Uttryck

Hur är det meningen att kvinnor ska kunna ta sig ur fattigdom om de diskrimineras på arbetsmarknaden? Över 3 miljoner människor arbetar i palmoljesektorn i Indonesien. Många av dem är kvinnor. Jobb är bra. Det lyfter människor ur fattigdom. Men de människor, i synnerhet de kvinnor, som Amnesty pratade med som arbetar på palmoljeplantagerna i Indonesien lyfts inte ur fattigdom. De exploateras.

av Kathleen McCaughey, expert på företags ansvar för mänskliga rättigheter

Kvinnor utnyttjas genom att:

  • kvinnor arbetar som daglönare, det vill säga att de bara får arbete för en dag i taget, ibland i flera år
  • kvinnor besprutar oljepalmerna med det mycket giftiga besprutningsmedlet parakvat, utan skyddsutrustning

Företag som Unilever, som äger varumärkena Dove, Knorr och GB glass köper palmolja till sina produkter från Wilmar, som är en av de största palmoljeföretagen i Indonesien.

Enligt lagen i Indonesien är en arbetsgivare skyldig att erbjuda en tillsvidareanställning om någon arbetar minst 21 dagar i månaden, i minst 3 månader i sträck.

Företagen som driver palmoljeplantagerna har satt i system att anställa dagarbetare i långa perioder, ibland i över tio år. Majoriteten av dessa dagarbetare är kvinnor. Män anställs som fruktplockare och får tillsvidareanställningar medan kvinnor däremot anställs som daglönare för att gödsla och bespruta oljepalmerna. Att arbeta som daglönare innebär att en varken får tillgång till sjukförsäkring, pension eller föräldraförsäkring. I åratal arbetar kvinnorna utan att ens veta om de kommer ha ett jobb att gå till nästa dag och i intervjuer har de berättat att de tror att företagen inte vill riskera att ha gravida eller föräldralediga kvinnor som fast anställda då det skulle innebära extra kostnader. Några av de kvinnor vi träffade i Indonesien hade arbetat i nästan 20 år som daglönare och avskedats när de fyllde 55 år – utan pension. Kvinnorna kan inte riskera att bli av med sina jobb och sin försörjning så trots att arbetsvillkoren är usla stannar de kvar.

Kvinnor kan arbeta i tio år utan att få fast anställning

Giftiga bekämpningsmedel
Det är främst kvinnor som besprutar oljepalmerna. Om regn sköljer bort bekämpningsmedlet får de inte betalt, då det inte anses att de gjort sitt jobb.

“… om vi besprutar fram till klockan 11 och det sedan regnar då får vi inte betalt för den dagen eftersom regnet spär ut kemikalierna och arbetet varit förgäves. Vi kan inte förutspå naturen. (…) Först när vi gjort om arbetet får vi betalt.” – B, centrala Kalimantan

Arbetare sitter på huk och häller över bekämpningsmedel i plastdunkar. Detta görs utan säkerhetskläder eller annan säkerhetsutrustning.

© Privat

Bildtext: Arbetare sitter på huk och häller över bekämpningsmedel i plastdunkar.

Obetald arbetstid är bara en av flera kränkningar. Plantagerna använder parakvat, ett mycket giftigt bekämpningsmedel. Kvinnorna har inga skyddsutrustning, eller i vissa fall undermålig sådan. Exponering till parakvat leder till fysiska besvär men utan fast anställning och sjukförsäkring vågar de inte säga ifrån.

En kvinna berättar om företagsläkarens reaktion till hennes symptom: “Allteftersom behållaren blev äldre, kunde den inte stängas alls och jag fick kemikalier på ryggen varje gång jag böjde mig. (…) Sedan förra året blir jag yr och illamående. Jag sa till företagsläkaren att jag mår illa och kräks men han sa att det var bara brist på motion. (…) Jag vaknar svettig och yr men jag kämpar på eftersom jag inte kommer få betalt annars.”

120 personer intervjuades av oss till rapporten The great palm oil scandal. Det här är bara två exempel. Självklart har den indonesiska regeringen ett stort ansvar. Det som sker på palmoljeplantagerna bryter mot lagen. Vi har presenterat vår rapport för regeringsföreträdare och arbetar för att få till en förändring vad gäller efterlevnad av lagarna.  

En arbetare går mellan oljepalmerna och har en skyffel över ena axeln

© Amnesty International / WatchDoc

Företags ansvar för kränkningar på palmoljeplantager
Men företagen då? Är det acceptabelt att utnyttja Indonesiens svaga institutioner och passa på och tjäna pengar på att exploatera arbetare och diskriminera kvinnlig arbetskraft? Tycker du det är okej att ett stort bolag som Unilever, som tillverkar produkter som Ben & Jerry’s glass, Milda och TRESemmé shampoo inte ser till att det blir schyssta arbetsvillkor på de plantager de köper palmolja från? Vi pratar om ett globalt välkänt företag med stora vinster och fina uppförandekoder.

Företag blir framgångsrika för att de tillverkar produkter som kunder vill ha. Jag tror att Unilever bryr sig om sina kunder. Förmodligen mer än vad de bryr sig om kvinnorna som arbetar i sina leverantörsled. Höj din röst för dessa kvinnor och säg åt Unilever att se till att arbetarna får schyssta arbetsvillkor. Så att de får en verklig möjlighet att ta sig ur fattigdom.

Läs bloggen ”Fem fakta om palmolja”

Aktionsperiod 23/2 – 6/4

Dear Mr Polman,

For over a decade Unilever has, as a major buyer of palm oil from Wilmar, contributed to and benefited from abuses of women worker’s human rights on plantations in Wilmar’s Indonesian operations. Unilever agree that labour abuses on the plantations are a problem, and therefore I urge you to make Wilmar stop these violations and compensate the victims.

Unilever, please make Wilmar:

· Provide permanent contracts to women who have been working for more than three years, make back payments of benefits and cover these workers under health insurance and pension schemes.
· Phase out the use of hazardous pesticides, like paraquat, and end targets and the use of piece rates for workers spraying pesticides, as this increases the risk of extended exposure to hazardous chemicals.
· Immediately end forced labour and ensure that threats of penalties and payments below the minimum wage are not used to exact work involuntarily from people.

Sincerely,

Kvinnors rättigheter kränks på palmoljeplantager

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

23 februari, 2017

Advokaten Samantha Seijas, en transperson som ser sig själv som man, hotades av polis efter ha lämnat in ett klagomål på en polisstation.                                         

Den 31 januari lämnade advokaten Samantha Seijas, en transperson, in ett klagomål på en polisstation i delstaten Aragua. I samband med detta blev Samantha och hans dotter Aleska Seijas slagna i huvudet och ansiktet av poliser som samtidigt yttrade sig nedsättande om Samantha med hänvisning till hans könsidentitet, bland annat sa de “vad hände med att försöka uppträda manligt?”. En av poliserna hotade också Samantha genom att säga ”be till Gud att jag inte hittar dig ute ensam på natten”.

Dagen efter händelsen lämnade Samantha Seijas in ett klagomål till åklagarmyndigheten. Då han bor alldeles nära polisstationen är han rädd för att hoten kan komma att genomföras. Hittills har det inte kommit några rapporter om att en utredning av Samantha Seijas klagomål inletts.                                 

Polisen i Aragua polisen är känd för en överdriven användning av våld. Under 2016 kom det klagomål om överdriven användning av våld i samband med demonstrationer. Ett fall gällde Laura Lara som i oktober 2016 utsattes för en brutal misshandel av flera manliga poliser i Aragua. Händelsen finns dokumenterad på video. Det har även förekommit rapporter om trakasserier mot hbtq-personer från denna polisstyrka.

Amnesty uppmanar myndigheterna att garantera Samantha och Aleska Seijas säkerhet och inleda en utredning av övergreppet.

Aktionsperiod 22/2 – 17/3

Fiscal General
Dra. Luisa Ortega Díaz
Fiscalía General de la República
Avda. México, Manduca a Pelelojo,
Edif. Sede Fiscalía General de la República, La Candelaria
Caracas, Venezuela
Fax: +58 212 509 8504
Email: ministeriopublico@mp.gov.ve

Suecia febrero 2017

Señora Fiscal:

Quisiera expresar mi preocupación el abogado Samantha Seijas y su hija Aleska Seijas que el 31 de enero fueron golpeados y amenazados por parte de funcionarios policiales adscritos a la Policía de Aragua. Insto a las autoridades que garanticen su seguridad de acuerdo con sus deseos.

Además, pido a las autoridades que inicien una investigación exhaustiva e imparcial sobre las agresiones denunciadas, que hagan públicos los resultados y que los responsables sean llevados ante la justicia.

Atentamente,

Jag vill uttrycka min oro för advokaten Samantha Seijas och hans dotter Aleska Seijas som den 31 januari blev slagna och hotade av poliser från Araguaenheten. Jag uppmanar myndigheterna att garantera deras säkerhet enligt deras önskemål.

Dessutom ber jag myndigheterna att inleda en grundlig och opartisk utredning av de rapporterade övergreppen, offentliggöra resultaten och de ansvariga ställs inför rätta.

Skriv under här

Venezuela - advokat hotad

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

22 februari, 2017

En dom från Europadomstolen belyser ett mönster av förföljelse. ”Det var ett rent helvete. Flaskor och stenar föll över oss som en hagelstorm” berättar Alfréd Király. ”Alla barn var skräckslagna. Vi bad polisen att skydda oss men de gjorde ingenting.”

Av Barbora Černušáková, Centraleuropa-researcher på Amnesty International.

Mer än fyra år efter det att hundratals våldsamma demonstranter omringade hans hem, ropade antiromska slagord och kastade stenar genom hans fönster är Király fortfarande skakad av minnet. Men i förra veckan vann han och andra romska familjer en viktig seger i en lång kamp för rättvisa. En kamp som tagit dem ända till den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Den 5 augusti 2012 stormade fler än 700 personer kopplade till högerextrema grupper in i Devecser, en by i västra Ungern. Efter att ha demonstrerat i byns centrum begav de sig till en gata där romska familjer bodde. De samlades utanför husen och skanderade ”Zigenarbanditer… Vi ska tända eld på era hem… Ni kommer att brinna inne i era hus!” De kastade stenar och gatsten och tvingade romerna att barrikadera sig i sina hus. Under tiden stod polisen och bara såg på.

Förra veckan slog Europadomstolen fast att polisen inte skyddade romerna den dagen och att förövarna av brotten ”så gott som undsluppit rättsliga påföljder” — vilket, tillade domstolen, kan uppfattas av allmänheten som att staten ser genom fingrarna eller legitimerar sådana brott.

Zigenarbanditer… Vi ska tända eld på era hem… Ni kommer att brinna inne i era hus!

Domen skickar en viktig signal till den ungerska regeringen, i en tid när det rasistiska och främlingsfientliga klimatet blir alltmer förgiftat i Ungern. Inte bara är det högerextrema partiet Jobbik tredje störst i parlamentet, utan attityder gentemot romer och andra minoritetsgrupper har även blivit mycket hårdare inom det styrande Fidesz.

Rasistiskt våld mot ungerska romer nådde en topp år 2008 och 2009 när en rad attacker krävde livet av sex män, kvinnor och barn. Rädslan finns alltjämt kvar. Romer i Ungern utsätts fortfarande för en mängd olika hatbrott, däribland misshandel och attacker mot deras hem.

Romer upplever också många former av vardaglig diskriminering som påverkar skolgång och anställning. De görs till måltavla för rasistiska påhopp i regeringsvänliga medier och även från politikerna själva. När en av grundarna till det styrande partiet Fidesz, Zsolt Bayer, år 2013 kallade romer för ”djur… som inte passar att leva bland människor” möttes uttalandet av tystnad från premiärminister Viktor Orbán. Orbán har själv beskrivit romernas närvaro som ”Ungerns historiska lott… Det är vi som måste leva med det här.”

Kampen för att få ett slut på hatbrott och diskriminering mot oss är långt ifrån vunnen

Statens svar på våld mot romer har varit svagt. Polisen behandlar regelmässigt hatbrott som vanliga brott, utan hänsyn till hatmotiven. När förövare till exempel bröt sig in i en romsk familjs hus i Eger 2015, angrep familjen och ropade ”Smutsiga zigenare, ni ska dö” registrerade polisen brottet endast som ”olaga intrång”.

Konsekvenserna av hot och våld kan bli svåra och långvariga. Sommaren 2015 träffade jag romska familjer i staden Gyöngyöspata som hade utsatts för hot och trakasserier från självutnämnda medborgargarden 2011. Fyra år efter trakasserierna var många av dem fortfarande traumatiserade.

Europadomstolens beslut denna vecka skickar ett tydligt budskap till ungerska myndigheter om att hatbrott aldrig kan tolereras. Myndigheterna måste vidta brådskande åtgärder för att utreda dessa och andra rasistiska brott och ställa dem som begår dem inför rätta.

”Vi är glada att äntligen se rättvisa skipas” säger Király. ”Men vi har bara vunnit en mindre strid. Kampen för att få ett slut på hatbrott och diskriminering mot oss är långt ifrån vunnen.”

Barbora Černušáková är researcher för Öst- och Centraleuropa på Amnesty International.

Publicerad på engelska i Politico, 25 januari 2017

14 februari, 2017

Ahmadreza Djalali, iransk akademiker, specialiserad på katastrofmedicin och bosatt i Sverige, är fängslad i Iran sedan april 2016. Han har hotats med dödsstraff och inledde en hungerstrejk i december i protest mot fängslandet.

Dr Ahmadreza Djalali är en 45-årig läkare, lärare och forskare i katastrofmedicin, och har undervisat vid universitet i Belgien, Italien och i Sverige där han också är bosatt. Han lämnade Iran 2009 för att studera vid Karolinska Institutet. Ahmadreza Djalali reste till Iran efter att ha blivit inbjuden till universiteten i Teheran och Shiraz att delta i workshops om katastrofmedicin. Han har vid flera tidigare tillfällen rest till Iran utan problem.

Ahmadreza Djalali greps av tjänstemän från underrättelsetjänsten den 25 april 2016, tre dagar innan han skulle återvända till Sverige. Familjen fick ingen information om gripandet förrän efter tio dagar då Ahmadreza fick ringa ett kort samtal till dem. Efter att ha hållits på en okänd plats fördes han efter en vecka till avdelning 209 i Evinfängelset i Teheran.

Under tre månader satt han i isoleringscell och under tiden utsattes han för intensiva förhör och man försökte tvinga honom under stor press att underteckna uttalanden med “bekännelser” om att han var spion för en “fientlig regering”. När han vägrade sa man till honom att han skulle åtalas för “fiendskap med Gud – moharebeh”, ett brott som medför dödsstraff. I protest mot behandlingen inledde han en hungerstrejk den 26 december 2016 och hans hälsa har allvarligt försämrats sedan dess.

Trots upprepade förhör fick Ahmadreza Djalali inte besök från sin advokat förrän sju månader efter gripandet, då han flyttades till en annan avdelning i Evinfängelset. Åklagarmyndigheten har sagt till advokaten att denne inte kan ta sig an fallet och har vägrat att delge honom domstolshandlingar.

Den 31 januari ställdes Ahmadreza Djalali inför en revolutionsdomstol utan advokatens närvaro, och den sittande domaren meddelade att Ahmadreza anklagades för “spioneri” och kan dömas till döden.

Amnesty uppmanar de iranska myndigheterna att frige Ahmadreza Djalali såvida han inte åtalas för brottsliga handlingar i lagens mening. Han måste också få adekvat vård och får inte straffas för hungerstrejken. Han måste också få ha regelbunden kontakt med sin advokat och familj.

Läs vårt pressmeddelande om Ahmadreza Djalali här.

Aktionsperiod 8/2 – 3/3

Head of the Judiciary
Ayatollah Sadegh Larijani
c/o Public Relations Office
Number 4, Deadend of 1 Azizi
Vali Asr Street, Tehran, Iran

Sweden February 2017

Your Excellency,

Allow me to express my deep concern at the detention of Ahmadreza Djalali, academic specialized in disaster medicine, residing in Sweden.

I call on the authorities to release Ahmadreza Djalali unless he is charged with a recognizable criminal offence, in line with international law and standards, ensuring that he is not targeted for peacefully exercising his rights to freedom of expression, association and assembly.

Further, I urge the authorities to ensure Ahmadreza Djalali has access to a qualified health professional who can provide health care in compliance with medical ethics, including the principles of confidentiality, autonomy and informed consent.

Pending Ahmadreza Djalali’s release I call on the authorities to ensure that he is protected from any punishment for his hunger strike, including prolonged solitary confinement, which may amount to torture.

Finally, I urge Your Excellency to ensure that Ahmadreza Djalali has regular access to a lawyer of his choice and to his family, including facilities to communicate with those living abroad, and I request that Swedish consular access is granted to him.

Respectfully,

Skriv under här

Iran - Akademiker bosatt i Sverige riskerar dödsstraff

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

8 februari, 2017

Sedan 2011 har omkring 13 000 människor dödats i Saydnayafängelset i Syrien. En till två gånger i veckan förs mellan 20-50 personer från sina celler  för att i största hemlighet hängas mitt i natten. Många andra i Saydnaya har dött efter att ha torterats och systematiskt berövats mat, vatten, medicin och sjukvård. Det som pågår i Saydnaya är en del av en systematisk attack mot civilbefolkningen, och kränkningarna utgör till brott mot mänskligheten. Den syriska regimen måste omedelbart släppa in oberoende övervakare för att utreda övergreppen.

Amnesty uppmanar Ryssland och USA som har inflytande över den syriska regimen att använda detta för att säkerställa att oberoende övervakare får tillträde för att undersöka förhållandena i Syriens fängelser.

Här kan du läsa mer

Aktionsperiod 7/2 – 28/2

To the Governments of Russia and the USA

Sweden February 2017

Dear US and Russian Governments,

I am writing about the report “Human slaughterhouse - mass hangings and extermination at Saydnaya prison , Syria” from Amnesty International which documents mass deaths resulting from extrajudicial executions in Saydnaya Military Prison and extermination through torture and inhuman treatment in government-run detention facilities across Syria.

Since 2011, thousands of people have been extrajudicially executed in mass hangings, carried out at night and in the utmost secrecy. Many other detainees at Saydnaya have been killed after being repeatedly tortured and systematically deprived of food,water, medicine and medical care.

The murder, torture, enforced disappearances and extermination carried out at Saydnaya since 2011 have been perpetrated as part of a widespread and systematic attack against the civilian population, carried out in furtherance of state policy. This amounts to crimes against humanity.

I am calling on you to use your influence to urgently ensure that independent detention monitors are allowed to investigate conditions in all detention facilities run by the Syrian authorities.

I also urge you to do everything in your power to ensure that the Syrian authorities provide information on the fates, legal status and whereabouts of all individuals in their custody.

Yours sincerely

Skriv under här

Syrien - stoppa fasorna i Saydnayafängelset

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

7 februari, 2017

Dr Mudawi Ibrahim Adam, 58, en framträdande sudanesisk människorättsförsvarare har hungerstrejkat sedan den 21 januari för att protestera mot att han godtyckligt frihetsberövats.

Dr Mudawi Ibrahim Adam greps av den sudanesiska säkerhetstjänsten (NISS) den 7 december 2016  på Khartoums universitet, där han arbetar som professor i teknik, och har sedan dess kvarhållits utan åtal i Koberfängelset i Khartoum. Den 21 januari inledde han en hungerstrejk i protest mot den långvariga interneringen.

Dr Mudawi Ibrahim Adams chaufför, Adam El-Sheikh, och hans revisor, Nora Obied Osman, greps också av NISS i december. Ingen av dem har heller underrättats om skälen för gripandet och får inte tillgång till advokater eller familj.

Dr Mudawi Ibrahim Adams familj har informerat Amnesty om att han lider av kroniska luftvägs- och hjärtproblem. Det finns också farhågor om att han utsätts för tortyr och annan misshandel i häktet. Ett ögonvittne som frigavs från Koberfängelset den  23 januari 2017 har berättat att han såg Mudawi Ibrahim Adams fastkedjad vid en stolpe, med  händer och fötter fjättrade,  medan NISS-agenter slog honom brutalt. Vid två tillfällen har familjen begärt tillstånd att få besöka honom men nekats.

Det är inte första gången som Dr Mudawi Ibrahim Adam har gripits. I december 2003 kvarhölls han i åtta månader i samband med sitt humanitära arbete och för mänskliga rättigheter i Darfur. Han greps på nytt i januari 2005 under liknande omständigheter och hölls i två månader, innan han åter greps i maj samma år och hölls i åtta dagar. Amnesty har vid dessa tillfällen initierat aktioner för honom.

Hans organisation, Sudan Social Development Organization (SUDO) arbetar med humanitära och utvecklingsprojekt över hela landet. Organisationen stängdes av regeringen i mars 2009, en dag efter att Internationella brottmålsdomstolen (ICC) utfärdat en arresteringsorder mot president Omar al -Bashir för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Darfur.

Amnesty uppmanar myndigheterna att antingen åtala Dr Mudawi Ibrahim Adam, Adam El-Sheikh och Nora Obied Osman för brottsliga handlingar i lagens mening eller omedelbart frige dem, och att de får tillgång till advokat, sina familjer och den medicinska vård de behöver. Myndigheterna uppmanas också inleda en utredning av påståenden om tortyr och misshandel.
Aktionsperiod 6/2 – 27/2

Minister of Justice
Awad Al Hassan Alnour
Ministry of Justice
PO Box 302
Al Nil Avenue
Khartoum, Sudan

Sweden February 2017

Your Excellency,

Allow me to draw Your Excellency’s attention to the case of Dr Mudawi Ibrahim Adam, Adam El-Sheikh and Nora Obied Osman. They were all detained in December 2016 and has since been held without charge.

I urge the Sudanese authorities to either charge Dr Mudawi Ibrahim Adam, Adam El-Sheikh, and Nora Obied Osman with a recognizable criminal offence or immediately release them.

Further, I call on the authorities to ensure that Dr Mudawi Ibrahim Adam, Adam El-Sheikh, and Nora Obied Osman are granted access to their family, medical treatment and a lawyer of their choice.

There have been allegations of torture and other ill-treatment and I urge the authorities to investigate the allegations and ensure that these persons, and no one else, are not subjected to further torture and other ill-treatment during their detention.

Respectfully,

Skriv under här

Sudan - människorättsförsvarare godtyckligt fängslad

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

6 februari, 2017

Samernas nationaldag
Den 6 februari 2017
Uttalande Amnesty International, svenska sektionen

I dag, den 6 februari, är det samernas nationaldag. Samerna är Sveriges urfolk, och den 6 februari firar vi den samiska kulturen och samernas plats i Sveriges historia och Sveriges nu.

Men den samiska historien i nationalstaten Sverige har många mörka nyanser och kränkningar av samers urfolksrättigheter fortgår än i dag. I augusti 2016 släppte FN:s särskilda rapportör för urfolksrättigheter, Victoria Tauli-Corpuz, en rapport om människorättssituationen för samer i Sverige, Finland och Norge. Hon uttryckte oro över det svaga skyddet för samers markrättigheter i Sverige, i synnerhet i relation till den snabbt accelererande gruvutvinningen i Sápmi, och påpekade att skyddet för samiskt självbestämmande fortfarande är svagt. Rapportören manade den svenska regeringen att reformera lagstiftningen så att den går i linje med internationella människorättsnormer och att säkra samernas medbestämmande i all naturresursutvinning på samisk mark.

Rapportörens kritik är bara en av många internationella röster som påpekar att det är långt kvar till full respekt för samers mänskliga rättigheter. FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter uttryckte liknande kritik i juli 2016, och landade i att Sverige för att kunna åtgärda de kränkningar som begås i dag måste granska och göra upp med de historiska oförrätter som samerna utsatts för i Sverige.

För genom historien har samiska marker koloniserats och konfiskerats. Samiska barn har skickats till nomadskolor. De samiska språken har förbjudits. Statlig samepolitik har lett till splittring inom det samiska folket och nekat samerna själva rätten att definiera sin kultur och sin framtid. De rasbiologiska övergrepp samer utsatts för är väl dokumenterade.

Samtidigt som såren efter övergreppen i många fall fortfarande är öppna är kunskapen om samernas situation och kultur liksom kränkningar av samernas rättigheter låg. Detta gäller såväl makthavare som allmänhet.

Det samiska ungdomsförbundet, Saminuorra, började redan 2008 att driva kravet på en samisk sanningskommission, och 2014 tog Sametinget beslut om samma sak. Nu arbetar Sametinget aktivt med Diskrimineringsombudsmannen för att en kommission ska bli till. Förra året publicerade Svenska kyrkan sin vitbok som granskar kyrkans roll i kränkningar mot samer genom historien och dess skuld och ansvar i koloniseringen av samerna. Ärkebiskopen har i samband med detta uttalat sitt stöd för en samisk sanningskommission och har uppmanat regeringen att göra detsamma.

Amnesty har stöttat sannings- och försoningskommissioner kring kolonisering och kränkningar av urfolksrättigheter i en mängd länder i världen. Nu, på samernas nationaldag, ställer vi oss bakom kravet på en sanningskommission i Sverige, med utgångspunkt i de rättigheter samerna som Sveriges urfolk har haft och har. Villkoren och ramarna för kommissionen måste definieras av samerna själva. Men regeringen måste ge besked om hur den ställer sig till processen. Ställer sig regeringen bakom de samiska kraven på en sanningskommission eller inte? Kommer den att samarbeta med det samiska folket för att skapa förutsättningar för en framtid där urfolksrätten respekteras?
Amnesty kommer att följa utvecklingen kring en samisk sanningskommission noga. Vi kommer också, liksom andra internationella människorättsaktörer, att bevaka svenska regeringens arbete i samefrågor för att försäkra oss om att dess höga ambitioner på människorättsområdet också inkluderar samernas urfolksrätt.

 

6 februari, 2017

I Belgrad, i ett hörn av en ihålig och övergiven lagerlokal sitter 11-årige Ahmed hukad runt en liten brasa med fyra andra pojkar. De kokar potatis, en torftig måltid som troligtvis är den enda de kommer att äta i dag. Utanför är staden täckt av snö.

av Todor Gardos, Serbien-researcher på Amnesty International.

Trots att morgonsolen sipprar genom de glaslösa fönstren som skapar genomskinliga strålar i den rökfyllda luften, är temperaturen utomhus minus tio grader. Inomhus är det inte mycket varmare. Pojkarna, alla från Jalalabad i Afghanistan, matar brasan med allt de hittar, inklusive plast. Plasten bildar en frän rök som sticker i ögon och hals.

De har bott i lagerlokalen bakom Belgrads centralstation i mer än två månader. Pojkarna berättade för mig att ingen från Serbiens social- eller asylmyndigheter har erbjudit dem något stöd, tak över huvudet eller skydd. Förra november utfärdade regeringen öppna brev som uppmanade ideella organisationer och frivilliga att sluta hjälpa flyktingar och migranter i huvudstaden. Av de uppskattningsvis 1200 flyktingar och migranter som befinner sig i staden är åtminstone en fjärdedel av dem ensamkommande barn. De har liten eller ingen tillgång till ordentlig sanitet, rinnande vatten, sjukvård eller varma kläder.

De har bott i lagerlokalen bakom Belgrads centralstation i mer än två månader

Trots regeringens uppmaning trotsar en liten grupp frivilliga polisen och besöker lagerlokalerna och de provisoriska läger som finns utspridda i huvudstaden. De försöker att erbjuda en måltid per dag till vuxna, som formar långa köer i snön. Ett familjecenter i närheten erbjuder ytterligare måltider till barn. Läkare utan gränser besöker de som har skador och har behövt behandla personer med köldskador, hudinfektioner och andningssjukdomar.

Regeringen påstår att de vill att flyktingar och migranter ska söka sig till de officiella läger som finns, och att det är därför de sagt till ideella organisationer att inte erbjuda något stöd till de utsatta. Dock finns det inte tillräckligt med plats i de officiella lägren. En pojke berättade för mig att han upprepade gånger nekades att få komma in. ”De sa till mig att det inte fanns plats. Jag försökte i Belgrad, Šid, Adaševci. Sen gick jag till polisstationen men de kunde inte hjälpa mig,” sa han. ”Jag trodde inte att det skulle vara så här svårt. Den här situationen gör mig fysiskt och mentalt utmattad.”

Photos from mission to Belgrade, Serbia 5 & 6 January 2017. An estimated 1,200 refugees and migrants sleeping rough in abandoned warehouses in central Belgrade. The conditions seen by Amnesty International are inhuman and current winter temperatures reaching -20 C expose them to serious risks of illness. At the time of AI's visit, the Serbian authorities are failing to provide them with adequate food, water and sanitation, healthcare, appropriate clothing and basic accommodation. People are forced to light fires and burn branches and scrap materials, including plastics they collect to keep warm, creating toxic fumes and threatening further injuries and fire in the warehouses. Unaccompanied children, as young as 11 represent a quarter of the population in the warehouses.

När det blir uppenbart att de inte är välkomna i Serbien försöker många flyktingar att resa någon annanstans. De som jag träffade berättade om hemska upplevelser med gränsvakter i angränsande EU-länder. Den ungerska polisen tvingar tillbaka de som försöker att ta sig över stängslen och kroatiska vakter gör detsamma i ökad utsträckning. Mohammed, en 13-årig pojke från Kabul berättade för mig att han tvingades tillbaka från Kroatien sju gånger. Hans vänner skickades tillbaka från Ungern. I Bulgarien, vilket är landet som de flesta av dem har rest genom, fryser flyktingar ihjäl.

Medan dessa EU-länder har stängt sina gränser har flyktingarna blivit fast, och iskalla temperaturer har tagit ett grepp om stora delar av kontinenten.

Det finns totalt 6000 sängplatser för flyktingar i Serbien

Och det serbiska välkomnandet är ett kallt sådant det med. Förra året satte den serbiska regeringen en gräns för antalet asylsökande som de skulle inkvartera. Endast 6000 sängar fanns trots det stora antalet flyktingar och migranter i landet.

Regeringens talespersoner säger att flyktingarna väljer att vara hemlösa och vägrar att gå till asylprövningsenheter. Men flyktingar berättar om en helt annan verklighet där det inte finns plats nog att inkvartera dem. I stället är de dagligen fångna i en dehumaniserande kamp som går ut på att hitta värme och mat.

Refugees and migrants in inhuman conditions in Belgrade, Serbia

Efter de senaste dagarnas breda internationell mediebevakning om de hemska levnadsförhållandena, meddelade den serbiska regeringen att de ska öppna ett tillfälligt asylboende i närheten av Obrenovac på nytt och flytta 250 personer dit. Ytterligare hjälp tilläts av FN:s flyktingorgan, UNHCR, och andra organisationer. Men det är inte nog. I dessa tider är det få saker som är mer säkra än skiftet av årstider, trots det verkar vintern ha kommit som en överraskning för de serbiska myndigheterna och europeiska regeringarna. I Belgrad och över hela kontinenten har barn som Ahmed bokstavligen lämnats ute i kylan.

Skriv på vår aktion här: Serbien – Flyktingar och migranter lever under omänskliga förhållanden

Ahmed och Mohammed är inte deras riktiga namn.

Artikeln publicerades först av International Business Times: Belgrade’s forgotten child refugees burn rubbish to keep warm as Europe freezes

3 februari, 2017

Advokaten och tidigare tidningsredaktören Eren Keskin har i årtionden varit en högljudd kritiker av den turkiska staten och åtskilliga gånger har hon blivit åtalad enligt artiklar i den turkiska strafflagen som begränsar yttrandefriheten.

Eren Keskin har arbetat som advokat i över 30 år och varit aktiv medlem i Human Rights Association (IHD), en framstående människorättsorganisation, sedan den grundades 1986. För sin frispråkighet och aktiva kritik av den turkiska staten och dess agerande mot den kurdiska minoriteten har hon dragits inför domstol mer än 100 gånger. Hon anklagas för att i artiklar i kurdiska tidningar ha förolämpat den turkiska staten och dess president. År 1995 tillbringade hon sex månader i fängelse för att ha använt ordet Kurdistan i en artikel.

I efterdyningarna av kuppförsöket i juli 2016 fick Eren Keskin, liksom tiotusentals andra, sitt pass indraget och hon har dessutom reseförbud. Den 16 augusti 2016 genomsöktes hennes hem medan hon var borta av beväpnad polis. En vecka senare inställde hon sig frivilligt hos åklagarmyndigheten. Åklagaren begärde att Eren Keskin skulle häktas med anklagelser om ”medlemskap i en terroristorganisation” och försök att ”bryta upp statens sammanhållning och nationella territoriella integritet”. Om åtalas och fälls för dessa anklagelser riskerar hon livstids fängelse. En domstol avslog åklagarens begäran och beviljade villkorlig frigivning som innebär att Eren Keskin måste rapportera till en lokal polisstation varje vecka och inte får lämna landet.                  

Den mängd av fall som upprättats mot Eren Keskin är inget annat än trakasserier. Det hon gjort är att ha talat ut mot orättvisor.

Här kan du se en intervju med Eren Keskin i vilken hon säger att hon “riskerar 100 år i fängelse”.

  • Amnesty uppmanar Turkiet att upphäva de lagar som inskränker människors yttrandefrihet och att Eren Keskin inte fängslas.

Skicka en hälsning till Eren Keskin

Aktionsperiod 1/2 – 28 /2

Minister of Justice
Bekir Bozdağ
Ministry of Justice
Adalet Bakanlığı
06659 Ankara
Turkey

Email: ozelkalem@adalet.gov.tr

Sweden February 2017

Dear Minister,

In writing to you I call on you to repeal laws in Turkey that stifle people’s right to freedom of expression. Lawyer and former newspaper editor Eren Keskin is a victim of these laws; she must not be imprisoned for speaking out for justice.

Eren Keskin has been brought before the courts more than 100 times because of her outspoken stand on the plight of Turkey’s Kurdish minority. The sheer volume of cases against her is nothing short of harassment.

Eren Keskin must not be imprisoned simply for criticizing the state. A truly robust state is one that listens to its critics. Show the world that Turkey is such a state.

Regards,

Skriv under här

Turkiet - “Jag riskerar 100 år i fängelse”

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

1 februari, 2017

Över tusen flyktingar och migranter lever under omänskliga levnadsvillkor då serbiska myndigheterna underlåter att ge drägligt boende, mat och sjukvård till dem.

Uppskattningsvis 1200 flyktingar och migranter tvingas sova i övergivna lagerlokaler i centrala Belgrad. Amnesty International som besökte platsen nu i januari anser att villkoren för dem är omänskliga då temperaturen ibland går ner till -20 C och de löper allvarlig risk för sjukdom och förfrysning. De flesta har inga medel för att försörja sig själva och överlever på en liten måltid om dagen från en icke-statlig organisation. De serbiska myndigheterna har inte försett dem med tillräckligt med mat, vatten och sanitet, hälsovård, lämpliga kläder och lämpligt boende. Människor tvingas elda upp gammalt trä och skräp däribland plast för att hålla sig varma. Plasten skapar giftiga ångor och risken för för att bränder sprider sig är stor. Många saknar nödvändiga kläder och har inte strumpor och skor lämpliga för vinterväder.

De serbiska myndigheterna har inte organiserat nödboende för att hysa dessa flyktingar och migranter, av vilka de flesta kommer från Afghanistan. Serbisk polis besöker lagerlokalerna dagligen för att räkna antalet personer. Myndigheterna har inte gjort några försök att identifiera särskilt utsatta personer, bland dem barn och personer som behöver omedelbar medicinsk behandling.

Enligt UNHCR är en fjärdedel av dem som bor i lokalerna är ensamkommande barn, en del så unga som 11 år. De riskerar att utsättas för ytterligare övergrepp och är särskilt utsatta för de hårda levnadsförhållandena, och många har tillbringat flera månader i lokalerna. I november 2016 meddelade regeringen att det “inte längre var acceptabelt” att icke-statliga organisationer tillhandahöll stöd utanför de formella centren, samtidigt som de signalerade att deras kapacitet inte skulle öka.

  • Amnesty uppmanar de serbiska myndigheterna att se till att alla flyktingar och migranter får sina basbehov tillgodosedda och att icke-statliga organisationer inte hindras från att ge stöd. Särskilt stöd måste ges till ensamkommande barn och särskilt sårbara personer.

Här kan du läsa mera i Amnesty Press

Aktionsperiod: 30/1 – 27/2

Minister of Labour, Employment, Veteran and Social Affairs
Aleksandar Vulin
Ministry of Labour, Employment, Veteran and Social Affairs
Nemanjina 22-26
11000 Belgrade, Serbia
Email: brziodgovori@minrzs.gov.rs

Sweden February 2017

Dear Minister,

Allow me to express my deep concern for the dire situation of refugees and migrants living under inhuman conditions in Belgrade.

I call on you to ensure all refugees and migrants are provided with basic services such as adequate housing, food, sanitation and healthcare, and NGOs are not stopped from distributing aid.

Further, I urge you to urgently deploy competent staff to identify and provide treatment to all unaccompanied children and other vulnerable individuals.

Finally, I urge you to ensure all persons wishing to seek asylum in the country are received by police and are referred to a reception centre for the duration of the asylum process.

Regards,

Skriv under här

Serbien - flyktingar och migranter lever under omänskliga förhållanden

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

30 januari, 2017