Uttryck

I början av juli fick företrädare för 45 utländska representationer i Iran, däribland Sverige, besöka ett av landets mest ökända fängelser – Evinfängelset i Teheran där bland andra den i Sverige bosatte Ahmadreza Djalali hålls fängslad.

av Andrea Bodekull, Amnesty International

Besöket var noga regisserat och myndigheterna gjorde ingen hemlighet av att det var ett försök att motverka negativa rapporter om fängelset och visa upp de ”utmärkta faciliteterna” som erbjuds, bland annat  skönhetssalong, gym, bibliotek och restaurang.

Den i Sverige bosatte läkaren och forskaren Ahmadreza Djalali, som sitter fängslad sedan mer än ett år tillbaka anklagad för “spioneri”, satt i isoleringscell under tiden för besöket.

De avdelningar där dussintals samvetsfångar, däribland 2011 års Per Anger-pristagare Narges Mohammadi, är fängslade ingick inte i besöket. Det gjorde inte heller de områden som kontrolleras av Revolutionsgardet och där fångar rutinmässigt utsätts för tortyr och annan misshandel.

Dagarna efter besöket översvämmades de statliga medierna med nyheter som lovordade de goda förhållandena i fängelset och med lyckönskande kommentarer från indiska, indonesiska, portugisiska och sydkoreanska delegater.

Sanningen är en helt annan.

Rapporter från Amnesty och andra människorättsorganisationer visar på omänskliga och inhumana förhållanden. Kronisk överbeläggning, mycket begränsad tillgång till varmvatten, dålig ventilation och invasion av kackerlackor och möss, särskilt nära köken, är bland de vanligaste klagomålen.

Fångar har tvingats sova på golvet, även under kalla vintermånader på grund av brist på sängar och maten är knappt ätbar. De fångar som har har råd kan köpa mat på egen bekostnad i fängelsebutiken. De omtalade fina faciliteterna är bara tillgänglig för fångar som hålls i en särskild byggnad.

Inte att förvånas över fick de utländska delegaterna bara besöka vissa utvalda avdelningar där bättre bemedlade fångar som dömts för ekonomiska brott hålls. Där har fångarna använt egna medel för att köpa mattor, gardiner, tv, luftkonditionering, köksartiklar och annan inredning.

Detta mycket upphaussade besök i Evin-fängelset är helt klart en pr-framgång för de iranska myndigheterna för att dölja den mörka sanningen om fängelset. När Kazem Gharibabadi från Irans högsta råd för mänskliga rättigheter påstår att fångarna tycker att de har ”perfekt tillgång till sjukvård” står det i stark kontrast till vad Amnesty International skriver i rapporten Health taken hostage: ”Cruel denial of medical care in Iran’s prisons” som beskriver hur politiska fångar medvetet nekas tillgång till adekvat sjukvård som ytterligare bestraffning. Gharibabadi hävdade också att villkoren i Evinfängelset är typiska för den höga standarden i landets fängelser.

De utländska delegater som deltog i besöket kanske inte på förhand visste att de skulle få en så begränsad och förvanskad bild av förhållandena i detta ökända fängelse. Men det borde nu stå klart för dem att de utnyttjats av iranska myndigheter för att ge stöd till deras grova propaganda.

Delegaterna måste uttala sig mot tortyr och annan misshandel samt godtyckligt kvarhållande av fredliga kritiker och människorättsförsvarare.

De måste även kräva att myndigheterna öppnar Evin och andra fängelser till oberoende övervakare.

Om de iranska myndigheterna verkligen är intresserade av att förbättra sitt rykte måste de omedelbart ta itu med de överhängande problem i fängelserna. De bör också upphöra med tortyr och annan misshandel, frige fängslade fredliga dissidenter och tillåta internationella övervakare att genomföra oberoende, oanmälda inspektioner av Evin och andra fängelser i enlighet med internationella riktlinjer. Endast genom sådana åtgärder kan Iran verkligen skapa förtroende för landets fängelsesystem.

Här kan du läsa hela uttalandet av Amnestys utredare Raha Bahreini: Iran: Foreign diplomats tour of Evin prison a ‘crude PR stunt’

20 juli, 2017

En domstol i Turkiet beslöt den 18 juli att häkta sex människorättsförsvarare och fängslade dem. De är alla misstänkta för att ha begått brott “i namn av en terroristorganisation utan att vara medlem”.

Amnesty kräver att turkiska myndigheter upphör med häxjakten mot människorättsförsvarare, friger de sex och lägger ner den grundlösa brottsutredningen.

Den 5 juli greps 10 människorättsförsvarare under en workshop i digital säkerhet och psykosocial hälsa. Gripandet kom en månad efter att Amnestys ordförande i Turkiet, Taner Kiliç, greps och åtalades på felaktiga grunder för att tillhöra Fethullah Gülen-rörelsen.

Den 18 juli häktades sex av dem, bland dem Amnesty Internationals chef i Turkiet, Idil Eser och svenske IT-konsulten Ali Gharavi. De sex misstänks för att ha begått brott “i namn av en terroristorganisation utan att vara medlem”, absurda anklagelser helt utan grund. Fyra släpptes mot borgen men är under fortsatt utredning.

Tillslaget mot dessa människorättsförsvarare kommer när de behövs som bäst.

Situationen i Turkiet är mycket allvarlig. Oberoende media har tystats, omkring 50 000 människor sitter frihetsberövade, många av dem godtyckligt utan formella anklagelser. Hundratals föreningar och icke-statliga organisationer som myndigheterna påstår har band till “terroristorganisationer” har tvingats stänga och deras tillgångar har beslagtagits. Tiotusentals läkare, poliser, lärare, akademiker och soldater har klassats som ”terrorister” vilket lett till att de bannlysts från den offentliga sektorn och förlorat sina arbeten.

De sex människorättsförsvarare, förutom Taner Kiliç, som nu är åtalade är İdil Eser, Amnesty International,  Özlem Dalkıran, Citizens’ Assembly, Günal Kurşun och Veli Acu, Human Rights Agenda Association, Ali Gharavi, IT-konsult och Peter Steudtner, utbildare i icke-våld och psykosocial hälsa.

De fyra som frigivits mot borgen är İlknur Üstün, Women’s Coalition, Nalan Erkem, Citizens Assembly, Nejat Taştan, Equal Rights Watch Association, Şeyhmuz Özbekli, Rights Initiative.

Att försvara mänskliga rättigheter är inte ett brott! Amnesty kommer inte att ge sig förrän de alla är fria.

Skriv under Amnesty nya upprop till Turkiets justitieminister.

Aktionsperiod 19/7 – tillsvidare

Minister of Justice
Mr Bekir Bozdağ
Ministry of Justice
Adalet Bakanlığı
06659 Ankara, Turkey
Email: ozelkalem@adalet.gov.tr

Sweden July 2017

Dear Minister,

I am appalled to hear that the second Amnesty International Turkey leader has been imprisoned, on unfounded and baseless accusations, within the space of a few weeks.
Amnesty's Taner Kılıç was imprisoned after being wrongly accused of membership of the “Fethullah Gülen Terrorist Organization”. Now Amnesty's Idil Eser, as well as five other human rights defenders have been imprisoned pending trial on the suspicion of “assisting an armed terrorist organisation”: a ridiculous and baseless accusation. Another four have been released on bail, but are still under investigation.

They were doing nothing wrong.

It has not escaped the world’s notice that this kind of attack on Human Rights Defenders is becoming more frequent in Turkey.

You must ensure immediate and unconditional release of all detainees and that this baseless investigation against all 11 human rights defenders is dropped.

Yours sincerely,

Skriv under här

Turkiet - Stoppa häxjakten på människorättsförsvarare

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

19 juli, 2017

Sedan kuppförsöket i juli 2016 råder undantagstillstånd i Turkiet och undantagslagar har använts för att kriminalisera legitimt människorättsarbete och inskränka yttrande-, mötes- och föreningsfriheten.

av Andrea Bodekull, Amnesty International

Kuppförsöket den 15 juli 2016 blev våldsamt med över 200 döda och många skadade. Amnesty fördömde våldet och sade att staten har ett ansvar för att utreda vilka som låg bakom och ställa dem inför rätta, men det måste ske enligt rättsstatens principer.

Närmare 50 000 personer sitter frihetsberövade, många av dem godtyckligt utan formella anklagelser. I dag kan en gripen person hållas frihetsberövad i sju dagar, och perioden kan sedan förlängas i ytterligare sju dagar utan att den misstänkte förs inför domstol. De som framför allt har drabbats är personer som misstänks för att tillhöra eller stödja Gülenrörelsen, den rörelse som regimen i Turkiet påstår låg bakom kuppförsöket. Men även andra som är kritiska till regeringen riskerar att gripas.

Hundratals föreningar och icke-statliga organisationer som myndigheterna påstår har band till “terroristorganisationer” eller anses hota den nationella säkerheten, har tvingats stänga och deras tillgångar har beslagtagits. Det gäller bland annat organisationer som arbetat med frågor om mänskliga rättigheter, kvinnoorganisationer, lokala kulturföreningar, studentföreningar och till och med sportklubbar.

Över 100 000 anställda inom offentlig sektor har förlorat sina jobb till följd av undantagslagarna som infördes efter kuppförsöket. Tiotusentals läkare, poliser, lärare, akademiker och soldater har klassats som ”terrorister” vilket lett till att de bannlysts från den offentliga sektorn. De tvingas nu kämpa för sin försörjning, har förlorat hälsoförsäkringar och i en del fall sina bostäder. Även deras familjer drabbas hårt genom att stämplas som anhörig till en “terrorist och förrädare”.  De som avskedats har också förhindrats att söka arbetet utomlands då deras pass dragits in.

För den som till äventyrs vill försöka överklaga avskedandet finns inte mycket hopp. En ad hoc-kommission ska börja se över fallen och stängning av institutioner under undantagstillståndet, men dess sju tjänstemän är varken oberoende eller har kapacitet att göra ett effektivt arbete.  Av de sju har tre valts ut av premiärministerns kansli, två av justitie- och inrikesministerierna och två av Högsta rådet för domare och åklagare – alla institutioner som var ansvariga för de ursprungliga besluten om avskedande.

Hittills har Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna avvisat mål som väckts av avskedade personer på grund att de inte har uttömt de lagliga möjligheter mot uppsägning som finns i hemlandet.

Yttrandefriheten har allvarligt begränsats under det gångna året. Över 156 medier har stängts ner, och minst 120 journalister och andra mediearbetare sitter frihetsberövade i avvaktan på rättegång. En del har suttit anhållna i närmare ett år. Amnesty International anser att den rutinmässiga och långa häktningsperioden för dem kan likställas med att de straffas utan föregående dom.

Enligt The Committee to Protect Journalists är Turkiet det land i världen som fängslat flest journalister. Nära en tredjedel av alla världens fängslade journalister finns i Turkiet.

Turkiets svepande tillslag mot medier, civilsamhället och offentliganställda är helt oproportionerliga och kan inte motiveras ens under ett undantagstillstånd. Det är dessutom i strid med internationella konventioner som Turkiet anslutit sig till.

 

Agera för mänskliga rättigheter i Turkiet:

I förra veckan häktades  åtta människorättsförsvarare och två utbildare vid workshop om digital säkerhet. Alla tio sitter fortfarande i häkte, de måste genast friges! Skriv under aktionen ”Människorättsförsvarare gripna på säkerhetsutbildning”

12 juli, 2017

Queer Amnesty Stockholm kommer att hålla i en mängd av seminarier och aktiviteter under Stockholm Pride i år. Stockholm Pride är Nordens största Pridefestival och äger rum mellan den 31 juli och 6 augusti. Under tisdag till fredag kommer Queer Amnesty Stockholm finnas på plats på Etnografiska museet på Djurgårdsbrunnsvägen 34 mellan 11-17. Och det är även där våra samtal och aktiviteter kommer ske.

För löpande uppdateringar se gärna vårt Facebook-event här.

Aktiviteter TISDAG 1 augusti – FREDAG 4 augusti
Plats: 
Etnografiska museets
Dagar: tisdag till fredag
Tid:
11-17

Demand Justice for Noxolo Nogwaza, 

Noxolo Nogwaza var en sydafrikansk lesbisk aktivist som mördades 2011 på grund av sin sexuella läggning och sin aktivism. Precis som i många andra fall av hatbrott i Sydafrika så  har ingen ställts till svars för Noxolos mord och polisen har inte gjort tillräckligt för att hitta de skyldiga. För att uppmärksamma Noxolo Nogwazas fall och situationen för HBTQI-rättigheter i Sydafrika så kommer Queer Amnesty Stockholm att ha en kista som representerar Noxolo som del av Etnografiska Museets utställning Playground under hela Prideveckan i Stockholm. Queer Amnesty Stockholm kommer att vara på plats under museets öppettider och uppmuntra besökare att skriva under en namninsamling och virka blommor för Noxolo. Blommorna och kistan kommer att bäras genom Pride paraden och skickas till Noxolos familj efter Pride.

Diskrimineringslotteriet

Vem skulle du vara om du var född på en annan plats och med en annan identitet? Hur skulle det påverka dina rättigheter och möjligheter i samhället? Snurra på Queer Amnesty Stockholms Diskrimineringslotteri och lär dig med om situationen för HBTQI-personers rättigheter runt om i världen.

Personer i gula Amnesty-tröjor får i en parad och viftar på en regnbågsflagga, fotografi

© Guillaume POLI

Bildtext: Gay Pride i Paris, Frankrike den 27 juni 2015.

Seminarier TISDAG 1 augusti

Syria – the unstraight and untold story (ENG)

Tid: 15-15:30

Plats: Etnografiska museet

Listen to the story of Jamal and Said, a gay couple who were forced to flee from Syria due to their opposing activism. The hardship of Syrias most vulnerable refugees is hard to even comprehend. The story is re-told by activists from Queer Amnesty Stockholm. This event will be in English.

 

Homofobin – en importprodukt (SV)

Tid: 15:45-16:30

Plats: Etnografiska museet

Noxolo Nogwaza är en lesbisk HBTQI-aktivist som mördades av homofoba gärningsmän i Sydafrika 2011. Men hur kommer det sig att homofobi och hatbrott är så utbrett i Sydafrika och många andra afrikanska länder? Ulf B. Andersson, chefredaktör på Amnesty Press, kommer som inbjuden talare och berättar om homofobins utbredning och bakgrund med ett internationellt perspektiv med särskilt fokus på Sydafrika.

 

Seminarier ONSDAG 2 augusti

Intersex: First, Do No Harm (ENG)

Tid: 16-17

Plats: Etnografiska museet

An estimated 1.7% of all children are born with an variation of sex characteristic. In may 2017 Amnesty International presented its report First, Do No Harm: ensuring the rights of children born intersex which presents the situation for intersex children in Denmark from a human rights perspective. Helle Jacobsen, researcher from Amnesty Denmark, is here to tell us about it. This seminar will be held in English.

 

Körer för Queerrättigheter

Tid: 17-17:30

Plats: Etnografiska museet

Amnestykören och Quöören höjer sina röster för HBTQI-rättigheter världen över. Förvänta dig sånger om förtryck, kamp och kärlek.

 

Moviescreening “Intersexion” (ENG)

Tid: 18-19:30

Plats: Etnografiska museet

Is it a boy or a girl? What happens when the first questions asked to new parents has an  answer we are not used to? In this groundbreaking and heart-warming documentary intersex individuals tell their stories. The movie is in English without Swedish subtitles.

 

Seminarier TORSDAG 3 augusti

Sakris Kupila: transrättigheter (SV & ENG)

Tid: 14-14:20

Plats: Etnografiska museet

Sakris Kupila är en finsk transman som vill korrigera sitt juridiska kön utan att tvingas till sterilisering och kränkande påbud från staten. Aktivister från Queer Amnesty Stockholm kommer att berätta mer om detta internationella Amnestyfall och sedan skriver vi brev till Finlands regering och gör skyltar för solidaritetsbilder som vi skickar till Sakris för att visa vårt stöd. Både engelsk- och svenskspråkiga deltagare är välkomna.

 

Workshop: Ta makten tillbaka! (SV & ENG)

Tid: 14:30-15:30

Plats: Etnografiska museet

Vad gör vi när vi utsätts för diskriminering och kränkningar i vardagen? I den här interaktiva workshopen får deltagarna dela med sig av sina upplevelser och utan förutbestämda svar diskutera hur vi kan bemöta och hantera olika typer av “fobier”. Workshopen leds av aktivister från Queer Amnesty Stockholm. Både engelsk- och svenskspråkiga deltagare är välkomna.

 

Transpersoners levnadsvillkor i Sverige (SV)

Tid: 15:45-16:30

Plats: Etnografiska museet

Ulrika Westerlund arbetar på uppdrag av regeringen med utredningen Stärkt ställning och bättre levnadsvillkor för transpersoner. Utredningen befinner sig i sitt slutskede och Ulrika Westerlund kommer att i ett samtal med Johanna Westeson, ansvarig för diskrimineringsfrågor på Amnesty Internationals svenska sektion, berätta om hur utredningen gått till och vilket resultat som, så här långt, framkommit.  

 

Seminarier FREDAG 4 augusti

Diskriminerande och exkluderande lagar (SV)

Tid: 14-15

Plats: Etnografiska museet

Aktivister från Queer Amnesty Stockholm ger en översikt över hur lagar som begränsar och kränker HBTQ-personers rättigheter i olika delar av världen ser ut. En bra grundläggande föreläsning för dig som är intresserad av att bli mer insatt i det internationella perspektivet av HBTQ-rättigheter.

 

Japan #BEYONDGENDERS #EQUALLOVE (SV & ENG)

Tid: 15:10-15:30

Plats: Etnografiska museet

Japan är ett land där homo-, bi- och transfobi är ett utbrett problem. Många HBT-personer vågar inte komma ut av rädsla för att diskrimineras och det finns mycket kvar att göra både vad gäller lagar och attityder. I en interaktiv workshop lär vi oss mer och deltar i Amnesty International globala kampanj riktad mot Japan. Anpassat för både engelsk- och svenskspråkiga deltagare.

 

Jimmy Sserwadda from Uganda (ENG)

Tid: 16-16:45

Plats: Etnografiska museet

Jimmy Sserwadda, LGBT-Activist from Uganda, will talk about his experiences as an activist. In Uganda, homosexuality is illegal and before Jimmy Sserwadda fled from Uganda, 2009, he had been arrested several times, accused of practicing and advocating homosexuality. He risked being sentenced to life imprisonment, but managed to flee the country before trial. The seminar will be held in English.

Personer iklädda gula Amnesty-västar spelar trummor i Prideparaden i Valencia, fotografi

© iStock

Bildtext: Gay Pride Day i Valencia, Spanien den 27 juni 2015.

Prideparaden LÖRDAG 5 augusti

Förmöte inför paraden

Tid: 11:00

Plats: Rålambshovsparken

Vi bjuder in alla som vill gå i vår sektion i Prideparaden till ett peppmöte. Vi bjuder på pizza, gör skyltar tillsammans och övar slagord. Vi går tillsammans till vår plats i paraden.

Amnesty International i Prideparaden

Tid: 13:00

Plats: Vi går till vår plats i paraden gemensamt från Rålambshovsparken

Vi kommer att bära en fullstor kista dekorerad med blommor genom Prideparaden och skyltar som uppmärksammar Noxolo Nogwaza.

 

12 juli, 2017

Advokaten och människorättsförsvararen Siti Kasim i Malaysia har anklagats för ”obstruktion” i samband med en razzia mot en skönhetsfestival för transpersoner. Om hon fälls kan hon dömas till fängelse och böter.

Amnesty kräver att åtalet mot Siti Kasim läggs ner omedelbart och att lagar som diskriminerar transpersoner upphävs.

Siti Kasim är en välkänd advokat och kvinnorättsaktivist som arbetar för olika utsatta gruppers rättigheter till exempel urfolk och HBTQ-personer. Hon har utsatts för trakasserier och dödshot för att ha talat om diskrimineringen i Malaysia.

Den 3 april 2016 genomförde det Federala Territoriets islamiska Avdelning (JAWI) en razzia mot en privat skönhetsfestival för transpersoner. Skönhetsfestivaler i allmänhet är förbjudna för muslimska kvinnor enligt religiösa lagar,  men statliga tjänstepersoner har specifikt inriktat sig på transpersoner.

Siti Kasim som var närvarande vid evenemanget ifrågasatte legitimiteten i ingripandet då de religiösa myndigheterna inte presenterade någon order och inte åtföljdes av polis, något som krävs enligt malaysisk lag. Som en följd av detta greps Siti Kasim den 7 april 2016 för en utredning om ”kriminellt hot” och ”obstruktion mot tjänsteman” men släpptes. Över ett år senare, den 13 juni 2017, informerades hon om att hon skulle åtalas i en domstol i Kuala Lumpur.

Vid en förhandling den 23 juni förklarade sig  Siti Kasim inte skyldig till anklagelsen och släpptes mot borgen. Nästa förhandling är utsatt till den 22 augusti. Om Siti Kasim fälls kan hon dömas till upp till två års fängelse, böter på närmare 20 000 SEK, eller både och.

Siti Kasim har lämnat in en begäran om att JAWI ska uppge namn på de religiösa tjänstepersoner som var  involverade i händelsen förra året. Hon planerar också att väcka talan mot JAWI för det olagliga gripandet av henne.

Bakgrund
Amnesty International fruktar att anklagelserna mot Siti Kasim är ännu ett försök av de malaysiska myndigheterna att tysta och undergräva fredliga människorättsförsvarares arbete i landet.

Transpersoner i Malaysia står inför stora utmaningar i form av diskriminerande lagar och politik, razzior i privata sfärer, gripanden och kränkande behandling av myndigheterna. Razzian den 3 april 2016 är inte den första som genomförts mot transpersoner i privata lokaler. I juni 2014 tog sig tjänstemän från Negeri Sembilan State Islamic Department med våld in på en privat bröllopsfest.. De som greps blev senare anklagade i en shariadomstol för att bryta mot sharialagen om ”cross dressing” det vill säga att klä sig som det motsatta könet.  

Aktionsperiod 3/7 – 21/7

Prime Minister
Office of the Prime Minister of Malaysia
Main Block, Perdana Putra Building,
Federal Government Administrative
Centre,
62502 Putrajaya, Malaysia

Sweden July 2017

Dear Prime Minister,

Allow me to express my concern about the charges against lawyer and human rights defender Siti Kasim. She has been charged with “obstructing a public servant” in relation to an incident in April 2016, when she questioned the legitimacy of a raid conducted by JAWI officers.

I urge the authorities to drop all charges against Siti Kasim immediately and unconditionally;

Further, the authorities must ensure to end the targeting of the transgender community in Malaysia through discriminatory laws, policies and practices. All discriminatory laws and policies should be repealed, and be brought into line with international human rights law and standards.

Kind regards,

Skriv under här

Malaysia - advokat hotas för försvar av transpersoners rättigheter

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

3 juli, 2017

Trần Huỳnh Duy Thức, en framgångsrik företagare, dömdes till 16 års fängelse följt av fem års husarrest den 20 januari 2010 för att ha bloggat om politiska och ekonomiska problem i Vietnam.

Amnesty kräver att Trần Huỳnh Duy Thức friges omedelbart och att han behandlas väl så länge han hålls fängslad.

Trần Huỳnh Duy Thức greps den 24 maj 2009. Han anklagades för att ha ”drivit propaganda mot staten”. Senare anklagades han också för att ”försöka störta folkets styre” genom grundandet av Chan Research Group och samröre med så kallade reaktionära individer utomlands. I augusti 2009 visade en av regeringens tv-kanaler en videofilm i vilken Tran medgav skuld och bad om  nåd.

Den 20 januari 2010 hölls rättegången mot Trần Huỳnh Duy Thức i Ho Chi Minh City People’s Court. Vid rättegången förklarade han dock att han hade torterats under häktningstiden för att tvinga fram en bekännelse. Enligt vittnen diskuterade domarna i 15 minuter innan de återvände med domen. Den tog 45 minuter att läsa vilket antyder att den hade förberetts före rättegången. Trần Huỳnh Duy Thức dömdes till 16 år i fängelse följt av  fem års husarrest. Vid en överklagan den 11 maj 2012 fastställdes domen.

De vietnamesiska myndigheterna har erbjudit Trần Huỳnh Duy Thức frigivning mot att han går i exil. Detta vägrar Trần Huỳnh Duy Thức då han envist hävdar att åtalet mot honom ska läggas ner och domen upphävas. I maj 2016 fördes Trần Huỳnh Duy Thức  till Prison No. 6 i Nghệ An-provinsen, ökänt för den hårda behandlingen av fångar. Fängelset ligger långt från hans hem vilket försvårar besök från familjen. I maj 2017 kom rapport om att Trần Huỳnh Duy Thứcs syn försämrats på grund av otillräckligt med dagsljus i cellen.

Bakgrund
Trần Huỳnh Duy Thức grundade och var generaldirektör för två framgångsrika it-företag i Vietnam. Han är också en förespråkare för ekonomiska och andra reformer med respekt för mänskliga rättigheter. Tillsammans med en annan framstående aktivist grundade Trần Huỳnh Duy Thức “Chan Research Group” med syfte att fokusera på sociopolitisk analys. De vietnamesiska myndigheterna ansåg senare att detta var en ”reaktionär” grupp.

År 2006 skrev han ett brev till presidenten, premiärministern och chefen för Vietnams styrande kommunistiska parti med rekommendationer om reformer och bättre utvecklingsvägar för landet. Då han inte fick några svar började han istället blogga om detta  och lyfte även fram de motstridiga intressen som finns bland olika grupper och den politiska processen som drivs av ett litet antal individer med tillgång till makt, rikedom och inflytande. Trần Huỳnh Duy Thức var även medförfattare till The Path of Vietnam – Vietnams väg, en skrift med omfattande rekommendationer till regeringen.

Du kan skicka en hälsning till Trần här.

Aktionsperiod 1/7 – 31/7

Prime Minister
Nguyễn Xuân Phúc
Prime Minister’s Office
Hà Nội,
Việt Nam
Email: nguoiphatngonchinhphu@chinhphu.vn

Sweden July 2017

Your Excellency,

In writing I would like to draw Your Excellency’s attention to the case of Trần Huỳnh Duy Thức, and express my concern for the harsh sentence imposed on him for the peaceful expression of his views. Trần Huỳnh Duy Thức is currently serving a 16-year prison sentence at Prison No 6 in Nghe An province.

I call for Trần Huỳnh Duy Thức’s immediate and unconditional release as he is a prisoner of conscience, imprisoned solely for peacefully exercising his rights to freedom of expression and association.

I am also concerned that he is held in conditions that do not meet international standards and urge Your Excellency to ensure that, while detained, Trần Huỳnh Duy Thứcis treated in accordance with the UN Standard Minimum Rules for the Treatment of Prisoners, including regular access to his family and appropriate medical care.

Finally, I urge the authorities to end the harassment and imprisonment of peaceful advocates for political, social and economic change.

Respectfully,

Skriv under här

Vietnam - 16 års fängelse för bloggtexter

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

3 juli, 2017

“Jag är fast besluten att förverkliga mänskliga rättigheter [i Iran] och ångrar ingenting.”
Narges Mohammadi – citat ur ett öppet brev oktober 2016

Narges Mohammadi, välkänd aktivist för mänskliga rättigheter i Iran, dömdes i april 2016 till 16 års fängelse. Hon var anklagad för “grundande av en illegal grupp”,”sammankomst och konspiration i syfte att begå brott mot rikets säkerhet” och “spridande av propaganda mot systemet”.

Amnesty uppmanar de iranska myndigheterna att omedelbart frige Narges Mohammadi och se till att hon får den vård hon behöver.

Narges Mohammadi är vice ordförande och talesperson för Centre for Human Rights Defenders i Iran. Hon har arbetat för att avskaffa dödsstraffet i Iran och även varit aktiv i andra organisationer i det iranska civilsamhället.

I april 2016 dömdes hon efter en bristfällig rättegång i en revolutionsdomstol i Teheran till 16 års fängelse för att ha “grundat en illegal grupp”, för ”sammankomst och konspiration i syfte att begå brott mot rikets säkerhet” och för att ha “spridit propaganda mot systemet”. Bevisen mot henne var intervjuer hon gett under 2014 och ett möte med Catherine Ashton, EU:s dåvarande högsta utrikesrepresentant.

“Jag är fast besluten att förverkliga mänskliga rättigheter [i Iran] och ångrar ingenting.”
Narges Mohammadi – citat ur ett öppet brev oktober 2016

Bakgrund
Sedan tidigare är Narges Mohammadi i ett annat fall dömd till sex års fängelse med samma anklagelser. Hon började avtjäna det straffet i april 2012 men fick lämna fängelset tre månader senare av hälsoskäl.

Under tiden i frihet lät sig Narges intervjuas av olika media och deltog i samlingar utanför fängelser inför avrättningar för att stödja familjerna till de dödsdömda. Hon hade även kontakt med andra människorättsaktivister och träffade Catherine Ashton, EU:s dåvarande högsta utrikesrepresentant.

Den 5 maj 2015 greps Narges i sitt hem och fördes till Evinfängelset för att fortsätta avtjäna det sex-åriga straffet.

Rättegången i det nya fallet hölls den 20 april 2016 och domen meddelades hennes advokat en månad senare. Efter en överklagan bekräftades domen i september.

I juni 2016 inledde Narges en hungerstrejk i protest mot att myndigheterna vägrade låta henne tala med sina barn, tvillingarna Kiana och Ali födda 2006. Hon avslutade den efter tre veckor sedan hon fått tillstånd att tala med dem i telefon en gång i veckan. Efter hungerstrejken har Narges hälsa, som redan tidigare var dålig, ytterligare försämrats och hon får inte lämplig vård i fängelset.

Narges Mohammadi tilldelades år 2011 den svenska regeringens Per Anger-pris 

Aktionsperiod 13/7 – 4/8 

Head of the Judiciary
Ayatollah Sadegh Larijani
c/o Public Relations Office
Number 4, Deadend of 1 Azizi
Vali Asr Street, Tehran, Iran

Sweden July 2017

Your Excellency,

Allow me to express my deep concern for Narges Mohammadi. I have reason to believe that she is a prisoner of conscience, held solely for the peaceful exercise of her rights to freedom of expression, association, and peaceful assembly, and call for her immediate and unconditional release.

Further, I urge Your Excellency to ensure that Narges Mohammadi, while detained, is granted access to specialized medical care outside the prison and that she is protected from torture and other ill-treatment, which the denial of medical care can amount to.

Finally, I urge the authorities to ensure that Narges Mohammadi is able to have regular contact with her lawyer, as well as visits and phone calls from her family.

Respectfully,

Skriv under här

Iran - Att försvara mänskliga rättigheter är inte ett brott!

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

27 juni, 2017

President Janos Ader undertecknade den 16 juni “Lagen om öppenhet för organisationer finansierade från utlandet”. Lagen innebär ett hårt slag mot icke-statliga organisationer i Ungern.

av Andrea Bodekull, Amnesty International

Fredagen den 16 juni  undertecknade president Janos Ader “Lagen om öppenhet för organisationer finansierade från utlandet”. Han sade samtidigt att han inte hade några farhågor om lagens skrivning.  Lagen kommer att tvinga ungerska icke-statliga organisationer som får mer än 7 200 000 forint (ca 225 000 SEK) per år från utlandet att registrera sig som ”samhällsorganisationer som får utländsk finansiering”. Organisationerna måste också sätta denna nedsättande etikett på alla sina publikationer. Motivet till lagen antyder att icke-statliga organisationer som får finansiering från utlandet kan tjäna ”utländska intressen” och bidra till att ”äventyra Ungerns suveränitet och nationella säkerhet”. Lagförslaget som lades fram av det styrande partiet Fidesz, antogs av Nationalförsamlingen den 13 juni.

Todor Gardos, Amnesty Internationals utredare för Ungern, säger att titeln på lagen antyder att den syftar till att öka öppenheten medan myndigheterna hävdar att den är viktig för att bekämpa penningtvätt och internationell terrorism. Men vid en närmare granskning rasar denna yta snabbt. När lagen väl träder i kraft, efter att ha publicerats i Hungarian Gazette, blir den ett nytt verktyg för myndigheterna att försöka tysta kritiska röster och ge dåligt rykte till organisationer och undergräva deras förmåga att främja och försvara mänskliga rättigheter.

Den antagna lagen som genom att endast gälla vissa organisationer innebär att dessa diskrimineras och begränsar deras rätt till föreningsfrihet. Rätten till skydd mot diskriminering finns inskriven i Ungerns grundlag och Amnesty International kommer fortsätta att invända mot lagen då den bryter mot rätten till föreningsfrihet, däribland rätten att söka, ta emot och använda finansiering från utländska och internationella källor.

 

20 juni, 2017

Amnesty Internationals Lene Christensen har varit i Elliniko och intervjuat flyktingar på plats om deras livssituation och framtid.

Utanför den oanvända flygplatsen i Elliniko-området i Aten tar en grupp afghanska kvinnor av sig sina sandaler innan de sätter sig ned på en blå filt. Bakom dem står den gamla terminalbyggnaden som har utgjort deras temporära “hem” i flera månader, många har bott där i mer än ett år.

av: Lene Christensen, Amnesty International

Det ligger skräp överallt, krossade glasrutor har förvandlats till gapande hål och vissa platser stinker av urin. “Jag har varit i det här lägret i ett år och två månader utan att veta vad som kommer att hända”, säger en kvinna med en burgundyfärgad sjal, tårar rinner ned för hennes ansikte.

Staten påbörjar nu processen att evakuera lägret. Men för de här kvinnorna är deras framtid fortfarande okänd. Ingen vi pratar med vet exakt vad som kommer att hända med dem.

Ovissheten dödar oss

–Afghansk kvinna

Amnesty har besökt Elliniko-lägren flera gånger sedan de öppnade för ungefär ett och ett halvt år sedan. Varje gång har berättelserna varit desamma och det här besöket är inte annorlunda: Förskräckliga levnadsvillkor, brist på säkerhet, ångest orsakad av trauman och att inte veta vad vad som kommer att hända i framtiden. “Vi har gått igenom helvetet här”, sa en kvinna.

Kvinnor har förklarat för Amnesty International vad “helvetet” innebär om du är kvinna: Från att förlita sig på andra till och med när det gäller att använda toaletten på grund av säkerhetsskäl, till att inte vilja lämna sina tält på grund av ständiga verbala trakasserier.

Ge dem en röst

Sedan april 2017 har Amnesty uppmanat människor att agera för att kräva att myndigheterna frågar de boende om deras behov och förser dem med lämpliga boenden innan lägren stängs ned. Särskilt kvinnors och barns specialbehov måste tillgodoses och därför måste särskilt kvinnor konsulteras.

Under Amnestys besök i Grekland den här månaden fick vi inte komma in i lägren. Men alla flyktingar och migranter från Elliniko som vi talade med sa till oss att de inte visste när eller vart de skulle flyttas. Den 23 maj sa de grekiska myndigheterna till Amnesty att de slutligen hade börjat att prata med de boende individuellt för att arrangera lämpliga boenden, och de sa att människor kommer att placeras i nya boenden i enlighet med deras individuella behov.

Det låter lovande men avsaknaden av klar och tydlig information under så pass lång tid har lett till ångest och rädsla bland de redan boende i Elliniko.

När europeiska länder började att stänga sina gränser var de här flyktingarna plötsligt instängda i Grekland. För varje dag som går rör sig drömmen om en trygg framtid allt längre bort. “Dag och natt har smält samman. Vi har tappat konceptet om tid”, säger en kvinna.

Många är oroade över sina söner och döttrar. Att bo så trångt och under så otrygga villkor har orsakat psykologiska problem för de flesta boende, inklusive barnen. “Mina barn har förändrats mycket. Det är svårt att kontrollera dem,” säger en kvinna.

Men trots alla svårigheter har de här kvinnorna fortsatt sin kamp för en bättre framtid. De börjar att bli trötta men deras styrka efter så många motgångar är inspirerande. “Om det inte vore för våra små barn skulle vi helst inte vilja leva”, säger en kvinna, hennes röst är lugn och saklig. Kvinnorna runt omkring henne nickar instämmande.

Rykten och osäkerhet

Enligt rykten kommer åtminstone några boende möjligtvis att skickas till ett läger i Thiva, en stad norr om Aten. Men det skulle kunna bryta upp de nätverk som många har spenderat månader att bygga upp.

De här afghanska kvinnorna riskerade sina liv för att nå Europa i sitt sökande efter trygghet. I stället har de fastnat i Grekland och har levt under outhärdliga förhållanden i mer än ett år. De här starka och modiga kvinnorna borde behandlas med den respekt som de förtjänar.

2 juni, 2017

Förra årets “Skriv för frihet”-kampanj samlade mer människor än någonsin i kampen för rättvisa och mänskliga rättigheter. Över 1,5 miljoner människor deltog och över 4,6 miljoner olika aktioner och aktiviteter genomfördes. I Sverige samlades den in 75 000 underskrifter för de fyra fall som den svenska sektionen jobbade med. Vi kan se skillnader i de fall Amnesty International agerade för, även om en del av de individuella segrarna kommer att dröja. Kampen fortsätter.

Hur gick det för de fall som den svenska sektionen arbetade med?

Máxima Acuña, Peru, bonde och människorättsaktivist som kämpar för rätten till den mark hon och hennes familj bor på. Hon befinner sig i en rättslig process med gruvbolaget Yanacocha som vill använda marken till sin gruvdrift. Trots hot och trakasserier från polis fortsätter familjen sin kamp.

Totalt skedde över 300 000 aktioner för hennes fall, varav 150 000 var handskrivna brev som överlämnades personligen till henne vid ett besök av Amnesty International Peru. Máxima var överväldigad av alla brev och sa att det gav henne ”känslan av att jag är skyddad och att mina barn är skyddade” och att “det finns folk som hjälper oss att söka rättvisa”. Närvarande vid detta besök var även justitieministern María Soledad Pérez Tello, som engagerat sig i fallet och som själv även mottagit en mängd brev gällande Máximas fall.

känslan av att jag är skyddad och att mina barn är skyddade

Den tredje maj kom ett domstolsbeslut i Máximas fall. Efter mer än fem års rättsförhandlingar där Máxima Acuña stått åtalad för att olagligt ha tillskansat sig mark fann domstolen att det inte fanns orsak att fortsätta rättegången då anklagelserna helt saknade grund. Beslutet är en milstolpe för miljörättskämpar i landet! Trots detta så är äganderätten till marken inte rättsligt avgjord, så kampen för Máxima och andra miljörättskämpar fortsätter.

Máxima tar emot de 150 000 brev som Amnestyaktivister skrivit till henne. 

 

Edward Snowden, USA, visselblåsare som läckt information om vidden av global massövervakning. Totalt skedde över 500 000 aktioner i hans fall och även om Obama i slutändan inte benådade Snowden beslöt han att frige Chelsea Manning (som var ett av fallen för Skriv för frihet 2014)- en stor seger för dem som försvarar visselblåsares rättigheter. Kampanjen för Snowden handlade framför allt om att bygga en solidaritetsrörelse då vi visste att en benådning skulle bli svår och ur det hänseendet var kampanjen en stor framgång. Den genererade global uppmärksamhet, lockade framstående personer och kändisar att offentligt stå upp för Snowden samt påverkade den allmänna opinionen i USA. Ett arbete som kommer att fortsätta.

Snowden tackar alla som agerat för hans sak:

En sak är säker mina vänner: Det finns orättvisa i denna värld, men det kommer inte att vara för evigt. Det kommer vi att se till.

Bild på Edward Snowden

Edward Snowdens fall samlade över 1 miljon underskrifter.

 

Mahmoud Abu Zeid “Shawkan”, Egypten, fotojournalist som greps den 14 augusti 2013 för att ha tagit foton när säkerhetspolis våldsamt skingrade folk under en demonstration i Kairo sommaren 2013. Över 445 000 aktioner gjordes för Shawkan.

Under fängelsetiden har hans hälsa försämrats kraftigt men tack vare påtryckningar och en överklagan från hans advokat, kommer Shawkan att få en hälsoundersökning gjord av FMS, Forensic Medical Authority. Vi har dock tyvärr inte fått någon respons från den egyptiska regeringen däremot från flera ambassader runt om i världen, bland annat gjordes det ett besök på Egyptens ambassad i Stockholm. Även om ambassadören ställde sig kritisk till vad han kallade propaganda i kampanjen så lovade han att föra vidare information om Shawkan som inte var känd för honom sedan tidigare.

Hans familj låter hälsa att solidaritetsbreven de fått har betytt enormt mycket för dem och för Shawkan själv, som kämpar i motvind för rättvisa. Familjen och Amnesty fortsätter kampen att få Shawkan fri.

Hans familj låter hälsa att solidaritetsbreven de fått har betytt enormt mycket för dem och för Shawkan.

Fotojournalisten Mahmoud Abou Zeid, mer känd som Shawkan, sitter fortfarande fängslad.

 

Zeynab Jalalian, Iran, förespråkare för kurders minoritetsrättigheter sitter sedan 2008 dömd till livstid efter en felaktig rättegång. Hon dömdes för engagemang i sociala och politiska aktiviteter inom den politiska grenen av PJAK, en kurdisk oppositionell grupp.

200 000 aktioner skedde för hennes fall. Zeynab lider av en ögonsjukdom som kräver läkarvård utanför fängelset men trots påtryckningar har vårt arbete inte lett till någon förändring annat än att de iranska myndigheterna inte längre förnekar Zeynab Jalalians hälsoproblem eller felaktigt hävdar att hon faktiskt har tillgång till vanlig sjukvård.

Amnesty fortsätter att arbeta för att Zeynab får tillgång till läkarvård samt blir frisläppt.

200 000 aktioner skedde för Zeynabs fall.

Zeynab Jalalian, människorättsaktivist, sitter fortfarande fängslad. 

 

Internationella fall

Följande fall lyftes internationellt, fall som även några Amnestygrupper i Sverige arbetar för.

Ilham Tohti, Kina, dömdes till livstids fängelse 2014 anklagad för “separatism”, något som ofta används mot figurer som påtalar kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Han sitter fortfarande fängslad men behandlingen av honom har inte försämrats. Det tyder på att myndigheterna är medvetna om den internationella uppmärksamhet som finns kring hans fall. Ilhams dotter, Jewher, tackar Amnesty för allt stöd: ”Det värmer verkligen hjärtat att så många människor stödjer min familj … Den uppmärksamhet som denna kampanj fått är betydelsefull för ju fler människor som känner till min fars fall, desto säkrare kommer min far och min familj att vara.”

Läraren Johan Teterissa, Indonesien, är dömd till 15 års fängelse för att ha lett en fredlig demonstration under vilken en flagga för Moluckernas oberoende hissades. Under SFF deltog hans son Joncard i ett event i Jakarta för att uppmärksamma fallet och en känd sångare som besökt fängelset där Johan sitter har sagt sig vilja arbeta med Amnesty för Johans frigivning.

Bayram Mammadov och Giyas Ibrahimov, Azerbajdzjan, dömdes i slutet av 2016 till tio års fängelse för att ha skrivit en satirisk graffitiprotest på en staty över förre presidenten i Azerbajdzjan. Ett av syftena med att lyfta deras fall var att visa myndigheterna att även om Giyas och Bayram inte är några väldigt kända personer så finns det människor runt om i världen som bryr sig. En oväntad framgång var att en azerisk student i Nederländerna råkade se en Amnesty-affisch med dem, tog ett foto och delade det på Facebook. Inom några dagar hade inlägget delats av tusentals personer i Azerbajdzjan och fallet plockades upp av lokala nyhetsbyråer. Båda två fick vetskap om kampanjen och har tackat Amnesty för stödet.

31 maj, 2017