Uttryck

Den kubanske graffitikonstnären Danilo Maldonado Machado, ”El Sexto”, greps den 26 november i sitt hem i Havanna, bara några timmar efter tillkännagivandet av Fidel Castros död. Hans anhöriga visste först inte vart han förts men kunde senare lokalisera honom till Guanabacoa i östra Havanna. När Danilos mor besökte honom den 27 november uppgav inte tjänstemännen varför Danilo gripits.

Enligt tidningen 14 y medio hade Danilo Maldonado den 26 november skrivit orden “Se fue” (Han har gett sig av) på en vägg i Havanna. Enligt tidningen var det en av de första publika demonstrationerna vid sidan av de statligt organiserade sorgedemonstrationerna efter nyheten om Fidel Castros död.

Gripandet kommer ett drygt år efter att Danilo Maldonado släpptes den 20 oktober 2015 efter att ha tillbringat tio månader i fängelse utan åtal och dom. Den 25 december 2014 greps han efter att ha transporterat två grisar med namnen “Raul” och Fidel” målade på dem. Avsikten var att släppa den på en konstshow i Havanna Central Park. Danilo anklagades för “grovt förakt” men åtalades aldrig.

Amnesty International ansåg att Danilo Maldonado var en samvetsfånge, fängslad enbart för fredligt ha utövat sin rätt till yttrandefrihet och utfärdade en aktion med krav på hans frigivning.

Kortfristiga godtyckliga gripanden förblir en vanlig taktik för att begränsa yttrandefriheten på Kuba. I oktober rapporterade den Kubanska kommissionen för mänskliga rättigheter och nationell försoning, som i likhet med andra människorättsorganisationer inte erkänns av kubanska myndigheter, 620 godtyckliga frihetsberövanden av fredliga demonstranter och oppositionsaktivister.

Bestämmelserna i den kubanska strafflagen, såsom förakt för en offentlig tjänsteman (desacato), motstånd mot offentliga tjänstemän som utför sina arbetsuppgifter (Resistencia) och störande av den allmänna ordningen (desórdenes públicos) används ofta för att tysta yttrande- mötes- och föreningsfriheten.

Amnesty kräver Danilo Maldonados omedelbara frigivning och att yttrandefriheten garanteras.

Aktionsperiod 5/12 – 22/12

Attorney General
Dr. Darío Delgado Cura
Fiscal General de la República
Fiscalía General de la República Amistad 552, e/Monte y Estrella
Centro Habana, La Habana, Cuba

Suecia diciembre 2016

Señor Fiscal General:

Permítame expresar mi preocupación por la detención del artista Danilo Maldonando Machado, conocido como El Sexto.

Insto a las autoridades a poner en libertad de manera inmediata e incondicional a él ya que es preso de conciencia, encarcelado únicamente por el ejercicio pacífico de su derecho a la libertad de expresión.

También quiero pedir a las autoridades que garanticen el derecho a la libertad de expresión, también para disidentes, detractores del gobierno o activistas.

Atentamente,

Tillåt mig att uttrycka min oro över gripandet av konstnären Danilo Maldonando Machado, känd som El Sexto (Den sjätte).

Jag uppmanar myndigheterna att omedelbart och ovillkorligt frige honom då han är en samvetsfånge, fängslad enbart för att fredligt ha utövat av sin rätt till yttrandefrihet.

Jag vill också be myndigheterna att garantera rätten till yttrandefrihet, även för dissidenter, regimkritiker och aktivister.

Skriv under här

Kuba - graffitikonstnär gripen igen

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

5 december, 2016

”Jag uppmanar Amnesty International att fortsätta kampanjen för frihet för alla politiska fångar från Moluckerna … för det första borde vi inte ha åtalats … många av fångarna där lider fortfarande efter tortyren och en del har till och med dött .. . polisen bör utredas för vad de gjorde … jag tackar Amnesty International för ert stöd.”  Johan Teterissa, mars 2012

För att markera den Nationella Familjedagen anordnade den indonesiska regeringen den 29 juni 2007 en ceremoni i Ambon, huvudstad i provinsen Moluckerna, med närvaro av den dåvarande presidenten Yudhoyono. Under ceremonin ledde Johan Teterissa, som är lärare, en grupp med 21 andra lärare och bönder ut på ett fält framför presidenten. Där utförde de “cakalele”, en traditionell krigsdans, och vid slutet av dansen vecklade de ut Benang Raja-flaggan, en förbjuden symbol för Moluckernas självständighet.

Johan Teterissa och de andra aktivisterna greps och fördes bort av polis och säkerhetsvakter. Utom synhåll för presidenten slogs de med gevärskolvar och slängdes upp på en lastbil där misshandeln fortsatte. Under förhören och tiden i polishäkte fortsatte tortyren.

Alla 22 åtalades för “uppror” enligt artiklarna 106 och 110 i den indonesiska strafflagen (KUPH). Dessa artiklar används ofta för att fängsla fredliga aktivister. Vid rättegången uppmanades flera av de åtalade av polisen att skriva under ett dokument om att de inte behövde advokat. Andra fick advokater som sa till dem att erkänna och avstå från rätten att överklaga. Straffen för denna fredliga protest blev mellan sju och 20 års fängelse för 21 av aktivisterna. Johan Teterissa dömdes först till livstid men efter överklagan minskades straffet till 15 år.  Flera av fångarna, däribland Johan, har förts till ett fängelse på centrala Java, mer än 2 500 km från deras hem, vilket gör det nästan omöjligt för familjerna att besöka dem.

De indonesiska myndigheterna har fortsatt att använda åtalet “uppror” för att fängsla politiska aktivister som fredligt uttryckt sina åsikter. För närvarande är minst 29 samvetsfångar  från Moluckerna och 27 från Papua fängslade med domar på upp till 20 år.

Aktionsperiod 1/12 – 31/1

President
Joko Widodo
Istana Merdeka
Jakarta 10110
Indonesia

Sweden December 2016

Your Excellency,

In June 2007 Johan Teterissa was detained for having participated in a peaceful demonstration, exercising his right to freedom of expression. He was charged with “rebellion” under articles 106 and 110 of the KUPH, and sentenced to 15 years imprisonment. I have reason to believe that Johan Teterissa is a prisoner of conscience and call for his immediate and unconditional release.

Johan Teterissa has been transferred to a prison in Central Java, thousands of kilometers away from his home province Malucku, making it almost impossible for his family to visit him. Under the articles 19 and 20 of the UN Body of Principles for the Protection of All Persons under Any Form of Detention or Imprisonment, an imprisoned person has the right to visits by family and be moved to a place “reasonably near his usual place of residence”. Therefore, I urge Your Excellency to ensure that, pending his release, he is transferred back to his home province.

Further, I urge Your Excellency to order an effective and independent investigation into the allegations of human rights violations by the security forces in Ambon at the time of Johan Teterissa’s arrest, detention and interrogation, and to bring those responsible to justice in fair trials.

Finally, I ask Your Excellency to ensure that no one else will be arrested purely for the peaceful exercise of their rights to freedom of expression, association and peaceful assembly; and repeal or else amend Articles 106 and 110 of the Criminal Code so that these articles are no longer used to criminalize freedom of expression.

Respectfully,

Skriv under här

Indonesien - Fängslad för att ha höjt en flagga

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

1 december, 2016

I april i år upprättade ledare för siouxerna i Standing Rock i North Dakota ett läger nära byggandet av en oljeledning i protest mot denna. Ledningen som byggs av Dakota Access Pipeline kommer att ligga precis intill Standing Rock-reservatet och korsa Missourifloden. Siouxerna anser att ledningen hotar deras och andra samhällens vattenförsörjning och vanhelgar siouxernas heliga marker och begravningsplatser.

I augusti upprättades ett annat större läger på andra sidan floden och urfolk har kommit från hela USA och även Kanada för att delta i protesterna. Situationen har blivit alltmer spänd, och protesterna möts med våld från ordningsmaktens sida. Observatörer från Amnestys amerikanska sektion (AIUSA) har varit på plats och står i ständig kontakt med människorna i reservatet och polisen för att övervaka att internationell rätt och mänskliga rättigheter respekteras.

Tyvärr riskera situationen att förvärras efter den tillträdande presidentens, Donald Trump, uttalade avsikt att under de första 100 dagar i regeringsställning upphäva restriktionerna, som tillfälligt införts, för byggandet av oljeledningen.

AIUSAs hemsida  kan du läsa mer. 

Här intill kan du skriva under ett brev till sheriff Kirchmeier med bland annat uppmaningar om att respektera yttrande- och mötesfriheten och inte använda mer våld än nöden kräver. Du kan även kopiera brevet och skicka direkt. Se mejladress i brevet.

Foto: Kalaya’an Mendoza

Aktionsperiod 29/11 – 19/12

Kyle Kirchmeier
205 1ST AVE NW
Mandan, ND 58554
USA
kyle.kirchmeier@mortonnd.org

Dear Sheriff Kirchmeier,

I am writing to urge you to respect the human rights of Indigenous people and all others gathered near Standing Rock in opposition to the Dakota Access Pipeline.

The U.S. government is obligated under international law to respect, protect, and fulfill the human rights of Indigenous people, including the rights to freedom of expression and assembly. It is the legitimate right of people to peacefully express their opinion. Public assemblies should not be considered as the “enemy”.

• The command hierarchy must convey a clear message to law enforcement officials that their task is to facilitate and not to restrict a peaceful public assembly.

• Refrain from outfitting officers in riot gear when policing the Dakota Access Pipeline protests unless strictly necessary.

• The decision to disperse an assembly should be taken in line with the principles of necessity and proportionality, and only when there are no other means available to protect public order from an imminent risk of violence.

• Where a small minority tries to turn a peaceful assembly into a violent one, law enforcement officials should protect the peaceful protesters and not use the violent acts of a few as a pretext to restrict or impede the exercise of the rights of a majority.

• The type of equipment used to disperse an assembly must be carefully considered and used only when necessary, proportional and lawful. Chemical irritants, such as tear gas or pepper spray, should not be used where people are confined in an area and not in a way that can cause lasting harm. Chemical irritants should also not be used against people in water.

• Arrest and detention should be carried out only in accordance with procedures established by law, and should not be used as a means to prevent peaceful participation in a public assembly nor as a means of intimidation or punishment for participation.

• If individuals are arrested, officers should not use restraints in an excessive manner or for prolonged periods of time during processing, and anyone arrested should be provided with food and water, access to restrooms, medical attention if needed, and prompt access to counsel.

• Intrusive searches, including strip and body cavity searches, should be undertaken only if absolutely necessary, and should be conducted in private by trained staff of the same sex as the prisoner. Strip searches and invasive body cavity searches carried out in a humiliating manner can constitute torture or other ill treatment; authorities are encouraged to develop and use appropriate alternatives to intrusive searches.

Finally, I support the call for a federal investigation into the policing of protests and the camps by your office and other law enforcement agencies.

Regards,

Skriv under här

USA - Protester mot oljeledning i siouxreservatet Standing Rock

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

30 november, 2016

En tibetansk ung munk, Lobsang Drakpa, 21 år gammal, uppges ha dömts till tre års fängelse efter en sluten rättegång. Det är inte känt vilka anklagelser som riktades mot honom. Under rättegången hade Lobsang inte tillgång till advokat och hans familj fick ingen information om var han fanns.

Den var den 10 september 2015 som Lobsang från Kirti-klosteret i Aba i Sichuanprovinsen iscensatte en ensamprotest. Han gick på huvudgatan och ropade slagord som  ”Frihet för Tibet” och ”Länge leve Dalai Lama”. Han greps omedelbart av en polispartrull och misshandlades på plats och fördes sedan bort. En annan munk i samma kloster rapporterades ha gripits för en separat ensamprotest på eftermiddagen samma dag.

Antalet rapporterade fall av ensamprotester mot den kinesiska regimens repressiva poliitk tycks ha ökat, medan antalet rapporterade fall av självbränningsprotester i de tibetanska områdena under andra hälften av 2015 minskat. Minst 145 tibetaner har satt eld på sig själva sedan februari 2009 i protest mot de kinesiska myndigheternas repressiva politik, bland dem 13 munkar i Kirti-klostret.

Myndigheterna fortsätter att utsätta tibetanerna att ”patriotisk utbildning” i vilken de tvingas att fördöma Dalai Lama och uttrycka sitt stöd för det kinesiska kommunistpartiet. Kloster har varit ett särskilt mål av de kinesiska myndigheternas patriotiska utbildningskampanjer.

Under de senaste åren har den kinesiska regeringen antagit eller utarbetat en serie svepande lagar och förordningar under förevändning att öka den nationella säkerheten. Det finns farhågor om att de kan användas för att ytterligare tysta oliktänkande och slå ner på människorättsförsvarare genom svepande anklagelser såsom ”uppmuntra till separatism” och ”separatism”.

Amnesty International har dokumenterat missbruket av anklagelser om ”separatism” som har resulterat i kränkningar av rätten till yttrandefrihet, mötesfrihet och religionsfrihet. Tashi Wangchuk, som förespråkar för tibetansk språkutbildning, har suttit häktad sedan 27 januari 2016 för ”uppmuntra till separatism”. Han riskerar upp till 15 års fängelse om han befinns skyldig. Författaren och bloggaren, Druklo (pseudonym Shokjang) dömdes till tre års fängelse i februari 2016 för ”uppmuntra till separatism” på grund av hans online-inlägg om religionsfrihet, Dalai Lama och andra frågor som rör Tibet.

Aktionsperiod 21/11 – 5/12

Governor
Yang Kening
Aba Tibetan and Qiang Autonomous Prefecture People’s Government Office
37 Daerma Jie, Maerkang Zhen
Aba Tibetan and Qiang Autonomous Prefecture, Sichuan Sheng 624000
People’s Republic of China

Sweden November 2016

Dear Governor,

Allow me to draw your attention to the case of Lobsang Drakpa who was detained in September 2015 and later sentenced to three years imprisonment on unknown charges
.
I have reason to believe that Lobsang Drakpa has been imprisoned solely for exercising his right to freedom of expression and urge that he immediately and unconditionally be released, or be granted a retrial in accordance with international standards and on charges made public of an internationally recognizable criminal offence.

Pending his release, I urge you to ensure Lobsang Drakpa has regular and unrestricted access to family and lawyers of his choice, and is protected from torture and other ill-treatment.

Regards,

Skriv under här

Kina- Tibetansk munk dömd för protest

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

29 november, 2016

Den 9 oktober angrepp okända personer tre polisposteringar i  den norra delen av delstaten Rakhine i Burma. Delstaten som gränsar till Bangladesh befolkas huvudsakligen av den etniska gruppen rohingyas men även av andra minoritetsgrupper. Nio gränspoliser dödades och angriparna lade beslag på vapen och ammunition. Myndigheterna anklagade rohingyas för att vara ansvariga men identiteten på förövarna är fortfarande oklar.

Efter attacken inledde myndigheterna en stor säkerhetsoperation och spärrade av området. För de tusentals människor som redan före operationen befann sig i en väldigt utsatt situation riskerar läget nu att förvärras. Rapporter om brott mot de mänskliga rättigheterna begångna av säkerhetsstyrkorna har kommit ut men tillträdet till området har nu begränsats för humanitära organisationer, journalister och människorättsobservatörer.  

Myndigheterna hävdar också att rohingyas är ansvariga för en andra attack vid en gränspostering den 3 november då en officer dödades.

Omkring 150 000 personer i norra Rakhine, huvudsakligen rohingyas, är beroende av humanitära insatser på grund av att deras rörelsefrihet och andra rättigheter är mycket begränsad. Sedan tillgängligheten till området begränsats kan inte humanitär hjälp nå in till de omkring 15 000 nya internflyktingarna. Den 6 november kunde FN:s Världsmatprogram (WFP) snabbt besöka fyra byar och kunde leverera  livsmedelsbistånd, men andra byar i området har ännu inte fått något stöd eller hjälp.

Amnesty International är djupt oroat över de fortsatta påståenden om kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begås mot rohingyas av medlemmar i Burma säkerhetsstyrkor i samband med säkerhetsoperationer. Det gäller rapporter om olagligt dödande, våldtäkter och annat sexuellt våld, godtyckliga gripanden och fängslanden. Regeringen har förnekat dessa påståenden men oberoende observatörer och människorättsövervakare får inte komma in i området.

Rohingyas har i årtionden utsatts för förtryck och diskriminering, däribland allvarliga restriktioner av rörelsefriheten. Det påverkar deras möjlighet att få tillgång till sjukvård, utbildning och försörjningsmöjligheter. Det pågående förtrycket har gjort att  tusentals rohingyas tvingats fly och söka asyl utomlands under de senaste åren.

Amnesty uppmanar de väpnade styrkorna att skydda civila i norra Rakhine, ge humanitära organisationer obegränsad tillgång till området, tillåta oberoende observatörer samt inleda utredningar av rapporterna om brott mot mänskliga rättigheter.

Aktionsperiod 29/11 – 16/12

Commander-in-Chief of the Myanmar Armed Forces
Senior General Min Aung Hlaing
Ministry of Defense, Office 24
Nay Pyi Taw
Republic of the Union of Myanmar
Fax: +95 (0) 67404299
Email: admm.myanmar@mptmail.net.mm

Dear Senior General,

Allow me to express my deep concern for the situation in northern Rakhine state where security operations placed thousands of people at risk. I call on the authorities to take immediate action to protect all civilians in the area and allow humanitarian organizations and agencies full, safe and unfettered access to the region.

Independent observers, journalists and human rights monitors must be allowed access to northern Rakhine State to monitor the situation and ensure that human rights are respected.

I alsocall on the authoritites to immediately initiate an impartial and independent investigation into allegations of human rights violations by the security forces. Where sufficient evidence is gathered, those suspected of responsibility for crimes – including those with command responsibility – should be brought to justice in trials which meet international standards of fairness, without recourse to the death penalty.

Respectfully,

Skriv under här

Burma - Etnisk minoritet utsatt för övergrepp

När du fyller i dina kontaktuppgifter så kontaktar vi dig med information om hur du på olika sätt kan göra mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid, och håller dig uppdaterad om vårt arbete. Du kan närsomhelst avböja att bli kontaktad igen. Vi följer PUL. Läs mer om hur vi hanterar dina kontaktuppgifter.

När underskrifterna skickas till mottagaren syns bara ditt för- och efternamn.

* Obligatorisk uppgift.

Tack för att du agerar!

Din insats hjälper Amnestys arbete för att mänskliga rättigheter ska gälla alla - alltid.

29 november, 2016

En summering av landavsnittet om Afghanistan från Amnestys årsrapport 2015/2016.

Säkerhetsläget i landet förvärrades då upproret och den kriminella aktiviteten ökade i intensitet. Talibanerna attackerade i allt högre utsträckning mjuka och civila mål.

Bakgrund

Den 30 juni lanserade regeringen sin första nationella handlingsplan gällande kvinnor, fred och säkerhet. Handlingsplanen omfattade regeringens utfästelser för att öka kvinnors roll i resolutionens fyra hörnstenar: deltagande, skydd, förebyggande, undsättning och återhämtning.

Övergrepp av internationella och afghanska styrkor och av regeringsvänliga väpnade grupper

Det förekom rapporter om övergrepp utförda av den afghanska lokala polisen (ALP), bland annat trakasserier, misshandel, olagliga frihetsberövanden, riktade mord och barnvåldtäkt. Det existerade i praktiken inget ansvarsutkrävande för rättsstridigt dödande utfört av regeringsvänliga styrkor och grupper, även om president Ghani lovade att vidta åtgärder för att minska antalet civila offer.

Övergrepp av väpnade grupper

Attacker utförda av talibanerna eller andra väpnade grupper fortsatte att orsaka majoriteten av de civila offren. Enligt sina offentliga uttalanden återinförde talibanerna sin hållning att avsiktligt attackera individer associerade med regeringen eller som de ansåg vara ”ytterst skadliga”. Uppgifter om våldtäkter och rättsstridigt dödande var mycket vanligt förekommande.

Fem talibaner med täckta ansikten håller i AK47:or och granatkastare

© APGraphicsBank

Bildtext: Talibaner och andra grupper fortsatte att attackera civila. Bland annat använde de vapen som tryckkokare och improviserade sprängmedel.

Människorättsförsvarare

Hot, trakasserier och attacker mot människorättsförsvarare fortsatte begås i ett klimat präglat av straffrihet, då regeringen lät bli att utreda fallen och ställa de som misstänktes vara ansvariga för brotten inför rätta. Människorättsförsvarare utsattes för bombningar, granatattacker och lönnmord av såväl statliga som icke-statliga aktörer. Kvinnor som deltog i offentligheten löpte större risk att utsättas för diskriminering och våld än män då de uppfattades utmana kulturella och sociala normer.

Flyktingar och internflyktingar

Afghanistan fortsatte att skapa det näst högsta antalet flyktingar och internflyktingar i världen, efter Syrien. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR var närmare 3 miljoner afghaner flyktingar, av vilka majoriteten levde i Iran eller Pakistan. Nästan en miljon afghaner var internflyktingar i Afghanistan.

Stillbild ur filmen "Fleeing war, finding misery" som visar en man som går i ett vinterlandskap bärande på vattenhinkar i ett ok över axlarna

© Amnesty International

Bildtext: Den väpnade konflikten, bristen på säkerhet och naturkatastrofer var huvudorsakerna till att människor tvingades på flykt i Afghanistan. Trots regeringens lansering av en nationell handlingsplan för internflyktingar i februari 2014, levde i slutet av 2015 fortfarande många tusen i läger och provisoriska skydd.

Våld mot kvinnor och flickor

Regeringen vidtog åtgärder för att öka kvinnors deltagande i styrningen av landet. En föreskrift godkändes som kriminaliserar och straffbelägger vissa typer av sexuella trakasserier av kvinnor. Våld mot kvinnor var kraftigt underrapporterat i Afghanistan på grund av bristande säkerhet, avsaknad av en fungerande regering och domstolsväsende, samt traditionella sedvänjor, som sammantaget avskräckte offren och deras familjer från att anmäla våldet.  

Koran hänger på väggen i en cell i Camp Delta i Gutantanamo-lägret

© US DoD

Bildtext: Den 19 mars dödades Farkhunda Malikzada efter att ha blivit falskt anklagad för att ha bränt ett exemplar av Koranen. En domstol i Kabul dömde fyra män till döden för mordet på henne.

Yttrandefrihet

Journalister i Afghanistan fortsatte att utsättas för våld och censur av såväl statliga som icke-statliga aktörer. En del journalister dödades under attacker, medan andra tvingades lämna sina hem och ta tillflykt på andra håll. Det afghanska parlamentet ändrade massmedielagen och begränsade mediefriheten, vilket journalister och människorättsgrupper befarade ytterligare skulle begränsa yttrandefriheten.

Tortyr och annan misshandel

Regeringen etablerade en arbetskommitté för att lansera en nationell handlingsplan för elimineringen av tortyr. Den 25 juni utfärdade den nationella säkerhetsstyrelsen, Afghanistans underrättelsetjänst, ett påbud som upprepade förbudet mot tortyr, och särskilt dess användning vid polisförhör. Trots denna utveckling förblev tortyr och misshandel, liksom bruket av isoleringshäkte, vanligt förekommande i hela fängelsesystemet. Samtidigt frihetsberövades  människor ofta för handlingar som inte var brott enligt afghansk lag; bland annat så kallade ”moraliska” brott som ”rymning”, vilket framförallt drabbade kvinnor och flickor.

Dödsstraff

Afghanistan fortsatte att tillämpa dödsstraffet, ofta efter bristfälliga rättegångar. Vid årets slut inväntades fortfarande granskningen av närmare 400 dödsstraffsfall som beställts av president Ghani år 2014.

Läs hela landavsnittet: Afghanistan 2015/2016
Läs mer om årsrapporten: Amnestys årsrapport

17 november, 2016

Den 21 juni i år tvångsförflyttades runt 300 romer, varav många små barn, från ett läger i Giugliano utanför Neapel i Italien. De hade bott i lägret i tre år. Lägret var isolerat från övrig bebyggelse, låg alldeles intill en dumpningsplats för farligt avfall och saknade sanitetsanläggningar och sophantering. År 2015 hade en domstol beordrat att lägret skulle tömmas på grund av den hälsofarliga och förnedrande miljön. 

Skriv under aktion (länk till Italienska Amnestys webbplats)

I stället för att ta tillfället i akt för att säkra ett långsiktigt och värdigt boende för romerna har lokala och nationella myndigheter meddelat att de avser att bygga ett nytt segregerat läger, utan att konsultera de boende själva och utan att informera dem om processen. Under tiden placerades de boende i vad myndigheterna kallade en “tillfällig lösning”: ett övergivet fabriksområde utanför Giugliano där fyrverkeripjäser tidigare tillverkats. På området finns ingen elektricitet och endast en dusch och två tillfälliga men oanvändbara toaletter. Kallt vatten i enbart fyra kranar finns att tillgå. Inga bostäder har konstruerats. Vissa av romerna sover i bilar eller husvagnar. Andra har byggt skjul eller andra tillfälliga lösningar för att skaffa sig tak över huvudet.

De som inte gick med på att flytta till fabriksområdet blev hemlösa. Flytten är att betrakta som en tvångsvräkning, i strid med internationell rätt. Nu, fem månader senare, är romerna kvar på fabriksområdet.

Trots upprepade påtryckningar från Amnesty och andra människorättsorganisationer har Italiens regering och de lokala myndigheterna inte gjort något för att förbättra situationen för romerna i Giugliano.

 

Bakgrund

I början av 2012 antog den italienska regeringen en nationell strategi för romsk inkludering, som bland annat utlovade att etniskt segregerade läger skulle avskaffas och att alla romer skulle erbjudas värdiga bostäder. Men fyra år senare bor fortfarande runt 40 000 romer i Italien i segregerade läger. Lägren är ofta placerade i områden där ingen annan vill bo, nära flygplatser, i utkanten av städer, eller i direkt hälsofarliga områden som vid soptippar och i gamla fabriksområden. De ligger oftast långt från arbetstillfällen, skolor, vårdcentraler och annan samhällsservice.

Mellan 2013 och 2015 utfördes minst 168 tvångsvräkningar av romska bosättningar i Italien, i strid med mänskliga rättigheter och Italiens skyldigheter under internationell rätt. Kränkningarna drabbar italienska medborgare, medborgare i andra EU-länder, och statslösa. Det de har gemensamt är att de alla är romer.

Skriv under vår vädjan till Italiens regering om att respektera, garantera och förverkliga romers mänskliga rättigheter i allmänhet och deras rätt till en värdig bostad i synnerhet.

Agera genom att fylla i formuläret på italienska Amnestys hemsida.
(
http://appelli.amnesty.it/italy-stop-roma-segregation/)

 


 

 

 

16 november, 2016

I natt var det presidentval i USA – ett av världens mäktigaste länder. Amnesty International, som arbetar för alla människors lika värde, understryker vikten av att USA:s president i alla lägen står upp för mänskliga rättigheter.

Donald Trumps retorik har under presidentvalskampanjen väckt allvarliga farhågor om hur starkt åtagandet för mänskliga rättigheter kommer att vara från USA i framtiden. Vi har hört oroväckande – och många gånger direkt obehagliga – uttalanden från Donald Trump under valkampanjen.

Den här retoriken kan inte – och får inte – bli till regeringspolitik. De främlingsfientliga, sexistiska och hatfulla kommentarerna som Donald Trump har fällt hör inte ihop med att leda ett land. Tvärtom borde han nu förbinda sig att upprätthålla de mänskliga rättigheterna för alla, utan diskriminering. Både i USA och utomlands.

Amnesty International kommer fortsätta arbetet för alla människors lika värde.

Vi arbetar bland annat för kvinnors rättigheter, mot kriminalisering av abort,  för HBTQI-personers rättigheter, för flyktingar och migranters rättigheter och mot hatbrott och etnisk diskriminering.

Amnesty International är en global rörelse med kontor i över 70 länder. Tillsammans är vi över sju miljoner människor som arbetar för att mänskliga rättigheter ska gälla alla – alltid.

Idag är en bra dag för att engagera dig för mänskliga rättigheter – genom att vara många som bidrar kan vi åstadkomma förändring.

Anna Lindenfors, generalsekreterare Amnesty Sverige

 


 

Ditt engagemang när det gäller kampen för att mänskliga rättigheter ska gälla alla alltid behövs.  Stöd vårt arbete – bli medlem eller ge en gåva

 

9 november, 2016

Den 17-19 november deltar Amnesty International på MR-dagarna i Malmö där vi bjuder in till fyra seminarier. Vi diskuterar Sveriges roll gällande utsatta eu-medborgare samt Europarådet och EU; är asylrätten på väg att försvinna? Vi går också igenom 10 saker som du bör veta om flyktingar där vi försöker att lyfta behovet av information för att slå hål på myter. Läs mer om exakt tid och plats nedan.

Kom gärna även och besök oss i vår monter, där vi fokuserar på alla människors rätt till sanitet och lär oss mer om den systematiska diskrimineringen av romer i Italien. Sätt dig på vår toalett och delta i vår sociala media-aktion! Passa också på att skriva under en petition som kräver att den italienska staten tar sitt ansvar och upphör med diskriminering och tvångsvräkning av romer!

Torsdag 17/11
Europarådet och EU; är asylrätten på väg att försvinna?
Tid: 16:30 – 17:30
Plats: Malmö Live, lokal High Live 1
Deltagare: Madelaine Seidlitz, Amnesty International, svenska sektionen, Mikael Ribbenvik, tillförordnad generaldirektör Migrationsverket, Alice Petrén, migrationskorrespondent Sveriges Radio och Lisa Pelling, statsvetare och utredningschef Arena Idé.

Den senaste tiden har antalet människor på flykt i antal varit utan motstycke efter andra världskriget. Samtidigt väljer Europa att stänga sina gränser och på många håll införs gränskontroller. De mångfaldiga åtgärder som EU vidtar för att människor på flykt inte ska kunna söka asyl här väcker många frågor. Hur långt är EU och dess medlemsstater beredda att gå och hur överensstämmer agerandet med flyktingrätten och staternas internationella åtaganden?

Fredag 18/11

Spelar roll? EU, Sverige och utsatta EU-medborgare
Tid: 14:00-14:30
Plats: Malmö Live, plats Lilla scen
Deltagare: Johanna Westeson, Amnesty International, svenska sektionen

EU:s fria rörlighet är en rättighet för alla EU-medborgare. Men vad händer med de mänskliga rättigheterna?

Lördag 19/11
Tio saker du bör veta om flyktingar
Tid: 12:00-13:00
Plats: Malmö Live, lokal Live 3
Deltagare: Madelaine Seidlitz, Amnesty International, svenska sektionen

Seminariet ger en grundläggande bild av situationen för flyktingar som flyr på väg till EU. vem är det som flyr och vad flyr man från? Vad blir konsekvenserna av avsaknaden av legala och säkra vägar för att ta sig till EU och söka skydd? Olika aspekter av Fästning Europa lyfts; människosmuggling, kontroll, murar och byggande av fler murar, övervakning vid gränserna. Rätten att söka asyl och EU:s gemensamma asylsystem kontra arbetet för att ingen ska kunna ta sig hit. Vi ställer oss frågan om EU och dess medlemsstater agerar i enlighet med våra internationella förpliktelser och i vilken utsträckning teori och praktik skiljer sig åt.

Utöver dessa seminarium medverkar vi även i följande:

Torsdag 17/11

The Ruggie Principles and Economic and Social Rights
Tid: 12.00-13.00
Plats: Malmö Live 8
Participants: Kathleen McCaughey, Amnesty International
Radu Mares, Associate Professor, Raoul Wallenberg
Institute, Pål Wrange, Professor of International Law, Stockholm University.
Organizer: Stockholm Center for International Law and Justice

The state has a responsibility to protect against violations of human rights by private
actors. Does Sweden’s responsibility cover acts of Swedish companies abroad, and would
such responsibility include economic and social rights, like the right to water and food or
human rights in the workplace?

Mänskliga rättigheter för utsatta EU-medborgare?
Tid: 13:00 – 13:30
Plats: Lilla Scen
Moderator: Erika Oldberg
Paneldeltagare: Erik Roshagen, Johanna Westesson, My Durén

Stäng inte dörren för oss när vi söker jobb och bostad, och låt oss gå i skolan här” – det önskar Gina Ionescu, rom från Rumänien, som precis som tusentals andra tigger på Sveriges gator. Har de människor som tigger i vårt land några rättigheter, och vilka i så fall? När det stora Sorgenfrilägret i Malmö tömdes för ett år sedan fick svenska myndigheter internationell kritik från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och från FN för att vräkningen bröt mot europeiska konventioner. Vräkningar och avhysningar av romer är inte unikt för Sverige, det sker runtom i Europa och det finns konventioner som styr hur det ska gå till, för att skydda den utsatta grupp som romer utgör. Vad gäller egentligen? Arrangör: Leopard Förlag, medverkande Gina Ionescu, huvudperson i en ny bok Jag är Gina – en berättelse om överlevnad och skam i Europa, Erika Oldberg, bokens författare, med flera

ESK-rättigheter – när blir de utkrävbara i Sverige?
Tid: 16.30 – 17.30
Plats: Malmö Live 6+7
Medverkande: Jenny Jansson Pearce, Fonden för mänskliga rättigheter, Rebecka Jalvemyr, FIAN Sverige, Lars Lindberg, Från snack till verkstad, Handikappförbunden. Samtalet leds av Kathleen McCaughey, Amnesty International i Sverige.

Regeringen har en hög ambition gällande mänskliga rättigheter men Sverige har fortfarande inte ratificerat tilläggsprotokollet till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som gör dessa livsavgörande rättigheter utkrävbara. Varför dröjer Sverige?

Fredag 18/11

Regeringens strategi för det nationella arbetet med mänskliga rättigheter
Tid: 09:00-10.00
Plats: Malmö High Live 2
Föreläsare: Alice Bah Kuhnke, kultur- och demokratiminister (MP)
Moderator: Nathalie Piehl, kommunikationsstrateg
Paneldeltagare: Morten Kjaerum, chef Raoul Wallenberg Institute, Tobias Rahm, Länsstyrelsen Jönköpings län, Anna Lindenfors, generalsekreterare Amnesty, Jenny Jansson Pearce, generalsekreterare Fonden för mänskliga rättigheter

Regeringen har nyligen antagit en strategi för det nationella arbetet med mänskliga rättigheter. I strategin gör regeringen bedömningen att det behövs en sammanhållen struktur för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna. På vilket sätt kan strategin fungera som gemensam utgångspunkt för arbete med mänskliga rättigheter i Sverige? Vilken roll har olika aktörer i arbetet? Vilken betydelse kan en MR-institution ha i arbetet med mänskliga rättigheter och vilken betydelse har MR-institutioner haft i andra länder? Strategin presenteras av kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke, därefter följer ett panelsamtal.

Är systematisk uppföljning av MR (o)möjligt?
Tid: 10:30 – 12:00
Plats: High Live 2
Paneldeltagare: Annika Jyrwall Åkerberg, Civil Rights Defenders, Birgitta Lindelius, Socialstyrelsen, Erik Lindqvist, Myndigheten för delaktighet, Stella Rössborn, Barnombudsmannen, Susanne Svärd, Sveriges kommuner och Landsting
Moderator: Johanna Westeson, Amnesty International

Sverige saknar fortfarande ett övergripande och samordnat system för att följa utvecklingen av mänskliga rättigheter. Seminariet belyser möjligheter och utmaningar samt diskuterar hur Sverige kan utveckla system och indikatorer som bättre mäter resultaten av politiken i människors vardag.

2 november, 2016

En summering av landavsnittet om Etiopien från Amnestys årsrapport 2015/2016.

Medlemmar och ledare av oppositionspartier, liksom demonstranter, utsattes för utomrättsliga avrättningar. I maj 2015 ägde allmänna val rum mot bakgrund av restriktioner riktade mot civilsamhället, media och den politiska oppositionen. Dessa inskränkningar innefattade övervåld mot fredliga demonstranter, upplösning av oppositionens kampanjer och trakasserier av valobservatörer från oppositionen.

Bakgrund

I det allmänna valet vann det styrande partiet – Ethiopian People’s Revolutionary Democratic Front, EPRDF – alla mandat i de federala och regionala parlamenten.

Oppositionspartiet Semayawi uppgav att Etiopiens nationella valkommitté vägrade att registrera de flesta av partiets föreslagna kandidater till underhuset i det etiopiska parlamentet: av 400 kandidater tilläts endast 139 att ställa upp i valet. Medrekkoalitionen, också ett oppositionsparti, uppgav att NEBE endast godkände 270 av de 303 kandidater de tänkt registrera.

Etiopiens flagga vaggar utanför en byggnad

© Amnesty International

Godtyckliga gripanden och fängslanden

Den 12 maj grep säkerhetsagenter två aktivister och tre anhängare av partiet Semayawi när de var i färd med att sätta upp kampanjaffischer i huvudstaden Addis Abeba. De släpptes mot borgen efter att ha varit frihetsberövade i fyra dygn.

Den 19 maj arbetade Bekele Gerba och andra medlemmar av oppositionspartiet Oromo Federalist Congress (OFC) med en kampanj i regionen Oromia, när polis och lokal säkerhetspolis misshandlade och grep dem samt frihetsberövade dem i några timmar.

Mer än 500 medlemmar av koalitionspartiet Medrek greps vid olika vallokaler i Oromiaregionen den 24 och 25 maj. Säkerhetsagenter misshandlade och skadade 46 personer under valet; sex personer ådrog sig skottskador och två dödades.

Utomrättsliga avrättningar

Fyra medlemmar och ledare av oppositionspartier dödades efter valet, Samuel Aweke, Asrat Haile, Berhanu Erbu och Taddesse Abreha. Inget av dessa dödsfall utreddes, förutom Samuel Awekes. Samayawipartiet ansåg att rättegången, domen och straffsatsen för Awekes mördare endast var ett spel för gallerierna, avsett att skydda den verkliga brottslingen.

Medrekmedlemmen Berhanu Erbu påträffades död den 19 juni nära en flod i Hadiyaregionen, 24 timmar efter att han hade förts bort från sitt hem av två polismän.

Samuel Aweke står framför den etiopiska flaggan

© Amnesty International

Bildtext: Samuel Aweke, grundare av partiet Semayawi, påträffades död i staden Debre Markos den 15 juni. Några dagar tidigare hade han publicerat en artikel i partitidningen Negere Ethiopia där han kritiserade hur de lokala myndigheterna samt polisen och andra säkerhetstjänstemän uppträtt. Semayawipartiet uppgav att Eweke hade hotats av säkerhetstjänstemän efter att artikeln hade publicerats.

Yttrandefrihet

Under upptakten till de allmänna valen fortsatte regeringen att använda Anti-terrorismförordningen (ATP) för att kväsa yttrandefriheten genom att kvarhålla journalister i häkte samt genom utdragna rättegångar. Regeringen lät gripa och åtala minst 17 journalister med stöd av ATP. Många flydde också från landet på grund av trakasserier och politiskt motiverade åtal.

Den allmänne åklagaren lade ner åtalet mot två medlemmar av bloggruppen Zone 9. Den 16 oktober frikände Högsta domstolen fem av bloggarna i gruppen från misstanken om terrorism, efter att de hade tillbringat över 500 dygn i rannsakningshäkte.

Kollage av porträtt på Woyneshet Molla, Ermias Tsegaye och Daniel Tesfaye

© Semayawi

Bildtext: Woyneshet Molla, Ermias Tsegaye och Daniel Tesfaye är medlemmar av oppositionspartiet Semayawi. De greps i april 2015 och dömdes senare till två månaders fängelse för att ha uppmanat till våld. Domaren beordrade deras omedelbara frivigning då de suttit häktade i över två månader men polisen ignorerade detta och förde dem tillbaka till Kality- och Kilinto-fängelset.

Mötesfrihet

Den 27 januari använde polisen övervåld för att upplösa en fredlig demonstration i Addis Abeba, organiserad av oppositionspartiet Enhet för demokrati och rättvisa (Unity for Democracy and Justice). Polisen slog demonstranterna med batonger, käppar och järnstänger på huvudet, i ansiktet och på händer och ben, och skadade fler än 20 av dem.

Läs hela landavsnittet: Etiopien 2015/2016
Läs mer om årsrapporten: Amnestys årsrapport

28 oktober, 2016