Uttryck

En summering av landavsnittet om Demokratiska republiken Kongo från Amnestys årsrapport 2015/2016.

Kränkningar av rätten till yttrande-, förenings- och mötesfrihet ökade. Människorättsförsvarare, ungdomsaktivister och politiker blev hotade, trakasserade, godtyckligt gripna och i vissa fall dömda för att fredligt ha utövat sina rättigheter. Ett stort antal väpnade grupper kränkte allvarligt de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt. Ett stort antal civila dödades och många tvingades fly från sina hem.

Bakgrund

Spekulationer om ändringar i konstitutionen och andra sätt att förlänga president Kabilas mandat, som går ut i december 2016, har lett till allmänna protester och mycket kritik. I början av september ökade antalet attacker mot civila, innan det hade det inte förekommit några attacker på nästan fyra månader.

Föreningsfrihet och mötesfrihet

Säkerhetsstyrkor använde övervåld mot personer som demonstrerade mot ett lagförslag om en ändring av vallagen. Demonstranterna såg förslaget som ett försök att förlänga president Kabilas regeringsperiod. Den 8 oktober utfärdade borgmästaren i Lubumbashi ett förbud mot alla offentliga politiska protester.

Yttrandefrihet

Yttrandefriheten inskränktes allvarligt under året. Myndigheterna inriktade sig framför allt på politiker och aktivister som fredligt arbetade mot vad som uppfattades som försök från president Kabila att förlänga sin regeringstid och mot förseningar av organiseringen av presidentvalet. Journalister utsattes för trakasserier, hot och godtyckliga gripanden; det fria flödet av information hindrades ofta. Under protester stängdes internet och sms-tjänster ned av myndigheterna, under ursäkten att skydda den allmänna ordningen.

Godtyckliga gripanden och fängslanden

Antalet godtyckliga gripanden och fängslanden förblev högt. Många av dem utfördes av underrättelsetjänster. Ofta följdes de godtyckliga gripandena av långa perioder i isoleringshäkte, under vilka människor satt frihetsberövade utan att åtalas för något, utan att ha tillgång till advokat och utan att ställas inför domare.

Övergrepp av väpnade grupper

Väpnade grupper fortsatte att begå övergrepp mot civila i den östra delen av landet. En av grupperna, Allierade demokratiska styrkor, ADF gjorde sig skyldiga till ett stort antal fall av rättsstridigt dödande, plundring och kidnappning såväl som våldtäkt och sexuellt slaveri.

Våld mot kvinnor och flickor

Sexuellt våld mot kvinnor och flickor skedde fortfarande ohejdat, både i och utanför stridszoner och både i städer och på landsbygden. De flesta av gärningsmännen åtnjöt total straffrihet.

Barnsoldater

Under hela året fortsatte väpnade grupper att rekrytera barn. De användes i strid eller som vakter, betjänter, skatteinkasserare, sändebud eller kockar.

Våld mellan folkgrupper

Konflikten mellan folkgrupperna Batwa och Luba fortsatte under året, och detta ledde till att ett stort antal civila dödades. Den 21 oktober undertecknades en fredsöverenskommelse mellan de båda folkgrupperna.

Möte i Batwa, kvinnor och män sitter på marken och lyssnar på en person som står framför dem

© Amnesty International

Bildtext: Den 21 oktober undertecknades en fredsöverenskommelse mellan de två folkgrupperna Batwa och Luba.

Straffrihet

Rättssystemet led fortfarande av allvarlig brist på kapacitet att åtala alla brott mot internationell rätt. En bestående straffrihet för tidigare brott ledde till fortsatta kränkningar och övergrepp mot civila både av väpnade grupper och av armén.

En Röda Korset-flagga hänger på en vägg av det som finns kvar av en vårdcentral

© Action contre l’impunité pour les droits humains

Bildtext: De kongolesiska myndigheterna vägrade fortfarande att ge rättvisa och rätt till kompensation till de invånare i byn Kawama som 2009 blev offer för tvångsvräkningar. Vräkningarna utfördes av poliser med hjälp av bulldozrar som tillhörde gruvföretaget Entreprise Générale Malta Forrest. Företaget förnekade sin inblandning i tvångsvräkningarna.

Fängelseförhållanden

Fängelseförhållandena förblev hemska. Undernäring, brist på grundläggande hygien, infektionssjukdomar och dålig medicinsk vård ledde till att många fångar dog. Fängelserna var starkt överbelagda och fängelseadministrationen var kraftigt underfinansierad.

Människorättsförsvarare

Människorättsförsvarare och aktivister utsattes för såväl trakasserier, hot, godtyckliga gripanden och misshandel som kvarhållanden i isoleringshäkte och hemliga fängelser. Ungdomsrörelser som arbetade för medborgarutbildning och medborgarstyre drabbades särskilt.

Internationell rättvisa

Den 2 september började rättegången mot den förre kongolesiske generalen Bosco Ntaganda vid Internationella brottsmålsdomstolen, ICC. Han åtalades för 13 fall av krigsförbrytelser och fem fall av brott mot mänskligheten som enligt uppgift begåtts under åren 2002-2003 i Ituri-provinsen. Brotten omfattade bland annat mord, våldtäkt och sexuellt slaveri, liksom tvångsrekrytering och användning av barnsoldater.

Läs hela landavsnittet: Demokratiska republiken Kongo 2015/2016
Läs mer om årsrapporten: Amnestys årsrapport

17 augusti, 2016

En summering av landavsnittet om Irak från Amnestys årsrapport 2015/2016.

Situationen för de mänskliga rättigheterna har fortsatt att försämras. De så kallade Islamiska statens (IS) styrkor har utfört massavrättningar och bortföranden, inklusive bortföranden av kvinnor och flickor till sexuellt slaveri. Statliga myndigheter har hållit tusentals människor fängslade utan rättegång. Tortyr och annan misshandel av fångar har varit utbrett. Journalister har arbetat under riskfyllda villkor. Dussintals avrättningar har verkställts.

Bakgrund

Den väpnade konflikten mellan regeringens säkerhetsstyrkor och IS-styrkor har fortsatt. Konflikten har enligt FN förorsakat omkring 6 520 civilas död mellan januari och oktober och lett till att närmare 3,2 miljoner människor tvingats lämna sina hem sedan januari 2014.

Intern väpnad konflikt

Styrkor tillhörande regeringen och PMU har begått krigsförbrytelser, andra kränkningar av internationell humanitär rätt samt brott mot de mänskliga rättigheterna. Amerikanska, brittiska, franska och andra utländska militära styrkor utförde luftangrepp mot IS som stöd för den irakiska regeringen. Enligt uppgift dödade och skadade en del av dessa angrepp civila i områden som kontrollerades av IS eller där IS befann sig i strid.

Hem i Zummar, Irak, tillhörande araber som förstörts efter att de kudiska Peshmerga styrkorna tagit tillbaka byn från den Islamiska Staten

© Amnesty International

Bildtext: Sunniarabers hem plundrades och brändes ner efter att milisen dödade civila i områden som kontrollerades av IS.

Övergrepp av väpnade grupper

Väpnade grupper har dödat och skadat civila över hela Irak i självmords- och bilbombsattacker. Dessa har varit antingen urskillningslösa eller medvetet inriktade på civila. IS har också summariskt dödat dussintals män som de har uppfattat vara homosexuella, ofta genom att kasta ner dem från höga byggnader.

Våld mot kvinnor och flickor

Kvinnor och flickor har utsatts för diskriminering såväl rättsligt som i praktiken och de har varit otillräckligt skyddade mot sexuellt och annat våld. De har utsatts för svåra övergrepp i IS-kontrollerade områden där enligt uppgift kvinnor och flickor har sålts som slavar, blivit tvingade att gifta sig med IS-krigare eller dödats om de vägrade.

Godtyckliga gripanden och fängslanden

Säkerhetsstyrkorna har gripit människor utan häktningsorder och utan att informera vare sig de fängslade eller deras familjer om vad anklagelsen har gällt. Fångar, särskilt sådana som misstänkts för terrorism, har hållits helt isolerade från omvärlden i veckor eller månader efter att de fängslats.

Tortyr och annan misshandel

Tortyr och annan misshandel har förblivit vanligt och utbrett i fängelser och fångläger. Enligt uppgift har somliga fångar dött som följd av tortyr.

En vandaliserad flagga med den så kallade Islamiska Statens symbol på

© Amnesty International

Bildtext: I juli 2015 dömdes 24 påstådda IS-medlemmar till döden för att ha dödat minst 1700 kadetter i Tikrit. Rättegången varade bara några timmar och baserades huvudsakligen på “erkännanden” under tortyr.

Bristfälliga rättegångar

Det straffrättsliga systemet har förblivit synnerligen bristfälligt och domarkåren har inte varit oberoende. Rättegångar, särskilt sådana där de åtalade har varit anklagade för terrorism och hotats av dödsstraff, har varit systematiskt bristfälliga. Domare, advokater och tjänstemän vid domstolarna har fortsatt blivit angripna och dödade av IS och andra väpnade grupper.

Yttrande- och mötesfrihet

Myndigheterna har inskränkt yttrandefriheten, inklusive friheten för medierna. I juni införde regeringen en ny lag för att reglera medieföretagen. Enligt den oberoende statliga kommissionen för mänskliga rättigheter var lagen alltför restriktiv.

Flyktingar och internflyktingar

Irak fortsatte att hysa omkring 244 527 flyktingar från Syrien. Strider mellan regeringsstyrkor och IS fick mer än 3,2 miljoner människor att fly från sina hem och bli internflyktingar.

Irakiska Kurdistan

De politiska spänningarna har stigit i den halvautonoma Kurdistan-regionen då Kurdistans Demokratiska Parti (KDP) har försökt förlänga KDP-ledaren Massoud Barzanis mandattid som president för Kurdistans Regionala Regering (KRG) – en åtgärd som de andra politiska partierna har opponerat sig mot. I oktober protesterade hundratals offentliganställda i Sulaimaniya och andra städer i östra delen av landet och krävde utbetalning av försenade löner.

Yezidier som flydde från Mount Sinjar genom Syrien och korsade gränsen in i irakiska Kurdistan den 10 augusti 2014

© Amnesty International

Bildtext: Många av de som flytt till Kurdistan-regionen har gripits, misstänkta för att vara lierade med IS.

Dödsstraffet

Myndigheterna har fortsatt att utdöma dödsstraff i stor omfattning och har låtit verkställa dussintals avrättningar. De flesta av dem som har dömts till döden har varit sunnimuslimska män som har dömts enligt Terroristlagen från 2005.

Läs hela landavsnittet: Irak 2015/2016
Läs mer om årsrapporten: Amnestys årsrapport

19 juli, 2016

En summering av landavsnittet om Syrien från Amnestys årsrapport 2015/2016.

I det pågående inbördeskriget begick såväl regeringsstyrkor som icke-statliga väpnade grupper grova brott mot de mänskliga rättigheterna utan risk för påföljder. Regeringsstyrkor genomförde urskillningslösa attacker som var direkt riktade mot civilbefolkningen.

Civila bostadområden och sjukhus bombarderades vilket gjorde att civila inte kunde få varken mat eller vård.
Den väpnade gruppen som kallar sig den Islamiska staten (IS) utförde riktade attacker mot civila, däribland självmordsbomber, misstänkta kemiska attacker och andra bombningar i civila områden. I slutet av året uppskattade FN att konflikten hade skördat 250 000 människors liv, tvingat 7,6 miljoner människor att bli internflyktingar samt lett till att 4,6 miljoner blivit flyktingar utomlands.

Bakgrund

Inbördeskriget, som började efter protester mot regeringen 2011, rasade i Syrien under året. Splittringen inom FN:s säkerhetsråd hindrade fredsansträngningarna men säkerhetsrådet antog flera resolutioner om Syrien.

Inbördeskrig – brott begångna av regeringsstyrkor

Belägringar och förhindrande av humanitär hjälp

Regeringsstyrkor belägrade under långa perioder civila områden i och omkring Damaskus. Invånarna drabbades av svält och nekades tillgång till medicinsk vård och annan grundläggande service samtidigt som de utsattes för upprepade luftangrepp, artilleribeskjutning och andra attacker.

Sjukhus träffat av ryska luftangrepp.

© STRINGER/AFP/Getty Images

Bildtext: Sjukhus i Syrien som träffats av ryska luftangrepp. 

Attacker mot vårdinrättningar och medicinsk personal

Regeringsstyrkor fortsatte att bomba sjukhus, vårdcentraler och medicinsk personal. De förhindrade införseln av medicinska förnödenheter i humanitära hjälpsändningar och störde eller förhindrade vård genom att kvarhålla medicinsk personal och frivilliga. Kvinnlig vårdpersonal hindrades från att arbeta i områden kontrollerade av IS och tillgången till medicinsk vård för civila begränsades därmed.

Inbördeskrig – brott begångna av väpnade grupper

Användning av urskillningslösa vapen och riktade attacker mot civila

IS-styrkor utförde riktade attacker mot civila och uppges även ha genomfört kemiska attacker med klorin och senapsgas. De attackerade upprepade gånger områden som kontrollerades av kurder. IS och andra väpnade grupper använde explosiva vapen utan styrning, däribland granater och artilleribeskjutning under sina attacker mot bostadsområden vilket resulterade i att civila skadades och dödades.

Rättsstridigt dödande

IS-styrkor avrättade summariskt tillfångatagna regeringssoldater, medlemmar av rivaliserande väpnade grupper, journalister och andra tillfångatagna civila. De införde en strikt tolkning av islamisk lag och genomförde ofta offentliga avrättningar bland annat av människor de anklagade för äktenskapsbrott, stöld eller på grund av deras verkliga eller uppfattade sexuella läggning.

Bortföranden

Flera icke-statliga väpnade grupper, däribland IS, ägnade sig åt bortföranden och gisslantagningar. Den 23 februari blev 253 civilpersoner bortförda av IS. De flesta kom från assyriska byar. 48 släpptes senare men oron över vad som hänt dem som fortfarande saknades var stor.

Inbördeskrig – övergrepp begångna av den PYD-ledda Autonoma administrationen
Den PYD-ledda administrationens säkerhetsstyrkor och polis tvångsfördrev människor från 10 byar och städer och hindrade dem från att återvända till sina hem. De utförde även godtyckliga gripanden, frihetsberövanden och bristfälliga rättegångar mot misstänkta anhängare av väpnade grupper och andra. Administrationens säkerhetsstyrkor använde enligt uppgift barnsoldater.

Attacker av internationella koalitionsstyrkor

Den USA-ledda internationella koalitionen fortsatte flygangreppen mot IS och vissa andra väpnade grupper i norra och östra Syrien, som hade inletts i september 2014. En del attacker resulterade i civila dödsoffer. Syriska människorättsobservatoriet (The Syrian Observatory for Human Rights) rapporterade att 243 civila hade dödats i attacker utförda av koalitionen under året. Den 30 april uppgavs koalitionens flygangrepp mot misstänkta IS-mål i Bir Mahli, Aleppo-provinsen, ha orsakat 64 civila dödsoffer.

Attacker av ryska styrkor

Ryssland intervenerade i konflikten till stöd för den syriska regeringen och inledde den 30 september en serie av flygattacker, främst mot väpnade oppositionsgrupper. Sammantaget dödades enligt uppgift minst 600 civila i ryska attacker och minst tolv vårdinrättningar träffades.

Flyktingar anländer i båt till den grekiska ön Lesvos.

© Amnesty International

Bildtext: Minst 500 000 flyktingar från Syrien reste över havet eller landvägen in i Europa, men många europeiska länder underlät att ta emot en rättmätig andel av de som flytt.

Flyktingar och internflyktingar

Konflikten fortsatte att tvinga mycket stora delar av befolkningen på flykt. Omkring 4.6 miljoner människor flydde från Syrien mellan 2011 och slutet av 2015, inklusive 1 miljon människor som enligt FN:s flyktingorgan UNHCR tvingades på flykt under 2015. Hälften av flyktingarna var barn.

Påtvingade försvinnanden

Regeringens säkerhetsstyrkor höll fortsatt tusentals personer frihetsberövade utan åtal och rättegång, ofta under omständigheter som uppgick till påtvingade försvinnanden. Tiotusentals personer var fortsatt utsatta för påtvingade försvinnanden, vissa sedan konfliktens utbrott 2011, bland annat fredliga regimkritiker.

Ett porträtt av en leende kille med skägg, mörkt hår, jacka och halsduk.

© Amnesty International

Bildtext: Salaheddin al-Tabbaa, en 22-årig student och volontär för syriska Röda Korset dog i fångenskap i april, enligt en dödsattest som familjen mottog i juli. Enligt dödsattesten dog han av en hjärtattack. Hans kvarlevor återlämnades inte till familjen utan myndigheterna uppgav att han begravts. 

Tortyr och annan misshandel

Tortyr och annan misshandel av fångar utförd av regeringens säkerhets- och underrättelsetjänst liksom i statliga fängelser var fortsatt mycket utbredd. Antalet fångar som dog till följd av tortyr och annan misshandel var fortsatt stort.

Godtyckliga gripanden och fängslanden

Tiotusentals civila, däribland fredliga aktivister, frihetsberövades av regeringens säkerhetsstyrkor. Många kvarhölls i häktet under utdragna perioder där de utsattes för tortyr och annan misshandel. Andra ställdes inför rätta i bristfälliga rättegångar i anti-terrordomstolen eller i militära fältdomstolar.

Dödsstraff

Dödsstraff utdömdes fortfarande för en rad brott, men det kom inte fram mycket information om dödsdomar och det framkom ingen information om avrättningar som ägt rum under året.

Läs hela landavsnittet: Syrien 2015/2016
Läs mer om årsrapporten: Amnestys årsrapport

12 juli, 2016

En summering av landavsnittet om Brasilien från Amnestys årsrapport 2015/2016.

Uppgifter om allvarliga människorättskränkningar fortsatte att inrapporteras, bland annat om människor som dödades av polisen, torterades eller misshandlades i häkte.

Konflikter om landområden och naturresurser resulterade i mängder av dödsfall. Homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner och intersexuella (hbtqi-personer) var fortsatt utsatta för diskriminering och våld. Nya lagar och författningsändringar hotade att bli ett bakslag för kvinnors och barns rättigheter, men civilsamhället visade stort motstånd. Brasilien kandiderade inte för omval till en plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Allmän säkerhet

Den allmänna säkerheten och den stora mängden mord bland svarta ungdomar förblev ett stort problem. Regeringen presenterade ingen konkret nationell plan för att minska antalet mord i landet, trots att man i juli meddelat att så skulle ske.

Rättstridigt dödande

Antalet människor som dödades vid polisingripanden förblev högt under året. I delstaterna Rio de Janeiro och São Paulo märktes en kraftig ökning av antalet människor som dödades av poliser i tjänst, en fortsättning på den trend som observerades 2014. Dödsfall orsakade av poliser i tjänst utreddes sällan och ofta var det offret som blev skuldbelagt.

Straffrihet

Poliser som gjort sig skyldiga till rättsstridigt dödande ställdes nästan aldrig inför rätta. Utredningen av dödsfall orsakade av poliser ska vara avslutad i maj 2016. Den civila polisen i Rio de Janeiro meddelade att alla dödsfall av den här typen skulle utredas av enheter för mordutredningar.

En aktivist från Amnesty International står i gul väst bredvid en kille på cykel skriver under en aktion med sitt namn.

© Amnesty International

Fängelseförhållanden, tortyr och annan misshandel

Kraftig överbeläggning, förnedrande förhållanden, tortyr och våld förblev vanligt förekommande i fängelser. Inga konkreta åtgärder vidtogs av myndigheterna för att komma till rätta med de hårda förhållandena i Pedrinhasfängelset i delstaten Maranhão i landets nordöstra del. I oktober uppdagades att en fånge i Perdinhas 2013 hade blivit dödad, grillad och delvis uppäten av andra fångar.

En förälder håller en t-shirt på sin 16-åriga son.

© Amnesty International

Bildtext: Rute Silva Santos 16-åriga son Davi Fuiza sågs senast 24 oktober 2014 när han blev bortförd av militärpolis i Salvador, Brasilien. Ingripanden från polis fortsatte vara mycket utbrett. 

Barns rättigheter

Rättsskipningssystemet för minderåriga var också drabbat av kraftig överbeläggning och förnedrande förhållanden. Det förekom många rapporter om tortyr och våld mot barn och ett antal minderåriga dog i fängsligt förvar under året.

Demonstranter springer iväg från en massiv demonstration. På marken ligger flygblad utspridda.

© Mídia Ninja

Bildtext: Massiv demonstration mot att Rio de Janeiro står värd för OS 2016. Sedan staden valdes som värd 2009 har tusentals människor vräkts från sina hem i samband med att ny infrastruktur uppförs för evenemanget. 

Mötesfrihet

I delstaten Paraná hölls den 29 april en demonstration mot förändringar i det regelverk som styr lärares sociala trygghetsförmåner och pensioner. Demonstrationen möttes av onödigt våld eller övervåld från militärpolis, och polisen använde tårgas och gummikulor för att skingra demonstranterna. Mer än 200 demonstranter skadades och minst sju människor frihetsberövades kortvarigt. Myndigheten för offentliga försvarare och åklagarmyndigheten vidtog rättsliga åtgärder mot regeringen till följd av händelsen. Fallet var ännu inte avgjort vid årets slut.

Rätten till bostad

Sedan 2009, när Rio de Janeiro valdes till värd för 2016 års olympiska spel, har tusentals människor vräkts från sina hem i samband med att ny infrastruktur uppförs för evenemanget. Många familjer fick inte korrekt förvarning om att de skulle vräkas, erhöll otillräcklig ekonomisk kompensation, och erbjöds inget godtagbart alternativ till boendeplats.

Människorättsförsvarare

Det nationella programmet för skydd av människorättsförsvarare levererade inte det skydd som dess stadgar utlovade. Brist på resurser var ett fortsatt hinder för genomförandet, vilket innebar ökade risker för människorättsförsvarare.

Urfolks rättigheter

Processen för att avgränsa och skydda urfolkets landområden fortsatte i extremt långsam takt, trots att den federala regeringen hade både juridisk makt och ekonomiska möjligheter att driva på genomförandet. Flera fall var ännu inte avgjorda vid årets slut. Attacker mot medlemmar av urfolket var fortfarande vanligt förekommande, och de ansvariga ställdes sällan inför rätta.

Sexuella och reproduktiva rättigheter

Ny lagstiftning som diskuterades i kongressen utgjorde ett allvarligt hot mot kvinnors rättigheter. Vid slutet av året övervägde kongressen ett lagförslag enligt vilka alla former av abort skulle förbjudas, exempelvis ett som kallades Lagförslag om det ofödda barnet. Ett annat förslag skulle också stoppa möjligheten till säker och laglig abort exempelvis då kvinnans liv är i fara eller om hon blivit gravid efter en våldtäkt, vilket idag är tillåtet i Brasilien. Om förslaget går igenom skulle det också innebära att våldtäktsoffer inte längre får krishjälp.

Läs hela landavsnittet: Brasilien 2015/2016
Läs mer om årsrapporten: Amnestys årsrapport

8 juli, 2016

När jag skriver de första raderna i detta blogginlägg har precis nyheten om massakern i Orlando nått mig. 49 människor är dödade och 53 är skadade. En gärningsman har gått in på en nattklubb i Orlando, Florida och kallsinnigt dödat. Det var ett hatbrott riktat mot HBTQI-personer.

av Malin Österberg, sakkunnig på Amnesty Sverige

Jag stirrar tomt på datorn och försöker greppa vad som hänt. Utanför mitt fönster vajar pridefärgade flaggor och solen står högt på himlen. Jag fylls av sorg och vemod. Jag tänker på alla människor som befann sig på klubben, jag tänker på deras nära och kära som aldrig får se sina älskade igen, jag tänker på hatet som breder ut sig och hur svårt det är att känna hopp inför framtiden. Om en liten stund ska jag klä på mig och gå med i en prideparad, idag känns det om möjligt ännu viktigare.

Att stå upp i solidaritet och visa att hatet faktiskt inte tystar, det skrämmer självklart, det förgör delar av oss, men någonstans vet vi att vi måste fortsätta.

Under sommaren 2016 arbetar den svenska sektionen av Amnesty International med en kampanj som belyser situationen för HBTQI-personer i Tunisien.

I Tunisien är samkönat sex olagligt. Brott mot denna lag, paragraf 230, kan ge upp till tre års fängelse. Misstänkta fängslas ofta endast baserat på stereotypa föreställningar om kön, så som utseende och beteende. Män utsätts regelmässigt för tvångsmässiga analundersökningar i jakt på ”bevis” för analsex. Det finns inget rättsmedicinskt värde i dessa undersökningar. Amnesty anser att det är en kränkning av mänskliga rättigheter och kan jämställas med tortyr.

Tre personer med regsnågsflaggan över axlarna står med ryggen vända mot kameran på en regnbågsfärgad trappa i Tunis

© Shams organisation for the decriminalization of homosexuality in Tunisia

Transpersoner löper en extra risk att åtalas, även för andra brott. En transsexuell kvinna som Amnesty har talat med berättar att hon, då analundersökningen inte gav bevis på att hon haft analsex, dömdes till sex månaders fängelse för att “avsiktligt ha undergrävt samhällets moral”.

Att samkönat sex är olagligt leder inte bara till att HBTQI-personer (homo, bi, trans, queer, intersexuella) i Tunisien ständigt lever med  risk att bli fängslade och åtalade. Det skapar också ett tillåtande klimat för homofobi och transfobi. Hatbrott riktade mot HBTQI-personer anmäls sällan då den som anmäler riskerar att själv åtalas.

Stater har skyldighet att skydda sina medborgare och därför kräver nu Amnesty International att Tunisien:

  • Avskaffar paragraf 230 som kriminaliserar samkönat sex
  • Säkerställer att HBTQI-personer som fallit offer för hatbrott får tillgång till rättvisa och upprättelse utan att mötas av fördomar och/eller hot om åtal, samt att de erbjuds skydd
  • Säkerställer att offer för hatbrott får tillgång till hälso­- och sjukvård

Skriv under genom att sms:a PRIDETUNISIEN + ditt namn till 72 970. Tack för ditt stöd.

En banner med orden "Human Rights are my Pride" ligger på en bänk, bilden är från EuroPride i Riga 2015.

© Amnesty International

När jag skriver de sista raderna i detta blogginlägg vajar prideflaggorna på halv stång utanför mitt fönster. Himlen är även denna dag blå och solen strålar. Jag tänker mycket på hatet och dess kraft. Runt om i världen tar det sig olika uttryck och etsar sig fast i våra minnen och sinnen. Jag vet att det är lång väg kvar innan alla människor fullt ut kan åtnjuta rätten att själva bestämma över sina kroppar och inte hotas, hatas eller dödas på grund av deras identitet. Någonstans i mitt förtvivlade tillstånd försöker jag landa och våga tänka och hoppas på en förändring. Jag vill tro på att förändring är möjlig genom mobilisering av goda krafter och smarta politiska beslut. Politiska beslut kan påverkas av människor. Jag vet att du och jag kan bidra till en bättre värld, var med i den förändringen du också. Din röst kan verkligen göra skillnad.

 


 

Du hittar oss på flera olika pride- och sommarevenemang runt om i Sverige.

Kommande datum och platser:

9/7 A walk in the park, Kalmar
15/7 A walk in the park, Helsingborg
25/7-31/7 Stockholm Pride, Stockholm
12/8 A walk in the park, Uppsala
27/8 Pride Jönköping, Jönköping

5 juli, 2016

En summering av landavsnittet om Saudiarabien från Amnestys årsrapport 2015/2016.

Regeringen har fortsatt att starkt inskränka yttrandefriheten. Myndigheterna har gripit, åtalat och fängslat människorättsförsvarare och regimkritiker, ofta efter bristfälliga rättegångar. Tortyr och misshandel av fångar var utbrett. Myndigheterna använde dödsstraff i stor omfattning, under året avrättades minst 150 personer.

Bakgrund

I januari förorsakade spöstraffet av bloggaren Raif Badawi starka internationella fördömanden och ledde till spända relationer mellan Saudiarabien och många europeiska stater. Militanter som var anslutna till den väpnade gruppen Islamiska Staten (IS) utförde bombdåd som huvudsakligen riktade sig mot den shiamuslimska minoriteten.

Väpnad konflikt i Jemen

Den 25 mars inledde en koalition bestående av nio stater under ledning av Saudiarabien en serie luftangrepp mot den väpnade gruppen Huthi som hade tagit kontroll över stora delar av Jemen. Rebeller hade drivit bort regeringen i Jemen som tagit sin tillflykt till Saudiarabien. Under de följande månaderna genomförde den Saudiledda koalitionens flygvapen och andra militära enheter åtskilliga attacker och dödade och skadade tusentals människor, många av dem civila. En del av koalitionens luftangrepp bröt mot internationell humanitär rätt.

Två män och en pojke står vid ett parti ruiner som blivit usatt för ett luftangrepp.

© Amnesty International

Bildtext: I mars inledde en koalition bestående av nio stater under ledning av Saudiarabien en serie luftangrepp mot den väpnade gruppen Huthi som hade tagit kontroll över stora delar av Jemen. Mannen till höger på bilden ovan förlorade sin dotter samt gravida fru i en bombattack. 

Yttrandefrihet, förenings- och mötesfrihet

Myndigheterna har fortsatt att gripa, åtala och fängsla regimkritiker – bloggare och andra som uttrycker åsikter på internet, politiska aktivister, medlemmar av den shiamuslimska minoriteten och människorättsförsvarare, inklusive försvarare av kvinnors rättigheter. Regeringen har inte tillåtit politiska partier, fackföreningar eller människorättsorganisationer.

En grupp aktivister demonstrerar för Raif Badawis frigivning.

© Amnesty International Switzerland

Bildtext: Bloggaren och samvetsfången Raif Badawi avtjänar ett tioårigt fängelsestraff sedan han 2014 dömdes för att ha ”förolämpat” islam. I januari fick han ta emot 50 piskrapp, något som ledde till kraftiga internationella protester. 

Människorättsförsvarare

Myndigheterna har fortsatt att gripa, häkta och åtala människorättsförsvarare enligt anti-terrorlagar och andra lagar.

Antiterrorism och säkerhet

Myndigheterna har utnyttjat anti-terrorlagen från år 2014 till att fängsla och åtala fredliga aktivister och människorättsförsvarare lika väl som människor som anklagats för att ha deltagit i våldsamma protester mot regeringen.

Godtyckliga gripanden och fängslanden

Säkerhetstjänsten har genomfört godtyckliga gripanden och hållit människor häktade under lång tid utan att de åtalats eller ställts inför rätta. Många människor har varit fängslade i mer än sex månader innan de ställts inför en domstol. Detta står i strid med Saudiarabiens kriminallag och mot landets förpliktelser enligt internationell rätt. Fångar har ofta hållits isolerade under förhören och nekats tillgång till advokater, något som strider mot internationella normer för rättvisa rättegångar.

Tortyr och annan misshandel

Tortyr och annan misshandel är, enligt bland andra före detta fångar och personer som står inför rätta, vanligt och utbrett.

Diskriminering – den shiamuslimska minoriteten

Den shiamuslimska minoriteten har utsatts för omfattande diskriminering vilket begränsat deras tillgång till sociala tjänster och arbetsmarknaden. Shiamuslimska ledare och aktivister har dömts till fängelsestraff och i några fall dödsstraff efter bristfälliga rättegångar.

Kvinnors rättigheter

Kvinnor har enligt lag en underordnad ställning i förhållande till män särskilt vad gäller frågor som rör familjen – äktenskap, skilsmässa, vårdnadstvister och arvsfrågor – och de skyddas inte tillräckligt mot sexuellt och annat våld.

Migrantarbetarnas rättigheter

Myndigheterna har fortsatt att slå ner på migranter utan uppehållstillstånd och låtit häkta, fängsla och deportera hundratusentals utländska arbetare. Myndigheterna har deporterat tusentals migranter till Somalia och andra stater där de riskerar att utsättas för brott mot de mänskliga rättigheterna.

Grymma, inhumana och förnedrande straff

Domstolarna har fortsatt att utdöma grymma och inhumana straff, exempelvis spöstraff. Sådana utdöms som en godtycklig extra bestraffning för brott som förtal, förolämpningar och sexuella trakasserier.

Dödsstraff

Domstolarna har fortsatt att utdöma dödsstraff för många olika brott, ofta efter bristfälliga rättegångar. Den plötsliga ökningen av avrättningar som började i augusti 2014 har fortsatt under 2015. Avrättningarna i Saudiarabien ökade med 76 % 2015 jämfört med 2014. Under 2015 dödades minst 158 människor, främst genom halshuggning.

En man med mörkt hår och skägg står i förgrunden och i bakgrunden ses ett berg.

© Private

Bildtext: I november dömdes den palestinske konstnären och poeten Ashraf Fayadh till döden för att ansetts ha varit ”hotfull” mot islam. 

Läs hela landavsnittet: Saudiarabien 2015/2016
Läs mer om årsrapporten: Amnestys årsrapport

1 juli, 2016

Nu har riksdagen röstat igenom förslaget om den tillfälliga lagen. Amnesty beklagar detta djupt.

Förslaget innebär i korthet att människor som anses vara i behov av skydd inte längre ska beviljas permanent uppehållstillstånd utan tillfälliga.

  • De som beviljas status som flyktingar ska få treåriga tillstånd, de som beviljas tillstånd som alternativt skyddsbehövande ska få ettåriga tillstånd. (Kvotflyktingar ska fortsatt beviljas permanenta tillstånd).
  • Bestämmelsen om synnerligen och särskilt ömmande omständigheter tas bort och ersätts av en bestämmelse som säger att tillstånd kan beviljas om det skulle strida mot internationella konventioner Sverige är bundet till om tillstånd nekades. Det ska inte längre finnas en särskild humanitär grund för barn. Tillstånd som beviljas enligt den här nya grunden ska vara ettåriga. Det innebär bland annat att ensamkommande barn som saknar familj i hemlandet kommer att beviljas ettåriga tillstånd om och om igen fram till dess att de fyller 18 år. Då är de vuxna och anses inte längre behöva ett ordnat mottagande i hemlandet så då ska de ut. Ett slags väntetillstånd införs alltså.
  • Slutligen ska personer som beviljas tillstånd som alternativt skyddsbehövande överhuvudtaget inte ha rätt att återförenas med sina familjer.

Vi kommer att löpande granska och bevaka hur lagen kommer att tillämpas och konsekvenserna för enskilda individer. Vi kommer också som vanligt att arbeta med rådgivning. Och vi kommer att juridiskt och i vissa fall ekonomiskt stödja enskilda individer som driver ärenden om statusförklaringar och familjeåterförening upp i svenska domstolar och vidare i internationell fora.

Av Madelaine Seidlitz, jurist och ansvarig för flyktingfrågor

Bakgrund:
Läs vår debattartikel (20/6) på Aftonbladet.se ”Ni har barnens öde i era händer, politiker”

 

22 juni, 2016

Den 7 juli 2016 i Fenomenalens tält på Skeppsbron 4 är det dags för Amnestydagen i Almedalen. Vi bjuder in till fem seminarier från kl 9-16.30. Kom och lär dig mer om telekomföretag i övervakade stater, asylrätten i Europa, de glömda konflikterna i världen, HBTQI-personers situation i Tunisien och tilläggsprotokollet till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Läs mer om exakt tid och medverkande nedan. Texten uppdateras löpande.

Plats: Fenomenalens tält, Skeppsbron 4
Datum: torsdag 7 juli

FRUKOSTSEMINARIUM PÅ ENGELSKA
Telekomföretag i övervakade stater – medskyldiga till kränkningar av mänskliga rättigheter?
Tid: kl 9.00 – 10.00
Språk: Engelska

Beskrivning: Att tillhandahålla telefoni i ett land kan även innebära att företag måste bistå polisen med teleavlyssning och övervakning. I många fall kan syftet vara att bekämpa organiserad brottslighet. Men i diktaturer kan övervakningen leda till grova kränkningar av mänskliga rättigheter när den används för att identifiera, trakassera, gripa och tysta oppositionella. Hur långt sträcker sig telekombolagens ansvar i dessa situationer? Duger det att hänvisa till den lokala lagstiftningen? Hur ska bolagen agera när de ställs inför motstridiga krav, det vill säga när de lokala lagarna gör det omöjligt att respektera de internationellt erkända mänskliga rättigheterna.

Medverkande:
Michaela Ahlberg, chief ethics & compliance officer, Telia Company
Kathleen McCaughey, sakkunnig företagsansvar och mänskliga rättigheter, Amnesty International, svenska sektionen
Ana Furtuna, programme officer for Eurasia, Civil Rights Defenders

Samtalsledare: Peter Sörbom, policychef, Concord Sverige

EU och Sverige – är asylrätten på väg att försvinna?
Tid: kl 10.30 – 12.00

Beskrivning: Antalet människor på flykt är ogreppbart. Fler konflikter blir så långvariga att det inte lämnar något utrymme för människor att planera för att en dag återvända. Flyktingsituationen i närområdena ger ofta ingen möjlighet till permanent skydd eller förmänniskor att fortsätta med sina liv. Samtidigt väljer Europa att stänga sina gränser och på många håll införs gränskontroller. De mångfaldiga åtgärder som EU vidtar för att människor på flykt inte ska kunna söka asyl här väcker många frågor. Hur långt är EU och dess medlemsstater beredda att gå och hur överensstämmer agerandet med flyktingrätten och staternas internationella åtaganden?

Medverkande:
Alice Petrén, migrationskorrespondent, Sveriges Radio
Mari Mörth, generalsekreterare, Läkare utan gränser
Lisa Pelling, statsvetare, utredningschef, Arena idé
Mikael Ribbenvik, operativ chef, Migrationsverket

Samtalsledare: Madelaine Seidlitz, jurist, ansvarig flykting och migration, Amnesty International, svenska sektionen

LUNCHSEMINARIUM
De glömda konflikterna – vilka kränkningar av mänskliga rättigheter rapporteras det inte om? Och hur är det med genusperspektivet?
Tid: kl 12.45-14.15

Beskrivning: Vi ser allt fler människor som tvingas fly från Syrien och närliggande länder och media rapporterar omfattande de gånger Israel-Palestina konflikten blossar upp. Samtidigt pågår oroligheter i exempelvis Burundi, Sydsudan och DRC – och tusentals människor är på flykt från sina liv. Hur kommer det sig att vi hör mycket mer om vissa konflikter? Vilka röster är det som hörs och hur porträtteras människor? Hur kommer det sig att vi oftare hör män komma till tals när det handlar om konflikter – och de gånger kvinnor syns så porträtteras de många gånger som passiva objekt som sällan får föra sin egen talan? Amnesty bjuder in till ett seminarium och paneldiskussion där vi diskuterar de glömda konflikterna, yttrandefrihet, medias roll samt porträtteringen av män och kvinnor i rapportering kring konflikter.

Medverkande:
Johan Persson, frilansfotograf
Annika Törnqvist, biståndschef, Kvinna till Kvinna
Anna Lindenfors, generalsekreterare, Amnesty International, svenska sektionen
Samir Abu Eid, journalist, TV4
Elin Jönsson, Moskvakorrespondent, Sveriges Television

Samtalsledare: Ami Hedenborg, pressansvarig och talesperson, Amnesty International, svenska sektionen

HBTQI-personers rättigheter i Tunisien
Tid: kl 14.30 – 15.15

Beskrivning: I Tunisien är samkönat sex olagligt. Straffet kan ge upp till tre års fängelse. Att samkönat sex är olagligt leder inte bara att HBTQI-personer i Tunisien lever i ständig risk att bli fängslade och åtalade. Det skapar också ett tillåtande klimat för homofobi och transfobi. Hatbrott riktade mot HBTQI-personer anmäls sällan då den som anmäler själv kan riskera att åtalas. Under vårt seminarie samtalar vi om situationen i Tunisien och hur omvärlden kan utöva påtryckningar.

Medverkande:
Ulf B. Andersson, redaktör, Amnesty Press
Ulrika Westerlund, styrelseledamot, Amnesty International svenska sektionen

Ekonomiska sociala och kulturella rättigheter – när blir de utkrävbara i Sverige?
Tid: kl 15.30-16.15

Beskrivning: När tilläggsprotokollet till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter tillkom 2008 skulle det möjliggöra för människor att utkräva de rättigheterna på samma sätt som det sedan länge funnits möjlighet att utkräva de medborgerliga och politiska rättigheterna. Regeringen har upprepade gånger talat om hur alla rättigheter i FN:s allmänna förklaring är odelbara och ömsesidigt beroende av varandra och bedyrat sitt engagemang för ESK-rättigheter. Trots det har de inte ratificerat tilläggsprotokollet. Varför inte? När blir dessa rättigheter utkrävbara också för svenska medborgare?

Vi diskuterar varför det är viktigt med ett tilläggsprotokoll och vad det kan få för betydelse i praktiken, exempelvis genom att göra en jämförelse med vad tilläggsprotokollet till Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har inneburit för funktionsnedsatta i Sverige.

Medverkande:
Rebecka Jalvemyr, kanslichef, FIAN Sverige
Lars Lindberg, projektledare ”Från snack till verkstad”, Handikappförbunden
Hanna Gerdes, folkrättsjurist och grundare av Hanna and Goliath Law & Education
Peter Weiderud, ordförande MR-Fonden

Samtalsledare: Kathleen McCaughey, sakkunnig företagsansvar och mänskliga rättigheter, Amnesty International, svenska sektionen

17 juni, 2016

Det är en saga med ett osannolikt slut. En verklig strid mellan David och Goliat. Å ena sidan så lever 20 familjer i ruinerna av vad som en gång var en levande stad med 600 familjer som byggdes upp för fem decennier sedan framför vad som nu är Rios olympiska park – och en av stadens mittpunkter. Å andra sidan, finns det ett starkt tryck från Rio de Janeiros myndigheter på att människor ska lämna sin mark, trots att de har haft rätten att vara där i ett decennium.

av Josefina Salomón, nyhetsskribent på Amnesty International

Månader av konstant kamp, i rättssalar och på gatorna – med mer än hälften av invånarna trakasserade och tvingade att lämna sina hem och vissa av dem vräkta med våld.

Maria da Penha, en 51-årig enbarnsmamma och en av de mest frispråkiga invånarna ler till slut – om än med försiktighet.

Mot alla odds så har den outtröttliga kampanjen lett till en säker överenskommelse att de 20 familjerna som vräkts ska få bo kvar. Kommunen gick med på att bygga nya hem åt dem med byggstart i maj.  

“Det finns fortfarande anledning att tvivla på grund av allt som myndigheterna har gjort mot oss, allt vi har gått igenom. Men när de sätter igång och bygger husen de har lovat så kommer det att kännas som en seger för oss, för alla som stöttat oss och för staden som helhet,” sa Maria när hon talade i kyrkan där hon numera bor efter att hennes hus förstördes i mars förra året.

Vi väntar på ett lyckligt slut.

En skakig väg mot seger

Inbäddade i ett av Rio de Janeiros distrikt, 45 minuter från den trendiga Ipanema-stranden, står knappt 30 hus kvar i ruinerna av området som en gång var hem för runt 600 familjer.

De få invånare som fortfarande bor kvar är omringade av minnen om den långa, smärtsamma strid de gått igenom för att få behålla sina hem – högar av grus, graffiti, uppbrända säckar med skräp, förstörda leksaker och trasiga delar från TV-apparater.

En rad träd och en pojke som går på en grusväg. Mellan träden hänger en lina med kläder på tork.

© Amnesty International

För ett år sedan var Vila Autódromo ett vibrerande samhälle. Det var känt som en av Rios “fredliga favelor”, överlevare av det krig mot droger som fördärvat så många liv. Det fanns restauranger, en lekpark, kulturcentrum och en kyrka.

Men i och med att öppningsceremonin i 2016 års olympiska spel kommer äga rum precis i närheten så beslöt myndigheterna att samhället skulle bort.

Maria och hennes grannar slogs tillbaka i rätten och la flera år på att få rätt att stanna.

En lång kamp

Kanske utan att själv inse det, men i och med den konstanta kampen för att skydda sitt bostadsområde var det nästan oundvikligt, blev Maria da Penha Silva och många av hennes grannar aktivister. Hon flyttade till Vila Autódromo för nästan 30 år sedan med en önskan om ett lugnt liv. Några år senare började myndigheterna trakassera människor och tvinga dem att lämna sina hem.

Det senaste hotet kom så fort som Rio de Janeiro fastställdes som värd för OS 2016 och myndigheterna började leta efter platser där de kunde bygga nya lokaler som kunde användas under evenemanget. Den vackra remsan av land med utsikt över vatten var ett toppalternativ.

Byggnadsarbetet började nästan omgående. Myndigheterna ville försäkra sig om att när Rio välkomnar världen skulle bara en park skilja stadskärnan från den Olympiska parken.

Skyltar med portugisiska ord sitter uppe. I bakgrunden syns en bergstopp och en brasiliansk flagga.

© Amnesty International / Sergio Ortiz Borbolla

Vissa invånare erbjöds pengar eller nya lägenheter om de gick med på att lämna favelan frivilligt. Många som flyttade klagar nu på att deras boende är farliga och dåligt byggda. De som tackade nej till erbjudandet blev sakta pressade att flytta. Vatten och elektricitet stängdes av och ibland dykte kommunalförvaltaren upp med bulldozers och vräkte människor utan förvarning. Maria och flera andra blev svårt skadade under tvångsvräkningarna.

Maria förlorade ett hus med tre sovrum som hade tagit henne sex år att bygga. Nu bor hon tillsammans med en granne med sina få ägodelar nerpackade i sopsäckar och kartonger i det som brukade vara kommunens kyrka.

“Allting har varit väldigt svårt. Jag har haft tur som har orkat kämpa emot. De kan krossa våra hus men de kan aldrig ta ifrån oss vår rätt att få vara här,” säger Maria.

Maria tillbringar sina dagar och nätter med att gå runt i området. Hon håller koll på grannarna som nu blivit hennes familj och visar familjer hur platsen brukade vara.

Och det krävs lite fantasi för att föreställa sig scenen hon beskriver med sådan passion. Att föreställa sig huset hon byggde, de lugna gatorna, de 500 träd som en gång omringade området och skyddade från värmen. Faktum är att du kan knappt höra Maria prata eftersom lastbilarna håller på för fullt med att bygga upp den olympiska byn intill.

Maria går på en grusväg med palmer och en betongvägg i bakgrunden.

© Amnesty International / Sergio Ortiz Borbolla

Idag är Vila Autódromo och den olympiska parken ett tydligt exempel på mycket av det som är fel med Brasilien. Symbolen för Rios internationella status finns alldeles bredvid Marias tragedi. De rika i Sydamerikas största ekonomi vid sidan av de marginaliserade och utsatta. Skinande, nya byggnader på ena sidan, skräp och desperation på den andra.

Deras kamp är ett gott exempel för andra områden där människor fortfarande kämpar för sin rätt att inte bli utsparkade från sina hem.

Trots överenskommelsen de lyckades uppnå med myndigheterna kvarstår fortfarande många frågor om hur det faktiskt kommer att implementeras och när invånarna i Vila Autódromo kommer att få flytta in i sina nya hem.

Men nu är Maria glad.

“De lämnade mig utan pengar, utan hem, utan någonting men jag skulle aldrig ge upp. Det finns saker du inte kan sätta en prislapp på. Till exempel din lycka eller dina mänskliga rättigheter.”

16 juni, 2016

Orden är Donald Trumps, och han försäkrar en exalterad skara anhängare att om han blir president ska han återinföra waterboarding och metoder som är “betydligt värre”. Terroristerna ska tvingas berätta “allt de vet“! De eventuella problem som kan finnas med att avgöra vem som är terrorist – och hur torteraren vet när denne i så fall har berättat allt – tycks inte intressera någon.

Av Mats Engman, kampanjsamordnare ”Stoppa tortyr” 

I april 2016 läcker en film ut från Mexiko, där Trumps idéer tillämpats sedan länge för att bekämpa grov brottslighet. Filmen visar hur en bakbunden kvinna torteras av soldater. De placerar lugnt och metodiskt en plastpåse över hennes huvud och pressar med fast hand över hennes näsa och mun. När de till sist släpper taget gråter hon okontrollerat av chock, skräck och ångest. Hon ser nedbruten ut, och förmodligen kommer hon berätta allt hon vet. Hon kommer erkänna de brott hon anklagas för och hon kommer avslöja vilka hennes medbrottslingar är. Detta oavsett om hon begått några brott, och oavsett om hon har några medbrottslingar eller inte. Så länge tortyren fortgår kommer hon bidra med ny information fram till den punkt då hennes torterare – inte hon själv – bestämmer att hon har berättat allt hon vet.

Tortyr fungerar…

En tidigare Amnestykollega brukade säga att den som försöker tömma havet på vatten ska titta i hinken och inte på havet. Jag tänker på det ganska ofta.

Nyligen avslutades Amnestys globala kampanj Stoppa toryr. Målet med kampanjen var att inrätta konkreta skyddsmekanismer som skulle sätta stopp för tortyren i de tre kampanjländerna Uzbekistan, Nigeria och Mexiko.

Lyckades vi…? Ja, det beror lite på var man tittar.

Å ena sidan:

Nej, vi har inte stoppat tortyren i något av länderna. Vi har bidragit till att processer för att revidera lagstiftningen kring tortyr har inletts i Nigeria och Mexiko. Vi har bidragit till att Mexikos åklagare enats om tydligare rutiner i samband med anklagelser om tortyr. Vi har bidragit till att företrädare för EU och FN har kritiserat den systematiska tortyren i Uzbekistan. Men människor utsätts fortfarande för tortyr, och straffriheten för torterare är nära nog total i alla tre länderna.

Å andra sidan:

När kampanjen började satt Moses Akatugba från Nigeria i fängelse och väntade på sin avrättning. Angel Colón, Adrián Vasquez och Yecenia Armenta från Mexiko satt alla  fängslade, anklagade för grova brott, och Claudia Medina hade ett allvarligt åtal hängande över sig. De hade alla tvingats erkänna brott under fruktansvärd tortyr. Idag är de friade både från sina anklagelser och sina fängelser. Deras mod att berätta är en inspiration för andra som torterats. Och egentligen räcker en enda längtansfull mening från Yecenia Armenta, som frigavs den 7 juni efter nära fyra år i fängelse, för att inse att kampanjen varit värdefull:

Jag vill träffa mina barn.

Foto på Yecenia Armenta som läser brev från aktivister. Text på bild: Yecenia är äntligen fri!

© Amnesty International

 

Kampen mot tortyr handlar om att vinna debatten om vad som är rätt och rättfärdigt. Den handlar om lagar och juridik, om procedurer för läkare och advokater, om utbildning av polis och militär. Den handlar om att kräva rättvis prövning och straff för dem som beordrar och utför tortyr. Den handlar om att visa stöd och begära upprättelse för dem som torterats. Det är en kamp med ett hav av utmaningar. Men tittar vi i hinken ser vi att några av dem redan är övervunna!

 


 

Läs mer om Amnesty Internationals arbete mot tortyr

14 juni, 2016