Uttryck

av Andrea Bodekull, Amnesty International

”Militären attackerade klockan 11.00. De började skjuta mot husen och människor, det  fortsatte i ungefär en timme. När det slutade såg jag min vän död på vägen. Senare på eftermiddagen vid fyratiden började militären skjuta igen. När människor flydde, brände de ner husen med bensin och raketer. Bränderna fortsatte i tre dagar. Nu finns det inte längre några hem kvar i vårt område – alla är nedbrända.”
Rohingya som flydde sitt hem i Myo Thu Gyi i Maungdaw township den 26 augusti 2017

 

Den senaste vågen av eskalerande våld i delstaten Rakhine i västra Burma, gränsande mot Bangladesh, började sedan en grupp militanta rohingya den 25 augusti genomfört en rad attacker mot flera säkerhetsposteringar. Vid attackerna dödades minst 32 personer däribland 11 från säkerhetstjänsten. Militärens vedergällning har varit brutal, systematisk och urskillningslös.

Tirana Hassan, Amnesty Internationals chef för krishantering, har intervjuat flyktingar och hon säger i ett uttalande att bevisen är obestridliga. Säkerhetsstyrkorna sätter norra Rakhine i brand i en planerad våldsvåg för att driva ut rohingya ur Burma/Myanmar.

Stora områden där det framför allt bor rohingya har bränts ner, över 370 000 människor har hittills flytt över gränsen till Bangladesh, till största del kvinnor och barn. Många är svårt skadade. I några fall har de gränspassager som används av de flyende minerats.

Dessutom beräknas omkring tiotusentals vara internflyktingar. Burmesiska myndigheterna uppger att minst 400 personer dödats, och enligt dem de flesta “terrorister”.

Våldet i Rakhine drabbar inte bara rohingya. Även väpnade rohingyagrupper begår övergrepp mot civila, bland dem andra etniska och religiösa minoriteter som också tvingas fly.

Det som sker är att betrakta som etnisk rensning och ett brott mot mänskligheten. Vill du agera för att få ett stopp på det kan du göra det här.

Rohingya – ett förföljt folk
Rohingya är till överväganden delen en muslimsk etnisk minoritet och de flesta bor i delstaten Rakhine.  Under årtionden har de utsatts för förtryck och diskriminering, däribland allvarliga restriktioner av rörelsefriheten. Det påverkar deras möjlighet att få tillgång till sjukvård, utbildning och försörjningsmöjligheter. Trots att de har bott i Burma i generationer hävdar Burmas regering att de är illegala invandrare från Bangladesh och vägrar ge dem medborgarskap vilket lett till att majoriteten av dem är statslösa. Mer om det kan du läsa här

År 2012 uppstod spänningar mellan rohingya och majoritetsbefolkningen, de flesta buddhister, i norra Rakhine. Det ledde till att tiotusentals rohingya tvingades fly sina hem och fick bosätta sig i läger under usla förhållanden.

Ett angrepp på några polisposteringar, även det i norra Rakhine, i början av oktober 2016 då nio poliser dödades följdes av ett tillslag av Burmas armé och Amnesty dokumenterade utbredda kränkningar av mänskliga rättigheter, däribland godtyckliga gripande, sexuella övergrepp på kvinnor och flickor och nedbränning av bland annat skolor och moské.

15 september, 2017

Den 11-15 augusti samlades flera hundra Amnestymedlemmar från hela världen i Rom för att diskutera, lära av varandra, inspireras och besluta om viktiga frågor för mänskliga rättigheter. Vår ICM-delegation var givetvis på plats med representanter från styrelsen och sekretariatet.
– Vi lyckades bra med att uppnå de mål vi hade satt upp. Många av våra ändringsförslag gick igenom och besluten blev bättre,” säger en nöjd Tora Törnquist, ordförande i svenska sektionen.

En av de stora frågorna under mötet var att avsluta en flerårig process som har handlat om att utveckla en ny styrmodell för den internationella rörelsen. Det förslag som antogs under mötet innebär att vi nu kommer att ha ett årligt Global Assembly och årliga regionala forum istället för ICM vartannat år. En annan stor förändring är att alla sektioner från och med nu har lika många röster på Global Assembly, det vill säga en röst var. I de nya stadgarna fick den svenska sektionen in en skrivning som fastslår att makten inom rörelsen utgår från de individer som utgör rörelsen.

För att tydliggöra Amnestys ståndpunkter vad gäller militär ockupation och demokratiska val beslutade rådsmötet att den internationella styrelsen ska ta fram nya policys inom dessa områden. Den svenska sektionen fick bland annat med en skrivning som förtydligar att policyn om militär ockupation ska skrivas utifrån konsekvenser som resulterar i kränkningar av mänskliga rättigheter.

Det märks att vi är en organisation där människor brinner för det Amnesty står för.

Anna Lindenfors, generalsekreterare

 

Rådsmötet beslutade också att Amnesty ska ta fram en ny policy om mänskliga rättigheter kopplade till den globala narkotikapolitiken där man bland annat kommer att titta på hur vi ska förhålla oss till hur regeringar agerar för att kontrollera droger/droghandel och vilka konsekvenser det får för mänskliga rättigheter.

En fråga som den svenska sektionen har arbetat mycket med och varmt välkomnar är att rådsmötet nu har fattat beslut om att göra en översyn av rörelsens abortpolicy så att den blir mer omfattande och förenlig med internationell rätt.

Det beslutades också att rörelsen ska ta fram en ny strategi för hur Amnesty ska arbeta med den påverkan som klimatförändringarna har på mänskliga rättigheter. Även här bidrog den svenska sektionen till en förtydligande text. Man ska bland annat speciellt beakta de grupper som drabbas oproportionerligt av klimatförändring.

Andra frågor som diskuterades och som kan komma att bli viktiga inför utformandet av de strategiska målen 2020-2023 är bland annat rättigheter kopplade till personer med funktionsnedsättning och banker och investerares relation till vapenhandel.

Den svenska delegationen tog också tillfället i akt att diskutera frågan om Nordkorea med representanter från Amnesty i Sydkorea. Diskussionerna handlade framförallt om att i samarbete med Sydkorea arbeta för att skapa förutsättningar för de människorättsförsvarare från Nordkorea som är verksamma i Sydkorea. Sverige spelar en unik roll i Nordkorea, bland annat eftersom vi har funnits på plats under en lång period då ingen annan västerländsk ambassad har funnits där och vi har flera medlemmar i den svenska sektionen som är engagerade i situationen i Nordkorea.

Den svenska sektionen hade också tagit initiativ till en workshop om HBTQI-frågor där ett 60-tal personer deltog. En av de frågor som lyftes fram var att Amnesty har väldigt få HBTQI-fall som går att arbeta med. Det diskuterades bland annat hur detta arbete kan utvecklas och förbättras.

Något som känns extra starkt på ICM är att även fast det är delegater från stora delar av jordklotet, så är vi “ett Amnesty”.

Mårten Rosander, kassör i styrelsen

 

Den svenska delegationen berättade också om vår pågående utredning om värdländers ansvar i förhållande till utsatta romska EU-medborgare. Flera länder såsom Norge, Italien och Frankrike uttryckte intresse för studien och ett eventuellt samarbete.

Christine Pamp från Sverige var ordförande under ICM. Hon gjorde ett strålande jobb med att lotsa mötets diskussioner framåt och se till att rådsmötet kom till beslut som hela rörelsen kunde ställa sig bakom. Den svenska sektionen nominerade Christine Pamp till ordförande även för kommande Global Assembly, ett uppdrag som hon också fick. Rådsmötet valde också en ny internationell styrelse, som i sin tur valde Sarah Beamish från Kanada som har suttit i den internationella styrelsen i fyra år, till ordförande.

Mer information om vad som hände under ICM kan du bland annat läsa i ICM-delegationens dagbok på medlemssidorna. Där beskrivs bland annat situationen i Turkiet och hur beredningsprocesserna under rådsmötet gick till. Rådsmötets beslut i sin helhet kommer också att läggas upp på medlemssidorna så snart vi har tillgång till dem.

 

5 september, 2017

Journalisten och hbtqi-aktivisten Khudoberdi Nurmatov som är asylsökande i Ryssland hotas av utlämning till Uzbekistan. Han hålls frihetsberövad och om han återsänds riskerar han att utsättas för förföljelse på grund av hans  sexuella läggning.

Amnesty kräver hans frigivning samt att han inte återsänds med tvång till Uzbekistan.

Khudoberdi Nurmatov, också känd under signaturen Ali Feruz, flydde från Uzbekistan 2009 sedan säkerhetstjänsten försökt värva honom och som när han vägrade grep och torterade honom. Han sökte asyl i Ryssland 2011 och har sedan dess bott och arbetat i Moskva. Han skriver för den oberoende tidningen Novaja Gazeta om bland annat rättigheter för flyktingar och migranter från Centralasien. Han är också öppet aktiv för hbtq-rättigheter och har varit aktiv i Amnesty International sedan 2015.

Den 16 mars 2017 greps han av polis i Moskva och anklagades för administrativa förseelser gällande hans migrationsstatus i Ryssland. Han frigavs då han som asylsökande har rätt att vara i Ryssland tills ett beslut har tagits om hans status och alla överklagandeprocesser är uttömda. Khudoberdi Nurmatov fick senare veta att hans ansökan avslagits och överklagade då. Domstolen vägrade att ta upp hans överklagan men meddelade honom aldrig om detta.

Den 1 augusti greps Khudoberdi Nurmatov igen och fängslades, anklagad för “överträdelse av reglerna för utländska medborgare om inresa eller vistelse i Ryska federationen.” Samma dag fördes  han till en domstol i Moskva där domaren utfärdat böter och beslutat att han skulle tvångsutvisas till Uzbekistan. Först vid denna förhandling fick han veta att hans överklagan aldrig hade tagits upp.

Den 4 augusti tog Europadomstolen ett beslut om att tillfälligt stoppa utvisningen och den 8 augusti beslöt en domare i Moskva att avbryta utvisningen medan Europadomstolen ser över fallet. Domaren bestämde också att Khudoberdi Nurmatov ska fortsätta vara frihetsberövad medan hans ärende behandlas vilket kan ta flera månader eller till och med år. Vid förhandlingen den 8 augusti visade Khudoberdi Nurmatov skador som han sa uppkommit när han blivit slagen av säkerhetsvakter. Ingen utredning av påståendena om tortyr har skett.

Khudoberdi Nurmatov är fortfarande i riskzonen för tvångsavvisning, och även att föras bort i hemlighet till Uzbekistan. Deporteras han till Uzbekistan kan han komma att utsättas för allvarliga kränkningar av sina mänskliga rättigheter, bland annat på grund av hans sexuella läggning. Samkönade sexuella relationer mellan män är förbjudet i Uzbekistan och straffas med fängelse i upp till tre år.

Aktionsperiod 4/9 – 22/9

Minister of the Interior
Vladimir Aleksandrovich Kolokoltsev
Ul. Zhitnaya d. 16
119049 Moscow
Russian Federation

Sweden September 2017

Dear Minister,

In writing to you I would like to express my concern for Khudoberdi Turgunalievich Nurmatov, asylum seeker from Uzbekistan, who is at risk of being forcibly returned to Uzbekistan. He is currently detained, but immigration-related detention should be used only as a last resort, for the shortest time possible and only when necessary and proportionate to the objective of preventing absconding, to verify identity or ensure compliance with a deportation order, none of which applies in Khudoberdi Nurmatov’s case.

I urge the authorities to immediately release Khudoberdi Turgunalievich Nurmatov, and promptly and effectively investigate Khudoberdi Nurmatov’s allegations of ill-treatment in custody.

Pending his release I urge you to ensure that he is protected from torture and ill-treatment.

Further, all necessary steps must be taken to ensure that Khudoberdi Nurmatov is not abducted and subjected to secret rendition, or in any other way forcibly returned to Uzbekistan, where he is at risk of persecution, torture and other ill-treatment,
and imprisonment, including for his sexual orientation.

Regards,

Skriv under här

Ryssland - journalist hotas av utlämning

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

4 september, 2017

Det räcker inte att bara vara upprörd för att göra skillnad. Det krävs att många agerar tillsammans. Och det är exakt vad ni har gjort! Med ert oavbrutna stöd och starka engagemang har vi nått stora framgångar i sommar. Här är några av de goda nyheterna:

1. Cirkusartisten Mohammad Faisal Abu Sakha släppt från israeliskt fängelse
Den palestinske cirkusartisten som satt häktad i Israel sedan december 2015, i nästan två års tid, är numera fri. Mohammad varken åtalades eller ställdes inför rätta under de drygt två åren som han satt häktad. Mer information kommer.

 

2. Samvetsfången Dr Mudawi Ibrahim Adam är frigiven
I december 2016 greps Dr Mudawi Ibrahim Adam av den sudanesiska säkerhetstjänsten och anklagades för bland annat spionage och att vara medlem i en terroristorganisation. Han greps även 2003 och 2005. Samtliga gånger har Amnesty arbetat för hans frigivning. Vi välkomnar att han och fem andra personer släppts fria från fängelse den 29 augusti. Läs mer. 

 

3. Chile slopade totalförbudet mot abort
Chile har varit ett av få länder med totalförbud mot abort. Men sen den 21 augusti 2017 är det lagligt att göra abort under tre omständigheter: När graviditeten är ett resultat av våldtäkt eller incest, när den gravida kvinnans liv är i fara och när fostret är livsodugligt. Vi applåderar alla som har agerat mot de hårda abortlagarna i Chile. Läs mer.

 

4. Zambias oppositionsledare Hakainde Hichilema frigiven från fängelse
Hakainde Hichilema fängslades i april 2017 anklagad för förräderi. Han påstods ha blockerat den zambiske presidentens bilkortege och riskerade minst 15 års fängelse som kan leda till dödsstraff. Tillsammans med fem andra anklagade personer frigavs Hakainde den 16 augusti. Vi tackar alla som agerade via vår aktion för de sex anklagade. Läs mer.

 

5. Erkin Musajev frigavs efter 11 år i fängelse
Den före detta tjänstemannen vid Uzbekistans försvarsdepartement som var anklagad för spionage frigavs på presidentens order och har nu återförenats med sin familj. Erkin fängslades efter flera bristfälliga rättegångar och han har hela tiden bedyrat sin oskuld. Läs mer.

 

6. Brottmålet mot människorättsaktivisten Valentina Cherervatenko lades ned
I juni anklagades Valentina för brott mot Lagen om ”Utländska agenter” men nu har brottmålet lagts ned på grund av ”frånvaro av brottsliga handlingar. Lagen om ”Utländska agenter” godkändes 2012 för att skärpa den ryska regeringens kontroll över föreningsfriheten. Läs mer.

 

7. Tre aktivister gick fria mot borgen
Tre arbetsrättsaktivister – Li Zhao, Hua Haifeng och Su Heng greps i maj när de undersökte arbetsförhållandena på en kinesisk skofabrik i Huajian. Bland annat tillverkas Ivanka Trumps skomärke i fabriken. Aktivisterna anklagades för att ha utfört hemlig avlyssning och fotografering. Den 28 juni frigavs de mot borgen. Läs mer.

 

8. Mongoliet avskaffade dödsstraffet för alla brott
Den 1 juli 2017 blev Mongoliet det 105:e landet i världen som avskaffade dödsstraffet. Den sista avrättningen i landet skedde 2008. Amnesty International har arbetat för att avskaffa dödsstraffet i Mongoliet sen 1994. Läs mer.

 

9. Salar Shadizadi greps som 15-åring – fri efter 10 år som dödsdömd
Salar dömdes till döden för mord efter att han oavsiktligt hade råkat döda sin vän. Efter tio år i fängelse som dödsdömd gick offrets familj med på benådning i utbyte mot diyah – blodspengar. Läs mer.

 

10. Aktivisten Thayyib Shaheem frigavs från fängelse
Thayyib är en känd sociala medier-aktivist på Maldiverna som anklagades för att ha ”spridit panik och felaktig information” på sociala medier för att han hade tweetat om svininfluensa. Den 17 april frigavs han efter att ha suttit fängslad i nästan en månad. Läs mer.

 

4 september, 2017

Den egyptiske fotografen Mahmoud Abu Zeid som greps den 14 augusti 2013 är efter mer än fyra år fortfarande fängslad utan dom.

Amnesty kräver att åtalet mot Mahmoud Abu Zeid läggs ner och att han omedelbart försätts på fri fot.

Den egyptiske fotografen Mahmoud Abu Zeid, känd som Shawkan, fotograferade den 14 augusti 2013 hur en sit-in till stöd för den störtade presidenten Muhammad Mursi upplöstes våldsamt. Han greps och misshandlades brutalt efter gripandet.

Mahmoud Abu Zeid skulle ha ställts inför rätta den 12 december 2015 tillsammans med 738 andra personer däribland ledarna för gruppen som lett protesten, Muslimska brödraskapet som är förbjudet och stämplat som en “terroristorganisation”. Åklagaren har åtalat de gripna för  ”tillhörande en förbjuden grupp” (med hänvisning till Muslimska brödraskapet), “mord”, “vandalisering av privat och offentlig egendom” och” innehav av skjutvapen” och “blanka vapen”, utan att fastställa individuellt straffansvar för brotten. Sedan den första förhandlingen har rättegången skjutits upp mer än 30 gånger.

Om Mahmoud Abu Zeid döms riskerar han dödsstraff men hittills har inga bevis lagts fram för att Mahmoud Abu Zeid är ansvarig för de brott som han anklagas. Han greps när han han utförde sitt arbete som fotograf för bildbyrån Demotix.

Mahmoud Abu Zeid hade diagnostiserades med Hepatit C innan han greps i augusti 2013 och hans hälsa har försämrats i fängelset. Men i maj i år lade åklagaren fram en rapport från den rättsmedicinska myndigheten som hävdade att Mahmoud Abu Zeid inte lider av någon sjukdom och att han är vid “mycket god” hälsa.

Här kan du skicka en hälsning till Mahmoud

Aktionsperiod: 1/9 – 30/9

President Abdel Fattah al-Sisi
Office of the President
Al Ittihadia Palace
Cairo
Arab Republic of Egypt
Email p.spokesman@op.gov.eg

Sweden September 2017

Your Excellency,

Four years have now passed since photojournalist Mahmoud Abu Zeid was arrested on assignment in Cairo. Your Excellency has said that Egypt respects and appreciates the role of the media and allows journalists to work without any restrictions. In line with this I urge Your Excellency to ensure that all charges against Mahmoud Abu Zeid are dropped, and that he is released immediately and unconditionally as he is a prisoner of conscience. He has been detained solely for peacefully exercising his right to freedom of expression.

I also call on the authorities, pending his release, to provide Mahmoud Abu Zeid with any medical attention he may require, and ensure that he is protected from torture and other ill-treatment.

Finally, I call on the authorities to order an independent and impartial investigation into allegations that Mahmoud Abu Zeid was tortured and otherwise ill-treated while in custody, and bring those responsible to justice in fair trials.

Respectfully,

Skriv under här

Egypten - fängslad för att ha fotograferat

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

1 september, 2017

Den 5 juli dömdes 19-åriga Evelyn Beatriz Hernández Cruz till 30 års fängelse för “mord under försvårande omständigheter”. Enligt lokala organisationer hade Evelyn Hernández blivit våldtagen men inte vågat rapportera det. Den 6 april fördes hon till sjukhus efter att ha svimmat hemma. Evelyn, som inte var medveten om att hon var gravid, fick missfall och   sjukhuspersonalen anmälde henne till myndigheterna.

Abort har varit kriminaliserat under alla omständigheter i El Salvador sedan 1998. Många kvinnor och flickor har dött eller fängslats på grund av det totala abortförbudet. Förbudet leder till att även kvinnor som får missfall och andra komplikationer under graviditeten misstänkliggörs. Evelyns fall är bara det senaste i raden och domen mot henne visar återigen hur brådskande det är med en lagändring.

Förra året  presenterade det styrande partiet FMLN, Frente Farabundo Martí para la Liberación Nacional, ett förslag om att ändra  strafflagen och  avkriminalisera abort under vissa omständigheter. Abort föreslås bli lagligt då kvinnans eller flickans liv eller hälsa är i fara, då graviditeten är ett resultat av våldtäkt eller incest, samt då fostret inte är livsdugligt.

I månader har lagkommissionen i El Salvador skjutit upp debatten om den föreslagna ändringen. Under tiden fortsätter kvinnor att dömas till absurt långa fängelsestraff efter missfall och dödfödslar.

Agera!
Abort är inte ett brott och ska inte bestraffas. Uppmana lagförsamlingen att stödja förslaget som ökar möjligheterna för flickor och kvinnor att själva bestämma över sina liv.

Bakgrund
Förbud mot abort leder inte till att antalet aborter minskar utan ökar bara riskerna för att kvinnor dör till följd av osäkra aborter. I El Salvador har totalförbudet mot abort dessutom medfört att kvinnor som fått missfall och komplikationer under graviditeten blir beskyllda för att ha försökt göra abort. En del av dem anklagas för mord. Minst 25 kvinnor avtjänar för närvarande långa fängelsestraff, dömda för mord efter missfall och komplikationer. Även läkare som utför abort riskerar att bli åtalade och dömas till fängelse.

Debatten om 2016 års lagförslag kommer att ske i två faser. Först diskuterar lagkommissionen, som består av nio medlemmar, förslaget. Om  det godkänns går det vidare till den lagstiftande församlingen där det debatteras och alla kongressmedlemmar röstar. Församlingens möten inleddes den i maj men debatten skjuts hela tiden upp.

Aktionsperiod 31/8 – 2/10

 

Presidente de la Comisión de Legislación y Puntos Constitucionales
Mario Alberto Tenorio
mtenorio@asamblea.gob.sv
Twitter: @mtenoriosv

Suecia septiembre 2017

Estimado Sr. Presidente:

Quisiera expresar mi honda preocupación por el caso de Evelyn Beatriz Hernández Cruz, 19 años, que fue sentenciada a 30 años de prisión por “homicidio agravado” el 5 de julio pasado. Ella, víctima de una violación, había entrado en trabajo de parto sin saber que estaba embarazada.

Éste es el caso más reciente de la injusta ley actual y subraya la urgencia de cambiar la ley anti-aborto que viola los derechos humanos de las mujeres y las niñas salvadoreñas.

Por eso insto a los legisladores y legisladoras a apoyar la propuesta que pondrá fin a la prohibición total del aborto, porque si se mantiene la penalización del aborto, las mujeres y niñas de El Salvador corren peligro de que se viole su derecho a la vida y la salud y su derecho a no sufrir discriminación ni ser sometidas a tortura o malos tratos.

Además pido a las autoridades que garanticen el acceso al aborto en la ley y en la práctica, como mínimo en los casos en los que el embarazo constituya un riesgo para la vida o la salud física o mental de la mujer o niña, cuando el feto no pueda sobrevivir fuera del útero y cuando el embarazo sea consecuencia de violación o de incesto.

Sinceramente,

Översättning:
Jag vill uttrycka min djupa oro över fallet med Evelyn Beatriz Hernández Cruz, 19 år, som dömdes till 30 års fängelse för "mord under försvårande omständigheter" den 5 juli. Hon, offer för en våldtäkt, hade börjat föda utan att veta att hon var gravid.

Detta är det senaste fallet under den nuvarande orättvisa lagen och understryker hur brådskande det är att ändra lagen mot abort som bryter mot de mänskliga rättigheterna för salvadoranska kvinnor och flickor.

Därför uppmanar jag lagstiftarna att stödja det förslag som sätter stopp för det totala förbudet mot abort, därför att om lagen upprätthålls riskerar kvinnor och flickor i El Salvador att deras rätt till liv och hälsa och deras rätt att inte diskrimineras eller utsättas för tortyr eller misshandel kränks.

Dessutom ber jag myndigheterna att säkerställa tillgång till abort i lag och i praktiken, åtminstone i de fall då kvinnans eller flickans liv eller hälsa är i fara, då graviditeten är ett resultat av våldtäkt eller incest samt då fostret inte är livsdugligt

Skriv under här

El Salvador - dömd till 30 år för missfall

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

31 augusti, 2017

Sedan krisen i Syrien började år 2011 har mer än 75 000 människor försvunnit i landet. Deras familjer har ett enda krav: att få veta var deras kära finns.

Medan familjer letar efter sina anhöriga, utsätts tiotusentals civila, hjälparbetare och fredliga aktivister för godtyckliga gripanden och påtvingade försvinnanden av den syriska regeringen. Många har torterats och misshandlats och över 15 000 har dött i häkten och fängelser.  De väpnade oppositionsgrupperna bär också ett ansvar. Hundratals civila har försvunnit i de områden som kontrolleras av sådana grupper, och utsatts för tortyr och annan grym behandling.  

“Dagarna går, men det är väldigt tungt och svårt. Jag lever på hoppet, det får mig att fortsätta  jobba hårt för att få dem frigivna. Jag förlorar aldrig hoppet om att de ska återvända. Om och om igen föreställer jag mig den stund då jag får veta att de frigivits”.
Fadwa Mahmoud, syrisk aktivist som varit med och grundat organisationen “Families for Freedom”. Fadwas man och son, Abdulaziz Al-Kheir och Maher Tahan är försvunna.

De utbredda påtvingade försvinnandena är ett led i en systematisk, noga uträknad kampanj mot civilbefolkningen, som den syriska regimen och väpnade oppositionsgrupper ligger bakom. Deras agerande bryter mot folkrätten och i många fall handlar det om krigsbrott. Vi kan inte bara se på och låta det ske.

Agera nu och visa ditt stöd för dessa familjer genom att skriva under Amnestys petition. Vi uppmanar Ryssland och USA att använda sitt inflytande och trycka på den syriska regimen och de väpnade grupperna att avslöja vad som har hänt alla dem som förts bort och försvunnit, och var de finns idag.

Aktionsperiod 29/8 – 29/9

Denna petition kommer att skickas till regeringarna i Ryssland och USA.

Dear US and Russia governments,

Since the beginning of the crisis in 2011, more than 75,000 people have vanished in Syria without a trace.

The Syrian authorities have subjected tens of thousands of civilians and peaceful activists to enforced disappearance or arbitrary detention. Many of them have been subjected to torture or other ill-treatment in prisons, and more than 15,000 are reported to have died in custody as a result.

While the scale of the patterns of abuse cannot be compared with the Syrian government, armed opposition groups in Syria have also been responsible for abducting individuals in the areas they control and subjecting them to torture and other forms of ill-treatment.

These practices clearly violate international law, as well as the provisions of UN Security Council resolution 2139 and, in many cases, constitute war crimes. Insofar as they are carried out as part of a widespread or systematic attack directed against the civilian population, they also amount to crimes against humanity.

I support the families of the disappeared and the missing in their demand to know the fate and whereabouts of their loved ones. I therefore urge you to use your influence as global powers to ensure that the Syrian government and armed opposition groups provide detailed information on all those who are held in their custody and currently disappeared, and inform their families about their legal status and whereabouts.

Yours sincerely,

Skriv under här

Syrien: Försvunna men inte bortglömda

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

29 augusti, 2017

Att leva frihetsberövad på obestämd tid, i baracker på en isolerad Stillahavsö där trakasserier från lokalbefolkningen blir allt vanligare. Det är verkligheten för de hundratals flyktingar och asylsökande som försökt ta sig till Australien men som istället mot deras vilja har förts till ön Manus i Papua Nya Guinea (PNG).

Amnesty kräver att dessa människor skyddas från fortsatta övergrepp, får tillgång till vård och omedelbart förs till Australien samt att de som får flyktingstatus får rätt att bosätta sig i Australien eller lämpligt tredje land.

Australien har sedan 2013 ett system på plats som innebär att alla som försöker ta sig till Australien irreguljärt med båt hindras från att söka asyl i landet och i stället förs till mottagningscenter på ön Manus i Papua Nya Guinea (PNG) eller på önationen Nauru. Systemet bygger på en överenskommelse mellan Australien och PNG respektive Nauru som syftar till att hindra människor att ta sig till Australien på irreguljär väg och avskräcka människor från att försöka göra den ofta livsfarliga båtresan till Australien.

De långa perioderna av frihetsberövande på obestämd tid på Manus och de undermåliga förhållandena på mottagningscentret, däribland otillräcklig sjukvård, har bidragit till allvarliga psykiska problem hos många av de flyktingar och asylsökande som hålls där, varav många redan har upplevt trauma i sina hemländer. I april 2016 bedömde högsta domstolen på PNG att överföringarna av flyktingar och asylsökande till Manus och frihetsberövandet av dem strider mot landets konstitution. Australien meddelade därefter i april 2017 att centren på Manus ska stängas. Man håller dock fast vid att de som hållits på Manus aldrig kommer att föras till Australien. De som inte fått flyktingstatus uppmanas att återvända till sina hemländer medan de som fått flyktingstatus erbjuds att återvända till hemlandet eller ett annat land de har rätt att bosätta sig i, förflyttas till ett tillfälligt boende nära staden Lorengau på Manus eller bosätta sig bland lokalbefolkningen.

Men det har länge varit spänningar mellan lokalbefolkningen och de flyktingar och asylsökande som hålls på ön och de senaste veckorna har rapporterna om våld och trakasserier från lokalbefolkningen ökat. Den 7 augusti 2017 hittades kroppen av en 31-årig asylsökande från Iran, Hamed Shamshiripour, i närheten av transitcentret vid Lorengau. Orsaken till hans död är ännu okänd. Många av de som vistats i det stängda centret är nu oroliga för sin säkerhet och sin framtid om centren stängs.

Mottagningscentren på Manus ligger på Papua Nya Guineas territorium, men det är de australiensiska myndigheterna som driver dem. Australien är därför också ansvarigt för att de mänskliga rättigheterna respekteras för flyktingar och asylsökande som hålls på Manus.

Aktionsperiod 21/8 – 25/9

Minister of Immigration and Border Protection
Mr Peter Dutton
PO Box 6022
House of Representatives
Parliament House
Canberra ACT 2600
Australia
Email: minister@border.gov.au

Sweden August 2017

Dear Minister,

I am writing to express my deep concern about the conditions at the refugee centres on Manus Island, Papua New Guinea (PNG) and the circumstances of the planned closure of the Manus regional processing centre.

Recent reports of increased tension and violence affecting the refugees and asylum seekers held on Manus Island show the need to urgently close the Manus detention centre and end the abusive system of so called off-shore processing. The recent death of Hamed Shamshiripour, an Iranian asylum seeker held on Manus Island, raises further grave concerns as to the safety and well-being of refugees and asylum seekers on Manus. However, closing the detention centre only to move the refugees to a transit camp closer to the local community could increase the risks that the dire conditions on the island pose to their safety and human rights.

Therefore, I am urging you to:
- Ensure the protection of all refugees and asylum seekers on Manus Island from further attacks;
- Ensure adequate medical care for all refugees and asylum seekers suffering injuries and trauma;
- Cease all action or implementation of policy on Manus Island that puts refugees at risk of further harm, for example by forcing them to move to the refugee transit centre in East Lorengau or into the local community;
- Bring all asylum seekers and refugees to Australia immediately and ensure that all those granted refugee status have the right to settle in Australia or third countries;
- Urge the Papua New Guinean authorities to open an independent, impartial, prompt and effective investigation into the death of Hamed Shamshiripour and other refugees on Manus Island, and into the reported attacks.

Regards,

Skriv under här

Australien/PNG: Ökad risk för våld för flyktingar och asylsökande på ön Manus

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

22 augusti, 2017

Utan stöd från människor som du skulle vårt arbete inte kunna genomföras. Det skulle inte kunna leda till alla de framgångar vi uppnår idag. Det är helt enkelt tack vare ditt engagemang, din målmedvetenhet och regelbundna stöd som Amnesty kan förändra levnadsvillkor för människor runt om i världen.

Här är några av alla de framgångar vi nått tillsammans i år:

 

1. Oppositionsledare i Gambia – frigiven!

Efter tre år av ihärdigt arbete av Amnestys supportrar friades äntligen oppositionsledaren Amadou Sanneh, tillsammans med partikollegorna Malang Fatty och Alhagie Sambou Fatty, den 30 januari. Två dagar senare blev han utnämnd till finansminister i Gambias nya regering.

“Amnestys arbete påverkar människor” berättade Amadou Sanneh senare. “Utan stöd från Amnestys supportrar skulle vi haft det värre … Alla vi som var fängslade uppskattar verkligen Amnestys arbete.”

 

2. Liv räddade i Iran

Tack vare de tusentals tweets, mejl och brev som ni skickade till de iranska myndigheter har åtminstone två liv räddats i år.

Hamids Ahmadis avrättning stoppades i sista stund den 15 februari. Den 25 april frigavs Salar Shadizadi från fängelse. Han dömdes till döden som 15-åring och tillbringade därefter 10 år i fängelse. Båda två räddades genom snabbt och kraftfullt agerande från er.

 

3. Uzbekisk journalist fri – efter längsta straffet någonsin

Den 22 februari frigavs Muhammad Bekzhanov efter 17 år i fängelse, så länge har ingen journalist suttit fängslad tidigare. 1999 blev han torterad till att erkänna ett brott mot staten. Hundratusentals människor runt om i världen har skrivit och krävt hans frigivning, bland annat i ”Skriv för frihet”-kampanjen. Genom detta har Muhammad äntligen kunnat återförenas med sin familj.

 

4. Dödsdomar stoppade i Malaysia

Tusentals människor vädjade till Malaysia att rädda den dödsdömde fången Shahrul Izani bin Suparmans liv. Det gav resultat. Den 27 februari ändrades hans straff till livstids fängelse, med planerad frigivning 2030. Enligt de malaysiska myndigheterna så var just alla brev och vykort anledningen till att straffet ändrades.  

Förhoppningsvis godtas även Shahruls vädjan om nåd så han kan bli frigiven redan 2021.

 

5. Benådad på presidentens sista dag!

Chelsea Manning lämnade fängelset den 17 maj, efter att hennes fängelsestraff i januari blev kortat av USA:s avgående president, Barack Obama. Hon blev fängslad för att hon spridit hemligstämplad information om bland annat möjliga krigsbrott utförda av USA:s militärstyrkor.

Fler än en kvarts miljon människor skrev under för hennes frigivning under Skriv för frihet-kampanjen 2015. I samband med kampanjen skrev hon ett brev till Amnesty:

”Jag stödjer arbetet ni gör för att skydda människor när deras rättvisa, frihet, sanning och värdighet nekas. Jag anser att transparens från regeringar är en grundläggande förutsättning för att säkerställa frihet och värdighet för alla människor.”     

 

6. Era ord förändrar liv

Ert engagemang under Skriv för frihet 2016 överträffade alla förväntningar. Det landade på 4 660 774 brev, mejl, tweets och underskrifter från alla världens hörn.

”Mina ögon tårades när jag såg alla breven som Amnesty International hade samlat in”, sa Jewher Tohti, vars far Ilham sitter fängslad i Kina. ”Det får mig att känna mig starkare när jag vet att så många människor tror på mig, min far och min familj.

Den amerikanska visselblåsaren Edward Snowden sa: ”Jag vill tacka er, ödmjukt från mitt hjärta, för ert orubbliga påverkansarbete och stöd.”

 

7. Teknikgiganter lyssnade på era krav

Hundratusentals människor, däribland många från Sverige, uppmanade företag som Apple, Samsung och Huawei att kontrollera så att deras mobiler inte innehåller barnarbete. Detta då våra utredare rapporterat om att barn i Demokratiska republiken Kongo arbetar med den farliga utvinningen av kobolt, ett ämne som finns i våra mobiltelefoner.

Företagen lyssnade och svarade på uppmaningarna. Först ut var Apple som publicerade en lista med kobolt-leverantörer som följer internationella riktlinjer. Sony följde efter genom att tydligt beskriva sina leverantörsled. Samsung och Huawei valde att svara individuellt på alla meddelanden i den massiva strömmen av brev och tweets från er. Samsung lovade dessutom att undersöka frågan och sedan publicera en rapport med resultatet.

 

8. Irland närmar sig mänskligare abortlagar

I april tog Irland ett stort steg mot humanare abortlagar när två tredjedelar av ett medborgarråd, utvalt av regeringen, röstade ja till ökad möjlighet för att göra abort. Rådets rekommendation går nu vidare för beslut i parlamentet.

Under 2015 deltog hundratusentals supportrar i vår kampanj “She is not a criminal”, och protesterade mot Irlands hårda abortlagar som gör kvinnor till kriminella.

 

9. “JA” från domstol i Taiwan – ett stort steg i rätt riktning

Taiwan ser ut bli första landet i Asien att legalisera samkönade äktenskap. I maj slog en författningsdomstol fast att det nuvarande förbudet bryter mot landets grundlag.

Amnestysupportrar påverkade genom att skicka meddelanden i form av frierier, med uppmaningen att Taiwan skulle “svara JA”. Frierierna visades vid en stor manifestation, arrangerad av Amnesty International Taiwan och lokala samarbetsorganisationer, för att visa världens stöd för detta historiska ställningstagande.

Taiwans regering har nu två år på sig att omvandla beslutet till lag. Vi kommer fortsätta vårt arbete och gör allt vi kan för att det inte ska ta så lång tid.

 

10. Företag vidtar åtgärder mot kränkningar på palmoljeplantager

Vår rapport och våra aktioner om kränkningar på palmoljeplantager i Indonesien har gett resultat. Wilmar, världen största palmoljeförsäljare, presenterade en ettårsplan med åtgärder för att ta itu med kränkningarna som avslöjades i vår rapport. Era tweets till företag som köper produkter från Wilmar har lett till att Ben & Jerry’s helt har slutat använda palmolja i sina produkter och att bland annat Unilever och Procter & Gamble agerar mer transparent.

9 augusti, 2017

När jag tillsammans med den svenska truppen kom fram till folkhögskolan där vi skulle bo stod ett stort gäng personer i olika åldrar från olika länder utanför ingången. De mötte oss med de bredaste av leenden och applåder på ett slående genuint sätt medan vi närmade oss. Denna genuina glädje och glöd kom att genomsyra den fyra dagar långa konferensen Nordic Youth Conference (NYC).

Av Maria Knaapi, deltagare på Nordic Youth Conference 2017

Under det senaste året har jag tillsammans med en kompis haft en ledande roll i min före detta skolas Amnestygrupp. Gruppen är en av de saker jag kommer sakna mest med skolan, och därför letar jag nu efter något som kan fylla hålet. I samband med ett lokalt Amnestymöte fick jag höra om NYC och började direkt med min ansökan.

NYC är en fyra dagar lång konferens där ungefär 50 unga vuxna aktivister från hela Norden möts, utbyter erfarenheter, lyssnar på föreläsningar och gemensamt planerar större kampanjer som genomförs i slutet av veckan. I år hölls konferensen i Oslo och speciellt fokus lades på två kampanjer; en för att stärka transexuellas rättigheter i Finland med aktivisten Sakris Kupila i spetsen och en för att fria en journalist, Shawkan, som fängslats, enbart för att han fotograferat en demonstration i Egypten.

Både Sakris Kupila och Mastafa El-Sayed, frontpersonen för det sistnämnda fallet, närvarade under nästan hela konferensen. De höll föreläsningar och deltog i panelsamtal med ytterligare en omtalad aktivist, Nancy Herz. Att få möjligheten att lyssna och lära av dessa personer var inte endast intressant och givande utan också en ren källa till inspiration. De har alla inriktat sig på olika områden och sätt men kärnan i engagemanget är densamma; viljan att förändra. Ibland kan man glömma att olika sorters förtryck går hand i hand men konferensen påminde om att mänskliga rättigheter inte kan separeras från varandra.

Underbara deltagare
Det som förvånade mig mest och gjorde dessa fyra dagar fantastiska var deltagarna. Aldrig förut har jag mötts på ett lika öppet och välkomnande sätt. Redan från första dagen kändes det som att vi bott tillsammans i månader. Jag har försökt att förstå hur en sådan miljö kan skapas, och kommit fram till att genuiniteten i engagemanget för mänskliga rättigheter skapar en alldeles speciell samhörighet. En samhörighet som endast kan uppstå kring något så globalt och livsviktigt som principen om allas lika värde.

För att exemplifiera tänker jag berätta om första dagen då vi skulle ha ”cultural evening”, vilket innebar att alla skulle dela med sig av mat, musik eller annan kultur från sitt land. Baserat på erfarenhet antog jag att bara några få skulle ta uppgiften på allvar. När förberedelserna började märkte direkt att jag inte kunde haft mer fel. Varje land hade varsitt bord fullt med godis och mat, varav mycket jag inte sett innan. Det är underligt att få uppställt framför en själv hur mycket man inte vet om sina närmaste grannar.

Olika sorters inspiration
Om jag skulle skriva om alla de fascinerande personer jag fått möjligheten att möta under de senaste dagarna, och hur mycket de lärt mig, skulle texten bli alldeles för lång. Som innan nämnt resulterade konferensen i offentliga aktioner på tre skilda ställen i Oslo. Att planera och utföra omfattande aktioner tillsammans med en stor, engagerad grupp vänner samt de aktivister som står bakom kampanjerna är en mäktig känsla. En känsla jag önskar att fler ska få chansen att uppleva.

Stundtals har det för mig och många jag mött känts hopplöst att engagera sig för mänskliga rättigheter, och känslan av att inte räcka till är ständigt närvarande. Men att placera det vi gör i ett större sammanhang och nätverk är befriande. Det var som att fylla tanken med energi som kommer räcka ett bra tag framöver. Jag tror att det är viktigt att åtminstone någon gång sätta aktivismen i ett större perspektiv för att bättre förstå kärnan och varför vi faktiskt gör det vi gör.

Jag vill tacka alla som deltagit på NYC och gjort dessa dagar bättre än jag vågat hoppas på. Ni har verkligen gett mig mycket att tänka på.

Tack alla Amnestymedlemmar som gör organisationen till vad den är.

7 augusti, 2017