtat oss från den nyheten och börjat agera för hans frihet när vi fick nyheten om att även chefen för sektionen, İdil Eser, gripits tillsammans med nio andra människorättsförsvarare under en workshop om digital säkerhet och psykosocial hälsa.

Nu har våra kollegor och de andra suttit fängslade i över två månader och vi tänker ofta på dem och undrar hur de har det. Sju av de fängslade förflyttades i början av augusti till högsäkerhetsfängelset Silivri, Europas största fängelse, som ligger drygt 70 km från Istanbul.

Vid ett besök nyligen i Turkiet fick vår internationella generalsekreterare Salil Shetty oväntat träffa İdil Eser i Silivri. Bestämmelserna om besök till personer som frihetsberövats under de undantagslagar som rådet sedan kuppförsöket är strikta. Bara de närmaste familjemedlemmarna får besöka och eftersom İdil Eser inte har några nära anhöriga hade hon fram tills dess bara fått träffa sin advokat, ingen annan.

Efter att ha träffat Turkiets justitieminister beviljades Salil Shetty att få träffa henne. Här berättar han om besöket:

“Av alla fängelser jag varit i runt om i världen är Silivri, Europas största fängelse, det mest sofistikerade och skrämmande. Efter att ha passerat den ståtliga entrén och utsatts för kroppsvisitering, metalldetektorer och en ögonskanning av de artiga fängelsevakterna, befann jag mig i en stor stad av betong”.

Salil Shetty beskriver känslan när han går inne på området, som trots att Silivri är så stort, det lär rymma upp till 17 000 fångar, känns kusligt öde. Bara det metalliska ljudet av en celldörr eller det skarpa ljudet av en visselpipa från en vakt bryter den tryckande tystnaden. Byggnaden där İdil Eser sitter är gulmålad och avskild från de andra byggnaderna med en hög mur. Efter en sista kontroll släpps han in i ett fönsterlöst, starkt upplyst rum.

När İdil får syn på Salil blir hon mycket överraskad och glad och kramar om honom. Hon visste att Salil var i Turkiet för att försöka träffa henne men hade inte trott att det skulle gå.

Under mötet berättar İdil  att hon yogar, lär sig ryska, läser tidningar och försöker hålla sig sysselsatt. Men trots det är isolering svår. Hon delar cell med en annan kvinna men har inte fått möjlighet att prata med någon av de andra som greps samtidigt.

”Özlem (Özlem Dalkıran, en av grundarna och tidigare ordförande i Amnesty Turkiet) sitter bara tre dörrar bort men om jag vill veta någonting om henne får jag söka i tidningarna. Jag tillåts inte de telefonsamtal varannan vecka som andra fångar, jag får inte ta emot breven som skickas till mig. Allt jag har är de meddelanden som jag fått av min advokat.”

Tiden i fängelset har gett İdil en större förståelse för fängslades situation och hon är fast besluten att kämpa mer för deras rättigheter i framtiden.

När besökstiden är slut och Salil och İdil tar avsked av varandra säger hon:

”Säg till alla att inte oroa sig. Jag är beredd att betala priset för mitt val att arbeta för mänskliga rättigheter och jag är inte rädd. Ingen har släppts inom fyra månader i politiska fall och jag är mentalt beredd att vara här i ett år. Min tid i fängelse har gjort mig ännu mer beslutsam om att stå upp för mina värderingar. Jag kommer inte att kompromissa om dem.”

İdils mod och styrka ger styrka till vår kamp för hennes frihet och för alla andra som fängslats orättfärdigt i Turkiet, men också för den fortsatta kampen för att mänsklig rättigheter ska gälla alla, alltid.

Här kan du läsa mer om situationen i Turkiet

och här kan du skriva under Amnestys aktion för İdil och de andra människorättsförsvararna.

 

 

 

21 september, 2017

av Andrea Bodekull, Amnesty International

”Militären attackerade klockan 11.00. De började skjuta mot husen och människor, det  fortsatte i ungefär en timme. När det slutade såg jag min vän död på vägen. Senare på eftermiddagen vid fyratiden började militären skjuta igen. När människor flydde, brände de ner husen med bensin och raketer. Bränderna fortsatte i tre dagar. Nu finns det inte längre några hem kvar i vårt område – alla är nedbrända.”
Rohingya som flydde sitt hem i Myo Thu Gyi i Maungdaw township den 26 augusti 2017

 

Den senaste vågen av eskalerande våld i delstaten Rakhine i västra Burma, gränsande mot Bangladesh, började sedan en grupp militanta rohingya den 25 augusti genomfört en rad attacker mot flera säkerhetsposteringar. Vid attackerna dödades minst 32 personer däribland 11 från säkerhetstjänsten. Militärens vedergällning har varit brutal, systematisk och urskillningslös.

Tirana Hassan, Amnesty Internationals chef för krishantering, har intervjuat flyktingar och hon säger i ett uttalande att bevisen är obestridliga. Säkerhetsstyrkorna sätter norra Rakhine i brand i en planerad våldsvåg för att driva ut rohingya ur Burma/Myanmar.

Stora områden där det framför allt bor rohingya har bränts ner, över 370 000 människor har hittills flytt över gränsen till Bangladesh, till största del kvinnor och barn. Många är svårt skadade. I några fall har de gränspassager som används av de flyende minerats.

Dessutom beräknas omkring tiotusentals vara internflyktingar. Burmesiska myndigheterna uppger att minst 400 personer dödats, och enligt dem de flesta “terrorister”.

Våldet i Rakhine drabbar inte bara rohingya. Även väpnade rohingyagrupper begår övergrepp mot civila, bland dem andra etniska och religiösa minoriteter som också tvingas fly.

Det som sker är att betrakta som etnisk rensning och ett brott mot mänskligheten. Vill du agera för att få ett stopp på det kan du göra det här.

Rohingya – ett förföljt folk
Rohingya är till överväganden delen en muslimsk etnisk minoritet och de flesta bor i delstaten Rakhine.  Under årtionden har de utsatts för förtryck och diskriminering, däribland allvarliga restriktioner av rörelsefriheten. Det påverkar deras möjlighet att få tillgång till sjukvård, utbildning och försörjningsmöjligheter. Trots att de har bott i Burma i generationer hävdar Burmas regering att de är illegala invandrare från Bangladesh och vägrar ge dem medborgarskap vilket lett till att majoriteten av dem är statslösa. Mer om det kan du läsa här

År 2012 uppstod spänningar mellan rohingya och majoritetsbefolkningen, de flesta buddhister, i norra Rakhine. Det ledde till att tiotusentals rohingya tvingades fly sina hem och fick bosätta sig i läger under usla förhållanden.

Ett angrepp på några polisposteringar, även det i norra Rakhine, i början av oktober 2016 då nio poliser dödades följdes av ett tillslag av Burmas armé och Amnesty dokumenterade utbredda kränkningar av mänskliga rättigheter, däribland godtyckliga gripande, sexuella övergrepp på kvinnor och flickor och nedbränning av bland annat skolor och moské.

15 september, 2017

Den 11-15 augusti samlades flera hundra Amnestymedlemmar från hela världen i Rom för att diskutera, lära av varandra, inspireras och besluta om viktiga frågor för mänskliga rättigheter. Vår ICM-delegation var givetvis på plats med representanter från styrelsen och sekretariatet.
– Vi lyckades bra med att uppnå de mål vi hade satt upp. Många av våra ändringsförslag gick igenom och besluten blev bättre,” säger en nöjd Tora Törnquist, ordförande i svenska sektionen.

En av de stora frågorna under mötet var att avsluta en flerårig process som har handlat om att utveckla en ny styrmodell för den internationella rörelsen. Det förslag som antogs under mötet innebär att vi nu kommer att ha ett årligt Global Assembly och årliga regionala forum istället för ICM vartannat år. En annan stor förändring är att alla sektioner från och med nu har lika många röster på Global Assembly, det vill säga en röst var. I de nya stadgarna fick den svenska sektionen in en skrivning som fastslår att makten inom rörelsen utgår från de individer som utgör rörelsen.

För att tydliggöra Amnestys ståndpunkter vad gäller militär ockupation och demokratiska val beslutade rådsmötet att den internationella styrelsen ska ta fram nya policys inom dessa områden. Den svenska sektionen fick bland annat med en skrivning som förtydligar att policyn om militär ockupation ska skrivas utifrån konsekvenser som resulterar i kränkningar av mänskliga rättigheter.

Det märks att vi är en organisation där människor brinner för det Amnesty står för.

Anna Lindenfors, generalsekreterare

 

Rådsmötet beslutade också att Amnesty ska ta fram en ny policy om mänskliga rättigheter kopplade till den globala narkotikapolitiken där man bland annat kommer att titta på hur vi ska förhålla oss till hur regeringar agerar för att kontrollera droger/droghandel och vilka konsekvenser det får för mänskliga rättigheter.

En fråga som den svenska sektionen har arbetat mycket med och varmt välkomnar är att rådsmötet nu har fattat beslut om att göra en översyn av rörelsens abortpolicy så att den blir mer omfattande och förenlig med internationell rätt.

Det beslutades också att rörelsen ska ta fram en ny strategi för hur Amnesty ska arbeta med den påverkan som klimatförändringarna har på mänskliga rättigheter. Även här bidrog den svenska sektionen till en förtydligande text. Man ska bland annat speciellt beakta de grupper som drabbas oproportionerligt av klimatförändring.

Andra frågor som diskuterades och som kan komma att bli viktiga inför utformandet av de strategiska målen 2020-2023 är bland annat rättigheter kopplade till personer med funktionsnedsättning och banker och investerares relation till vapenhandel.

Den svenska delegationen tog också tillfället i akt att diskutera frågan om Nordkorea med representanter från Amnesty i Sydkorea. Diskussionerna handlade framförallt om att i samarbete med Sydkorea arbeta för att skapa förutsättningar för de människorättsförsvarare från Nordkorea som är verksamma i Sydkorea. Sverige spelar en unik roll i Nordkorea, bland annat eftersom vi har funnits på plats under en lång period då ingen annan västerländsk ambassad har funnits där och vi har flera medlemmar i den svenska sektionen som är engagerade i situationen i Nordkorea.

Den svenska sektionen hade också tagit initiativ till en workshop om HBTQI-frågor där ett 60-tal personer deltog. En av de frågor som lyftes fram var att Amnesty har väldigt få HBTQI-fall som går att arbeta med. Det diskuterades bland annat hur detta arbete kan utvecklas och förbättras.

Något som känns extra starkt på ICM är att även fast det är delegater från stora delar av jordklotet, så är vi “ett Amnesty”.

Mårten Rosander, kassör i styrelsen

 

Den svenska delegationen berättade också om vår pågående utredning om värdländers ansvar i förhållande till utsatta romska EU-medborgare. Flera länder såsom Norge, Italien och Frankrike uttryckte intresse för studien och ett eventuellt samarbete.

Christine Pamp från Sverige var ordförande under ICM. Hon gjorde ett strålande jobb med att lotsa mötets diskussioner framåt och se till att rådsmötet kom till beslut som hela rörelsen kunde ställa sig bakom. Den svenska sektionen nominerade Christine Pamp till ordförande även för kommande Global Assembly, ett uppdrag som hon också fick. Rådsmötet valde också en ny internationell styrelse, som i sin tur valde Sarah Beamish från Kanada som har suttit i den internationella styrelsen i fyra år, till ordförande.

Mer information om vad som hände under ICM kan du bland annat läsa i ICM-delegationens dagbok på medlemssidorna. Där beskrivs bland annat situationen i Turkiet och hur beredningsprocesserna under rådsmötet gick till. Rådsmötets beslut i sin helhet kommer också att läggas upp på medlemssidorna så snart vi har tillgång till dem.

 

5 september, 2017

Det räcker inte att bara vara upprörd för att göra skillnad. Det krävs att många agerar tillsammans. Och det är exakt vad ni har gjort! Med ert oavbrutna stöd och starka engagemang har vi nått stora framgångar i sommar. Här är några av de goda nyheterna:

1. Cirkusartisten Mohammad Faisal Abu Sakha släppt från israeliskt fängelse
Den palestinske cirkusartisten som satt häktad i Israel sedan december 2015, i nästan två års tid, är numera fri. Mohammad varken åtalades eller ställdes inför rätta under de drygt två åren som han satt häktad. Mer information kommer.

 

2. Samvetsfången Dr Mudawi Ibrahim Adam är frigiven
I december 2016 greps Dr Mudawi Ibrahim Adam av den sudanesiska säkerhetstjänsten och anklagades för bland annat spionage och att vara medlem i en terroristorganisation. Han greps även 2003 och 2005. Samtliga gånger har Amnesty arbetat för hans frigivning. Vi välkomnar att han och fem andra personer släppts fria från fängelse den 29 augusti. Läs mer. 

 

3. Chile slopade totalförbudet mot abort
Chile har varit ett av få länder med totalförbud mot abort. Men sen den 21 augusti 2017 är det lagligt att göra abort under tre omständigheter: När graviditeten är ett resultat av våldtäkt eller incest, när den gravida kvinnans liv är i fara och när fostret är livsodugligt. Vi applåderar alla som har agerat mot de hårda abortlagarna i Chile. Läs mer.

 

4. Zambias oppositionsledare Hakainde Hichilema frigiven från fängelse
Hakainde Hichilema fängslades i april 2017 anklagad för förräderi. Han påstods ha blockerat den zambiske presidentens bilkortege och riskerade minst 15 års fängelse som kan leda till dödsstraff. Tillsammans med fem andra anklagade personer frigavs Hakainde den 16 augusti. Vi tackar alla som agerade via vår aktion för de sex anklagade. Läs mer.

 

5. Erkin Musajev frigavs efter 11 år i fängelse
Den före detta tjänstemannen vid Uzbekistans försvarsdepartement som var anklagad för spionage frigavs på presidentens order och har nu återförenats med sin familj. Erkin fängslades efter flera bristfälliga rättegångar och han har hela tiden bedyrat sin oskuld. Läs mer.

 

6. Brottmålet mot människorättsaktivisten Valentina Cherervatenko lades ned
I juni anklagades Valentina för brott mot Lagen om ”Utländska agenter” men nu har brottmålet lagts ned på grund av ”frånvaro av brottsliga handlingar. Lagen om ”Utländska agenter” godkändes 2012 för att skärpa den ryska regeringens kontroll över föreningsfriheten. Läs mer.

 

7. Tre aktivister gick fria mot borgen
Tre arbetsrättsaktivister – Li Zhao, Hua Haifeng och Su Heng greps i maj när de undersökte arbetsförhållandena på en kinesisk skofabrik i Huajian. Bland annat tillverkas Ivanka Trumps skomärke i fabriken. Aktivisterna anklagades för att ha utfört hemlig avlyssning och fotografering. Den 28 juni frigavs de mot borgen. Läs mer.

 

8. Mongoliet avskaffade dödsstraffet för alla brott
Den 1 juli 2017 blev Mongoliet det 105:e landet i världen som avskaffade dödsstraffet. Den sista avrättningen i landet skedde 2008. Amnesty International har arbetat för att avskaffa dödsstraffet i Mongoliet sen 1994. Läs mer.

 

9. Salar Shadizadi greps som 15-åring – fri efter 10 år som dödsdömd
Salar dömdes till döden för mord efter att han oavsiktligt hade råkat döda sin vän. Efter tio år i fängelse som dödsdömd gick offrets familj med på benådning i utbyte mot diyah – blodspengar. Läs mer.

 

10. Aktivisten Thayyib Shaheem frigavs från fängelse
Thayyib är en känd sociala medier-aktivist på Maldiverna som anklagades för att ha ”spridit panik och felaktig information” på sociala medier för att han hade tweetat om svininfluensa. Den 17 april frigavs han efter att ha suttit fängslad i nästan en månad. Läs mer.

 

4 september, 2017

Utan stöd från människor som du skulle vårt arbete inte kunna genomföras. Det skulle inte kunna leda till alla de framgångar vi uppnår idag. Det är helt enkelt tack vare ditt engagemang, din målmedvetenhet och regelbundna stöd som Amnesty kan förändra levnadsvillkor för människor runt om i världen.

Här är några av alla de framgångar vi nått tillsammans i år:

 

1. Oppositionsledare i Gambia – frigiven!

Efter tre år av ihärdigt arbete av Amnestys supportrar friades äntligen oppositionsledaren Amadou Sanneh, tillsammans med partikollegorna Malang Fatty och Alhagie Sambou Fatty, den 30 januari. Två dagar senare blev han utnämnd till finansminister i Gambias nya regering.

“Amnestys arbete påverkar människor” berättade Amadou Sanneh senare. “Utan stöd från Amnestys supportrar skulle vi haft det värre … Alla vi som var fängslade uppskattar verkligen Amnestys arbete.”

 

2. Liv räddade i Iran

Tack vare de tusentals tweets, mejl och brev som ni skickade till de iranska myndigheter har åtminstone två liv räddats i år.

Hamids Ahmadis avrättning stoppades i sista stund den 15 februari. Den 25 april frigavs Salar Shadizadi från fängelse. Han dömdes till döden som 15-åring och tillbringade därefter 10 år i fängelse. Båda två räddades genom snabbt och kraftfullt agerande från er.

 

3. Uzbekisk journalist fri – efter längsta straffet någonsin

Den 22 februari frigavs Muhammad Bekzhanov efter 17 år i fängelse, så länge har ingen journalist suttit fängslad tidigare. 1999 blev han torterad till att erkänna ett brott mot staten. Hundratusentals människor runt om i världen har skrivit och krävt hans frigivning, bland annat i ”Skriv för frihet”-kampanjen. Genom detta har Muhammad äntligen kunnat återförenas med sin familj.

 

4. Dödsdomar stoppade i Malaysia

Tusentals människor vädjade till Malaysia att rädda den dödsdömde fången Shahrul Izani bin Suparmans liv. Det gav resultat. Den 27 februari ändrades hans straff till livstids fängelse, med planerad frigivning 2030. Enligt de malaysiska myndigheterna så var just alla brev och vykort anledningen till att straffet ändrades.  

Förhoppningsvis godtas även Shahruls vädjan om nåd så han kan bli frigiven redan 2021.

 

5. Benådad på presidentens sista dag!

Chelsea Manning lämnade fängelset den 17 maj, efter att hennes fängelsestraff i januari blev kortat av USA:s avgående president, Barack Obama. Hon blev fängslad för att hon spridit hemligstämplad information om bland annat möjliga krigsbrott utförda av USA:s militärstyrkor.

Fler än en kvarts miljon människor skrev under för hennes frigivning under Skriv för frihet-kampanjen 2015. I samband med kampanjen skrev hon ett brev till Amnesty:

”Jag stödjer arbetet ni gör för att skydda människor när deras rättvisa, frihet, sanning och värdighet nekas. Jag anser att transparens från regeringar är en grundläggande förutsättning för att säkerställa frihet och värdighet för alla människor.”     

 

6. Era ord förändrar liv

Ert engagemang under Skriv för frihet 2016 överträffade alla förväntningar. Det landade på 4 660 774 brev, mejl, tweets och underskrifter från alla världens hörn.

”Mina ögon tårades när jag såg alla breven som Amnesty International hade samlat in”, sa Jewher Tohti, vars far Ilham sitter fängslad i Kina. ”Det får mig att känna mig starkare när jag vet att så många människor tror på mig, min far och min familj.

Den amerikanska visselblåsaren Edward Snowden sa: ”Jag vill tacka er, ödmjukt från mitt hjärta, för ert orubbliga påverkansarbete och stöd.”

 

7. Teknikgiganter lyssnade på era krav

Hundratusentals människor, däribland många från Sverige, uppmanade företag som Apple, Samsung och Huawei att kontrollera så att deras mobiler inte innehåller barnarbete. Detta då våra utredare rapporterat om att barn i Demokratiska republiken Kongo arbetar med den farliga utvinningen av kobolt, ett ämne som finns i våra mobiltelefoner.

Företagen lyssnade och svarade på uppmaningarna. Först ut var Apple som publicerade en lista med kobolt-leverantörer som följer internationella riktlinjer. Sony följde efter genom att tydligt beskriva sina leverantörsled. Samsung och Huawei valde att svara individuellt på alla meddelanden i den massiva strömmen av brev och tweets från er. Samsung lovade dessutom att undersöka frågan och sedan publicera en rapport med resultatet.

 

8. Irland närmar sig mänskligare abortlagar

I april tog Irland ett stort steg mot humanare abortlagar när två tredjedelar av ett medborgarråd, utvalt av regeringen, röstade ja till ökad möjlighet för att göra abort. Rådets rekommendation går nu vidare för beslut i parlamentet.

Under 2015 deltog hundratusentals supportrar i vår kampanj “She is not a criminal”, och protesterade mot Irlands hårda abortlagar som gör kvinnor till kriminella.

 

9. “JA” från domstol i Taiwan – ett stort steg i rätt riktning

Taiwan ser ut bli första landet i Asien att legalisera samkönade äktenskap. I maj slog en författningsdomstol fast att det nuvarande förbudet bryter mot landets grundlag.

Amnestysupportrar påverkade genom att skicka meddelanden i form av frierier, med uppmaningen att Taiwan skulle “svara JA”. Frierierna visades vid en stor manifestation, arrangerad av Amnesty International Taiwan och lokala samarbetsorganisationer, för att visa världens stöd för detta historiska ställningstagande.

Taiwans regering har nu två år på sig att omvandla beslutet till lag. Vi kommer fortsätta vårt arbete och gör allt vi kan för att det inte ska ta så lång tid.

 

10. Företag vidtar åtgärder mot kränkningar på palmoljeplantager

Vår rapport och våra aktioner om kränkningar på palmoljeplantager i Indonesien har gett resultat. Wilmar, världen största palmoljeförsäljare, presenterade en ettårsplan med åtgärder för att ta itu med kränkningarna som avslöjades i vår rapport. Era tweets till företag som köper produkter från Wilmar har lett till att Ben & Jerry’s helt har slutat använda palmolja i sina produkter och att bland annat Unilever och Procter & Gamble agerar mer transparent.

9 augusti, 2017

När jag tillsammans med den svenska truppen kom fram till folkhögskolan där vi skulle bo stod ett stort gäng personer i olika åldrar från olika länder utanför ingången. De mötte oss med de bredaste av leenden och applåder på ett slående genuint sätt medan vi närmade oss. Denna genuina glädje och glöd kom att genomsyra den fyra dagar långa konferensen Nordic Youth Conference (NYC).

Av Maria Knaapi, deltagare på Nordic Youth Conference 2017

Under det senaste året har jag tillsammans med en kompis haft en ledande roll i min före detta skolas Amnestygrupp. Gruppen är en av de saker jag kommer sakna mest med skolan, och därför letar jag nu efter något som kan fylla hålet. I samband med ett lokalt Amnestymöte fick jag höra om NYC och började direkt med min ansökan.

NYC är en fyra dagar lång konferens där ungefär 50 unga vuxna aktivister från hela Norden möts, utbyter erfarenheter, lyssnar på föreläsningar och gemensamt planerar större kampanjer som genomförs i slutet av veckan. I år hölls konferensen i Oslo och speciellt fokus lades på två kampanjer; en för att stärka transexuellas rättigheter i Finland med aktivisten Sakris Kupila i spetsen och en för att fria en journalist, Shawkan, som fängslats, enbart för att han fotograferat en demonstration i Egypten.

Både Sakris Kupila och Mastafa El-Sayed, frontpersonen för det sistnämnda fallet, närvarade under nästan hela konferensen. De höll föreläsningar och deltog i panelsamtal med ytterligare en omtalad aktivist, Nancy Herz. Att få möjligheten att lyssna och lära av dessa personer var inte endast intressant och givande utan också en ren källa till inspiration. De har alla inriktat sig på olika områden och sätt men kärnan i engagemanget är densamma; viljan att förändra. Ibland kan man glömma att olika sorters förtryck går hand i hand men konferensen påminde om att mänskliga rättigheter inte kan separeras från varandra.

Underbara deltagare
Det som förvånade mig mest och gjorde dessa fyra dagar fantastiska var deltagarna. Aldrig förut har jag mötts på ett lika öppet och välkomnande sätt. Redan från första dagen kändes det som att vi bott tillsammans i månader. Jag har försökt att förstå hur en sådan miljö kan skapas, och kommit fram till att genuiniteten i engagemanget för mänskliga rättigheter skapar en alldeles speciell samhörighet. En samhörighet som endast kan uppstå kring något så globalt och livsviktigt som principen om allas lika värde.

För att exemplifiera tänker jag berätta om första dagen då vi skulle ha ”cultural evening”, vilket innebar att alla skulle dela med sig av mat, musik eller annan kultur från sitt land. Baserat på erfarenhet antog jag att bara några få skulle ta uppgiften på allvar. När förberedelserna började märkte direkt att jag inte kunde haft mer fel. Varje land hade varsitt bord fullt med godis och mat, varav mycket jag inte sett innan. Det är underligt att få uppställt framför en själv hur mycket man inte vet om sina närmaste grannar.

Olika sorters inspiration
Om jag skulle skriva om alla de fascinerande personer jag fått möjligheten att möta under de senaste dagarna, och hur mycket de lärt mig, skulle texten bli alldeles för lång. Som innan nämnt resulterade konferensen i offentliga aktioner på tre skilda ställen i Oslo. Att planera och utföra omfattande aktioner tillsammans med en stor, engagerad grupp vänner samt de aktivister som står bakom kampanjerna är en mäktig känsla. En känsla jag önskar att fler ska få chansen att uppleva.

Stundtals har det för mig och många jag mött känts hopplöst att engagera sig för mänskliga rättigheter, och känslan av att inte räcka till är ständigt närvarande. Men att placera det vi gör i ett större sammanhang och nätverk är befriande. Det var som att fylla tanken med energi som kommer räcka ett bra tag framöver. Jag tror att det är viktigt att åtminstone någon gång sätta aktivismen i ett större perspektiv för att bättre förstå kärnan och varför vi faktiskt gör det vi gör.

Jag vill tacka alla som deltagit på NYC och gjort dessa dagar bättre än jag vågat hoppas på. Ni har verkligen gett mig mycket att tänka på.

Tack alla Amnestymedlemmar som gör organisationen till vad den är.

7 augusti, 2017

Här är våra topp-tio-låtar (inte i någon rankad lista) för att inspirera dig att förändra världen till det bättre. Du kan även lyssna på alla låtar med ett klick via den här Youtube-spellistan.

 

1. Bob Dylan – Blowin’ in the Wind

Bob Dylans klassiker blev omedelbart en protestsång inom medborgarrättsrörelsen när den släpptes 1963. Låten hade stor påverkan på singer-songwritern Sam Cooke, som rördes till den grad att han började att uppträda med låten som en del av sin live-repertoar.

Release: Augusti 1963
Skivbolag: Columbia
Mest gripande del av låten: The answer my friend is blowin’ in the wind
Intressanta fakta: Dylan påstår att han skrev “Blowin’ in the Wind på tio minuter

 

2. Fight the Power – Public Enemy

Public Enemys kändaste låt “Fight the Power” producerades för Spike Lees film Do the Right Thing från 1989. Låten behandlade den sociala och psykologiska kampen som den amerikanska ungdomen upplevde. Och låten fördömde rasism och bristen på utveckling i samhället – och uppmanade människor att slå tillbaka.

Release: Juni 1989
Skivbolag: Motown Records
Mest gripande del av låten: Our freedom of speech is freedom or death
Intressanta fakta: “Fight the Power” användes i en annan film, den amerikanska krigsfilmen Jarhead från 2005.

 

3. Billie Holiday – Strange Fruit

En av de mest tragiska och gripande låtarna som någonsin har spelats in. Billie Holidays “Strange Fruit” handlar om något så barbariskt som lynchning – när en grupp människor dödar någon för att personen påstås ha begått ett brott, vanligtvis genom hängning, utan en rättvis rättegång – vilket var vanligt förekommande när låten släpptes.

Release: April 1939
Skivbolag: Commodore
Mest gripande del av låten: Black bodies swinging in the southern breeze | Strange fruit hanging from the poplar trees
Intressanta fakta: Låten skrevs som en dikt av den amerikanska författaren och läraren Abel Meeropol efter att han hade sett ett fotografi av en lynchning i ett magasin om medborgarrättsrörelsen.

 

4. Paul Kelly and Kev Carmody – From Little Things Big Things Grow

En klassiker gällande urfolks rättigheter. “From Little Things Big Things Grow” är baserad på historien om Gurindji-strejken, en strejk som utfördes av 200 Gurindji-boskapsskötare och hushållsarbetare och deras familjer i augusti 1966 vid Wave Hill boskapsstation i Kalkarindji, Northern Territory. Strejken uppstod främst på grund av arbets- och livsvillkoren men kom att handla om återlämnande av land till gurindji-folket.

Release: 1991
Skivbolag: EMI, Festival
Mest gripande del av låten: Eight years went by, eight long years of waiting | Till one day a tall stranger appeared in the land | And he came with lawyers and he came with great ceremony | And through Vincent’s fingers poured a handful of sand
Intressanta fakta: Paul Kelly och Kev Carmody sjöng låten i samband med Gough Whitlam’s minnesstund i november 2014.

 

5. Sam Cooke – A Change is Gonna Come

1963 nekades Sam Cooke och hans fru och band inträde till ett motell för “endast vita” i Louisiana och de greps för att ha stört friden. Sam Cookes låt “A Change is Gonna Come” var en viktig låt för medborgarrätssrörelsen och delar av texten inspirerades av incidenten och av Bob Dylans 1963-hit “Blowin’ in the Wind”.

Release: December 1964
Skivbolag: RCA Victor
Mest gripande del av låten: It’s been a long, a long time coming | But I know a change gonna come, oh yes it will
Intressanta fakta: Låten släpptes den 22 december 1964, två veckor efter att Cooke sköts ihjäl av en Motell-anställd i Los Angeles. Han var 33 år gammal.

 

6. John Lennon – Imagine

Vi kan självklart inte undvika den ultimata uppmaningen till världsfred – John Lennons “Imagine”. Låten skrevs under Vietnamkriget och ber lyssnarna att föreställa sig en värld i frid, fri från religiösa och politiska gränser samt klassgränser. Jack Johnson spelade 2007 in låten till Amnesty Internationals samlingsalbum “Instant Karma: The Campaign to Save Darfur”.

Release: Oktober 1971
Skivbolag: Apple
Mest gripande del av låten: You may say I’m a dreamer | But I’m not the only one | I hope someday you’ll join us | And the world will be as one
Intressanta fakta: Oasis använde pianointrot i deras låt “Don’t Look Back in Anger” från 1996.

 

7. Bob Marley – Redemption Song

Redemption Song var Bob Marleys sista singel innan han dog i cancer i maj 1981. Låten handlar om historiskt och modernt slaveri och kampen för fysisk och emotionell frihet.

Release: Oktober 1980
Skivbolag: Island/Tuff Gong
Mest gripande del av låten: Emancipate yourselves from mental slavery | None but ourselves can free our minds
Intressanta fakta: Det var den sista låten Marley framförde live. Han sjöng den på en show i Pittsburgh den 23 september 1980.

 

8. Michael Jackson – Man in the Mirror

Michael Jacksons “Man in the Mirror” släpptes 1998 och är en inspirerande låt om personlig försoning och att lämna ett positivt avtryck på världen. Den catchiga låten säger att det inte bara är möjligt att förändra världen, utan att det till och med är möjligt för oss som individer att göra det.

Release: Januari 1988
Skivbolag: Epic
Mest gripande del av låten: I’m Gonna Make A Change | For Once In My Life | It’s Gonna Feel Real Good | Gonna Make A Difference | Gonna Make It Right
Intressanta fakta: Efter Michal Jacksons död 2009 blev “Man in the Mirror” den bästsäljande singeln i både USA och Storbritannien på iTunes.

 

9. U2 – One

One var en välgörenhetslåt som släpptes 1992 där vinsterna gick till aids-research. Låten sägs vara delvis inspirerad av Tysklands återförening efter Berlinmurens fall 1989. Andra tror att låten representerar en konversation mellan en aids-drabbad man och hans pappa.

Release: Mars 1992
Skivbolag: Island
Mest gripande del av låten: We’re one, but we’re not the same | We get to Carry each other
Intressanta fakta: Låten skrevs i Berlin för att bandet hoppades på att hitta inspiration från förändringarna i regionen.

 

10. Joan Baez – We Shall Overcome

Originalet skrevs av den amerikanske folkmusiksångaren och aktivisten Peter Seeger. “We Shall Overcome” är en fridfull protestlåt som blev en av hymnerna inom medborgarrättsrörelsen i USA. Den enda artisten som nådde topplistan med låten var Joan Baez, vars mjuka och upplyftande version är lika kraftfull i dag som under det turbulenta sextiotalet.

Release: 1962
Skivbolag: Vanguard
Mest gripande del av låten: Oh, deep in my heart | I do believe | We shall live in peace someday
Intressanta fakta: Peter Seeger uppträdde med låten inför Martin Luther King 1957 på 25-årsdagen för Highlander Center i Tennessee. Även Rosa Parks var närvarande.

 

Här hittar du alla våra aktuella aktioner online där du kan agera.

Det här inlägget har översatts och skrevs ursprungligen av en gästbloggare. Det här blogginlägget speglar nödvändigtvis inte Amnesty International Sveriges position eller åsikt.

3 augusti, 2017

I maj i år publicerade Amnesty sin första rapport någonsin om människorättssituationen för intersexpersoner, med fokus på Danmark och Tyskland. Rapporten visar att intersexpersoners rättigheter systematiskt kränks, ofta i det tysta.

Intersexpersoner är personer vars könstillhörighet inte enkelt passar in i en av de två fasta kategorierna pojke eller flicka, man eller kvinna. Intersexpersoner kan ha atypiska könsorgan eller könskörtlar, eller en hormonuppsättning som inte är den vanliga för endera könet. Vissa intersexvariationer syns vid födelsen, andra visar sig inte förrän personen kommer i puberteten.

Det finns inga exakta uppgifter om hur många personer som är intersex och mörkertalet antas vara stort. Enligt en internationell forskningsrapport från 2000 kan det röra sig om så många som runt 1,7 procent av alla som föds.

Amnestys rapport visar att det både i Danmark och Tyskland är vanligt att barn som föds intersex utsätts för kirurgiska och/eller hormonella ingrepp som inte är medicinskt nödvändiga, i många fall är de såväl oåterkalleliga som traumatiserande. I vissa fall tvingas de genomgå så kallad könsnormaliserande behandling – för att de ska passa in i någon av de binära kategorierna pojke eller flicka – utan att det är medicinskt motiverat. Denna medicinska praktik kan leda till allvarliga kränkningar av intersexpersoners rättigheter, och särskilt rätten till högsta uppnåeliga hälsa, rätten till kroppslig integritet, rätten till fysiskt självbestämmande och rätten till privatliv.

Stephanie Stine Tofts kropp utvecklades i manlig och kvinnlig riktning i samband med puberteten.

Personer som Amnesty har talat med vittnar om att dessa behandlingar kan resultera i fysiskt och känslomässigt trauma, långt in i vuxen ålder, såväl som infertilitet, urinvägsinfektioner och sexuella problem. De kan också tvinga in en person i en könskategori som hen inte själv valt eftersom ett litet barn inte har möjlighet att vare sig samtycka till behandlingen eller uppge vilken som är dess rätta könstillhörighet. Föräldrar får ofta otillräcklig information från hälso- och sjukvården och inte tillräckligt psykologiskt stöd för att kunna fatta ett välinformerat beslut som överensstämmer med barnets bästa.

Amnesty rekommenderar att inga ingrepp som inte är medicinskt nödvändiga utförs innan barnet själv är kapabelt att samtycka och att såväl barn och vuxna med intersexvariationer som deras föräldrar ska ges psykosocialt stöd. Alla regelverk som gäller behandling av intersexpersoner ska vara rättighetsbaserade.

Läs hela Amnestys rapport om intersex på engelska här. 

2 augusti, 2017