Uttryck

Att leva frihetsberövad på obestämd tid, i baracker på en isolerad Stillahavsö där trakasserier från lokalbefolkningen blir allt vanligare. Det är verkligheten för de hundratals flyktingar och asylsökande som försökt ta sig till Australien men som istället mot deras vilja har förts till ön Manus i Papua Nya Guinea (PNG).

Amnesty kräver att dessa människor skyddas från fortsatta övergrepp, får tillgång till vård och omedelbart förs till Australien samt att de som får flyktingstatus får rätt att bosätta sig i Australien eller lämpligt tredje land.

Australien har sedan 2013 ett system på plats som innebär att alla som försöker ta sig till Australien irreguljärt med båt hindras från att söka asyl i landet och i stället förs till mottagningscenter på ön Manus i Papua Nya Guinea (PNG) eller på önationen Nauru. Systemet bygger på en överenskommelse mellan Australien och PNG respektive Nauru som syftar till att hindra människor att ta sig till Australien på irreguljär väg och avskräcka människor från att försöka göra den ofta livsfarliga båtresan till Australien.

De långa perioderna av frihetsberövande på obestämd tid på Manus och de undermåliga förhållandena på mottagningscentret, däribland otillräcklig sjukvård, har bidragit till allvarliga psykiska problem hos många av de flyktingar och asylsökande som hålls där, varav många redan har upplevt trauma i sina hemländer. I april 2016 bedömde högsta domstolen på PNG att överföringarna av flyktingar och asylsökande till Manus och frihetsberövandet av dem strider mot landets konstitution. Australien meddelade därefter i april 2017 att centren på Manus ska stängas. Man håller dock fast vid att de som hållits på Manus aldrig kommer att föras till Australien. De som inte fått flyktingstatus uppmanas att återvända till sina hemländer medan de som fått flyktingstatus erbjuds att återvända till hemlandet eller ett annat land de har rätt att bosätta sig i, förflyttas till ett tillfälligt boende nära staden Lorengau på Manus eller bosätta sig bland lokalbefolkningen.

Men det har länge varit spänningar mellan lokalbefolkningen och de flyktingar och asylsökande som hålls på ön och de senaste veckorna har rapporterna om våld och trakasserier från lokalbefolkningen ökat. Den 7 augusti 2017 hittades kroppen av en 31-årig asylsökande från Iran, Hamed Shamshiripour, i närheten av transitcentret vid Lorengau. Orsaken till hans död är ännu okänd. Många av de som vistats i det stängda centret är nu oroliga för sin säkerhet och sin framtid om centren stängs.

Mottagningscentren på Manus ligger på Papua Nya Guineas territorium, men det är de australiensiska myndigheterna som driver dem. Australien är därför också ansvarigt för att de mänskliga rättigheterna respekteras för flyktingar och asylsökande som hålls på Manus.

Aktionsperiod 21/8 – 4/9

Minister of Immigration and Border Protection
Mr Peter Dutton
PO Box 6022
House of Representatives
Parliament House
Canberra ACT 2600
Australia
Email: minister@border.gov.au

Sweden August 2017

Dear Minister,

I am writing to express my deep concern about the conditions at the refugee centres on Manus Island, Papua New Guinea (PNG) and the circumstances of the planned closure of the Manus regional processing centre.

Recent reports of increased tension and violence affecting the refugees and asylum seekers held on Manus Island show the need to urgently close the Manus detention centre and end the abusive system of so called off-shore processing. The recent death of Hamed Shamshiripour, an Iranian asylum seeker held on Manus Island, raises further grave concerns as to the safety and well-being of refugees and asylum seekers on Manus. However, closing the detention centre only to move the refugees to a transit camp closer to the local community could increase the risks that the dire conditions on the island pose to their safety and human rights.

Therefore, I am urging you to:
- Ensure the protection of all refugees and asylum seekers on Manus Island from further attacks;
- Ensure adequate medical care for all refugees and asylum seekers suffering injuries and trauma;
- Cease all action or implementation of policy on Manus Island that puts refugees at risk of further harm, for example by forcing them to move to the refugee transit centre in East Lorengau or into the local community;
- Bring all asylum seekers and refugees to Australia immediately and ensure that all those granted refugee status have the right to settle in Australia or third countries;
- Urge the Papua New Guinean authorities to open an independent, impartial, prompt and effective investigation into the death of Hamed Shamshiripour and other refugees on Manus Island, and into the reported attacks.

Regards,

Skriv under här

Australien/PNG: Ökad risk för våld för flyktingar och asylsökande på ön Manus

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

22 augusti, 2017

Utan stöd från människor som du skulle vårt arbete inte kunna genomföras. Det skulle inte kunna leda till alla de framgångar vi uppnår idag. Det är helt enkelt tack vare ditt engagemang, din målmedvetenhet och regelbundna stöd som Amnesty kan förändra levnadsvillkor för människor runt om i världen.

Här är några av alla de framgångar vi nått tillsammans i år:

 

1. Oppositionsledare i Gambia – frigiven!

Efter tre år av ihärdigt arbete av Amnestys supportrar friades äntligen oppositionsledaren Amadou Sanneh, tillsammans med partikollegorna Malang Fatty och Alhagie Sambou Fatty, den 30 januari. Två dagar senare blev han utnämnd till finansminister i Gambias nya regering.

“Amnestys arbete påverkar människor” berättade Amadou Sanneh senare. “Utan stöd från Amnestys supportrar skulle vi haft det värre … Alla vi som var fängslade uppskattar verkligen Amnestys arbete.”

 

2. Liv räddade i Iran

Tack vare de tusentals tweets, mejl och brev som ni skickade till de iranska myndigheter har åtminstone två liv räddats i år.

Hamids Ahmadis avrättning stoppades i sista stund den 15 februari. Den 25 april frigavs Salar Shadizadi från fängelse. Han dömdes till döden som 15-åring och tillbringade därefter 10 år i fängelse. Båda två räddades genom snabbt och kraftfullt agerande från er.

 

3. Uzbekisk journalist fri – efter längsta straffet någonsin

Den 22 februari frigavs Muhammad Bekzhanov efter 17 år i fängelse, så länge har ingen journalist suttit fängslad tidigare. 1999 blev han torterad till att erkänna ett brott mot staten. Hundratusentals människor runt om i världen har skrivit och krävt hans frigivning, bland annat i ”Skriv för frihet”-kampanjen. Genom detta har Muhammad äntligen kunnat återförenas med sin familj.

 

4. Dödsdomar stoppade i Malaysia

Tusentals människor vädjade till Malaysia att rädda den dödsdömde fången Shahrul Izani bin Suparmans liv. Det gav resultat. Den 27 februari ändrades hans straff till livstids fängelse, med planerad frigivning 2030. Enligt de malaysiska myndigheterna så var just alla brev och vykort anledningen till att straffet ändrades.  

Förhoppningsvis godtas även Shahruls vädjan om nåd så han kan bli frigiven redan 2021.

 

5. Benådad på presidentens sista dag!

Chelsea Manning lämnade fängelset den 17 maj, efter att hennes fängelsestraff i januari blev kortat av USA:s avgående president, Barack Obama. Hon blev fängslad för att hon spridit hemligstämplad information om bland annat möjliga krigsbrott utförda av USA:s militärstyrkor.

Fler än en kvarts miljon människor skrev under för hennes frigivning under Skriv för frihet-kampanjen 2015. I samband med kampanjen skrev hon ett brev till Amnesty:

”Jag stödjer arbetet ni gör för att skydda människor när deras rättvisa, frihet, sanning och värdighet nekas. Jag anser att transparens från regeringar är en grundläggande förutsättning för att säkerställa frihet och värdighet för alla människor.”     

 

6. Era ord förändrar liv

Ert engagemang under Skriv för frihet 2016 överträffade alla förväntningar. Det landade på 4 660 774 brev, mejl, tweets och underskrifter från alla världens hörn.

”Mina ögon tårades när jag såg alla breven som Amnesty International hade samlat in”, sa Jewher Tohti, vars far Ilham sitter fängslad i Kina. ”Det får mig att känna mig starkare när jag vet att så många människor tror på mig, min far och min familj.

Den amerikanska visselblåsaren Edward Snowden sa: ”Jag vill tacka er, ödmjukt från mitt hjärta, för ert orubbliga påverkansarbete och stöd.”

 

7. Teknikgiganter lyssnade på era krav

Hundratusentals människor, däribland många från Sverige, uppmanade företag som Apple, Samsung och Huawei att kontrollera så att deras mobiler inte innehåller barnarbete. Detta då våra utredare rapporterat om att barn i Demokratiska republiken Kongo arbetar med den farliga utvinningen av kobolt, ett ämne som finns i våra mobiltelefoner.

Företagen lyssnade och svarade på uppmaningarna. Först ut var Apple som publicerade en lista med kobolt-leverantörer som följer internationella riktlinjer. Sony följde efter genom att tydligt beskriva sina leverantörsled. Samsung och Huawei valde att svara individuellt på alla meddelanden i den massiva strömmen av brev och tweets från er. Samsung lovade dessutom att undersöka frågan och sedan publicera en rapport med resultatet.

 

8. Irland närmar sig mänskligare abortlagar

I april tog Irland ett stort steg mot humanare abortlagar när två tredjedelar av ett medborgarråd, utvalt av regeringen, röstade ja till ökad möjlighet för att göra abort. Rådets rekommendation går nu vidare för beslut i parlamentet.

Under 2015 deltog hundratusentals supportrar i vår kampanj “She is not a criminal”, och protesterade mot Irlands hårda abortlagar som gör kvinnor till kriminella.

 

9. “JA” från domstol i Taiwan – ett stort steg i rätt riktning

Taiwan ser ut bli första landet i Asien att legalisera samkönade äktenskap. I maj slog en författningsdomstol fast att det nuvarande förbudet bryter mot landets grundlag.

Amnestysupportrar påverkade genom att skicka meddelanden i form av frierier, med uppmaningen att Taiwan skulle “svara JA”. Frierierna visades vid en stor manifestation, arrangerad av Amnesty International Taiwan och lokala samarbetsorganisationer, för att visa världens stöd för detta historiska ställningstagande.

Taiwans regering har nu två år på sig att omvandla beslutet till lag. Vi kommer fortsätta vårt arbete och gör allt vi kan för att det inte ska ta så lång tid.

 

10. Företag vidtar åtgärder mot kränkningar på palmoljeplantager

Vår rapport och våra aktioner om kränkningar på palmoljeplantager i Indonesien har gett resultat. Wilmar, världen största palmoljeförsäljare, presenterade en ettårsplan med åtgärder för att ta itu med kränkningarna som avslöjades i vår rapport. Era tweets till företag som köper produkter från Wilmar har lett till att Ben & Jerry’s helt har slutat använda palmolja i sina produkter och att bland annat Unilever och Procter & Gamble agerar mer transparent.

9 augusti, 2017

När jag tillsammans med den svenska truppen kom fram till folkhögskolan där vi skulle bo stod ett stort gäng personer i olika åldrar från olika länder utanför ingången. De mötte oss med de bredaste av leenden och applåder på ett slående genuint sätt medan vi närmade oss. Denna genuina glädje och glöd kom att genomsyra den fyra dagar långa konferensen Nordic Youth Conference (NYC).

Av Maria Knaapi, deltagare på Nordic Youth Conference 2017

Under det senaste året har jag tillsammans med en kompis haft en ledande roll i min före detta skolas Amnestygrupp. Gruppen är en av de saker jag kommer sakna mest med skolan, och därför letar jag nu efter något som kan fylla hålet. I samband med ett lokalt Amnestymöte fick jag höra om NYC och började direkt med min ansökan.

NYC är en fyra dagar lång konferens där ungefär 50 unga vuxna aktivister från hela Norden möts, utbyter erfarenheter, lyssnar på föreläsningar och gemensamt planerar större kampanjer som genomförs i slutet av veckan. I år hölls konferensen i Oslo och speciellt fokus lades på två kampanjer; en för att stärka transexuellas rättigheter i Finland med aktivisten Sakris Kupila i spetsen och en för att fria en journalist, Shawkan, som fängslats, enbart för att han fotograferat en demonstration i Egypten.

Både Sakris Kupila och Mastafa El-Sayed, frontpersonen för det sistnämnda fallet, närvarade under nästan hela konferensen. De höll föreläsningar och deltog i panelsamtal med ytterligare en omtalad aktivist, Nancy Herz. Att få möjligheten att lyssna och lära av dessa personer var inte endast intressant och givande utan också en ren källa till inspiration. De har alla inriktat sig på olika områden och sätt men kärnan i engagemanget är densamma; viljan att förändra. Ibland kan man glömma att olika sorters förtryck går hand i hand men konferensen påminde om att mänskliga rättigheter inte kan separeras från varandra.

Underbara deltagare
Det som förvånade mig mest och gjorde dessa fyra dagar fantastiska var deltagarna. Aldrig förut har jag mötts på ett lika öppet och välkomnande sätt. Redan från första dagen kändes det som att vi bott tillsammans i månader. Jag har försökt att förstå hur en sådan miljö kan skapas, och kommit fram till att genuiniteten i engagemanget för mänskliga rättigheter skapar en alldeles speciell samhörighet. En samhörighet som endast kan uppstå kring något så globalt och livsviktigt som principen om allas lika värde.

För att exemplifiera tänker jag berätta om första dagen då vi skulle ha ”cultural evening”, vilket innebar att alla skulle dela med sig av mat, musik eller annan kultur från sitt land. Baserat på erfarenhet antog jag att bara några få skulle ta uppgiften på allvar. När förberedelserna började märkte direkt att jag inte kunde haft mer fel. Varje land hade varsitt bord fullt med godis och mat, varav mycket jag inte sett innan. Det är underligt att få uppställt framför en själv hur mycket man inte vet om sina närmaste grannar.

Olika sorters inspiration
Om jag skulle skriva om alla de fascinerande personer jag fått möjligheten att möta under de senaste dagarna, och hur mycket de lärt mig, skulle texten bli alldeles för lång. Som innan nämnt resulterade konferensen i offentliga aktioner på tre skilda ställen i Oslo. Att planera och utföra omfattande aktioner tillsammans med en stor, engagerad grupp vänner samt de aktivister som står bakom kampanjerna är en mäktig känsla. En känsla jag önskar att fler ska få chansen att uppleva.

Stundtals har det för mig och många jag mött känts hopplöst att engagera sig för mänskliga rättigheter, och känslan av att inte räcka till är ständigt närvarande. Men att placera det vi gör i ett större sammanhang och nätverk är befriande. Det var som att fylla tanken med energi som kommer räcka ett bra tag framöver. Jag tror att det är viktigt att åtminstone någon gång sätta aktivismen i ett större perspektiv för att bättre förstå kärnan och varför vi faktiskt gör det vi gör.

Jag vill tacka alla som deltagit på NYC och gjort dessa dagar bättre än jag vågat hoppas på. Ni har verkligen gett mig mycket att tänka på.

Tack alla Amnestymedlemmar som gör organisationen till vad den är.

7 augusti, 2017

Här är våra topp-tio-låtar (inte i någon rankad lista) för att inspirera dig att förändra världen till det bättre. Du kan även lyssna på alla låtar med ett klick via den här Youtube-spellistan.

 

1. Bob Dylan – Blowin’ in the Wind

Bob Dylans klassiker blev omedelbart en protestsång inom medborgarrättsrörelsen när den släpptes 1963. Låten hade stor påverkan på singer-songwritern Sam Cooke, som rördes till den grad att han började att uppträda med låten som en del av sin live-repertoar.

Release: Augusti 1963
Skivbolag: Columbia
Mest gripande del av låten: The answer my friend is blowin’ in the wind
Intressanta fakta: Dylan påstår att han skrev “Blowin’ in the Wind på tio minuter

 

2. Fight the Power – Public Enemy

Public Enemys kändaste låt “Fight the Power” producerades för Spike Lees film Do the Right Thing från 1989. Låten behandlade den sociala och psykologiska kampen som den amerikanska ungdomen upplevde. Och låten fördömde rasism och bristen på utveckling i samhället – och uppmanade människor att slå tillbaka.

Release: Juni 1989
Skivbolag: Motown Records
Mest gripande del av låten: Our freedom of speech is freedom or death
Intressanta fakta: “Fight the Power” användes i en annan film, den amerikanska krigsfilmen Jarhead från 2005.

 

3. Billie Holiday – Strange Fruit

En av de mest tragiska och gripande låtarna som någonsin har spelats in. Billie Holidays “Strange Fruit” handlar om något så barbariskt som lynchning – när en grupp människor dödar någon för att personen påstås ha begått ett brott, vanligtvis genom hängning, utan en rättvis rättegång – vilket var vanligt förekommande när låten släpptes.

Release: April 1939
Skivbolag: Commodore
Mest gripande del av låten: Black bodies swinging in the southern breeze | Strange fruit hanging from the poplar trees
Intressanta fakta: Låten skrevs som en dikt av den amerikanska författaren och läraren Abel Meeropol efter att han hade sett ett fotografi av en lynchning i ett magasin om medborgarrättsrörelsen.

 

4. Paul Kelly and Kev Carmody – From Little Things Big Things Grow

En klassiker gällande urfolks rättigheter. “From Little Things Big Things Grow” är baserad på historien om Gurindji-strejken, en strejk som utfördes av 200 Gurindji-boskapsskötare och hushållsarbetare och deras familjer i augusti 1966 vid Wave Hill boskapsstation i Kalkarindji, Northern Territory. Strejken uppstod främst på grund av arbets- och livsvillkoren men kom att handla om återlämnande av land till gurindji-folket.

Release: 1991
Skivbolag: EMI, Festival
Mest gripande del av låten: Eight years went by, eight long years of waiting | Till one day a tall stranger appeared in the land | And he came with lawyers and he came with great ceremony | And through Vincent’s fingers poured a handful of sand
Intressanta fakta: Paul Kelly och Kev Carmody sjöng låten i samband med Gough Whitlam’s minnesstund i november 2014.

 

5. Sam Cooke – A Change is Gonna Come

1963 nekades Sam Cooke och hans fru och band inträde till ett motell för “endast vita” i Louisiana och de greps för att ha stört friden. Sam Cookes låt “A Change is Gonna Come” var en viktig låt för medborgarrätssrörelsen och delar av texten inspirerades av incidenten och av Bob Dylans 1963-hit “Blowin’ in the Wind”.

Release: December 1964
Skivbolag: RCA Victor
Mest gripande del av låten: It’s been a long, a long time coming | But I know a change gonna come, oh yes it will
Intressanta fakta: Låten släpptes den 22 december 1964, två veckor efter att Cooke sköts ihjäl av en Motell-anställd i Los Angeles. Han var 33 år gammal.

 

6. John Lennon – Imagine

Vi kan självklart inte undvika den ultimata uppmaningen till världsfred – John Lennons “Imagine”. Låten skrevs under Vietnamkriget och ber lyssnarna att föreställa sig en värld i frid, fri från religiösa och politiska gränser samt klassgränser. Jack Johnson spelade 2007 in låten till Amnesty Internationals samlingsalbum “Instant Karma: The Campaign to Save Darfur”.

Release: Oktober 1971
Skivbolag: Apple
Mest gripande del av låten: You may say I’m a dreamer | But I’m not the only one | I hope someday you’ll join us | And the world will be as one
Intressanta fakta: Oasis använde pianointrot i deras låt “Don’t Look Back in Anger” från 1996.

 

7. Bob Marley – Redemption Song

Redemption Song var Bob Marleys sista singel innan han dog i cancer i maj 1981. Låten handlar om historiskt och modernt slaveri och kampen för fysisk och emotionell frihet.

Release: Oktober 1980
Skivbolag: Island/Tuff Gong
Mest gripande del av låten: Emancipate yourselves from mental slavery | None but ourselves can free our minds
Intressanta fakta: Det var den sista låten Marley framförde live. Han sjöng den på en show i Pittsburgh den 23 september 1980.

 

8. Michael Jackson – Man in the Mirror

Michael Jacksons “Man in the Mirror” släpptes 1998 och är en inspirerande låt om personlig försoning och att lämna ett positivt avtryck på världen. Den catchiga låten säger att det inte bara är möjligt att förändra världen, utan att det till och med är möjligt för oss som individer att göra det.

Release: Januari 1988
Skivbolag: Epic
Mest gripande del av låten: I’m Gonna Make A Change | For Once In My Life | It’s Gonna Feel Real Good | Gonna Make A Difference | Gonna Make It Right
Intressanta fakta: Efter Michal Jacksons död 2009 blev “Man in the Mirror” den bästsäljande singeln i både USA och Storbritannien på iTunes.

 

9. U2 – One

One var en välgörenhetslåt som släpptes 1992 där vinsterna gick till aids-research. Låten sägs vara delvis inspirerad av Tysklands återförening efter Berlinmurens fall 1989. Andra tror att låten representerar en konversation mellan en aids-drabbad man och hans pappa.

Release: Mars 1992
Skivbolag: Island
Mest gripande del av låten: We’re one, but we’re not the same | We get to Carry each other
Intressanta fakta: Låten skrevs i Berlin för att bandet hoppades på att hitta inspiration från förändringarna i regionen.

 

10. Joan Baez – We Shall Overcome

Originalet skrevs av den amerikanske folkmusiksångaren och aktivisten Peter Seeger. “We Shall Overcome” är en fridfull protestlåt som blev en av hymnerna inom medborgarrättsrörelsen i USA. Den enda artisten som nådde topplistan med låten var Joan Baez, vars mjuka och upplyftande version är lika kraftfull i dag som under det turbulenta sextiotalet.

Release: 1962
Skivbolag: Vanguard
Mest gripande del av låten: Oh, deep in my heart | I do believe | We shall live in peace someday
Intressanta fakta: Peter Seeger uppträdde med låten inför Martin Luther King 1957 på 25-årsdagen för Highlander Center i Tennessee. Även Rosa Parks var närvarande.

 

Här hittar du alla våra aktuella aktioner online där du kan agera.

Det här inlägget har översatts och skrevs ursprungligen av en gästbloggare. Det här blogginlägget speglar nödvändigtvis inte Amnesty International Sveriges position eller åsikt.

3 augusti, 2017

I maj i år publicerade Amnesty sin första rapport någonsin om människorättssituationen för intersexpersoner, med fokus på Danmark och Tyskland. Rapporten visar att intersexpersoners rättigheter systematiskt kränks, ofta i det tysta.

Intersexpersoner är personer vars könstillhörighet inte enkelt passar in i en av de två fasta kategorierna pojke eller flicka, man eller kvinna. Intersexpersoner kan ha atypiska könsorgan eller könskörtlar, eller en hormonuppsättning som inte är den vanliga för endera könet. Vissa intersexvariationer syns vid födelsen, andra visar sig inte förrän personen kommer i puberteten.

Det finns inga exakta uppgifter om hur många personer som är intersex och mörkertalet antas vara stort. Enligt en internationell forskningsrapport från 2000 kan det röra sig om så många som runt 1,7 procent av alla som föds.

Amnestys rapport visar att det både i Danmark och Tyskland är vanligt att barn som föds intersex utsätts för kirurgiska och/eller hormonella ingrepp som inte är medicinskt nödvändiga, i många fall är de såväl oåterkalleliga som traumatiserande. I vissa fall tvingas de genomgå så kallad könsnormaliserande behandling – för att de ska passa in i någon av de binära kategorierna pojke eller flicka – utan att det är medicinskt motiverat. Denna medicinska praktik kan leda till allvarliga kränkningar av intersexpersoners rättigheter, och särskilt rätten till högsta uppnåeliga hälsa, rätten till kroppslig integritet, rätten till fysiskt självbestämmande och rätten till privatliv.

Stephanie Stine Tofts kropp utvecklades i manlig och kvinnlig riktning i samband med puberteten.

Personer som Amnesty har talat med vittnar om att dessa behandlingar kan resultera i fysiskt och känslomässigt trauma, långt in i vuxen ålder, såväl som infertilitet, urinvägsinfektioner och sexuella problem. De kan också tvinga in en person i en könskategori som hen inte själv valt eftersom ett litet barn inte har möjlighet att vare sig samtycka till behandlingen eller uppge vilken som är dess rätta könstillhörighet. Föräldrar får ofta otillräcklig information från hälso- och sjukvården och inte tillräckligt psykologiskt stöd för att kunna fatta ett välinformerat beslut som överensstämmer med barnets bästa.

Amnesty rekommenderar att inga ingrepp som inte är medicinskt nödvändiga utförs innan barnet själv är kapabelt att samtycka och att såväl barn och vuxna med intersexvariationer som deras föräldrar ska ges psykosocialt stöd. Alla regelverk som gäller behandling av intersexpersoner ska vara rättighetsbaserade.

Läs hela Amnestys rapport om intersex på engelska här. 

2 augusti, 2017

Tep Vanny, människorättsförsvarare och aktiv i kampen för landrättigheter och mot tvångsvräkningar i Kambodja, dömdes i februari 2017 till två och ett halvt års fängelse för påstådda brott i samband med en fredlig demonstration 2013.

Amnesty uppmanar de kambodjanska myndigheterna att omedelbart frige Tep Vanny och lägga ner alla åtalspunkter mot henne.

Uppdatering 14/8
Den 8 augusti fastställde en överklagandeinstans domen mot Tep Vanny. Amnesty beklagar beslutet  och anser att rättsväsendets oberoende i Kambodja kan ifrågasättas. Det tycks bekräfta att domstolarna i landet i stort sett är en förlängning av regeringen som med hjälp av påhittade kriminella anklagelser trakasserar och fängslar kritiker.
———————————-
Tep Vanny greps den 16 augusti 2016 efter att ha deltagit i en ceremoni i Boeung Kak som en del av kampanjen ”Black Monday”. Kampanjen inleddes i maj 2016 för att stödja och kräva frigivning av fem människorättsförsvarare som greps i april 2016 anklagade för mutbrott. Den 22 augusti dömdes Tep Vanny och en annan aktivist, Bov Sophea, till sex dagars fängelse för ”förolämpning [av en offentlig tjänsteman]”. Bov Sophea frigavs efter sex dagar men Tep Vanny kvarhölls för ytterligare utredningar.

En månad senare stod Tep Vanny inför rätta igen. Det gällde deltagande i en protest utanför stadshuset i Phnom Penh i november 2011. Hon dömdes till sex månaders fängelse medan tre medåtalade, som också dömdes, frigavs mot borgen i väntan på överklagan.

Den senaste domen kom den 23 februari 2017. Då dömdes Tep Vanny till två och ett halvt års fängelse för att ha år 2013 deltagit i en fredlig protest nära premiärministerns hus i Phnom Penh. Protesten upplöstes med våld av polis och en extra säkerhetsstyrka som regelbundet används för att våldsamt slå ner demonstrationer i Kambodja. Enligt observatörer som var närvarande vid rättegången presenterades inga trovärdiga bevis för anklagelsen ” medvetet våld under försvårande omständigheter” för vilket hon dömdes.

Bakgrund
Det här är inte första gången Tep Vanny fängslats. I maj 2012 var hon bland 13 kvinnor greps under en fredlig protest till stöd för 18 familjer vars hem hade blivit förstörda under en  tvångsvräkning. De dömdes till två och ett halvt år i fängelse efter en summarisk rättegång. Efter ett överklagande fastställdes domen i juni 2012, men de frigavs villkorligt. I november 2014 dömdes Tep Vanny och sex andra kvinnor till ett års fängelse och böter efter en fredlig gatuprotest. De frigavs i april 2015 efter att ha benådats av kungen.

I nästan 10 år har Tep Vanny försvarat rätten till bostad vid Boeung Kak-sjön i centrala Phnom Penh, Kambodjas huvudstad. Trots protester och internationell oro har tusentals familjer tvångsvräkts och tvingats bort från området efter att ett privat bolag beviljades ett 99-årigt leasingavtal på sjön och den omgivande marken med avsikt att utveckla ett turistprojekt. Sjön är nu helt fylld med sand men nästan ingenting har hänt när det gäller utvecklingen av området. Läs mer här

Tep Vanny har också stött aktivister från andra samhällen som har tvångvräkts eller riskerar att bli det. Genom sitt arbete har hon blivit en symbol för fredlig aktivism i Kambodja men också lett till att hon från myndigheternas sida utsatts för trakasserier, misshandel, kortfristiga godtyckliga gripanden och fängelse. Men trots detta har Tep Vanny behållit sin beslutsamhet och oförtröttliga kamp för rättvisa.

En Amnestydelegation besökt Kambodja i juli och här kan du läsa om besöket.

Du kan skicka en hälsning till Tep Vanny här.

Aktionsperiod 1/8 -31/8

Prime Minister
H.E. Samdech Hun Sen
Office of the Prime Minister
Jok Dimitrov Boulevard
Phnom Penh
Cambodia

Sweden August 2017

Your Excellency,

Allow me to draw Your Excellency’s attention to the case of Tep Vanny. She has been sentenced to two and a half years’ imprisonment for her peaceful activities defending housing rights.

Tep Vanny is a human rights defender and prisoner of conscience, detained on baseless charges for her peaceful activism defending the right to housing and freedom of expression, and I call for her immediate and unconditional release, that all charges be dropped and the end of all criminal investigations against her.

I urge the authorities to publicly condemn and order an end to harassment and violence against human rights defenders, including unwarranted legal action and imprisonment.

Defending human rights is not a crime.

Respectfully,

Skriv under här

Kambodja - dömd till fängelse för kamp mot tvångsvräkningar

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

1 augusti, 2017

I början av juli fick företrädare för 45 utländska representationer i Iran, däribland Sverige, besöka ett av landets mest ökända fängelser – Evinfängelset i Teheran där bland andra den i Sverige bosatte Ahmadreza Djalali hålls fängslad.

av Andrea Bodekull, Amnesty International

Besöket var noga regisserat och myndigheterna gjorde ingen hemlighet av att det var ett försök att motverka negativa rapporter om fängelset och visa upp de ”utmärkta faciliteterna” som erbjuds, bland annat  skönhetssalong, gym, bibliotek och restaurang.

Den i Sverige bosatte läkaren och forskaren Ahmadreza Djalali, som sitter fängslad sedan mer än ett år tillbaka anklagad för “spioneri”, satt i isoleringscell under tiden för besöket.

De avdelningar där dussintals samvetsfångar, däribland 2011 års Per Anger-pristagare Narges Mohammadi, är fängslade ingick inte i besöket. Det gjorde inte heller de områden som kontrolleras av Revolutionsgardet och där fångar rutinmässigt utsätts för tortyr och annan misshandel.

Dagarna efter besöket översvämmades de statliga medierna med nyheter som lovordade de goda förhållandena i fängelset och med lyckönskande kommentarer från indiska, indonesiska, portugisiska och sydkoreanska delegater.

Sanningen är en helt annan.

Rapporter från Amnesty och andra människorättsorganisationer visar på omänskliga och inhumana förhållanden. Kronisk överbeläggning, mycket begränsad tillgång till varmvatten, dålig ventilation och invasion av kackerlackor och möss, särskilt nära köken, är bland de vanligaste klagomålen.

Fångar har tvingats sova på golvet, även under kalla vintermånader på grund av brist på sängar och maten är knappt ätbar. De fångar som har har råd kan köpa mat på egen bekostnad i fängelsebutiken. De omtalade fina faciliteterna är bara tillgänglig för fångar som hålls i en särskild byggnad.

Inte att förvånas över fick de utländska delegaterna bara besöka vissa utvalda avdelningar där bättre bemedlade fångar som dömts för ekonomiska brott hålls. Där har fångarna använt egna medel för att köpa mattor, gardiner, tv, luftkonditionering, köksartiklar och annan inredning.

Detta mycket upphaussade besök i Evin-fängelset är helt klart en pr-framgång för de iranska myndigheterna för att dölja den mörka sanningen om fängelset. När Kazem Gharibabadi från Irans högsta råd för mänskliga rättigheter påstår att fångarna tycker att de har ”perfekt tillgång till sjukvård” står det i stark kontrast till vad Amnesty International skriver i rapporten Health taken hostage: ”Cruel denial of medical care in Iran’s prisons” som beskriver hur politiska fångar medvetet nekas tillgång till adekvat sjukvård som ytterligare bestraffning. Gharibabadi hävdade också att villkoren i Evinfängelset är typiska för den höga standarden i landets fängelser.

De utländska delegater som deltog i besöket kanske inte på förhand visste att de skulle få en så begränsad och förvanskad bild av förhållandena i detta ökända fängelse. Men det borde nu stå klart för dem att de utnyttjats av iranska myndigheter för att ge stöd till deras grova propaganda.

Delegaterna måste uttala sig mot tortyr och annan misshandel samt godtyckligt kvarhållande av fredliga kritiker och människorättsförsvarare.

De måste även kräva att myndigheterna öppnar Evin och andra fängelser till oberoende övervakare.

Om de iranska myndigheterna verkligen är intresserade av att förbättra sitt rykte måste de omedelbart ta itu med de överhängande problem i fängelserna. De bör också upphöra med tortyr och annan misshandel, frige fängslade fredliga dissidenter och tillåta internationella övervakare att genomföra oberoende, oanmälda inspektioner av Evin och andra fängelser i enlighet med internationella riktlinjer. Endast genom sådana åtgärder kan Iran verkligen skapa förtroende för landets fängelsesystem.

Här kan du läsa hela uttalandet av Amnestys utredare Raha Bahreini: Iran: Foreign diplomats tour of Evin prison a ‘crude PR stunt’

20 juli, 2017

Amnesty kräver att turkiska myndigheter upphör med häxjakten mot människorättsförsvarare, friger de fängslade och lägger ner den grundlösa brottsutredningen.

Uppdatering 3/8 2017
Den 1 och 2 augusti förflyttades de fängslade människorättsförsvararna, bland dem den svenske it-konsulten Ali Gharavi, utan förvarning till högsäkerhetsfängelset Silivri som ligger drygt 70 km från Istanbul.
——
Den 5 juli greps 10 människorättsförsvarare under en workshop i digital säkerhet och psykosocial hälsa. Gripandet kom en månad efter att Amnestys ordförande i Turkiet, Taner Kiliç, greps och åtalades på felaktiga grunder för att tillhöra Fethullah Gülen-rörelsen.

Den 18 juli häktades sex av dem, bland dem Amnesty Internationals chef i Turkiet, Idil Eser och svenske IT-konsulten Ali Gharavi. De  misstänks för att ha begått brott “i namn av en terroristorganisation utan att vara medlem”, absurda anklagelser helt utan grund.  Fyra släpptes mot borgen men bara någon dag senare utfärdades en ny häktningsorder mot dem. Två av dem har gripits och är fängslade igen, en är fortsatt under husarrest och den fjärde är eftersökt.

Tillslaget mot dessa människorättsförsvarare kommer när de behövs som bäst.

Situationen i Turkiet är mycket allvarlig. Oberoende media har tystats, omkring 50 000 människor sitter frihetsberövade, många av dem godtyckligt utan formella anklagelser. Hundratals föreningar och icke-statliga organisationer som myndigheterna påstår har band till “terroristorganisationer” har tvingats stänga och deras tillgångar har beslagtagits. Tiotusentals läkare, poliser, lärare, akademiker och soldater har klassats som ”terrorister” vilket lett till att de bannlysts från den offentliga sektorn och förlorat sina arbeten.

De människorättsförsvarare, förutom Taner Kiliç, som nu är häktade är İdil Eser, Amnesty International,  Özlem Dalkıran, Citizens’ Assembly, Günal Kurşun och Veli Acu, Human Rights Agenda Association, Ali Gharavi, IT-konsult, Peter Steudtner, utbildare i icke-våld och psykosocial hälsa,  İlknur Üstün, Women’s Coalition, Nalan Erkem, Citizens Assembly, Nejat Taştan, Equal Rights Watch Association, Şeyhmuz Özbekli, Rights Initiative.

Att försvara mänskliga rättigheter är inte ett brott! Amnesty kommer inte att ge sig förrän de alla är fria.

Skriv under Amnesty nya upprop till Turkiets justitieminister.

Aktionsperiod 19/7 – tillsvidare

Minister of Justice
Mr Abdulhamit Gül
Ministry of Justice
Adalet Bakanlığı
06659 Ankara, Turkey
Email: ozelkalem@adalet.gov.tr

Sweden July 2017

Dear Minister,

I am appalled to hear that the second Amnesty International Turkey leader has been imprisoned, on unfounded and baseless accusations, within the space of a few weeks.
Amnesty's Taner Kılıç was imprisoned after being wrongly accused of membership of the “Fethullah Gülen Terrorist Organization”. Now Amnesty's Idil Eser, as well as five other human rights defenders have been imprisoned pending trial on the suspicion of “assisting an armed terrorist organisation”: a ridiculous and baseless accusation. Two of the four released on bail have now been re-arrested.

They were doing nothing wrong.

It has not escaped the world’s notice that this kind of attack on Human Rights Defenders is becoming more frequent in Turkey.

You must ensure immediate and unconditional release of all detainees and that this baseless investigation against all 11 human rights defenders is dropped.

Yours sincerely,

Skriv under här

Turkiet - Stoppa häxjakten på människorättsförsvarare

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

19 juli, 2017

Sedan kuppförsöket i juli 2016 råder undantagstillstånd i Turkiet och undantagslagar har använts för att kriminalisera legitimt människorättsarbete och inskränka yttrande-, mötes- och föreningsfriheten.

av Andrea Bodekull, Amnesty International

Kuppförsöket den 15 juli 2016 blev våldsamt med över 200 döda och många skadade. Amnesty fördömde våldet och sade att staten har ett ansvar för att utreda vilka som låg bakom och ställa dem inför rätta, men det måste ske enligt rättsstatens principer.

Närmare 50 000 personer sitter frihetsberövade, många av dem godtyckligt utan formella anklagelser. I dag kan en gripen person hållas frihetsberövad i sju dagar, och perioden kan sedan förlängas i ytterligare sju dagar utan att den misstänkte förs inför domstol. De som framför allt har drabbats är personer som misstänks för att tillhöra eller stödja Gülenrörelsen, den rörelse som regimen i Turkiet påstår låg bakom kuppförsöket. Men även andra som är kritiska till regeringen riskerar att gripas.

Hundratals föreningar och icke-statliga organisationer som myndigheterna påstår har band till “terroristorganisationer” eller anses hota den nationella säkerheten, har tvingats stänga och deras tillgångar har beslagtagits. Det gäller bland annat organisationer som arbetat med frågor om mänskliga rättigheter, kvinnoorganisationer, lokala kulturföreningar, studentföreningar och till och med sportklubbar.

Över 100 000 anställda inom offentlig sektor har förlorat sina jobb till följd av undantagslagarna som infördes efter kuppförsöket. Tiotusentals läkare, poliser, lärare, akademiker och soldater har klassats som ”terrorister” vilket lett till att de bannlysts från den offentliga sektorn. De tvingas nu kämpa för sin försörjning, har förlorat hälsoförsäkringar och i en del fall sina bostäder. Även deras familjer drabbas hårt genom att stämplas som anhörig till en “terrorist och förrädare”.  De som avskedats har också förhindrats att söka arbetet utomlands då deras pass dragits in.

För den som till äventyrs vill försöka överklaga avskedandet finns inte mycket hopp. En ad hoc-kommission ska börja se över fallen och stängning av institutioner under undantagstillståndet, men dess sju tjänstemän är varken oberoende eller har kapacitet att göra ett effektivt arbete.  Av de sju har tre valts ut av premiärministerns kansli, två av justitie- och inrikesministerierna och två av Högsta rådet för domare och åklagare – alla institutioner som var ansvariga för de ursprungliga besluten om avskedande.

Hittills har Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna avvisat mål som väckts av avskedade personer på grund att de inte har uttömt de lagliga möjligheter mot uppsägning som finns i hemlandet.

Yttrandefriheten har allvarligt begränsats under det gångna året. Över 156 medier har stängts ner, och minst 120 journalister och andra mediearbetare sitter frihetsberövade i avvaktan på rättegång. En del har suttit anhållna i närmare ett år. Amnesty International anser att den rutinmässiga och långa häktningsperioden för dem kan likställas med att de straffas utan föregående dom.

Enligt The Committee to Protect Journalists är Turkiet det land i världen som fängslat flest journalister. Nära en tredjedel av alla världens fängslade journalister finns i Turkiet.

Turkiets svepande tillslag mot medier, civilsamhället och offentliganställda är helt oproportionerliga och kan inte motiveras ens under ett undantagstillstånd. Det är dessutom i strid med internationella konventioner som Turkiet anslutit sig till.

 

Agera för mänskliga rättigheter i Turkiet:

I förra veckan häktades  åtta människorättsförsvarare och två utbildare vid workshop om digital säkerhet. Alla tio sitter fortfarande i häkte, de måste genast friges! Skriv under aktionen ”Människorättsförsvarare gripna på säkerhetsutbildning”

12 juli, 2017

Queer Amnesty Stockholm kommer att hålla i en mängd av seminarier och aktiviteter under Stockholm Pride i år. Stockholm Pride är Nordens största Pridefestival och äger rum mellan den 31 juli och 6 augusti. Under tisdag till fredag kommer Queer Amnesty Stockholm finnas på plats på Etnografiska museet på Djurgårdsbrunnsvägen 34 mellan 11-17. Och det är även där våra samtal och aktiviteter kommer ske.

För löpande uppdateringar se gärna vårt Facebook-event här.

Aktiviteter TISDAG 1 augusti – FREDAG 4 augusti
Plats: 
Etnografiska museets
Dagar: tisdag till fredag
Tid:
11-17

Demand Justice for Noxolo Nogwaza, 

Noxolo Nogwaza var en sydafrikansk lesbisk aktivist som mördades 2011 på grund av sin sexuella läggning och sin aktivism. Precis som i många andra fall av hatbrott i Sydafrika så  har ingen ställts till svars för Noxolos mord och polisen har inte gjort tillräckligt för att hitta de skyldiga. För att uppmärksamma Noxolo Nogwazas fall och situationen för HBTQI-rättigheter i Sydafrika så kommer Queer Amnesty Stockholm att ha en kista som representerar Noxolo som del av Etnografiska Museets utställning Playground under hela Prideveckan i Stockholm. Queer Amnesty Stockholm kommer att vara på plats under museets öppettider och uppmuntra besökare att skriva under en namninsamling och virka blommor för Noxolo. Blommorna och kistan kommer att bäras genom Pride paraden och skickas till Noxolos familj efter Pride.

Diskrimineringslotteriet

Vem skulle du vara om du var född på en annan plats och med en annan identitet? Hur skulle det påverka dina rättigheter och möjligheter i samhället? Snurra på Queer Amnesty Stockholms Diskrimineringslotteri och lär dig med om situationen för HBTQI-personers rättigheter runt om i världen.

Personer i gula Amnesty-tröjor får i en parad och viftar på en regnbågsflagga, fotografi

© Guillaume POLI

Bildtext: Gay Pride i Paris, Frankrike den 27 juni 2015.

Seminarier TISDAG 1 augusti

Syria – the unstraight and untold story (ENG)

Tid: 15-15:30

Plats: Etnografiska museet

Listen to the story of Jamal and Said, a gay couple who were forced to flee from Syria due to their opposing activism. The hardship of Syrias most vulnerable refugees is hard to even comprehend. The story is re-told by activists from Queer Amnesty Stockholm. This event will be in English.

 

Homofobin – en importprodukt (SV)

Tid: 15:45-16:30

Plats: Etnografiska museet

Noxolo Nogwaza är en lesbisk HBTQI-aktivist som mördades av homofoba gärningsmän i Sydafrika 2011. Men hur kommer det sig att homofobi och hatbrott är så utbrett i Sydafrika och många andra afrikanska länder? Ulf B. Andersson, chefredaktör på Amnesty Press, kommer som inbjuden talare och berättar om homofobins utbredning och bakgrund med ett internationellt perspektiv med särskilt fokus på Sydafrika.

 

Seminarier ONSDAG 2 augusti

Intersex: First, Do No Harm (ENG)

Tid: 16-17

Plats: Etnografiska museet

An estimated 1.7% of all children are born with an variation of sex characteristic. In may 2017 Amnesty International presented its report First, Do No Harm: ensuring the rights of children born intersex which presents the situation for intersex children in Denmark from a human rights perspective. Helle Jacobsen, researcher from Amnesty Denmark, is here to tell us about it. This seminar will be held in English.

 

Körer för Queerrättigheter

Tid: 17-17:30

Plats: Etnografiska museet

Amnestykören och Quöören höjer sina röster för HBTQI-rättigheter världen över. Förvänta dig sånger om förtryck, kamp och kärlek.

 

Moviescreening “Intersexion” (ENG)

Tid: 18-19:30

Plats: Etnografiska museet

Is it a boy or a girl? What happens when the first questions asked to new parents has an  answer we are not used to? In this groundbreaking and heart-warming documentary intersex individuals tell their stories. The movie is in English without Swedish subtitles.

 

Seminarier TORSDAG 3 augusti

Sakris Kupila: transrättigheter (SV & ENG)

Tid: 14-14:20

Plats: Etnografiska museet

Sakris Kupila är en finsk transman som vill korrigera sitt juridiska kön utan att tvingas till sterilisering och kränkande påbud från staten. Aktivister från Queer Amnesty Stockholm kommer att berätta mer om detta internationella Amnestyfall och sedan skriver vi brev till Finlands regering och gör skyltar för solidaritetsbilder som vi skickar till Sakris för att visa vårt stöd. Både engelsk- och svenskspråkiga deltagare är välkomna.

 

Workshop: Ta makten tillbaka! (SV & ENG)

Tid: 14:30-15:30

Plats: Etnografiska museet

Vad gör vi när vi utsätts för diskriminering och kränkningar i vardagen? I den här interaktiva workshopen får deltagarna dela med sig av sina upplevelser och utan förutbestämda svar diskutera hur vi kan bemöta och hantera olika typer av “fobier”. Workshopen leds av aktivister från Queer Amnesty Stockholm. Både engelsk- och svenskspråkiga deltagare är välkomna.

 

Transpersoners levnadsvillkor i Sverige (SV)

Tid: 15:45-16:30

Plats: Etnografiska museet

Ulrika Westerlund arbetar på uppdrag av regeringen med utredningen Stärkt ställning och bättre levnadsvillkor för transpersoner. Utredningen befinner sig i sitt slutskede och Ulrika Westerlund kommer att i ett samtal med Johanna Westeson, ansvarig för diskrimineringsfrågor på Amnesty Internationals svenska sektion, berätta om hur utredningen gått till och vilket resultat som, så här långt, framkommit.  

 

Seminarier FREDAG 4 augusti

Diskriminerande och exkluderande lagar (SV)

Tid: 14-15

Plats: Etnografiska museet

Aktivister från Queer Amnesty Stockholm ger en översikt över hur lagar som begränsar och kränker HBTQ-personers rättigheter i olika delar av världen ser ut. En bra grundläggande föreläsning för dig som är intresserad av att bli mer insatt i det internationella perspektivet av HBTQ-rättigheter.

 

Japan #BEYONDGENDERS #EQUALLOVE (SV & ENG)

Tid: 15:10-15:30

Plats: Etnografiska museet

Japan är ett land där homo-, bi- och transfobi är ett utbrett problem. Många HBT-personer vågar inte komma ut av rädsla för att diskrimineras och det finns mycket kvar att göra både vad gäller lagar och attityder. I en interaktiv workshop lär vi oss mer och deltar i Amnesty International globala kampanj riktad mot Japan. Anpassat för både engelsk- och svenskspråkiga deltagare.

 

Jimmy Sserwadda from Uganda (ENG)

Tid: 16-16:45

Plats: Etnografiska museet

Jimmy Sserwadda, LGBT-Activist from Uganda, will talk about his experiences as an activist. In Uganda, homosexuality is illegal and before Jimmy Sserwadda fled from Uganda, 2009, he had been arrested several times, accused of practicing and advocating homosexuality. He risked being sentenced to life imprisonment, but managed to flee the country before trial. The seminar will be held in English.

Personer iklädda gula Amnesty-västar spelar trummor i Prideparaden i Valencia, fotografi

© iStock

Bildtext: Gay Pride Day i Valencia, Spanien den 27 juni 2015.

Prideparaden LÖRDAG 5 augusti

Förmöte inför paraden

Tid: 11:00

Plats: Rålambshovsparken

Vi bjuder in alla som vill gå i vår sektion i Prideparaden till ett peppmöte. Vi bjuder på pizza, gör skyltar tillsammans och övar slagord. Vi går tillsammans till vår plats i paraden.

Amnesty International i Prideparaden

Tid: 13:00

Plats: Vi går till vår plats i paraden gemensamt från Rålambshovsparken

Vi kommer att bära en fullstor kista dekorerad med blommor genom Prideparaden och skyltar som uppmärksammar Noxolo Nogwaza.

 

12 juli, 2017