Uttryck

President Janos Ader undertecknade den 16 juni “Lagen om öppenhet för organisationer finansierade från utlandet”. Lagen innebär ett hårt slag mot icke-statliga organisationer i Ungern.

av Andrea Bodekull, Amnesty International

Fredagen den 16 juni  undertecknade president Janos Ader “Lagen om öppenhet för organisationer finansierade från utlandet”. Han sade samtidigt att han inte hade några farhågor om lagens skrivning.  Lagen kommer att tvinga ungerska icke-statliga organisationer som får mer än 7 200 000 forint (ca 225 000 SEK) per år från utlandet att registrera sig som ”samhällsorganisationer som får utländsk finansiering”. Organisationerna måste också sätta denna nedsättande etikett på alla sina publikationer. Motivet till lagen antyder att icke-statliga organisationer som får finansiering från utlandet kan tjäna ”utländska intressen” och bidra till att ”äventyra Ungerns suveränitet och nationella säkerhet”. Lagförslaget som lades fram av det styrande partiet Fidesz, antogs av Nationalförsamlingen den 13 juni.

Todor Gardos, Amnesty Internationals utredare för Ungern, säger att titeln på lagen antyder att den syftar till att öka öppenheten medan myndigheterna hävdar att den är viktig för att bekämpa penningtvätt och internationell terrorism. Men vid en närmare granskning rasar denna yta snabbt. När lagen väl träder i kraft, efter att ha publicerats i Hungarian Gazette, blir den ett nytt verktyg för myndigheterna att försöka tysta kritiska röster och ge dåligt rykte till organisationer och undergräva deras förmåga att främja och försvara mänskliga rättigheter.

Den antagna lagen som genom att endast gälla vissa organisationer innebär att dessa diskrimineras och begränsar deras rätt till föreningsfrihet. Rätten till skydd mot diskriminering finns inskriven i Ungerns grundlag och Amnesty International kommer fortsätta att invända mot lagen då den bryter mot rätten till föreningsfrihet, däribland rätten att söka, ta emot och använda finansiering från utländska och internationella källor.

 

20 juni, 2017

Amnesty Internationals Lene Christensen har varit i Elliniko och intervjuat flyktingar på plats om deras livssituation och framtid.

Utanför den oanvända flygplatsen i Elliniko-området i Aten tar en grupp afghanska kvinnor av sig sina sandaler innan de sätter sig ned på en blå filt. Bakom dem står den gamla terminalbyggnaden som har utgjort deras temporära “hem” i flera månader, många har bott där i mer än ett år.

av: Lene Christensen, Amnesty International

Det ligger skräp överallt, krossade glasrutor har förvandlats till gapande hål och vissa platser stinker av urin. “Jag har varit i det här lägret i ett år och två månader utan att veta vad som kommer att hända”, säger en kvinna med en burgundyfärgad sjal, tårar rinner ned för hennes ansikte.

Staten påbörjar nu processen att evakuera lägret. Men för de här kvinnorna är deras framtid fortfarande okänd. Ingen vi pratar med vet exakt vad som kommer att hända med dem.

Ovissheten dödar oss

–Afghansk kvinna

Amnesty har besökt Elliniko-lägren flera gånger sedan de öppnade för ungefär ett och ett halvt år sedan. Varje gång har berättelserna varit desamma och det här besöket är inte annorlunda: Förskräckliga levnadsvillkor, brist på säkerhet, ångest orsakad av trauman och att inte veta vad vad som kommer att hända i framtiden. “Vi har gått igenom helvetet här”, sa en kvinna.

Kvinnor har förklarat för Amnesty International vad “helvetet” innebär om du är kvinna: Från att förlita sig på andra till och med när det gäller att använda toaletten på grund av säkerhetsskäl, till att inte vilja lämna sina tält på grund av ständiga verbala trakasserier.

Ge dem en röst

Sedan april 2017 har Amnesty uppmanat människor att agera för att kräva att myndigheterna frågar de boende om deras behov och förser dem med lämpliga boenden innan lägren stängs ned. Särskilt kvinnors och barns specialbehov måste tillgodoses och därför måste särskilt kvinnor konsulteras.

Under Amnestys besök i Grekland den här månaden fick vi inte komma in i lägren. Men alla flyktingar och migranter från Elliniko som vi talade med sa till oss att de inte visste när eller vart de skulle flyttas. Den 23 maj sa de grekiska myndigheterna till Amnesty att de slutligen hade börjat att prata med de boende individuellt för att arrangera lämpliga boenden, och de sa att människor kommer att placeras i nya boenden i enlighet med deras individuella behov.

Det låter lovande men avsaknaden av klar och tydlig information under så pass lång tid har lett till ångest och rädsla bland de redan boende i Elliniko.

När europeiska länder började att stänga sina gränser var de här flyktingarna plötsligt instängda i Grekland. För varje dag som går rör sig drömmen om en trygg framtid allt längre bort. “Dag och natt har smält samman. Vi har tappat konceptet om tid”, säger en kvinna.

Många är oroade över sina söner och döttrar. Att bo så trångt och under så otrygga villkor har orsakat psykologiska problem för de flesta boende, inklusive barnen. “Mina barn har förändrats mycket. Det är svårt att kontrollera dem,” säger en kvinna.

Men trots alla svårigheter har de här kvinnorna fortsatt sin kamp för en bättre framtid. De börjar att bli trötta men deras styrka efter så många motgångar är inspirerande. “Om det inte vore för våra små barn skulle vi helst inte vilja leva”, säger en kvinna, hennes röst är lugn och saklig. Kvinnorna runt omkring henne nickar instämmande.

Rykten och osäkerhet

Enligt rykten kommer åtminstone några boende möjligtvis att skickas till ett läger i Thiva, en stad norr om Aten. Men det skulle kunna bryta upp de nätverk som många har spenderat månader att bygga upp.

De här afghanska kvinnorna riskerade sina liv för att nå Europa i sitt sökande efter trygghet. I stället har de fastnat i Grekland och har levt under outhärdliga förhållanden i mer än ett år. De här starka och modiga kvinnorna borde behandlas med den respekt som de förtjänar.

2 juni, 2017

Förra årets “Skriv för frihet”-kampanj samlade mer människor än någonsin i kampen för rättvisa och mänskliga rättigheter. Över 1,5 miljoner människor deltog och över 4,6 miljoner olika aktioner och aktiviteter genomfördes. I Sverige samlades den in 75 000 underskrifter för de fyra fall som den svenska sektionen jobbade med. Vi kan se skillnader i de fall Amnesty International agerade för, även om en del av de individuella segrarna kommer att dröja. Kampen fortsätter.

Hur gick det för de fall som den svenska sektionen arbetade med?

Máxima Acuña, Peru, bonde och människorättsaktivist som kämpar för rätten till den mark hon och hennes familj bor på. Hon befinner sig i en rättslig process med gruvbolaget Yanacocha som vill använda marken till sin gruvdrift. Trots hot och trakasserier från polis fortsätter familjen sin kamp.

Totalt skedde över 300 000 aktioner för hennes fall, varav 150 000 var handskrivna brev som överlämnades personligen till henne vid ett besök av Amnesty International Peru. Máxima var överväldigad av alla brev och sa att det gav henne ”känslan av att jag är skyddad och att mina barn är skyddade” och att “det finns folk som hjälper oss att söka rättvisa”. Närvarande vid detta besök var även justitieministern María Soledad Pérez Tello, som engagerat sig i fallet och som själv även mottagit en mängd brev gällande Máximas fall.

känslan av att jag är skyddad och att mina barn är skyddade

Den tredje maj kom ett domstolsbeslut i Máximas fall. Efter mer än fem års rättsförhandlingar där Máxima Acuña stått åtalad för att olagligt ha tillskansat sig mark fann domstolen att det inte fanns orsak att fortsätta rättegången då anklagelserna helt saknade grund. Beslutet är en milstolpe för miljörättskämpar i landet! Trots detta så är äganderätten till marken inte rättsligt avgjord, så kampen för Máxima och andra miljörättskämpar fortsätter.

Máxima tar emot de 150 000 brev som Amnestyaktivister skrivit till henne. 

 

Edward Snowden, USA, visselblåsare som läckt information om vidden av global massövervakning. Totalt skedde över 500 000 aktioner i hans fall och även om Obama i slutändan inte benådade Snowden beslöt han att frige Chelsea Manning (som var ett av fallen för Skriv för frihet 2014)- en stor seger för dem som försvarar visselblåsares rättigheter. Kampanjen för Snowden handlade framför allt om att bygga en solidaritetsrörelse då vi visste att en benådning skulle bli svår och ur det hänseendet var kampanjen en stor framgång. Den genererade global uppmärksamhet, lockade framstående personer och kändisar att offentligt stå upp för Snowden samt påverkade den allmänna opinionen i USA. Ett arbete som kommer att fortsätta.

Snowden tackar alla som agerat för hans sak:

En sak är säker mina vänner: Det finns orättvisa i denna värld, men det kommer inte att vara för evigt. Det kommer vi att se till.

Bild på Edward Snowden

Edward Snowdens fall samlade över 1 miljon underskrifter.

 

Mahmoud Abu Zeid “Shawkan”, Egypten, fotojournalist som greps den 14 augusti 2013 för att ha tagit foton när säkerhetspolis våldsamt skingrade folk under en demonstration i Kairo sommaren 2013. Över 445 000 aktioner gjordes för Shawkan.

Under fängelsetiden har hans hälsa försämrats kraftigt men tack vare påtryckningar och en överklagan från hans advokat, kommer Shawkan att få en hälsoundersökning gjord av FMS, Forensic Medical Authority. Vi har dock tyvärr inte fått någon respons från den egyptiska regeringen däremot från flera ambassader runt om i världen, bland annat gjordes det ett besök på Egyptens ambassad i Stockholm. Även om ambassadören ställde sig kritisk till vad han kallade propaganda i kampanjen så lovade han att föra vidare information om Shawkan som inte var känd för honom sedan tidigare.

Hans familj låter hälsa att solidaritetsbreven de fått har betytt enormt mycket för dem och för Shawkan själv, som kämpar i motvind för rättvisa. Familjen och Amnesty fortsätter kampen att få Shawkan fri.

Hans familj låter hälsa att solidaritetsbreven de fått har betytt enormt mycket för dem och för Shawkan.

Fotojournalisten Mahmoud Abou Zeid, mer känd som Shawkan, sitter fortfarande fängslad.

 

Zeynab Jalalian, Iran, förespråkare för kurders minoritetsrättigheter sitter sedan 2008 dömd till livstid efter en felaktig rättegång. Hon dömdes för engagemang i sociala och politiska aktiviteter inom den politiska grenen av PJAK, en kurdisk oppositionell grupp.

200 000 aktioner skedde för hennes fall. Zeynab lider av en ögonsjukdom som kräver läkarvård utanför fängelset men trots påtryckningar har vårt arbete inte lett till någon förändring annat än att de iranska myndigheterna inte längre förnekar Zeynab Jalalians hälsoproblem eller felaktigt hävdar att hon faktiskt har tillgång till vanlig sjukvård.

Amnesty fortsätter att arbeta för att Zeynab får tillgång till läkarvård samt blir frisläppt.

200 000 aktioner skedde för Zeynabs fall.

Zeynab Jalalian, människorättsaktivist, sitter fortfarande fängslad. 

 

Internationella fall

Följande fall lyftes internationellt, fall som även några Amnestygrupper i Sverige arbetar för.

Ilham Tohti, Kina, dömdes till livstids fängelse 2014 anklagad för “separatism”, något som ofta används mot figurer som påtalar kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Han sitter fortfarande fängslad men behandlingen av honom har inte försämrats. Det tyder på att myndigheterna är medvetna om den internationella uppmärksamhet som finns kring hans fall. Ilhams dotter, Jewher, tackar Amnesty för allt stöd: ”Det värmer verkligen hjärtat att så många människor stödjer min familj … Den uppmärksamhet som denna kampanj fått är betydelsefull för ju fler människor som känner till min fars fall, desto säkrare kommer min far och min familj att vara.”

Läraren Johan Teterissa, Indonesien, är dömd till 15 års fängelse för att ha lett en fredlig demonstration under vilken en flagga för Moluckernas oberoende hissades. Under SFF deltog hans son Joncard i ett event i Jakarta för att uppmärksamma fallet och en känd sångare som besökt fängelset där Johan sitter har sagt sig vilja arbeta med Amnesty för Johans frigivning.

Bayram Mammadov och Giyas Ibrahimov, Azerbajdzjan, dömdes i slutet av 2016 till tio års fängelse för att ha skrivit en satirisk graffitiprotest på en staty över förre presidenten i Azerbajdzjan. Ett av syftena med att lyfta deras fall var att visa myndigheterna att även om Giyas och Bayram inte är några väldigt kända personer så finns det människor runt om i världen som bryr sig. En oväntad framgång var att en azerisk student i Nederländerna råkade se en Amnesty-affisch med dem, tog ett foto och delade det på Facebook. Inom några dagar hade inlägget delats av tusentals personer i Azerbajdzjan och fallet plockades upp av lokala nyhetsbyråer. Båda två fick vetskap om kampanjen och har tackat Amnesty för stödet.

31 maj, 2017

Just nu riskerar drygt 245 000 flyktingar i Kenya att tvingas tillbaka till Somalia. Detta efter att kenyanska regeringen har beslutat att stänga Dadaab, ett av världens största flyktingläger.

Amnesty International uppmanar Kenya att ompröva stängningen av Dadaab och säkerställa att de mänskliga rättigheterna för flyktingarna i lägret respekteras.

Många av den kvarts miljon människor som lever i Dadaab, varav de allra flesta är somalier, känner inte till något annat än flyktinglägret. Lägret var tänkt som en tillfällig uppsamlingsplats men har nu varit öppet i mer än 20 år. Många har kommit dit som barn och fått egna barn där. Få har fått möjlighet att någon gång lämna lägret.

Även om situationen i Somalia har stabiliserats i vissa delar av landet, är landet fortfarande präglat av konflikter och utsatthet – inte minst för kvinnor, flickor och minoritetsgrupper. Staten är svag och bristerna i grundläggande samhällsfunktioner, som skola och vård, är omfattande. Delar av landet kontrolleras också av den väpnade gruppen Al Shabaab.

Kenya har under en lång tid tagit ett stort ansvar för flyktingar från flera länder i Östafrika.
Omvärlden måste nu ta sitt ansvar och stödja Kenya, både finansiellt och genom att erbjuda fler flyktingar möjlighet att ta sig vidare till andra länder genom så kallad vidarebosättning.

Men oavsett hur stort ansvar Kenya hittills har tagit för människor på flykt i regionen, har landet fortfarande en skyldighet att respektera grundläggande mänskliga rättigheter för de flyktingar som befinner sig i landet idag.

Alla världens stater, även Kenya, är bundna av det absoluta förbudet mot att skicka tillbaka eller på annat sätt tvinga en person till en plats där hen riskerar tortyr eller andra allvarliga människorättskränkningar. Att – som Kenya nu gör – försätta en grupp människor i en situation där de inte har något annat val än att återvända till Somalia, och utan att ta hänsyn till individuella risker som det kan innebära, går emot detta absoluta förbud.

Den 25 mars 2017 undertecknade Kenyas president och andra ledare i regionen en deklaration med åtaganden om att bevara och stärka skyddet för somaliska flyktingar. Deklarationen är ett steg i rätt riktning, men dessa åtaganden måste nu också bli verklighet.

Skriv under våra krav till Uhuru Kenyatta, Kenyas president, och uppmana honom att respektera somaliska flyktingars rättigheter genom att:

• Ompröva stängningen av Dadaab och erbjuda somaliska flyktingar alternativ till att återvända till Somalia
• Aldrig tvinga tillbaka somaliska eller andra flyktingar till en plats där de riskerar allvarliga människorättskränkningar
• Låta alla som flytt till Kenya söka asyl och få en rättssäker asylprövning

Aktionsperiod 19/5- 31/8

Dear President Uhuru Kenyatta,

I am writing to express my deep concern about the Government of Kenya’s announcement to close Dadaab refugee camp and return refugees to Somalia.

More than a quarter of a million Somali refugees risk being returned to Somalia if your government closes Dadaab refugee camp without offering alternatives for refugees who choose not to return to Somalia.

I recognize that it is vital for the international community to provide the Government of Kenya with adequate support to deal with the large numbers of refugees in your country. It should share the responsibility of hosting refugees through offering increased resettlement places and increased humanitarian financing.

However, in this process, and in light of the March 25th Nairobi Declaration, I urge you to set an example in the region by respecting fundamental human rights of all refugees in Kenya, primarily by upholding the principle of non-refoulement and the right to seek asylum, in line with Kenya’s obligations as party to the 1951 Refugee Convention and the OAU Convention governing the specific aspects of refugee problems in Africa.

Therefore, I urge you to
• Reconsider the closure of Dadaab and offer Somali refugees alternatives to returning to Somalia
• Never, in any manner whatsoever, return Somali or other refugees to a place where they are at risk of serious human rights violations
• Continue to allow people who arrive in Kenya seeking protection to apply for asylum and have their protection needs assessed individually

I am aware that Sweden is a major contributor to Kenya as regards humanitarian financing and resettlement, and I will continue to advocate for my government to do more to assist Kenya financially and by offering more resettlement places and other safe and legal routes for refugees.

Yours sincerely,

Skriv under här

FLYKTING 2017: Kenya - Stoppa stängningen av världens största flyktingläger

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

18 maj, 2017

Nu startar Pride-säsongen. Det är tid av glädje – och kamp. När jag sitter och funderar på hur världen ser ut i dag och hur HBTQI-personers rättigheter respekteras eller kränks tänker jag att förtryck kan se ut på så många olika sätt.

av: Johanna Westeson, sakkunnig i diskrimineringsfrågor

Vi har alla hört, och förfärats över, häxjakten på gaymän i Tjetjenien. Det rapporteras om kidnappningar, tortyr och mord, och de journalister som spridit nyheten hotas med repressalier. Talespersoner för den tjetjenska ledningen har viftat bort anklagelserna och sagt att de omöjligen kan stämma eftersom homosexualitet inte finns i Tjetjenien. Rysslands ledning är tyst. Och få av de utsatta vågar ge vittnesmål eftersom det homofoba klimatet är kompakt i Tjetjenien och så kallade hedersmord mot familjemedlemmar som misstänks vara gay inte är ovanliga. Amnesty har reagerat snabbt och kraftfullt mot rapporterna om det tjetjenska HBTQI-förtrycket. Totalt har vi fått in 450 000 underskrifter från alla kontinenter och den 2 juni överlämnas de till Rysslands regering i samband med manifestationer runtom i världen – även här i Stockholm. Vi samlas utanför Rysslands ambassad för en lunchmanifestation med tal och sång. Var med och stå upp för allas lika värde när vi gör en symbolisk överlämning av alla namn på personer som har skrivit under vår aktion. Läs mer i vårt Facebook-event. 

Olika typer av förtryck

Men förtryck kan också ta sig mer subtila former. I Japan är inte samkönade relationer kriminaliserade och hatbrott på grund av sexuell läggning eller könsidentitet är ovanliga. Men detta betyder inte att skillnad inte görs. Det betyder inte att den som är gay eller transperson har samma rättigheter som andra. I själva verket vittnar HBTQI-personer i Japan om att diskrimineringen de möter är kompakt. De diskrimineras på arbetsmarknaden, i familjen, inom hälso- och sjukvården och i det offentliga livet. Homofoba attityder är djupt rotade i det japanska samhället och acceptansen för den som upplevs som avvikande är låg. Likformighet premieras – normbrytande bestraffas. Homofoba uttalanden från myndighetspersoner och politiker bidrar till det repressiva klimatet. Uttalandet från en ledamot i staden Ebinas stadsfullmäktige talar sitt tydliga språk: “Om onormala människor ökar kommer [vanliga] människor att utrotas … homosexualitet är onormalt.”

Kränkande krav

Och de snäva attityderna går hand i hand med brist på juridiskt skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. De flesta distrikt i Japan saknar en heltäckande antidiskrimineringslagstiftning. Transpersoner har svårt att få tillgång till medicinskt nödvändig vård som hormonbehandling. Byte av juridiskt kön är möjligt men villkoras av en mängd kränkande krav: personen måste genomgå en könsoperation, måste visa att hen är steril, får inte vara gift, och så vidare. Många HBTQI-personer vågar inte vara öppna med sin läggning eller könsidentitet och vittnar därför om att de hamnar i ett socialt och känslomässigt utanförskap.

Nya attityder bland unga

Men det finns en bubblande dynamisk japansk HBTQI-rörelse, och den är på frammarsch! I synnerhet bland de unga växer andra attityder fram, och på senare år har klimatet börjat förändras. Nu finns det chans att påverka, och i den kampen ska vi delta. Förra året lämnade oppositionspartierna i Japan gemensamt in en proposition till parlamentet för att lagstifta mot diskriminering av HBTQI-personer. Det ledande partiet inrättade även en särskild kommitté för sexuell läggning och könsidentitet. Än har inget gått genom, men dessa initiativ ger hopp om lagstiftning på nationell nivå. Även på lokal nivå börjar det röra på sig – 2015 införde Shibuya-distriktet i Tokyo som första distrikt i landet en lokal förordning om jämställdhet, respekt för sexuell mångfald och vissa rättigheter för samkönade par. Andra distrikt i Tokyo följde efter, vilket visar att förändringar på lokal nivå kan få snöbollseffekter i andra delar av landet.

Förtryck kan se så olika ut. Men frihet från förtryck kan också ta sig många olika uttryck, och skilja sig från plats till plats, från individ till individ. I Japan finns det nu möjlighet att öppna dörren till ett mer inkluderande samhälle. Det kan bli ett samhälle som bygger på respekt för allas lika rättigheter och som firar, snarare än fördömer, mångfald. Var med och påverka. Kom till Amnestys tält under Pride och prata med oss.

17 maj, 2017

Uppdatering 09/08 2017: Med anledning av den nu pågående manifestationen på Medborgarplatsen publicerar vi på nytt denna text om Afghanistan. Amnesty Internationals uppfattning är att ett rimligt och relevant internflyktsalternativ i Afghanistan, för bland andra barn och unga vuxna, i de allra flesta fall inte existerar.

Vi får många samtal från ombud, gode män, lärare och många andra som är i kontakt med asylsökande (främst barn och ungdomar) från Afghanistan. Det finns mycket oro. Behovet av information är stort samtidigt som det också förekommer information som inte alltid stämmer. Därför skriver vi dessa rader.

av Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migration på Amnesty International, svenska sektionen

Vi är mycket oroade över situationen i Afghanistan. Vad gäller handläggningen hos Migrationsverket och migrationsdomstolarna ser vi blandade beslut. Ett problem är bedömningen av så kallade rimliga och relevanta internflyktsalternativ där vi inte ser att sådana generellt sett finns i vart fall inte  för barn och unga vuxna. Inga ensamkommande barn återsänds till Afghanistan men däremot vissa som helt nyligen fyllt 18 år.

Problematiska åldersuppskrivningar

Under förra året gjordes ett antal åldersuppskrivningar på barn. Vi anser att dessa har gjorts på ett sätt som inte är rättssäkert. Migrationsverket har också i sin egen kvalitetsuppföljning ifrågasatt hur dessa gått till och även JO har framfört kritik.

Vi har framfört att vi anser att Migrationsverket bör gå genom samtliga uppskrivningar och öppna ärenden på nytt för att, i de fall som det är möjligt, låta personen i fråga genomgå den medicinska åldersbedömning som nu står myndigheten till förfogande. Såväl vi som andra organisationer har påtalat detta men Migrationsverket säger fortfarande att man inte kommer att göra detta. Oavsett, innebär detta att det inte går att vara säker på att inget ensamkommande barn faktiskt inte har återsänts till Afghanistan.

Vårt arbete med asylärenden

Som en del av vår rådgivning tar vi också in handlingar i enskilda asylärenden och vi har under det senaste året yttrat oss i flera fall gällande afghanska ensamkommande ungdomar.

På grund av den mycket allvarliga situationen lyfter vi också Afghanistan särskilt vid möten med Migrationsverket och Polisen. Vi anordnade den 14 mars tillsammans med Svenska Röda Korset ett landseminarium för handläggare, beslutsfattare och domare vid Migrationsverket, migrationsdomstolarna samt Migrationsöverdomstolen, samt ett för organisationer och media. Vår Afghanistan-researcher gav, tillsammans med företrädare för UNHCR, Svenska Afghanistankommittén och Röda Korset en förhållandevis samstämmig bild av ett land med en mycket komplex politisk situation med en svag stat där säkerhetsläget försämras och invånarna drabbas och utsätts för våld och övergrepp.

Migrationsöverdomstolen publicerade den 17 mars i år ett avgörande som gäller Afghanistan. Domstolen beskriver målet så här:

Det våld och de andra övergrepp som barn riskerar att utsättas för i ett land är av sådan karaktär att detta måste anses utgöra omänsklig eller förnedrande behandling. På grund av omfattningen av övergreppen och situationen i landet samt när barnet saknar föräldrar, släkt eller annat nätverk liksom lokalkunskap om landet finns det en sådan individuell och specifik risk för att barnet utsätts för övergrepp att alternativ skyddsstatusförklaring ska beviljas.

Denna dom gäller ett barn. Vi anser att samma risker föreligger för unga vuxna. Även om vi inte delar domstolens flyktingrättsliga resonemang i alla delar, är domen viktigt och kommer att innebära att fler afghanska barn beviljas skydd. Den bör också innebär att fler unga vuxna beviljas skydd. För gode män och andra engagerade personer är det bra att läsa hela domen och även Migrationsverkets rättsliga kommentar. I vissa fall kan det, med hänvisning till domen, vara rätt att inge en ansökan om verkställighetshinder. Vi råder alla att alltid ta kontakt med en jurist som är specialiserad på asylrätt för att diskutera en sådan fråga. Det finns möjligheter att söka pengar för kostnaden för en jurist hos bland andra Amnestyfonden.

Situationen i Afghanistan försämras

Vi kommer under början av hösten att publicera mer information om situationen i Afghanistan. Det är tydligt att situationen försämras, att antalet internflyktingar har ökat dramatiskt och med stor sannolikhet kommer att fortsätta att göra så även under innevarande år. Och eftersom staten inte har förmågan att skydda sina medborgare och det för de flesta återvändande och återsända personer faktiskt inte finns några rimliga och relevanta internflyktsalternativ säger vi att återsändanden inte bör ske med tvång samt att frivilliga återvändanden i verkligen mening måste vara frivilliga.

Det finns som sagt ett stort engagemang för afghanska barn och ungdomar och det finns ett flertal nätverk och Facebook-sidor. All information som sprids är inte alltid korrekt. Hör därför gärna efter på flera håll och titta på flera källor. Mycket kan bli bättre men allt är inte heller dåligt. Det finns ett ganska stort antal asylsökande från Afghanistan som har beviljats skydd.

För de som nu har fått ett sista avslag och som är ung vuxen, uppmanar vi som sagt att ta kontakt med jurister som är asylrättsexperter och diskutera möjligheten att inge en ansökan om verkställighetshinder och då resonera kring domen från Migrationsöverdomstolen samt det försämrade säkerhetsläget i Afghanistan.

Amnesty besöker flera av förvaren regelbundet. Vår inställning är att barn aldrig ska hållas i förvar och det gäller även unga vuxna. Generellt sett är vi mot förvar men har ett lite annat sätt att formulera oss när det gäller vuxna personer. Vi har inte mött afghanska barn i något av förvaren. Däremot skulle någon av de unga vuxna personerna där kunna vara uppskriven i ålder. Vi tar gärna emot information om sådana fall.

Om du är i kontakt med personer som återsänts till Afghanistan, får du gärna höra av dig till mig via e-post: madelaine.seidlitz@amnesty.se

Länk till domen (pdf)

Migrationsverkets rättsliga kommentar

Vår debattartikel i GP

15 maj, 2017

Almedalsveckan 2017 är över men vi fortsätter självklart att arbeta för att de mänskliga rättigheterna ska gälla alla alltid. Bidra gärna till vårt arbete genom att swisha till
900 07 20 och läs mer om vad vi arbetar med just nu här: Uttryck – Amnesty Sveriges blogg om mänskliga rättigheter

♂ ♀ ⚧ ♂ ♀ ⚧ ♂ ♀ ⚧ ♂ ♀ ⚧ ♂ ♀ ⚧ ♂ ♀ ⚧ ♂ ♀ ⚧

 

Mellan den 2 och 6 juli 2017 finns Amnesty International på plats i Almedalen, på Hamnplan plats 227. I vårt tält har vi fokus på flykting och migration, och erbjuder frukostseminarium inom samma område varje dag. Varje kväll avslutas med ett samtal om människor på flykt med inbjudna gäster. Vidare kommer vi bland annat att tala om yttrandefrihet efter pjäsen Kality, diskutera svensk vapenexport till diktaturer, samtala om Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd och diskutera om ett tiggeriförbud verkligen är förenligt med mänskliga rättigheter.

Läs mer om våra programpunkter, både i tältet och på andras evenemang nedan.

 

Söndag 2 juli

INSTÄLLT
Ett samtal om människor på flykt: EU och det gemensamma europeiska asylsystemet – bryter det mot våra folkrättsliga förpliktelser?

Tid: 18.15-18.45

Plats: Amnestytältet

Ett samtal om människor på flykt. Vilket ansvar har EU och vad är vår egen roll för att rätten att söka asyl här ska upprätthållas?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting- och migrationsfrågor, Amnesty International
Malin Björk, EU-parlamentariker, Vänsterpartiet

 

Måndag 3 juli

Frukostseminarium: Flyktingsituationen i världen – vem är en flykting?

Tid: 9.15-10.00

Plats: Amnestytältet

Varför flyr människor? Var i världen befinner sig människor på flykt? Vem är en flykting och vem bedömer det?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migrationsfrågor, Amnesty International

 

Föreställning: Spring Hadi, spring! Södra Communityteatern ger en monolog om att fly för livet. Av och med Hadi.

Tid: 14:30-15:25

Plats: Amnestytältet

Den 15-årige Hadi flydde med sin familj från krigets Aleppo till Kairo. När bröderna tog sig till Sverige valde han att stanna hos sin mamma och lillasyster. Kriget splittrade familjen. Hadi arbetade 12 timmar om dagen, diskade och städade…han visste inte hur det gått för bröderna, var fanns de nu? För att skingra tankarna, för att överleva valde Hadi att springa…han började löpträna med Cairo Runners.

Medverkande:
Abdul Hadi Husam Muheideen (skådespelare), Elis Jarl Skute (musiker), Jonas Jarl (regissör)

 

Mänskliga rättigheter på export? Regeringens och näringslivets roll på svåra marknader

Tid: 16.00-16.45

Plats: Syregården

Hur kan Sverige och svenska företag skydda mänskliga rättigheter och bidra till en hållbar utveckling när de agerar på svåra marknader? Samtal med politiker, näringsliv och civilsamhälle om statens roll och ansvar för ett hållbart företagande.

Medverkande:
Ann Linde, EU- och handelsminister, Socialdemokraterna
Birgitta Ohlsson, utrikestalesperson, Liberalerna
Ylva Berg, VD Business Sweden
Patrik Hansson, VD Arla Sverige
Kathleen McCaughey, jurist och sakkunnig inom området ekonomiska aktörer och mänskliga rättigheter, Amnesty International
Moderator: Peter Alestig, SvD

 

Ett samtal om människor på flykt: Flyktingars situation i EU och Sverige idag

Tid: 18.15-18.45

Plats: Amnestytältet

Människor flyr bland annat repressiva regimer och väpnade konflikter. Avsaknaden av legala vägar leder till farliga flyktvägar. Vad kan vi göra?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migrationsfrågor, Amnesty International
Anna Sjöblom, medicinsk humanitär rådgivare migration, Läkare utan gränser

 

Tisdag 4 juli

Frukostseminarium: Asyl – hur fungerar det?

Tid: 9.15-10.00

Plats: Amnestytältet

Hur går det till att söka asyl? Kan jag söka asyl på distans? I vilka länder finns det asylprövningssystem? Vad är en rättssäker asylprövning?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migrationsfrågor, Amnesty International

 

Vad har banker och pensionsfonder för ansvar för sina investeringar?

Tid: 10.00-11.00

Plats: Amnestytältet

Svenska banker och pensionsfonder investerar miljarder i oljebolaget Lundin Petroleum trots anklagelser om att företaget bidragit till allvarliga övergrepp i Sudan. Varför har de inte agerat mer för att förmå företaget att ta ansvar?

Medverkande:
Carina Lundberg Markow, chefsstrateg ansvarsfull kapitalförvaltning, ansvarsfullt ägande, Folksam kapitalförvaltning
Hans Ek, ansvarig ESG, hållbarhetsanalys, SEB
David Isaksson, CD/CEO, Global Reporting
Jakob König, projektledare, Fair Finance Guide
Kathleen McCaughey, sakkunnig företagsansvar, Amnesty International

 

Svensk vapenexport till diktaturer – om kryphål i lagen och att hålla vad man lovar

Tid: 11.00-12.00

Plats: Vårdklockans kyrka, Adelsgatan 43

I höst ska riksdagen anta nya regler för export av krigsmateriel. Trots att respekt för mänskliga rättigheter ska vara ett centralt villkor för tillstånd exporteras krigsmateriel till diktaturer och länder med allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Kommer riksdagen att täppa till kryphålen.

Medverkande:
Maja Åberg, sakkunnig, Amnesty

Birgitta Ohlsson, utrikespolitisk talesperson, Liberalerna
Stig Henriksson, ledamot försvarsutskottet, Vänsterpartiet
Kenneth G Forslund, ordförande riksdagens utrikesutskott, Socialdemokraterna
Sofia Damm, utrikespolitisk talesperson, Kristdemokraterna
Linda Åkerström, ansvarig nedrustningsfrågor, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Magnus Walan, senior policyrådgivare, Diakonia
Sofia Hallonsten, pressekreterare, Diakonia

 

33% av tillfälliga lagen. Konsekvenser för möjligheterna till familjeåterförening

Tid: 13.00-14.15

Plats: Amnestytältet

Den tillfälliga lagen har nu varit i bruk i ett av tre år. Konsekvenserna för människor på flykt och som har beviljats asyl i Sverige är stora. Familjeåterförening omöjliggörs ofta. Vi talar om betydelsen av korrekta statusbedömningar och vad som kan göras för att få till stånd korrekta prövningar.

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migrationsfrågor, Amnesty International
Peter Varga, jurist, Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar
David Loveday, jurist
Alexandra Segenstedt, jurist, Svenska Röda Korset
Fredrik Beijer, rättschef, Migrationsverket

 

Är du en hållbar investerare?

Tid: 14.00-15.00

Plats: Trädgården på WCreate, ingång från Strandgatan 1

Hur långt sträcker sig egentligen bankernas ansvar i finansiering och investeringar? Hur skulle du agera om du var en bank? Vi utgår från tre fall, med olika dimensioner, där vi utmanar publiken att själva ta ställning.

Medverkande:
Kathleen McCaughey, sakkunnig företagsansvar, Amnesty International
Klas Eklund, hållbarhetsekonom, SEB
Marie Baumgarts, hållbarhetschef, SEB
Jakob König, projekledare, Fair Finance Guide, Sveriges Konsumenter

 

Sverige i FN:s säkerhetsråd

Tid: 15.00-15.40

Plats: Skandias Trädgård

Sveriges arbete i FN:s säkerhetsråd är en viktig möjlighet för Sverige att stärka FN:s fredsarbete och bidra till fred och säkerhet för människor runtom i världen. Men vad gör egentligen Sverige i säkerhetsrådet? Vilka är prioriteringarna, och hur har arbetet gått under det första halvåret i rådet?

Medverkande:
Maja Åberg, Senior Policy Adviser, Amnesty international
Annika Söder, kabinettssekreterare, Utrikesdepartementet
Aleksander Gabelic, ordförande, Svenska FN-förbundet
Elisabeth Dahlin, generalsekreterare, Rädda Barnen
Mari Mörth, generalsekreterare, Läkare utan gränser
Robert Egnell, professor, Försvarshögskolan

 

Tell the world I’m not a terrorist, but a journalist working for the truth – yttrandefrihet för vem?

Tid: 15.30-16.30

Plats: Länsteatern, Bredgatan 10

Hotet mot det fria ordet är mer påtagligt än på länge. Både här hemma och runt om i världen. Vem vågar yttra sig och till vilket pris? Vad går yttrandefrihetens gräns och vem har rätt till det fria ordet? Vad har konsten för betydelse för det fria ordet?

Samtalet följer efter föreställningen ‘Kality – det fria ordet under attack’ som spelas kl.14.00 och kl.20.00 på Länsteatern. Kality är en samling vittnesmål och berättelser om att bli fängslad för sitt skrivande och de konsekvenser det får; psykiskt, fysiskt och socialt.

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, jurist inom flykting, migration och folkrätt, Amnesty International
Martin Schibbye, journalist
Magnus Aspegren, VD, Riksteatern
Sakine Madon, politisk redaktör, Vestmanlands Läns Tidning (VLT)
Moderator: Kerstin Brunnberg

 

Föreställning: Spring Hadi, spring! Södra Communityteatern ger en monolog om att fly för livet. Av och med Hadi.

Tid: 16:45-17:40

Plats: Amnestytältet

Den 15-årige Hadi flydde med sin familj från krigets Aleppo till Kairo. När bröderna tog sig till Sverige valde han att stanna hos sin mamma och lillasyster. Kriget splittrade familjen. Hadi arbetade 12 timmar om dagen, diskade och städade…han visste inte hur det gått för bröderna, var fanns de nu? För att skingra tankarna, för att överleva valde Hadi att springa…han började löpträna med Cairo Runners.

Medverkande:
Abdul Hadi Husam Muheideen (skådespelare), Elis Jarl Skute (musiker), Jonas Jarl (regissör)

 

Ett samtal om människor på flykt: EU och det gemensamma europeiska asylsystemet – bryter det mot våra folkrättsliga förpliktelser?

Tid: 18.15-18.45

Plats: Amnestytältet

Ett samtal om människor på flykt. Vilket ansvar har EU och vad är vår egen roll för att rätten att söka asyl här ska upprätthållas?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migrationsfrågor, Amnesty International
Frida Johansson Metso, traumapsykolog

 

Onsdag 5 juli

Frukostseminarium: EU och det gemensamma asylsystemet – på pappret och i realiteten

Tid: 9.15-10.00

Plats: Amnestytältet

Vad innehåller EU:s gemensamma asylsystem? I vilken utsträckning är det gemensamt i de 28 medlemsländerna? Vilka är fördelarna respektive nackdelarna med ett gemensamt system? Vad kommer att hända i de pågående omförhandlingarna?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migrationsfrågor, Amnesty International

 

Mänskliga rättigheter under attack även i Sverige?

Tid: 13.00-14.00

Plats: Amnestytältet

Samtal om den oroande trenden med ett krympande utrymme för det civila samhället och försvarare av mänskliga rättigheter i världen. Hur ser det ut i Sverige? Vi ser rapporter om hot och hat, hur kan vi vända den negativa trenden?

Medverkar:
Maja Åberg, sakkunnig policy, Amnesty International
Madelaine Seidlitz, folkrättsjurist, Amnesty International
Måns Molander, Sverigechef, Human Rights Watch
Hanna Gerdes, människorättsjurist, Hanna and Goliath Law & Education

 

Demokratins former och utmaningar i en föränderlig värld

Tid: 13.00-13.45

Plats: Newman/Bildascenen

Hur mår demokratin idag? Håller de gamla formerna för demokrati? Vad är civilsamhällets roll i samhällsutvecklingen?

Medverkande:
Tora Törnquist, ordförande, Amnesty International
Yusuf Aydin, ordförande Bilda Dialog och Sankt Ignatios folkhögskola
Erik Amnå, professor statsvetenskap, Örebro universitet
Åsa Ahlqvist, affärsutvecklare, konsult, Bilda Dialog

 

Är en annan migrationspolitik möjlig?

Tid: 17.00-17.50

Plats: Syregården

Inte sedan andra världskriget har så många människor varit på flykt i världen. Som en effekt av detta har antalet asylsökande till EU ökat. I Sverige talas det sedan hösten 2015 om en systemkollaps vad gäller vår migrationspolitik. Hur ska en progressiv migrationspolitik se ut?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, jurist, ansvarig flykting-och migration, Amnesty
Viktor Banke, jurist
Annette Rosengren, författare, FARR
Carlos Rojas, författare, analyschef, Sweden Research
Manijeh Mehdiyar, sociolog och krönikör, Tidningen Syre

 

Ett samtal om människor på flykt: Kommer rätten att söka asyl i Sverige och EU att finnas i framtiden?

Tid: 18.15-18.45

Plats: Amnestytältet

Samtal om människor på flykt. Vilket ansvar har EU och vad är vår egen roll för att rätten att söka asyl här ska upprätthållas?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting- och migrationsfrågor, Amnesty International
Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap

 

Torsdag 6 juli

Frukostseminarium: Asylprocessen och mottagningssystemet i Sverige

Tid: 9.15-10.00

Plats: Amnestytältet

Hur går det till att söka asyl i Sverige och hur ser asylprocessen ut? Vilka rättigheter och skyldigheter finns för asylsökande? Vad har den tillfälliga lagen fått för konsekvenser? Hur påverkas Sverige av den EU gemensamma lagstiftningen?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting- och migrationsfrågor, Amnesty International

 

Europa stängt för dagen. Välkommen åter? Om rätten att söka asyl

Tid: 13.00-14.00

Plats: Amnestytältet

Hur kommer EU och Sverige att agera i förhållande till människor på flykt? Överenskommelser med Turkiet och Libyen är exempel på EU:s extremt hårda politik för att hålla människor med avsikt att söka asyl utanför Europa. Kommer detta att fortsätta? Står politiken i överensstämmelse med folkrätten?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migrationsfrågor, Amnesty International
Anna Sjöblom, medicinsk humanitär rådgivare, Läkare utan gränser
Lisa Pelling, statsvetare, Arena idé
Mikael Ribbenvik, generaldirektör, Migrationsverket

 

Går tiggeriförbud ihop med mänskliga rättigheter?

Tid: 15.00-16.00

Plats: Amnestytältet

Det senaste året har vi hört allt fler röster propagera för ett tiggeriförbud. Men vad säger mänskliga rättigheter om saken? Vad bör Sverige göra enligt folkrätten? Och hur kan tiggande EU-medborgares rättigheter och värdighet bäst beaktas och skyddas när de är här?

Medverkande:
Johanna Westeson, jurist och sakkunnig diskrimineringsfrågor, Amnesty International
Thomas Hammarberg, debattör och Europarådets f.d. kommissionär för mänskliga rättigheter
Madelaine Seidlitz, jurist och ansvarig flykting och migration, Amnesty International

 

Ett samtal om människor på flykt: Om flyktingar i världen och deras tillgång till skydd

Tid: 18.15-18.45

Plats: Amnestytältet

Vilka skyldigheter har vi gentemot människor på flykt? Hur är det juridiskt och moraliskt möjligt att stoppa flyktingar i ex Libyen och Turkiet?

Medverkande:
Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migrationsfrågor, Amnesty International
Antje Jackelén, ärkebiskop, Svenska kyrkan

12 maj, 2017

Den här texten har översatts och kortats ned. Länken till originaltexten på engelska finns längst ned.

Den iransk-födde i Sverige bosatte läkaren Ahmadreza Djalali, medicinsk doktor och föreläsare i katastrofmedicin, har hållits häktad i Evinfängelset i Teheran sedan han greps den 25 april 2016. Under tiden han satt i isoleringscell utsattes han för intensiva förhör och tvingades att under stor känslomässig och psykologisk press att skriva under uttalanden. Han har anklagats för att vara spion för en ”fientlig regering” och har hotats med dödsstraff.

av Vida Mehrannia, Sverige

Jag blev chockad när Ahmadreza greps. Jag visste inte ens om att han hade gripits förrän fyra dagar senare när hans familj i Iran berättade det för mig. Jag trodde att det var ett misstag och att han skulle släppas.

Min son är fem år gammal och han tror att hans pappa har åkt till Iran för att jobba. Han fortsätter att fråga mig när hans pappa kommer hem igen. När han blir upprörd kurar han ihop sig i ett hörn och frågar efter sin pappa. Min dotter är 14 år och hon är mycket oroad över sin pappa.

De iranska myndigheternas anklagelser
Ahmadrezas arbete som doktor i katastrofmedicin, hans studier och undervisning i Europa och boende i Sverige har använts av den iranska säkerhetsapparaten för att antyda att han är en spion som har agerat mot Irans nationella säkerhet. Samtliga påståenden har fabricerats av Irans säkerhetsapparat.
I sju månader efter gripandet nekades Ahmadreza tillgång till advokat. Myndigheterna har anklagat honom för att vara en spion men har aldrig ens tillåtit hans advokater att se dokumenten om fallet för att kunna förbereda försvaret. Faktum är att de hittills har avvisat alla hans tre advokater. Nu måste han hitta ytterligare en annan advokat annars kommer domstolen att förse honom med en statligt godkänd advokat.

Hälsoproblem
Ahmadreza började hungerstrejka i december 2016 när hans förhörsledare sa till honom att han kunde dömas till döden om han vägrade att skriva på ett ”erkännande” om att han är spion för en ”fientlig regering”.

Ahmadrezas hungerstrejk varade i tre månader och resulterade i en allvarlig försämring av hans hälsa. Han har gått ned 29 kilo i vikt och har utvecklat problem med hjärta, njurar och han har upplevt blödningar i tarmsystemet. Han har även haft problem med ben, fötter och knän.

Yrkande för Ahmadrezas frigivning
Jag har skrivit brev till Irans högste ledare, presidenten och utrikesministern för att begära min mans frigivning men tyvärr har inte någon av dem svarat. Jag har även sökt hjälp hos den svenska regeringen, Europaparlamentet och hos internationella människorättsorganisationer för att säkra hans frigivning. Men vi behöver fortfarande mer hjälp och att fler personer stöder vår kampanj.

Ett rop på hjälp
Ahmadreza har alltid varit hängiven att hjälpa andra människor; nu tynar han bort i fängelse utan anledning.
Jag ber Amnesty International-aktivister runt hela världen att hjälpa till att få hem min man till sin fru och barn, och till den akademiska världen.

Tweeta:
#Iran’s @khamenei_ir must not jail doctor & academic Ahmadreza Djalali for peacefully exercising his rights

Klicka här för att komma till hela blogginlägget som är skrivet på engelska.

27 april, 2017

I veckan kommer regeringen, tillsammans med några riksdagspartier, att diskutera om det finns ett behov av ny lagstiftning och andra åtgärder för att förhindra framtida terrorhandlingar i Sverige. Att detta görs efter händelsen på Drottninggatan i Stockholm den 7 april i år, är högst naturligt.

av Amnesty Internationals svenska sektion

Samtidigt ser vi att det finns röster som uttalar sig svepande om ”hårdare tag” och som generaliserande misstänkliggör hela grupper av människor. Enbart på grund av att en person till exempel är flykting, asylsökande, muslim eller irreguljär migrant (papperslös).

Amnesty International anser att terrorism är ett verkligt och allvarligt hot som ska bekämpas. De metoder som används måste dock alltid vara förenliga med rättsstatens principer (rule of law). Åtgärderna får inte inskränka andra grundläggande rättigheter på ett oproportionerligt sätt. Och åtgärderna får inte leda till att det kan uppfattas som att ett misstänkliggörande av flyktingar, eller av människor i andra utsatta grupper, sanktioneras.

Det är betydelsefullt vilka ord vi använder. Fakta och kunskap leder till förståelse, engagemang och till mycket bättre förutsättningar att fatta kloka beslut som står i överensstämmelse med våra internationella förpliktelser.

Fakta

  • Att söka asyl är en mänsklig rättighet. Det finns med andra ord en motsvarande skyldighet för stater att, utan undantag, öppna dörren för flyktingar som behöver skydd. Alla har rätt till en rättssäker asylprövning.
  • Människor flyr bland annat för att de riskerar att fängslas och tortreras på grund av sitt politiska engagemang, eller för att de redan har utsatts för det. Eller för att de efter bristfälliga rättegångar har blivit dömda till dödsstraff. Människor flyr också för att de riskerar att förföljas på grund av till exempel sin sexuella identitet eller för att de riskerar att utsättas för grovt sexuellt våld, något som ofta ökar kraftigt i samband med konflikt.
  • Den som nekas asyl ska självmant lämna landet och kallas då till återvändandesamtal hos Migrationsverket. Uteblir personen så överlämnas ärendet till polisen som går ut med en efterlysning.
  • Polisen har rätt att frihetsberöva efterlysta personer och placera dem i Migrationsverkets förvar, men bara om det finns förutsättningar att verkställa beslutet att skicka ut personen. En annan kontrollåtgärd som kan vidtas är uppsikt vilket innebär att en person regelbundet får anmäla sig hos polisen.
  • Det är inte brottsligt att befinna sig i Sverige utan tillstånd.
  • Det finns ett antal grundläggande mänskliga rättigheter som tillkommer alla, oavsett varför hen befinner sig här och om hen har tillstånd eller inte. Rätten till vård är en sådan. Rätt till skolgång för barn en annan.
  • Det finns ett absolut förbud för alla stater att skicka tillbaka en person till ett land där hen löper en verklig risk att utsättas för tortyr, kroppsstraff, dödsstraff eller andra allvarliga kränkningar av sina mänskliga rättigheter.

I Amnesty Internationals rapport Dangerously disproportionate, the ever-expanding national security state in Europe, (läs rapporten här) från januari 2017, har vi undersökt lagstiftningsåtgärder i 14 EU länder, däribland Österrike, Belgien, Frankrike, Danmark, Bulgarien och Tyskland. I flera länder har anti-terrorismåtgärder som antagits eller föreslagits undergrävt rättsstatsprincipen, förstärkt den exekutiva makten, skalat bort rättsliga kontrollmekanismer, begränsat yttrandefriheten och utsatt alla invånare för en så gott som obehindrad övervakning från regeringen. Effekterna som lagarna har fått för utländska personer och för etniska och religiösa minoriteter har varit särskilt allvarliga.

Medan terrorhotet är verkligt och alltid måste bemötas kraftfullt, är regeringens roll att också se till att alla åtgärder som vidtas görs på ett transparent och helt rättssäkert sätt.

Alldeles särskilt viktigt är det att värna om att inte medverka till att skapa ett samhälle som är polariserat och där rättigheterna är olika värda beroende på hur du ser ut, varifrån du kommer eller vilken religion du har.

I Sverige kommer nu frågan om terroristhot och hur samhället försvarar sig mot dessa att diskuteras. Sannolikt kommer utredningar att tillsättas och lagförslag presenteras. Vi vill med dessa rader förmedla vikten av att arbetet sker i full överensstämmelse med rättsstatens principer och med full respekt för grundläggande mänskliga rättigheter och alla människors lika värde.

18 april, 2017

I lördags var det den 8 april, den internationella romadagen. Dagen instiftades 1990 och uppmärksammas sedan dess världen över för att fira den romska kulturen och för att öka kunskapen om romers livsvillkor.

av Johanna Westeson, sakkunnig diskrimineringsfrågor

I dag, 27 år efter instiftandet, är romerna fortfarande den minoritet i Europa som mest utsätts för kränkningar, marginalisering och rasism. Det gäller i södra och östra Europa där de flesta av kontinentens drygt 10 miljoner romer bor. Men det gäller också i hög grad här hos oss och i andra länder i Västeuropa. Det gäller romer som är medborgare och det gäller romer som invandrat från andra länder.

Här i Sverige skrev en statlig utredning 1923 att, “då zigenarnas inordnande i samhället hos oss synes vara ett olösligt problem, är enda utvägen att få zigenarna ut ur landet” — och att deras livsvillkor därför måste göras så förnedrande som möjligt här så “att de finna med sin egen fördel förenligt att lämna landet”. I dag sover romska utsatta EU-medborgare i svenska skogsdungar eller parker. Ett nytt lagförslag ska underlätta avhysningsproceduren så att det ska bli lättare att köra iväg dem. Detta kombineras inte med krav på att kommuner måste erbjuda dem alternativt, lagligt, boende. Inför socialdemokraternas kongress som inleds i dag föreslås att ordningslagen ska skärpas och samarbete tiggande människor emellan ska försvåras, allt för att “få bort tiggeriet”. Utan att skissa på några som helst alternativa försörjningsmöjligheter för de romska EU-medborgarna. Känns resonemanget bekant?

Faktum är att romer över hela Europa utsätts för tvångsvräkningar, segregering och diskriminering på bostadsmarknaden, ofta med den explicita eller implicita målsättningen att få dem att ta vägen någon annanstans. Utan bostad är det svårt att skapa sig en framtid. Utan en fast adress är det i princip omöjligt att få ett arbete och att registrera sina barn i skolan. Tvångsvräkningar skapar trauman för livet. Och alltför ofta leder vräkningarna till hemlöshet. I går, den 7 april, vräktes runt 1 300 av romer från en bosättning utanför Neapel i Italien. Myndigheterna planerar att erbjuda alternativt boende till ungefär tvåhundra av dem — i ytterligare ett segregerat läger. Resten har vräkts till hemlöshet. Amnesty har gjort allt för att stoppa detta, men förgäves. Amnestys utredare är på plats i Italien och nu kräver vi att bostäder upprättas för samtliga drabbade och att internationella normer följs. Vi ger inte upp.

Det är omöjligt att inte dra paralleller. Mellan Italien och Sverige. Mellan dåtid och nutid. Men nu måste cirkeln brytas. Det är dags att protestera högt och ljudligt och att kräva att romers mänskliga rättigheter äntligen respekteras och garanteras. Jag drömmer om att den Internationella romadagen en dag ska bli en glädjens högtid och inget annat. Låt oss nu tillsammans med våra romska systrar och bröder kämpa för att den drömmen ska bli verklighet.

 

12 april, 2017